med anledning av prop. 1996/97:34 Handelsändamålet i detaljplan, m.m.
Samhällets planering skall
inte utgå från bilägande
Miljöpartiet välkomnar regeringens föreslag som ger
kommunerna - om särskilda skäl föreligger - möjlighet att
hindra nyetablering av t.ex. externa köpcentra.
Ambitionen att begränsa den totala vägtrafiken har Plan- och byggnads-
utredningen i sitt delbetänkande (SOU 1996:52) angett som skäl för att
förhindra nyetablering av externa köpcentra.
Om vi ska uppnå miljömålet i konsumentpolitiken är det viktigt att hållbara
lösningar etableras. På sikt måste hela samhället vara organiserat så att
miljöanpassade handlingsmönster blir självklara och enkla för
medborgarna/konsumenterna. För att åstadkomma detta krävs förebyggande
arbete. Samhällsplaneringen är ett av de viktigaste instrumenten för att skapa
förutsättningar för medborgarna att kunna välja en resurssnål och i övrigt
miljöanpassad livsstil.
Kommuner och länsstyrelser har här en betydande roll, särskilt med tanke
på uppdraget från Riokonferensen 1992 om genomförandet av en lokal
Agenda 21. Kommunerna ansvarar för översikts- och detaljplaner och
länsstyrelsen arbetar med regionplanering i samarbete med kommunerna.
Tillsammans har de stort inflytande över var bostäder, arbetsplatser och
affärer m.m. lokaliseras samt över hur kollektivtrafiken utformas.
Samhällets planering har avgörande betydelse för konsumenternas
möjligheter att ersätta bilen med andra transportmedel. Ett belysande exempel
utgörs av hur handel med dagligvaror utvecklats under det senaste halvseklet.
År 1950 fanns 83.000 butiker inom detaljhandeln. Under 60-talet lades många
av dem ned eller slogs samman till snabbköpsbutiker. År 1990 fanns 8.000
butiker för dagligvaror och en fjärdedel av dem var stormarknader, varuhus
och liknande.
Resultatet av denna utveckling har blivit att konsumenterna nu tvingas
använda mer tid och färdas längre sträckor för att handla dagligvaror. Detta
har uppmärksammats i bl.a. "Klimatförändringar i trafikpolitiken" SOU
1995:64.
Utvecklingen där stormarknader för dagligvaruförsäljning etableras i s.k.
trafikorienterade lägen fortsätter alltjämt. Dessa etableringar kan fungera som
prispressare, men påverkar även konsumenternas inköpsrutiner och
kundunderlaget för befintlig närservice. Erfarenheter ute i landet visar tyvärr
i
många fall att kommunerna saknar uttalade ambitioner för medborgarnas
varuförsörjning och för handelns lokalisering.
Det finns en socioekonomisk dimension som sällan debatteras i detta
sammanhang och jag tänker då på alla de människor som inte har tillgång till
bil. Det gäller framför allt ensamstående med barn och den växande gruppen
äldre i samhället. Den lokala butiken är inte bara ett försäljningsställe, utan
också ofta en viktig mötesplats, för många kanske den enda dagliga kontakten
med andra människor. Etableringar av stora matmarknader m.m. slår ut den
lokala handeln och tvingar fram ett ökat transportberoende.
Det är viktigt att också på andra sätt tillgodose medborgarnas intressen i
samhällets planering. Kollektivtrafiken bör exempelvis utformas efter
resenärernas behov och på miljöns villkor i högre grad. Möjligheten att
tillhandahålla en bra kollektivtrafik är beroende av hur markanvändningen
utvecklas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betoningen på miljöskäl och sociala skäl vid preciseringen av
handelsändamålet.