med anledning av skr. 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken
Av de redovisningar som görs i skrivelsen framgår att det
skett påtagliga framsteg i ansträngningarna att ge kvinnor
och män möjlighet att på lika villkor delta i ansvaret för
samhällsutvecklingen.
Den svenska folkkyrkan - Svenska kyrkan - avviker dock allvarligt från
den utveckling mot delat ansvar som skett i stora delar av samhället. Trots att
det snart är 40 år sedan de första kvinnorna vigdes till präster i svenska
kyrkan har ännu inte en enda kvinna fått sina kollegers förtroende att inneha
en biskopsstol eller någon annan av de allra främsta posterna inom kyrkan.
Vi har förståelse för att det gick trögt i början. Kyrkan visade respekt för
äldre manliga medarbetare, som sammanblandade en konservativ kvinnosyn
med kyrkans trosuppfattning.
Det är däremot mycket allvarligt att den svenska folkkyrkan fortfarande
inte tar entydigt avstånd från kvinnoprästmotståndet. Det finns flera exempel
på att kyrkan inte varit tydlig i att kräva lojalitet mot fattade beslut om att
kvinnor och män har samma rätt till prästämbetet. Unga manliga medarbetare
försvårar i olika sammanhang sina kvinnliga kollegers möjlighet att utöva
ämbetet och visar öppet sitt avståndstagande till sina kvinnliga kolleger. Så
förekom så sent som den 5 november i år att präster i tjänsten anordnade
omröstning om s.k. särvigning. Sannolikt bidrar bristen på kvinnliga ledare i
kyrkan till att attityderna kunnat leva kvar också i vår tid.
Det finns all anledning att se med stort allvar på kyrkans oförmåga att
rekrytera kvinnliga företrädare på biskops- och ärkebiskopsstolar. Det borde
ankomma på kyrkan, som på alla andra företag och organisationer, att upp-
rätta framgångsrika jämställdhetsplaner och bedriva ett aktivt rekryterings-
arbete i syfte att underlätta kvinnors möjlighet att besätta ledande poster.
Ansträngningarna har uppenbart inte varit särskilt energiska. Så har t.ex.
antalet prästvigda kvinnor i det s.k. Kyrkans hus, som är en betydande rekry-
teringsbas till ledande positioner i kyrkan varit få. Vidare har aktiva rekryte-
ringsprogram från kyrkans sida knappast låtit tala om sig.
En viss brist på aktivitet för att främja jämställdheten vid de teologiska
fakulteterna kan också ha bidragit till den låga andelen kvinnor i ledande
position inom kyrkan. De teologiska fakulteterna tillhör de fakulteter, som
haft den lägsta andelen kvinnliga professurer trots att runt hälften av de
teologie kandidaterna vid den religionsvetenskapliga linjen varit kvinnor.
Regeringen arbetar för att stärka jämställdheten på olika samhällsområden.
Då svenska kyrkan är en viktig del av det svenska samhället och har stor
betydelse för etik- och moralutveckling i vårt land är det angeläget att
regeringens insatser för att stimulera till ökad jämställdhet också omfattar
Svenska kyrkans verksamhet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Svenska kyrkan främjar jämställdheten och aktivt
verkar för rekrytering av kvinnliga teologer till ledande uppdrag inom
kyrkan.
Stockholm den 7 november 1996
Inger Lundberg (s)
Berit Löfstedt (s)
Lisbet Calner (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Ingibjörg Sigurdsdóttir (s)
Ulla Rudin (s)
Catarina Rönnung (s)
Anita Johansson (s)
Maud Björnemalm (s)
Susanne Eberstein (s)
Kristina Zakrisson (s)
Tone Tingsgård (s)
Monica Green (s)