Den kristdemokratiska ideologin utgår från den kristna
människosynen och betonar alla människors lika värde.
Kvinnan och mannen har lika värde och status. Ett uthålligt
och stabilt samhällsbygge är beroende av allas delaktighet
och medverkan på lika villkor.
Jämställdhet handlar om rättvisa, om procenttal, om "varannan damernas".
Men jämställdhet måste dessutom ta itu med nedvärderande attityder och
bristande respekt som kvinnor ibland möter på arbetsplatser, i politiken, i
föreningssammanhang och i familjeliv. Det fordras en regelrätt indoktrinering
om varje individs okränkbara värde och rätt till integritet, helt oberoende av
kön.
Trovärdigheten kräver att det politiska arbetet med kraft inriktas på att
skapa reell jämställdhet. För att uppnå ett jämställt samhälle måste ett
jämställdhetsperspektiv läggas på alla politikområden. Det innebär att förslag
och beslut måste analyseras för att klarlägga möjliga konsekvenser för
kvinnor respektive män. Det gäller särskilt inom utbildnings-,
arbetsmarknads-, närings- och socialpolitiken samt inom den ekonomiska
politiken. S-regeringen utlovade vid sitt tillträde hösten 1994 att så skulle
ske.
Detta löfte har inte infriats. Riksdagen bör därför med kraft framhålla vikten
av att jämställdhetspolitiska analyser finns med i beslutsunderlag inom olika
politikområden.
Familjen
Sverige hör till de västerländska demokratier som nått längst
i jämställdhetsarbetet. Ändå finns det förhållanden och
tänkesätt som motverkar jämställdhet mellan könen. Kvinnan
förutsätts ofta ta huvudansvaret för arbetet med hem och
barn. Detta har medfört att många kvinnor blivit
dubbelarbetande.
Historiskt sett har det nästan alltid varit kvinnorna som utfört de flesta
arbetsuppgifterna i hemmet som obetalt arbete. Staten har inte värderat detta
arbete exempelvis när det gäller pensionspoäng och sjukförsäkringsförmåner.
Männen har i betydligt större omfattning arbetat utanför hemmet med
åtföljande socialförsäkringsförmåner.
Arbete i hem och familj skall värderas lika som arbete utanför hemmet. I
dag arbetar de flesta kvinnor utanför hemmet men utför ändå det mesta av
hemarbetet. För att få ett jämställt hemmaliv krävs att arbetet med hem och
familj synliggörs och att mannen och kvinnan delar på ansvaret. Ett sätt att
värdera hemarbetet skulle kunna vara att ge hushållen en reell möjlighet att
köpa hushållstjänster.
Det är en stor framgång för kvinnorna att det nya pensionssystemet
möjliggör för makar att dela pensionspoäng. Detta tydliggör att mannen och
kvinnan har ett gemensamt ansvar för hem och familj. Att vård av barn blir
pensionsgrundande förbättrar också kvinnornas situation.
Många pappor som vill vara föräldralediga möter en negativ attityd från
arbetskamrater och arbetsgivare. För att familjen skall få riktig valfrihet
fordras att valet kan göras utan påverkan av fördomar och negativa
konsekvenser. Fortfarande är det alltför få pappor som tar vara på
möjligheten att vara hemma med sina barn.
Enligt jämställdhetslagen har en arbetsgivare skyldighet att underlätta för
män och kvinnor att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Att så sker är
mycket viktigt för både kvinnor och män. Efterlevnaden av lagen ligger under
JämO:s tillsynsansvar och bör vara en högt prioriterad uppgift.
För att kvinnor och män skall ges samma möjlighet att välja mellan, eller
kombinera hemarbete och förvärvsarbete eller studier är det nödvändigt med
en väl fungerande barnomsorg. Familjen skall själv kunna välja
barnomsorgsform. Barnomsorg omfattar såväl föräldrarnas omsorg i det egna
hemmet, som daghem, fritidshem, familjedaghem, föräldrakooperativ och
andra alternativa former. Ett varierat utbud gör att stor hänsyn till barnens
och
föräldrarnas behov och önskemål kan tillgodoses.
Målsättningen måste vara att kvinnans och mannens val, oavsett om hon
eller han väljer förvärvsarbete, hemarbete eller en kombination av dessa, är
ett i verklig mening fritt val, och inte ett val dikterat av politiker och
arbetsgivare eller av villkoren i olika trygghetssystem.
Familjen och hemmet har en viktig roll för det fortsatta
jämställdhetsarbetet. Redan i hemmet formas barnets inställning till mans-
och kvinnorollerna. Vuxna har ansvaret för vilka traditioner som förs vidare.
Opinionsbildningen bör bygga på att det är viktigt att båda föräldrarna är
delaktiga i arbete och fostran i hemmet så att en jämlik och stabil samlevnad
uppnås. Ett sätt att stärka föräldrarollen är att erbjuda alla nyblivna
föräldrar
utbildning.
Ensamföräldrarnas situation behöver uppmärksammas. De blir lätt
isolerade, har sämre möjlighet till vidareutbildning och till arbete på obekväm
arbetstid. Dessutom begränsas möjligheten till politiskt, fackligt och ideellt
engagemang.
Viktigast av allt är dock relationen barn-förälder. För den förälder som inte
är vårdnadshavare är det ofta svårt att utöva ett aktivt föräldraskap. På alla
nivåer måste förslag till åtgärder arbetas fram för att komma till rätta med de
problem som uppstår när inte kontakten med den ena föräldern fungerar.
Oftast är det pappan som förlorar kontakten. Barnet behöver sin pappa som
en manlig förebild. Det är viktigt att både pojkar och flickor får en vuxen man
att identifiera sig med.
Arbetsmarknad
Andelen förvärvsarbetande kvinnor är numera ungefär lika
stor som andelen män. Därigenom har kvinnors ställning på
arbetsmarknaden stärkts och kvinnors ekonomiska oberoende
har ökat.
Kvinnor och män har goda möjligheter att kombinera förvärvsarbete med
ett praktiskt ansvar för hem och barn. Detta visar inte minst det faktum att
Sverige har ett av Västeuropas högsta födelsetal. Nu kommer emellertid
oroande signaler om att födelsetalen minskar kraftigt. Detta bör
uppmärksammas och regeringen måste initiera en studie om orsaker och
konsekvenser.
När kvinnor kommit in på arbetsmarknaden har de i stor utsträckning gått
in i sådana arbetsuppgifter som de förut utförde i hemmen. Till största delen
har dessa uppgifter legat inom den offentliga sektorns ram. Kvinnor finns i
högre grad än män i rutinartade arbetsuppgifter och avancerar i mindre
utsträckning. Kvinnor och män som kollektiv befinner sig således ofta inom
olika sektorer på arbetsmarknaden. När de finns inom samma sektor har män,
generellt sett, högre positioner än kvinnor även om de har samma utbildning.
Detta medför att kvinnors och mäns villkor i arbetslivet i flera avseenden är
olika. Det är fortfarande långt kvar till en jämställd arbetsmarknad.
Den mycket segregerade svenska arbetsmarknaden gör att kvinnor och män
i stor utsträckning lever i skilda världar. Det motarbetar och hindrar den
samhörighet och gemenskap som präglar kristdemokratisk samhällssyn. Inom
alla samhällssektorer och på alla nivåer behövs därför ett systematiskt arbete
för att skapa ett samhälle som präglas av manlig-kvinnlig integration.
I syfte att finna effektiva metoder för att skapa en arbetsmarknad präglad
av integration bör regeringen tillsätta en utredning. Denna bör speciellt se
över skol- och utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och
näringspolitiken. Uppdraget skall gälla att ta fram en heltäckande
handlingsplan för att steg för steg kunna bryta ner segregationen.
Kvinnor har generellt sett lägre löner än män eftersom kvinnodominerade
yrken är lågavlönade. Det finns också osakligt motiverade löneskillnader
mellan kvinnor och män i storleksordningen en till åtta procent. Därför måste
kravet på lika lön för likvärdigt arbete föras fram med all kraft. Att skapa
gehör för könsneutral arbetsvärdering är ett viktigt steg på vägen.
En av anledningarna till att det oftast är kvinnan som stannar hemma för att
vårda barn finner man i segregeringen på arbetsmarknaden och i det faktum
att kvinnor har lägre löner än männen. Att arbeta för lika lön för likvärdigt
arbete är ur flera aspekter absolut nödvändigt för möjligheten att uppnå en
ökad jämställdhet och till fria val för både kvinnor och män.
Jämställdhetslagen förstärktes på förslag av fyrpartiregeringen, så att det
inte längre är möjligt att genom avtal inskränka lagens verkningsområde.
JämO:s position har därmed förstärkts genom att hon har tillsynsansvar för
hela arbetsmarknaden. Varje arbetsgivare är skyldig att vidta aktiva åtgärder
och att upprätta jämställdhetsplaner.
Om arbetsmarknadens parter inte klarar av att nå målet om lika lön för
likvärdigt arbete kan ytterligare lagstiftning bli nödvändig.
Arbetsgivarna bör uppmuntra försök med flexibel arbetstid för de anställda,
dvs. att arbetstagaren själv tillsammans med arbetslaget kan välja hur
arbetstiden skall förläggas. Även arbetets innehåll bör organiseras så att
möjlighet ges till frivillig arbetsdelning och/eller att tjänstledighet
underlättas. Både män och kvinnor upplever det svårt att vara tjänstlediga för
vård av barn eller för utbildning beroende på det sätt deras arbete är utformat.
Barnens behov måste också i detta sammanhang få vara styrande.
En stor del av de småföretag som startas i glesbygden idag har kvinnor som
initiativtagare och ägare. Dessa kan idag uppleva att det är svårt att få del av
samhällets resurser på samma sätt som männen.
Kvinnors företagande finns oftast inom tjänstesektorn där realsäkerheter
saknas. Tillgängliga finansieringsformer tar inte i tillräcklig utsträckning
hänsyn till kvinnligt nystartande. Dessa mycket små företag skall självfallet
inte nekas nyföretagarstöd från samhället. Statens stöd till start av
småföretag måste därför utvecklas.
Inflytande
För att få en balanserad samhällsutveckling som tar hänsyn
till både kvinnors och mäns synsätt är det viktigt att båda
könen finns representerade inom alla samhällsområden och
på alla beslutsnivåer.
Det är positivt att kvinnors inflytande har ökat under senare år.
Exempelvis har andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer ökat,
liksom deras andel såväl i landstings- och kommunfullmäktigeförsamlingar
som i riksdagen. Trots dessa framsteg är fortfarande bristerna betydande. Den
kvinnotätaste regeringen vårt land någonsin haft har t.ex. tillämpat en dålig
utnämningspolitik. Det gäller både landshövdingar och högre chefer.
Alltför få kvinnor har kommit i fråga. Detta bör riksdagen uttala sitt
missnöje med.
Arbetet med att öka kvinnors inflytande inom det politiska livet måste
intensifieras om målet om en jämn könsfördelning år 1998 i statliga styrelser
och kommittér skall ligga fast. Myndigheternas ansvar både när det gäller
fördelningen av kvinnor och män på olika uppdrag och när det gäller kvinnor
och män på chefsnivå bör förtydligas.
En jämn könsfördelning på olika nivåer i arbetslivet är också en viktig
demokrati- och maktfråga. På chefsnivå är det dessutom en resurs- och
kvalitetsfråga. De arbetsplatser som tar till vara och utvecklar även kvinnors
kompetens har större möjligheter att öka sin effektivitet och lönsamhet.
Att vi är på väg in i ett nytt samhälle, tjänstesamhället, ger kvinnorna en ny
chans. Både bondesamhället och industrisamhället byggde på mäns fysiska
styrka. Tjänstesamhället använder i huvudsak hjärnkraft och inte muskelkraft.
Därför har kvinnor lika stora möjligheter som män i det nya samhället.
Mer kunskap måste också spridas om skillnader i kvinnors och mäns
tillgång till ekonomiska resurser och hur den ekonomiska makten är fördelad
mellan kvinnor och män. Det är positivt att Kvinnomaktutredningen har
kommit igång med sitt arbete.
Utbildning och forskning
I skolan möter barn och ungdomar olika förväntningar
beroende på vilket kön de tillhör. Dessa förväntningar följer
dem genom hela skolsystemet. Därför är det viktigt att
jämställdhetsarbetet också lyfts fram i skolan. De som
arbetar inom skolan bör få utbildning för att öka
medvetenheten om vikten av att behandla flickor och pojkar
rättvist. Lärare och lärarkandidater måste få
utbildning/fortbildning om skillnaden mellan pojkars och
flickors agerande i undervisningssituationen.
Olika metoder bör utarbetas och projekt startas för att främja pojkars och
flickors möjlighet att utvecklas på lika villkor. Vissa undervisningsmoment
inom klassens ram bör till exempel organiseras i särskilda flick- och
pojkgrupper. En översyn av läromedel bör ske ur jämställdhetssynpunkt.
Regeringen bör initiera en bred översyn som omfattar läromedel på
grundskolan, gymnasiet och högskolan.
Skolans jämställdhetsarbete har till stor del inriktats på flickorna och
lämnat pojkarna åt sidan. Detta arbete måste omfatta både pojkar och flickor.
Könsskillnaderna måste erkännas i skolan. En balans mellan kvinnligt och
manligt bör eftersträvas i skolans värld.
Undervisningen skall ta hänsyn till olikheterna mellan könen. Dessutom
bör skolan vid planering av undervisning enligt den nya timplanen söka finna
ämnen och aktiviteter ingående i skolans respektive varje elevs fria val, som
uppmuntrar flickorna och pojkarna att välja "otraditionella" verksamheter.
Dataprogram, dataspel etc. bör utvecklas som inspirerar både pojkar och
flickor att utnyttja datorn och informationstekniken för områden som
traditionellt uppfattas som kvinnliga eller "mjuka". Datorer och
informationsteknologi får inte enbart nyttjas för tekniska och administrativa
problem. Både flickor och pojkar måste i samma utsträckning få stifta
bekantskap med den nya informationstekniken.
Skolan är framför allt en arbetsplats för kvinnor. Två tredjedelar av alla
lärare är kvinnor. De manliga lärarna återfinns främst på högstadie-,
gymnasie- och universitetsnivå. Inom förskolan och på låg- och mellanstadiet
möter barnen framför allt kvinnliga lärare. Vid rekrytering av ny personal bör
en jämn fördelning mellan könen eftersträvas. Skall det någonsin kunna
uppnås måste rekryteringen till lärarutbildningen målmedvetet inriktas på en
jämn könsfördelning.
Eleverna väljer i stor utsträckning traditionellt könsbundna program och
kurser vid gymnasieskola, högskola och universitet. Detta gäller särskilt
pojkar. I syfte att minska könssegregeringen på arbetsmarknaden är det
viktigt att barn och ungdomar tidigt får ökade kunskaper om både mans- och
kvinnodominerade arbeten. Det handlar om att skapa förutsättningar för ett
verkligt fritt val. Ungdomar skall kunna välja framtid fria från fördomar om
vad som anses vara kvinnligt och manligt. Studie- och yrkesorientering bör
inriktas på att varje elev oberoende av kön får stöd att välja studier och yrke
efter intresse och förmåga. Studie- och yrkesvägledare måste i sin utbildning
få grundläggande jämställdhets- och genusundervisning. Befintlig yrkeskår
måste genom vidareutbildning bibringas motsvarande kunskaper.
Under utbildningen är det ofta det kön som är minst representerat som
avbryter sin utbildning på grund av omgivningens negativa attityder. Detta
gäller inte minst flickor på tekniska linjer.
Högskolan har en viktig uppgift i arbetet med att skapa ett i verklig mening
mer jämställt samhälle. De som leder undervisning, forskning och
institutioner har ett ansvar att skapa en miljö som ger likvärdiga villkor för
både kvinnor och män att trivas och utvecklas. Avhopp av underrepresenterat
kön vid olika utbildningar bör utvärderas och lärdomar dras.
Den kvinnoforskning som finns på olika universitet och högskolor bör
tilldelas goda resurser. Det bör ske genom stöd till verksamheter med s.k.
kvinnovetenskapliga fora vid universitet och högskolor och till forskning med
kvinnoinriktning inom befintliga universitets- och högskoleinstitutioner. Det
gäller såväl kvinno- och jämställdhetsforskning som genusforskning.
Genusforskning tar fram systematisk och allsidig kunskap om könsrollernas
betydelse i olika tider och kulturer.
Genustillhörighet tycks ha varit, och är alltjämt, en av de starkast
strukturerande principerna i alla kända samhällen. Trots detta har frågan inte
ägnats vare sig politiskt eller vetenskapligt intresse förrän de senaste åren.
Genom att använda genus (eng. gender) och inte kön (eng. sex) markeras att
det som står i fokus för intresset är de sociala uttrycksformerna för kön.
En större andel kvinnliga forskare skulle bidra till att kvinnoperspektivet
fick ett större utrymme i forskningen och till en bättre balans mellan
kvinnliga och manliga synsätt som norm för forskningen. Kvinnoforskningen
måste också i högre grad tillåtas påverka innehållet i grundutbildningen.
Även i kursplaner och kurslitteratur måste ett kvinnoperspektiv finnas.
1992 antog riksdagen en ny högskolelag som säger att jämställdheten alltid
skall iakttas i högskolans verksamhet. Men därutöver bör universitets- och
högskoleledningar ges ett tydligt ansvar för att främja jämställdhet inom
utbildningen och för studenten och dennes situation. Endast vid ett fåtal
högskolor omfattas studenterna av jämställdhetsplanerna. Det bör därför
stadgas i lag att jämställdhetsplanerna skall omfatta hela verksamheten, det
vill säga även studenterna.
Vid universitet och högskolor står studenterna i samma beroendeställning
till lärarna som de anställda gör till chefer och arbetsledare. De har samma
behov som anställda av skydd i lagen mot sexuella trakasserier. Högskolelag
och förordning ger inga sanktionsmöjligheter och disciplinära åtgärder kan ej
heller användas.
Riksdagen måste därför begära förslag från regeringen på hur studenternas
behov av skydd mot sexuella trakasserier skall lösas.
Frågan om sexuella trakasserier är inte okontroversiell. Både omfattning
och definitioner har tidvis debatterats flitigt. Det är en brist att forskning
av
hög vetenskaplig kvalitet i stort sett saknas inom området. Däremot finns en
hel del undersökningar och enkäter utförda på arbetsplatser och högskolor.
Regeringen bör därför initiera forskning inom området.
Sexuella trakasserier är ett allvarligt hot mot anställdas och studenters
arbetsglädje, trygghet, ekonomi och möjligheter till framgång i arbete
respektive studier. Detta måste tas på största allvar oavsett hur många som
drabbas.
Hälsa
I vetenskapliga sammanhang utgör fortfarande mannen ofta
norm. Trots att kvinnor och män har olika normvärden i
exempelvis medicinska testsammanhang klassas kvinnans
värden som onormala, eftersom mannens värden är norm.
Kvinnor och män är biologiskt sett olika och har som en
följd av detta olika hälsoproblem. Även olika roller i hemmet
utgör källor till skillnader i hälsa. Kvinnorna lider oftare än
män av långvarig sjukdom som kräver behandling.
Kvinnors hälsoproblem och fysiologi har i mycket mindre utsträckning än
männens varit föremål för forskning. För att främja kunskapen om kvinnors
och mäns hälsa måste emellertid båda gälla som norm och bli föremål för lika
omfattande forskning.
På senare år har ohälsotalet ökat bland kvinnor. Tvärt emot utvecklingen i
många jämförbara länder ökar t.ex. dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar
bland svenska kvinnor. Forskningen kring orsakerna behöver intensifieras.
Arbetsskadorna bland kvinnorna har ökat markant på senare år, särskilt
inom tillverkningsindustri, vård och service. Särskilt oroande är ökningen av
belastningsskador hos unga kvinnor. Det är viktigt att rehabiliteringsinsatser
och åtgärder sätts in snabbt och aktivt. Långa passiva sjukskrivningsperioder
måste undvikas. På olika sätt måste kontakten med arbetslivet och den
sociala gemenskapen upprätthållas.
En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande hälsovårdsarbete är att
det finns kunskap om de nära sambanden mellan livsstil och ohälsa samt att
människor medvetandegörs om helheten. Forskning som beaktar skillnaderna
i biologi, aktiviteter under arbete och fritid, livsstil och andra aspekter av
den
sociala miljön, bör stimuleras.
Övergrepp mot kvinnor
Våld mot kvinnor kan i vissa fall vara ett uttryck för
bristande jämställdhet och för den obalans som råder i
maktförhållandet mellan män och kvinnor. Termen
"sexualiserat våld" kan användas som samlingsbegrepp för
olika former av övergrepp mot kvinnor. I begreppet ryms ett
flertal handlingar som begås mot kvinnor just i deras
egenskap av kvinnor. Det handlar om kvinnospecifika
övergrepp och kränkningar med starka kopplingar till
föreställningar om kvinnans roll som underordnad mannens.
Dessa övergrepp behöver inte nödvändigtvis innehålla våld
eller begränsas enbart till handlingar som är att betrakta som
sexualbrott. Ofredande kan vara ett exempel på sådana
övergrepp.
Frågor som rör våld mot kvinnor har ett samband med frågor om
jämställdhet mellan kvinnor och män, om maktfördelningen mellan könen
och om mäns syn på kvinnor. Även andra företeelser i samhället, som
prostitution, pornografi, incest och sexuella trakasserier, hör samman med
våldet mot kvinnor.
Den kvinnosyn som kommer till uttryck genom detta kan inte förenas med
att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter
inom alla livets områden. Företeelserna skall därför motarbetas med
målmedvetna och kraftfulla åtgärder.
Kvinnomisshandelns orsaker, symtom och möjliga behandling skall ingå i
den reguljära utbildningen i grundskola och gymnasieutbildning samt i
utbildningar till olika vårdyrken. Socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens
personal bör ha gemensam fortbildning om kvinnomisshandelns och
barnmisshandelns orsaker och konsekvenser samt om hur de kan förebyggas.
Kvinnojourer, dit den misshandlade kan vända sig i en akut situation, är
viktiga för de misshandlade kvinnorna och bör få stöd från det offentliga.
Kvinnor som utsatts för misshandel eller våldtäkt skall få tillgång till
juridiskt
biträde under hela förundersökningen och rättegången.
Kvinnovåldskommissionen har slutfört sitt uppdrag och det fortsatta
beredningsarbetet pågår. I avvaktan på de förslag som kommer att föreläggas
riksdagen avstår vi från ytterligare yrkanden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetspolitiska konsekvensanalyser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbete i hem och familj skall värderas lika som arbete utanför
hemmet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att familjer skall ges möjlighet att köpa hushållstjänster,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om JämO:s tillsynsansvar vad gäller arbetsgivares skyldighet att
underlätta för kvinnor och män att förena föräldraskap och förvärvsarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl fungerande barnomsorg
med ett varierat utbud,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldrautbildning för nyblivna föräldrar,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att komma till rätta med de problem som uppstår när
kontakten mellan barn och ena föräldern inte fungerar,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en studie av orsaker till och konsekvenser av de kraftigt
minskande födelsetalen,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som skall se över viktiga
politikområden i syfte att ta fram en heltäckande handlingsplan för att bryta
ner den könssegregerade arbetsmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lika lön för likvärdigt arbete och könsneutral arbetsvärdering,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statens stöd till start av småföretag måste utvecklas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens utnämningspolitik,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetet med att öka kvinnors inflytande i det politiska livet
måste intensifieras,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lärare och lärarkandidater måste få fortbildning/utbildning om
skillnaden mellan pojkars och flickors agerande i undervisningssituationen,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pojkars och flickors möjlighet att utvecklas på lika villkor,2
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bred översyn av läromedlen inom grundskolan, gymnasiet och
högskolan ur ett jämställdhetsperspektiv,2
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rekryteringen till lärarutbildningen målmedvetet måste inriktas
på en jämn könsfördelning,2
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att studie- och yrkesvägledare i sin utbildning måste få
grundläggande jämställdhets- och genusundervisning,2
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvärdera avhopp av underrepresenterat kön vid olika
utbildningar,2
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att högskolans jämställdhetsplaner skall omfatta även studenter,2
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studenters behov av skydd mot sexuella trakasserier,2
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att både kvinnor och män skall gälla som norm och bli föremål för
lika omfattande forskning,2
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvinnomisshandelns orsaker, symtom och möjliga behandling
skall ingå i den reguljära utbildningen i grundskola, gymnasieutbildning samt
i utbildningar till olika vårdyrken,2
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens personal bör ha
gemensam fortbildning om kvinnomisshandelns och barnmisshandelns
orsaker och konsekvenser samt om hur de kan förebyggas.1
Stockholm den 7 oktober 1996
Rose-Marie Frebran (kd)
Inger Davidson (kd)
Dan Ericsson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Chatrine Pålsson (kd)