Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma
livschanser. Delad makt och delat ansvar i hemmet och
politiken är en av förutsättningarna för delad makt och delat
ansvar på arbetsmarknaden, i utbildning och inom övriga
delar av samhället. För folkpartiet liberalerna är det självklart
att jämställdhet är en fråga lika mycket för männen som för
kvinnorna. Ansvaret för barnen måste delas, såväl i politiken
som i familjen. Vägen dit är dock inte enkel. I denna motion
föreslår vi förändringar och aktivitet som leder oss ytterligare
en bit på vägen mot vårt mål - ett samhälle där alla
medborgare kan forma sin egen framtid.
Människan föds fri, ändå är
hon överallt fjättrad
Det liberala kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män
utgår från respekten för individens egenart. Godtycke,
tradition och diskriminering begränsar både mäns och
kvinnors livschanser. Jämställdhet betyder inte att alla ska
leva likadant. Det betyder att alla ska ha möjlighet att
utveckla sin personlighet. Därför får inte
jämställdhetspolitiken enbart bli en kvinnofråga, den rör i
högsta grad även männen.
Könsdiskriminering har sin utgångspunkt i generaliseringar om en viss
grupp människors kollektiva egenskaper och behov, oftast uppbyggda på
fördomar och kulturhistoriskt förankrade uppfattningar. Det är viktigt att
bekämpa diskriminerande generaliseringar och uppfattningar om kollektiva
egenskaper och behov genom att hävda varje människas unika värde och
individualitet. Därför är just arbetet med att skapa ett mer jämställt samhälle
en central uppgift för liberaler. Folkpartiet liberalerna har länge varit
pådrivande i arbetet med att förändra samhället i riktning mot att kvinnor och
män ges mer likvärdiga förutsättningar till individuell utveckling och
valfrihet samt likvärdiga rättigheter och skyldigheter såväl i arbetsliv som i
omsorgen om hem och familj. Detta har genom årtiondena lett liberaler i
kampen för allmän rösträtt, gifta kvinnors rätt att arbeta, avskaffande av
sambeskattningen och införande av jämställdhetslagen. Det resulterade i
flera uppmärksammade propositioner som riksdagen tog ställning till under
förra mandatperioden.
En liberal
jämställdhetspolitik med
Folkpartiet i regering
I maj 1994 antog riksdagen jämställdhetspropositionen
"Delad makt - delat ansvar". De viktigaste delarna ur denna
proposition var:
Arbetsgivare med tio eller fler anställda ska årligen bl.a. kartlägga och
lägga förslag för att motverka löneskillnader mellan kvinnor och män på
arbetsplatsen i en jämställdhetsplan.
Jämställdhetslagen är inte längre förhandlingsbar och JämO har tillsyn
över hela arbetsmarknaden.
24 experter på jämställdhet har tillsatts vid landets länsstyrelser.
En näringslivsakademi har inrättats i samverkan med näringslivet.
Könsuppdelad statistik skall tas fram för att synliggöra skillnaderna.
En pappamånad i föräldraförsäkringen infördes.
Satsningar på olika projektverksamheter, t.ex. för att förbättra villkoren
för kvinnor med funktionshinder och för att öka kvinnors inflytande i
beslutande församlingar.
Med en liberal jämställdhetsminister tillsattes också
Kvinnovåldskommissionen, en barnomsorgsgaranti infördes
och en utredning om kvinnor, makt och ekonomi kom till
stånd.
Socialdemokratisk
jämställdhetspolitik i
regeringsställning
Den svenska liberalismen har stor erfarenhet av att baxa
jämställdhetspolitiken igenom den svenska riksdagen. För
varje milstolpe i jämställdhetspolitiken har liberalerna fått
tvinga socialdemokraterna med på vagnen. För
socialdemokratin har klasskamp alltid varit viktigare än
könskamp. Facklig makt har varit viktigare än kvinnors makt
och möjligheter. Det krävdes en liberal jämställdhetsminister
för att få igenom jämställdhetslagen. Den socialdemokratiska
oppositionen röstade emot. Steg för steg har liberaler lyckats
föra jämställdhetsfrågorna framåt.
Under hotet från ett kvinnoparti svängde den officiella s-retoriken inför
valet 1994. Under buller och bång tillträdde "världens mest jämställda"
regering. Nu skulle jämställdhetsarbetet äntligen få ett lyft, påstod
socialdemokratiska företrädare. Av detta blev det inte mycket i verkligheten.
Under de senaste riksdagsåren har vi istället sett att regeringen ofta gör en
annan prioritering än vad vi liberaler skulle ha gjort när det gäller fördelning
av utgiftsminskningar och skattesänkningar, av tillväxtinsatser och
neddragningar. Talet om jämställdhet blev verkligen mest tal, för i den
praktiska politiken har man gång efter gång visat att man inte förstått
jämställdhetens grundläggande väsen - lika möjligheter för kvinnor och män.
Jämställdhet är inte uppnådd för att procentandelarna för
kvinnorepresentation ökat. Jämställdhet handlar inte om procent. Det handlar
om makt och möjlighet.
Det är beklämmande att höra företrädare för "världens mest jämställda"
regering och parlament ständigt försvara sig med att man inte hann med att
beakta jämställdhetsaspekter innan förslag lades fram, att man först måste få
ordning på statsfinanserna och sedan kan jobba med kvinnors villkor och
jämställdhet. Det tar inte längre tid att göra rätt än att göra fel. Jämställda
förslag är inte dyrare än ojämställda. Det handlar om att utifrån de
förutsättningar som finns ge kvinnor och män samma möjligheter. Det gäller
att ha jämställdhetsperspektivet med sig hela tiden. Regeringen har
uppenbarligen inte det. Därför ser vi att satsningarna på tillväxt och jobb
hamnar i gamla, manligt dominerade tillverkningsbranscher samtidigt som
skattehöjningar och besparingar försvårar kvinnors möjligheter och
arbetsmarknad.
Hela lönen
Ett mer jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och leder
till utveckling. Vi är övertygade om att intelligens, idéer och
entreprenörsanda är könsneutralt fördelade. Sveriges kvinnor
har en enorm utvecklingspotential för landet, när det gäller
att skapa utveckling, jobb och välstånd. Ytterst handlar
tillväxt om enskilda människors möjlighet till växt.
All den utvecklingskraft som kvinnor såväl som män står för måste släppas
fram, genom bättre möjligheter att utbilda sig, gå vidare, själv kunna ta
ansvar och växa. Genom att skapa möjligheter att starta företag, använda sin
entreprenörsanda, använda sina idéer, pröva sina vingar. Det skapar
utveckling. Det skapar nya jobb. Det skapar effektivitet och resurssnålhet.
Det skapar skatteintäkter. Intäkter som kan användas för mer service, vård
och omsorg, vilket är bra för både kvinnor, män och våra gemensamma
barn.
Ökad jämställdhet är lönsamt. Det är enskilda människors kompetens,
uppfinningsrikedom och arbetsvilja som är grunden för ekonomisk tillväxt.
Om man utgår från det faktum att kompetens och yrkeskunnande är jämnt
fördelade mellan könen, innebär det i realiteten att den kompetens halva
befolkningen besitter inte i tillräckligt stor utsträckning tas tillvara.
Jämställdhet är ett sätt att fullt utnyttja samhällets begåvningspotential. I
ett
jämställt samhälle används hela humankapitalet och begåvningspotentialen
och medverkar därmed till ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt.
Löneskillnader
I dag är det en (nästan) oomtvistad sanning att det är
orättvisa löneskillnader mellan kvinnor och män.
Löneskillnaderna beror på att männen arbetar längre arbetstid
och att männen återfinns i högre positioner och i andra
arbetsområden än kvinnorna. Detta är löneskillnader som går
att förklara, även om vi inte accepterar de förhållanden som
ligger bakom. Även vid allt annat lika får ofta en man mer
betalt än en kvinna för precis samma jobb. Detta är de
"oförklarliga" löneskillnaderna, den rena könsfaktorn. Det
mesta tyder dessutom på att löneskillnaderna ökat de senaste
åren.
Tack vare Löneskillnadsutredningen och många andra rapporter finns idag
en hel del fakta kring dessa frågor. En mycket viktig del i arbetet bort från de
orättvisa löneskillnaderna är just att synliggöra dem. Det är därför viktigt att
könsuppdelad statistik ständigt tas fram och att metoderna utvecklas.
Förhållandena i hemmet, arbetsfördelningen inom familjen får
återverkningar på arbetsfördelningen på arbetsplatserna. Detta är en av
orsakerna till att Folkpartiet liberalerna inte ser detta enbart som en
privatsak.
Kvinnor och män som startar ut i arbetslivet med likartad utbildning och med
likartade arbetsuppgifter genomgår vanligen helt olika utveckling. Kvinnan
får allteftersom ett större ansvar för hem och barn medan mannen erbjuds
större ansvar, utvecklingsmöjligheter och högre lön på arbetsplatsen. Med
delat ansvar hemma kan vi successivt nå en situation där både kvinnor och
män som bildar familj kan få större ansvar och utvecklingsmöjligheter såväl
inom familjen som på arbetet.
Lönesättning vilar ofta på traditionella, manliga värderingar om arbetets
värde och svårighetsgrad. Det behövs många nya arbetsvärderingsmetoder,
könsneutrala och lämpade för olika fält på den svenska arbetsmarknaden.
Dessa arbetsredskap är av synnerligen stor vikt för att vrida lönesättningen
bort från dagens diskriminering utan att man för den skull inför centrala
system. Det är därför viktigt att anslag till detta kan fortsätta ges. I grunden
ska lönesättningen vara fri och individuell. Vid könsneutral tillämpning av
denna princip varken gynnas eller missgynnas kvinnor av individuell
lönesättning. Givetvis är det även i detta sammanhang av stor vikt att den
offentliga sektorns dominans som arbetsgivare inom de kvinnodominerade
yrkesområdena bryts.
Lönediskriminering är förbjuden. Det av stor vikt att få fram
domstolsutslag. För den enskilde löntagaren är det mycket, kanske för
pressande, att driva ett sådant mål även med det stöd som kan förväntas av
JämO. Domstolsutslag bör även ges en större genomslagskraft än en enskild
lönesättningstvist. Frågan om grupptalan i vid bemärkelse har länge varit
under utredning. Vi tycker det är dags att gå vidare när det gäller mål om
lönediskriminering enligt jämställdhetslagen och införa rätt till grupptalan.
Att få bort de orättvisa löneskillnaderna är en av de viktigaste uppgifterna
inom jämställdhetspolitiken, en utmaning som kräver ständig
uppmärksamhet och modet att ta till obekväma åtgärder. Staten som
arbetsgivare bör ges ett särskilt ansvar för detta, eftersom staten i
arbetsgivarrollen kan agera ledande utan att för den skull staten lägger sig i
löneförhandlingar på den privata sektorn.
En viktig grund för kampen mot orättvisa löneskillnader är lagd i och med
att riksdagen fattat beslut om propositionen "Delad makt, delat ansvar", som
lades fram av den tidigare jämställdhetsministern Bengt Westerberg, och
som nu allteftersom genomförs. Vi menar dock att det bör tillsättas en
särskild kommission för att ta ett helhetsgrepp på de orättvisa
löneskillnaderna.
Arbetslivet
En förutsättning för att på ett bra sätt kunna förena
förvärvsarbete med föräldraskap och familjeansvar är att
arbetslivet anpassas efter föräldraskapets behov. Flexiblare
arbetstider är bra både för den enskilde och för
verksamheten. Rätt till tjänstledighet för vård av barn, större
möjlighet till inflytande över såväl arbetstid som förläggning
av tiden, mer individuella lösningar är några folkpartiförslag.
I vår kommittémotion om flexibla arbetstider utvecklas vår
syn på denna fråga.
Företagande
För att vi ska kunna krossa massarbetslösheten krävs att
många nya små företag startas och att många små företag
växer och anställer fler. Detta går inte att åstadkomma på
bred front utan att kvinnorna engageras. Att det ofta är
svårare för kvinnor att starta och driva sitt företag på grund
av omvärldens förväntningar och bemötande är ingen nyhet.
Inte heller att kvinnor ofta saknar det rätta självförtroendet.
Det ordinarie supportsystemet fungerar inte alltid för kvinnor
som då faller utanför ramen. Detta är de främsta orsakerna
till att insatser för stöd till just kvinnliga företagare behövs.
Om kvinnor startar företag i samma utsträckning som män tidigare har
gjort, och anställer var sin person, så skulle detta ge ca 400.000 nya jobb. Så
kraftfull är den inneboende dynamiken i sin yttersta förlängning. Att släppa
loss den kvinnliga skaparkraften är vårt mål. I partimotioner om
arbetsmarknadspolitiken, skattepolitiken och företagandet finns en lång rad
liberala förslag om hur kvinnors företagande kan ges bättre förutsättningar.
Tjänstesektorn
En stor del av den för de flesta av oss så viktiga
tjänstesektorn drivs utan konkurrens och valfrihet vare sig
för brukare eller anställda. Den kanske allra viktigaste
förutsättningen för konkurrens i tjänstesektorn är att alla de
kvinnor som arbetar och har idéer inom vård, omsorg,
utbildning och service till människor i alla åldrar verkligen
fick möjlighet att förverkliga sina idéer utanför de offentliga
monopolen. Att dessa i stället motarbetas är
jämställdhetsfientligt och utvecklingshämmande.
Friskolepropositionens förslag är bara det senaste i raden av
regeringens förslag som hämmar enskilda alternativ.
Att släppa loss den kvinnliga skaparkraften leder till bättre kvalitet för
barn, sjuka och gamla genom att dessa kan välja den form av service, omsorg
eller utbildning som passar dem själva bäst. Det leder ofta till lägre kostnader
för skattebetalarna och det leder till utveckling även inom den offentligt
drivna verksamheten. Det leder till att kvinnor som arbetar inom dessa
sektorer får fler arbetsgivare att välja mellan och därmed inte är utlämnade
till en enda arbetsgivare. Det leder till att kvinnor på samma sätt som män
kan förverkliga sina egna idéer. Och det leder givetvis till möjligheter för
avknoppning eller expansion till en rent kommersiell servicesektor.
Även om politiker varken kan skapa eller förutsäga var de framtida jobben
ska finnas, tyder ändå det mesta på att en kraftig expansion av den privata
tjänstesektorn är nödvändig och önskvärd. Givetvis riktar sig sådana
tjänsteföretag såväl till andra företag som till privatpersoner.
För att få igång en sådan utveckling krävs enligt vår mening kraftigt
minskade skattekilar. En rad förslag för hur tjänstesektorn och
tjänsteföretagande kan stimuleras förs fram i våra partimotioner om
Tjänstejobb, Servicecheckar, Stopp för kommunala bolag, Företagande samt
Skattepolitiken.
Den s.k. pigdebatten har rört upp många heta känslor. "Pigorna" påminner
oss om ett gammalt klassamhälle som knappast någon vill ha tillbaka. En
liberal huvuduppgift är istället att verka för ett mer jämlikt och jämställt
samhälle. Att därför kategoriskt avfärda alla förslag som skulle göra det
lättare för hushållen, för privatpersoner, att köpa tjänster är ett helt bakvänt
resonemang och en nedvärdering av det arbete som utförs av skickliga
yrkesmänniskor i tjänstesektorn.
Ingen kommer på tanken att dra upp en drängdebatt när staten ger
skatterabatt för upprustning av privata bostäder. Ingen tycker det är konstigt
att lämna sina gardiner och kostymer på kemtvätt, äta färdiglagad mat, gå till
frisören eller lämna in bilen på verkstad. Det är inte ens konstigt att ta hem
hantverkare för att reparera diskmaskinen eller måla om i köket. Varför
skulle det då vara så förfärligt att betala någon för att utföra vissa andra
tjänster i eller för hemmet? Kan det hänga ihop med att det är traditionellt
kvinnliga ansvarsområden, traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter?
Professionalism och yrkeskunnande hos tjänsteföretagare blir inte mindre
bara för att många av oss också utför många av dessa sysslor på amatörbasis.
Bryt den könsuppdelade arbetsmarknaden
Den svenska arbetsmarknaden är mycket segregerad sett ur
ett könsperspektiv. Den är inte bara könsuppdelad efter
näringsgrenar och sektorer, utan också mellan manliga och
kvinnliga yrken. Inom vård och omsorg är kvinnorna
överrepresenterade. Som en positiv bieffekt av den förra
regeringens avreglering och friare etableringsrätt inom
sektorerna vård och omsorg, ökade också möjligheterna för
kvinnor som arbetar inom dessa sektorer att såväl byta
arbetsgivare som att starta eget. I och med regeringens
återställare inom detta område begränsas också kvinnors
möjligheter att själv ta egna initiativ och utveckla
verksamheter inom vård och omsorg efter eget huvud och
kompetens. Folkpartiet motsätter sig regeringens
återställarpolitik inom detta område ur såväl brukar- som
arbetstagar- och jämställdhetsperspektiv. I realiteten innebär
detta att den självklara valfrihet att starta eget eller byta
arbetsgivare som arbetstagare har i yrken i näringslivet
undandras de många kvinnor som är sysselsatta inom den
offentliga sektorn och då framförallt inom vård och omsorg.
En dynamisk tjänstesektor är en väg att bryta löneskillnader och
könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Utbildningsväsendet, arbets-
marknadspolitiken och arbetsmarknadsåtgärderna är andra vägar att söka
bryta mönstren. Vår syn på arbetsmarknadspolitikens roll för att bryta
könsuppdelningen utvecklas i vår partimotion om arbetsmarknadspolitiken.
Vår syn på utbildningspolitikens roll finns i våra parti- och kommitté-
motioner om detta. Regeringen bör dessutom få i uppdrag att återkomma till
riksdagen med en strategi för hur de politiska verktygen kan användas för att
skapa bättre förutsättningar för kvinnor och män att söka sin yrkesbana fritt
från fördomar och förväntningar.
Efter ett folkpartiförslag har nu varje länsstyrelse en jämställdhetsexpert.
Denna bör få i uppdrag att i samarbete med JämO utöva regional tillsyn av
jämställdhetslagen, framförallt vad avser jämställdhetsplanerna. På så sätt
kan de aktiva åtgärderna för att uppfylla lagens anda bättre få en lokal
tillämpning.
Förutsättningar för arbete
Arbete är tillväxtskapande och det måste löna sig att arbeta -
även för småbarnsföräldrar. Höga marginaleffekter skapas av
skatterna tillsammans med inkomstprövade bidrag och
avgifter till framför allt barnomsorgen, vilket kan leda till
fattigdomsfällor och bidragsberoende. Det är
utvecklingshämmande för den enskilde och därmed för
samhället. Målet bör vara att minimera de tillkommande
marginaleffekterna för barnfamiljerna genom ett ökat
generellt och minskat selektivt inslag i familjepolitiken.
En väl fungerande barnomsorg är inte bara något som gynnar barnens
utveckling utan är också en förutsättning för att småbarnsföräldrar ska kunna
delta i arbetslivet. En väl utbyggd barnomsorg gör att framför allt
småbarnsmammor slipper att göra det svåra valet mellan familj och arbete. I
och med att den s.k. barnomsorgslagen börjat att gälla är kommunerna
skyldiga att erbjuda barnomsorg fr.o.m. det att barnet blivit ett år. Denna
reform ökar ytterligare småbarnsföräldrarnas valfrihet. Barnomsorgen är
också en förutsättning för att andra viktiga verksamheter i samhället ska
kunna fungera. Om t.ex. småbarnsmammor tvingades vara hemma i brist på
barnomsorg skulle bl.a. sjukvård och äldreomsorg inte kunna fungera med
den servicegrad vi idag tar för givet. Vår syn på barnomsorg och familjestöd
utvecklas i vår partimotion om familjepolitiken.
Det är angeläget att kommunerna prioriterar sina kärnområden: omsorg om
barn och gamla samt utbildning, kollektivtrafik och sjukvård. Prioriteringen
är nödvändig för att upprätthålla god kvalitet och trygghet och för att kunna
hålla taxor på en nivå som inte skapar fattigdomsfällor.
Infrastruktur i form av kollektivtrafik, barnomsorg, äldreomsorg och skolor
är avgörande för att kvinnor (och i ett jämställt samhälle även männen!) ska
kunna arbeta, utveckla verksamhet och skapa tillväxt. Det är däremot inte
kommunal affärsverksamhet bedriven med skattebetalarnas pengar som
insats och riskkapital. Sådan verksamhet snedvrider konkurrensen,
undergräver kommunens finanser, tränger ut angelägna verksamheter och
hindrar privat företagsamhet som skulle ge jobb. Så länge kvinnorna både
har huvudansvaret för barnen och de lägsta lönerna är det kvinnorna som har
mest att förlora på höga kommunalskatter och dåligt skött kärnverksamhet.
Vårt förslag om att avveckla de kommunala bolagen utvecklas i en särskild
partimotion.
Halva makten
Det är en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning att
kvinnor såväl som män har en rimligt stor representation i
beslutande församlingar. Debatten har alltför mycket präglats
enbart av den formella närvaron av fler kvinnor. Det räcker
dock inte att vara närvarande där besluten tas. För makt och
inflytande krävs delaktighet i beslutsprocessen och reellt
inflytande över de slutliga ställningstagandena.
För oss i Folkpartiet liberalerna har det i decennier varit kutym med
varannan damernas på valsedlarna och tumregler om minst 40 % av vardera
könet i styrelser och arbetsgrupper. Kombinerat med intern utbildning,
mentorskap och nätverksbyggen har det gjort att kvinnor och män kunnat
såväl kandidera som fungera på politiska uppdrag under jämställda villkor
inom partiet. Självklart finns fortfarande mycket att göra även inom vårt
parti, men vi tror att detta är den väg man bör använda för att nå jämställd
representation inom politiken. Det är också ett utmärkt sätt att arbeta för att
jämställd representation också blir ett i praktiken jämställt inflytande.
Frivillig kvotering
Vi avvisar en lagstadgad kvotering till offentliga uppdrag.
Det är helt oförenligt med väljarnas slutgiltiga rätt att avgöra
vem de ska representeras av. Riksdagen ska framöver fatta
beslut om den konkreta tillämpningen av personval inför
1998 års val. En avgörande faktor för utformningen måste
vara att systemet inte missgynnar endera könet. Då det nya
personvalssystemet ska utvärderas bör särskild
uppmärksamhet ges frågan om hur kvinnor respektive män
fått möjlighet att nå ut till väljarna.
Beslut blir bättre om de som fattar dem gemensamt har många olika
referensramar, erfarenheter och kunskaper. Därför är det betydelsefullt att
kvinnor och män är likvärdigt representerade i statliga styrelser och
utredningar. Det system med "dubbla nomineringar" som införts fungerar
inte, eftersom alla nominerande parter inte tillämpar systemet. Fortfarande
domineras ordförandeposterna orimligt av män. Fortfarande domineras det
ekonomiska området av män medan kvinnor dominerar inom det sociala
området. Detta trots att vi alla har lika stort behov av och intresse för att
såväl ekonomin som omsorgen fungerar. Regeringen bör mer målmedvetet
kräva dubbla nomineringar, och för egen del mer målmedvetet fördela de
tyngsta posterna mer könsneutralt.
Politikens villkor är hårda att kombinera med ansvar för barn och familj.
Mycket har gjorts för att underlätta, men en hel del återstår. Folkpartiet
liberalerna vill ha fler lokalt förtroendevalda, färre mångsysslare och färre
heltidspolitiker. På så sätt ökar möjligheterna att vara politiskt aktiv
kombinerat med yrkesliv och familjeliv.
Trots att vi har en bra bit kvar till jämställda villkor inom politiken, är det
ändå det samhällsområde där jämställdheten, de lika möjligheterna, kommit
längst. Makten på jobbet och makten i hemmet är långt mer ojämställt
fördelad. I övriga avsnitt framförs krav och förslag som leder till mer av
delad makt och delat ansvar.
Kvinnors hälsa och säkerhet
Kvinnor och män har olika hälsoproblem och olika sätt att
hantera dem. Kvinnors hälsoproblem har hittills
uppmärksammats mindre och fått mindre forskningsresurser
än mäns. Kunskapen om kvinnors hälsa är delvis
fragmentarisk och motsägelsefull. Såväl inom forskning som
tillämpning har mannen varit norm. I ett samhälle där vi alla
har lika värde och möjlighet, där måste normen vara
människan som individ. Vår syn på hur hälsovård, sjukvård
och äldreomsorg måste utvecklas för att på jämställda villkor
ges till såväl kvinnor som män utvecklas i partimotioner om
sjukvård respektive äldreomsorg.
Mäns våld mot kvinnor är den brutala yttringen av mannens överordning
och kvinnans underordning. Enligt statistiken har våldtäkter och misshandel
av kvinnor ökat kraftigt under senare år. Hur mörkertalen förändrats vet vi
inte. Påföljderna för misshandel och våldtäkt måste därför skärpas och
skadestånden bli högre. Handläggningstiderna för sexuella övergrepp och
misshandel är för långa. Under utredningstiden finns det stor risk att
övergreppen och misshandeln fortsätter varför dessa fall bör få högsta
prioritet.
Fler särskilda mottagningar för kvinnor och barn som utsätts för sexuella
och andra övergrepp bör inrättas. Det är också angeläget att kvinnojourerna
fortsätter sin verksamhet med en kapacitet som motsvarar efterfrågan.
Kvinnojourer finns idag i de flesta svenska storstäder och bedriver ett mycket
värdefullt arbete som ett fristående komplement i arbetet med att erbjuda
utsatta kvinnor akuthjälp. Vid kvinnojourerna erbjuds en fristad, men också
råd och stödverksamhet till kvinnor i behov av akut skydd. Dessa måste ges
tillräckligt stöd. Regeringen måste snarast återkomma till riksdagen med
förslag på hur Kvinnovåldskommissionens förslag ska förverkligas.
Det händer att utländska kvinnor som misshandlas eller behandlas illa av
sina män inte vill polisanmäla eller gå ifrån dem eftersom de riskerar
utvisning från Sverige. Regeln om att utlänning som sammanbor eller är gift
med en svensk utvisas om samboendet upphör inom två år bör ses över.
Könsstympning av kvinnor är ett brott som skall bestraffas grovt. Det
måste finnas en obligatorisk skyldighet för svenska myndigheter att upplysa
dem som kommer från länder där könsstympning praktiseras, att detta
betraktas som ett grovt brott i svensk lag och att handlingen är straffbar även
när den begås utomlands.
Skola och utbildning
Arbetet med att förbättra jämställdheten måste bli en
integrerad del av undervisningen i skolan. Som ett första steg
måste denna kunskap förmedlas till eleverna vid
lärarutbildningen. För att även nå resultat på kortare sikt bör
jämställdhetsfrågor lyftas fram i lärarnas
fortbildningsprogram. En förbättrad kunskap om och insikt i
de brister i jämställdheten som finns i dagens samhälle måste
förmedlas till skoleleverna och diskuteras i klassrummet.
I grundskolan och i gymnasiet har flickorna bättre betyg än pojkarna. I
högskolans grundutbildningar är det lika många kvinnor som män. Tyvärr
söker inte lika många kvinnor till de längre högskoleutbildningarna eller till
de utbildningar som har de teknisk inriktning. Särskilda insatser för att
främja rekryteringen av kvinnor till de tekniska utbildningarna ska ske
framöver enligt tidigare löfte från regeringen. När dessa kommer och vilka
de skulle vara vet vi dock inte. Vi menar att åtgärder måste sättas in
omgående för att öka rekryteringen och för att göra de tekniska och natur-
vetenskapliga utbildningsvägarna i högre grad relevanta för kvinnor redan
nu. Trots många försök att "locka" flickor till teknik är de tämligen få som
antagit utmaningen. Det är dags att på bred front vidareutveckla introduktion,
pedagogik, tillgänglighet, SYO och inte minst lärarnas utbildning och
fortbildning för att på allvar få flickor att vilja söka sig till tekniska
utbildningar. Det tekniska basåret är mycket bra för dem som tidigare valt
annan inriktning och bör användas i större utsträckning. Enligt vår uppfatt-
ning bör man kunna organisera liknande förberedande basår, men till helt
andra studievägar med iögonfallande sned rekrytering t.ex. vissa lärarutbild-
ningar, vård- och omsorgsutbildningar. Basåret skulle i de fallen då i första
hand riktas till män.
Utöver kraftfulla insatser enligt ovan på breddning av innehållet i de
tekniska och naturvetenskapliga högskoleutbildningarna behövs åtgärder för
att få fler kvinnor att forska, disputera, utnämnas till professorer, bli
entreprenörer inom verksamheter som knoppas av från den rena
högskolevärlden.
Folkpartiet avvisade regeringens förslag om att införa utbildningsbidrag
till forskarutbildning som komplement till doktorandtjänster . Åtgärden visar
på mycket bristande insikter om unga kvinnors livsvillkor. Det är helt fel att
åter göra forskarstuderandes tillvaro osäker. Det kommer att påverka
kvinnors val mycket mera än mäns, och på så sätt även motverka andra
insatser som görs för att öka andelen kvinnor som fortsätter sina studier till
disputation. Den i detta sammanhang viktigaste åtgärden är alltså att
doktorandtjänsterna återinförs på bred front. En viktig förutsättning för
kvinnors vilja att satsa på studier och förkovran är att få bort de orättvisa
löneskillnaderna. Vår syn på det fortsatta jämställdhetsarbetet inom skola,
högskola och forskning utvecklas i våra partimotioner på dessa områden.
Delat ansvar
Förvärvsfrekvensen för kvinnor har, med undantag för de
senaste årens lågkonjunktur, successivt ökat och är idag
endast marginellt lägre än männens. Denna utveckling är bra,
då hela befolkningens kompetens och arbetsinsats krävs för
att upprätthålla den välfärdsmodell en majoritet av svenska
folket vill ha. Emellertid har inte fördelningen av ansvaret
för hem och familj förbättrats i samma takt. Detta innebär att
många kvinnors arbetsbelastning har ökat drastiskt under
senare år. Undersökningar har visat att kvinnors produktion
av stresshormon t.o.m. ökar efter det att kvinnan återvänt
hem efter att ha avslutat sin arbetsdag. I statistiken för
kvinnors ohälsotal visar sig de troliga konsekvenserna av
denna arbetsbelastning.
Det är sannolikt att många av de löneskillnader som idag existerar på
arbetsmarknaden har sin grund i den ojämna fördelningen mellan kvinnor
och män av ansvaret för hem och familj. Kvinnor utnyttjar i väsentligt högre
grad tiden i föräldraförsäkringen samt är även den av föräldrarna som oftast
är hemma för vård av sjukt barn. En lång rad av förändringar måste komma
till stånd för att förändra denna ojämna ansvarsfördelning. Införandet av den
s.k. pappamånaden kommer förhoppningsvis att successivt innebära att fler
fäder utnyttjar en större del av tiden i föräldraförsäkringen, och kanske också
därigenom ges en större insikt i och kunskap om arbetsuppgifterna i hemmet.
Alla ojämlikheter kan emellertid inte bekämpas med hjälp av lagstiftning,
utan det krävs ett ihärdigt och uthålligt opinionsarbete för att ändra på
invanda könsmönster och historiskt betingade ansvarsområden.
Folkpartiet liberalerna anser att det delade ansvaret för hem och familj
också är en av de viktigaste förutsättningarna för att uppnå jämställdhet i
arbetslivet. Så länge arbetsgivarna underförstått kan utgå från att det är
kvinnan som bär huvudansvaret för barn och familj faller det sig naturligt att
rekryteringen till ansvarsfulla poster i samhället i allt för stor omfattning
gynnar män.
Mannen som god förebild
Vi representerar inte superpappornas skara. Vi representerar alla de
otillräckliga papporna, som vill vara med sina barn men som inte haft
kraften och modet att bryta sig loss från könsrollernas mönster. (Ur
Pappagruppens slutrapport)
Det går inte att bedriva ett framgångsrikt jämställdhetsarbete
om inte männen också involveras i processen. Könsmönster
och attityder etableras tidigt i barnens utveckling. Inte minst
därför är det viktigt att männen ges större möjlighet att aktivt
delta i barnens utvecklingsprocess. Genom att vara goda
förebilder ökar också möjligheterna för barnen att utvecklas
friare från invanda könsmönster. På så sätt byggs en bas för
att underlätta jämställdhetssträvandena i samhället. För att
detta ska kunna bli möjligt krävs attitydförändringar hos
arbetsgivarna i synen på männen och deras ansvar och
rättigheter som småbarnsföräldrar. Vid skilsmässor blir
många pappor mer eller mindre ofrivilligt "frånvarande
pappor".
Därför är det viktigt att lagstiftningen och praxis anpassas så att barnen
garanteras rätten till båda sina föräldrar. Gemensam vårdnad bör vara
utgångspunkten som juridiskt vårdnadsbegrepp. Enskild vårdnad bör
användas endast i undantagsfall. Den gemensamma vårdnaden bör ytterligare
stärkas så att beslut som inverkar på barnets nära och vardagliga kontakter
med båda sina föräldrar tas i uttryckligt samförstånd av föräldrarna.
Umgängesrätten ska kunna fastställas av domstol inom ramen för gemensam
vårdnad och med särskilt beaktande av respektive förälders förmåga och
beredskap att samarbeta och underlätta för barnets kontakt med båda sina
föräldrar. Väntetiderna för vårdnadstvister måste kortas så att inte interims-
beslut med begränsad rättssäkerhet blir avgörande.
Föräldrar i kris bör erbjudas rådgivning och familjesamtal med både
manlig och kvinnlig familjerådgivare närvarande. Särskilda familjerättsenhe-
ter bör etableras där domstolens ledamöter väljes och utbildas efter
erfarenheter av modernt och delat föräldraskap.
Pappaledighet
Ett mål för såväl familjepolitiken som jämställdhetspolitiken
är att både kvinnor och män skall kunna vara föräldrar och ta
det praktiska ansvaret för sina barn samtidigt som de har ett
arbete för sin försörjning. Det är viktigt för barnen att
fäderna utnyttjar sina möjligheter att vara föräldralediga. Den
del av tiden i föräldraförsäkringen som tas ut av männen är
mycket liten, men kommer med stor sannolikhet att öka i och
med att den s.k. pappamånaden har införts.
Forskning visar att en tidigt etablerad och nära relation mellan fader och
barn är gynnsam både för fadern och barnet och ger en god grund för
relationen under resten av livet. En ökad föräldraledighet för fäder bör också
medverka till att förändra attityder hos chefer och arbetsledare så att de ser
föräldraledigheten som något naturligt att utgå ifrån vid planering och
organisation av arbetet.
Ett annat skäl för att öka fädernas uttag av föräldrapenning är att kvinnors
möjligheter att nå jämställdhet med männen på arbetsmarknaden är begräns-
ade så länge det praktiska ansvaret för hushåll och barn huvudsakligen vilar
på dem. Ett delat ansvar för den praktiska omsorgen om barnen skulle inne-
bära en jämnare fördelning av yrkesavbrotten mellan kvinnor och män och
därmed öka kvinnors möjligheter att vidareutvecklas och göra karriär i sitt
yrke.
Många upplever föräldraledigheten som något mycket privat, något som
politiker inte ska ha åsikter om fördelning eller förläggning av. Det ligger
mycket i det. Å andra sidan är det resultat som denna fördelning ger inte bara
privat, den får återverkningar på många fler än det föräldrapar det handlar
om. Därför anser vi liberaler att en kombination av morot och piska, ett
villkorat stöd, är användbar i det ekonomiska stödet till småbarnsföräldrar i
form av en individuell och högre ersatt månad i föräldraförsäkringen.
Att regeringen nu väljer att ta bort "moroten" i pappamånaden, den högre
ersättningen, och enbart behålla "piskan", den individuella anknytningen, är
ytterligare ett bevis på att någon djupare insikt om jämställdhetsfrågorna inte
finns i denna regerings ledning. Mamma- och pappamånaden bör även fort-
satt ha en högre ersättningsnivå, vilket krävs i vår partimotion om
familjepolitiken.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målet med jämställdhetspolitiken är lika möjligheter för
kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett mer jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och skulle
utveckla samhället i positiv riktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla nya arbetsvärderingsmetoder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att ge möjlighet till s.k. grupptalan vid mål om
lönediskriminering enligt jämställdhetslagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens särskilda ansvar som arbetsgivare för att motverka
orättvisa löneskillnader mellan män och kvinnor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrätta en kommission för att ta ett helhetsgrepp på orättvisa
löneskillnader mellan män och kvinnor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att släppa loss den kvinnliga skaparkraften inom den
nuvarande offentliga sektorn,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det önskvärda i att det generella stödet till barnfamiljer ökar på
bekostnad av det selektiva stödet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en väl fungerande barnomsorg är en förutsättning för att
småbarnsföräldrar samtidigt skall kunna arbeta,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans centrala roll för att bryta invanda könsmönster när det
gäller unga människors val av utbildning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personvalssystemets utformning,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör tillämpa ett system med dubbla nomineringar
vid tillsättandet av representanter i statliga styrelser och utredningar,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länsstyrelsernas jämställdhetsexperter skall få utöva regional
tillsyn i samarbete med JämO särskilt med inriktning på jämställdhetsplaner,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lag-
stiftningen att Kvinnovåldskommissionens förslag blir genomförda,3
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förändring av lagstiftningen så att inte en utländsk
person som sammanbott med en svensk person, under kortare tid än två år,
utvisas,4
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndigheters skyldighet att upplysa personer från länder där det
förekommer könsstympning om att det är ett allvarligt brott enligt svensk
lag,1
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om underliggande orsaker till nuvarande orättvisa löneskillnader på
arbetsmarknaden,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av föräldraförsäkringen i allmänhet och den s.k.
mamma- och pappamånaden i synnerhet.4
Stockholm den 7 oktober 1996
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Eva Eriksson (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)
Lennart Rohdin (fp)
Anne Wibble (fp)
Siri Dannaeus (fp)
Karin Pilsäter (fp)
1 Yrkandena 9 och 16 hänvisade till SoU.