Inledning
Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma livschanser. Delad makt och delat ansvar i hemmet och politiken är en av förutsättningarna för delad makt och delat ansvar på arbetsmarknaden, i utbildning och inom övriga delar av samhället. För folkpartiet liberalerna är det självklart att jämställdhet är en fråga lika mycket för männen som för kvinnorna. Ansvaret för barnen måste delas, såväl i politiken som i familjen. Vägen dit är dock inte enkel. I denna motion föreslår vi förändringar och aktivitet som leder oss ytterligare en bit på vägen mot vårt mål - ett samhälle där alla medborgare kan forma sin egen framtid.
Människan föds fri, ändå är hon överallt fjättrad
Det liberala kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män utgår från respekten för individens egenart. Godtycke, tradition och diskriminering begränsar både mäns och kvinnors livschanser. Jämställdhet betyder inte att alla ska leva likadant. Det betyder att alla ska ha möjlighet att utveckla sin personlighet. Därför får inte jämställdhetspolitiken enbart bli en kvinnofråga, den rör i högsta grad även männen.
Könsdiskriminering har sin utgångspunkt i generaliseringar om en viss grupp människors kollektiva egenskaper och behov, oftast uppbyggda på fördomar och kulturhistoriskt förankrade uppfattningar. Det är viktigt att bekämpa diskriminerande generaliseringar och uppfattningar om kollektiva egenskaper och behov genom att hävda varje människas unika värde och individualitet. Därför är just arbetet med att skapa ett mer jämställt samhälle en central uppgift för liberaler. Folkpartiet liberalerna har länge varit pådrivande i arbetet med att förändra samhället i riktning mot att kvinnor och män ges mer likvärdiga förutsättningar till individuell utveckling och valfrihet samt likvärdiga rättigheter och skyldigheter såväl i arbetsliv som i omsorgen om hem och familj. Detta har genom årtiondena lett liberaler i kampen för allmän rösträtt, gifta kvinnors rätt att arbeta, avskaffande av sambeskattningen och införande av jämställdhetslagen. Det resulterade i flera uppmärksammade propositioner som riksdagen tog ställning till under förra mandatperioden.
En liberal jämställdhetspolitik med Folkpartiet i regering
I maj 1994 antog riksdagen jämställdhetspropositionen "Delad makt - delat ansvar". De viktigaste delarna ur denna proposition var:
Arbetsgivare med tio eller fler anställda ska årligen bl.a. kartlägga och lägga förslag för att motverka löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsplatsen i en jämställdhetsplan.
Jämställdhetslagen är inte längre förhandlingsbar och JämO har tillsyn över hela arbetsmarknaden.
24 experter på jämställdhet har tillsatts vid landets länsstyrelser.
En näringslivsakademi har inrättats i samverkan med näringslivet.
Könsuppdelad statistik skall tas fram för att synliggöra skillnaderna.
En pappamånad i föräldraförsäkringen infördes.
Satsningar på olika projektverksamheter, t.ex. för att förbättra villkoren för kvinnor med funktionshinder och för att öka kvinnors inflytande i beslutande församlingar.
Med en liberal jämställdhetsminister tillsattes också Kvinnovåldskommissionen, en barnomsorgsgaranti infördes och en utredning om kvinnor, makt och ekonomi kom till stånd.
Socialdemokratisk jämställdhetspolitik i regeringsställning
Den svenska liberalismen har stor erfarenhet av att baxa jämställdhetspolitiken igenom den svenska riksdagen. För varje milstolpe i jämställdhetspolitiken har liberalerna fått tvinga socialdemokraterna med på vagnen. För socialdemokratin har klasskamp alltid varit viktigare än könskamp. Facklig makt har varit viktigare än kvinnors makt och möjligheter. Det krävdes en liberal jämställdhetsminister för att få igenom jämställdhetslagen. Den socialdemokratiska oppositionen röstade emot. Steg för steg har liberaler lyckats föra jämställdhetsfrågorna framåt.
Under hotet från ett kvinnoparti svängde den officiella s-retoriken inför valet 1994. Under buller och bång tillträdde "världens mest jämställda" regering. Nu skulle jämställdhetsarbetet äntligen få ett lyft, påstod socialdemokratiska företrädare. Av detta blev det inte mycket i verkligheten. Under de senaste riksdagsåren har vi istället sett att regeringen ofta gör en annan prioritering än vad vi liberaler skulle ha gjort när det gäller fördelning av utgiftsminskningar och skattesänkningar, av tillväxtinsatser och neddragningar. Talet om jämställdhet blev verkligen mest tal, för i den praktiska politiken har man gång efter gång visat att man inte förstått jämställdhetens grundläggande väsen - lika möjligheter för kvinnor och män. Jämställdhet är inte uppnådd för att procentandelarna för kvinnorepresentation ökat. Jämställdhet handlar inte om procent. Det handlar om makt och möjlighet.
Det är beklämmande att höra företrädare för "världens mest jämställda" regering och parlament ständigt försvara sig med att man inte hann med att beakta jämställdhetsaspekter innan förslag lades fram, att man först måste få ordning på statsfinanserna och sedan kan jobba med kvinnors villkor och jämställdhet. Det tar inte längre tid att göra rätt än att göra fel. Jämställda förslag är inte dyrare än ojämställda. Det handlar om att utifrån de förutsättningar som finns ge kvinnor och män samma möjligheter. Det gäller att ha jämställdhetsperspektivet med sig hela tiden. Regeringen har uppenbarligen inte det. Därför ser vi att satsningarna på tillväxt och jobb hamnar i gamla, manligt dominerade tillverkningsbranscher samtidigt som skattehöjningar och besparingar försvårar kvinnors möjligheter och arbetsmarknad.
Hela lönen
Ett mer jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och leder till utveckling. Vi är övertygade om att intelligens, idéer och entreprenörsanda är könsneutralt fördelade. Sveriges kvinnor har en enorm utvecklingspotential för landet, när det gäller att skapa utveckling, jobb och välstånd. Ytterst handlar tillväxt om enskilda människors möjlighet till växt.
All den utvecklingskraft som kvinnor såväl som män står för måste släppas fram, genom bättre möjligheter att utbilda sig, gå vidare, själv kunna ta ansvar och växa. Genom att skapa möjligheter att starta företag, använda sin entreprenörsanda, använda sina idéer, pröva sina vingar. Det skapar utveckling. Det skapar nya jobb. Det skapar effektivitet och resurssnålhet. Det skapar skatteintäkter. Intäkter som kan användas för mer service, vård och omsorg, vilket är bra för både kvinnor, män och våra gemensamma barn.
Ökad jämställdhet är lönsamt. Det är enskilda människors kompetens, uppfinningsrikedom och arbetsvilja som är grunden för ekonomisk tillväxt. Om man utgår från det faktum att kompetens och yrkeskunnande är jämnt fördelade mellan könen, innebär det i realiteten att den kompetens halva befolkningen besitter inte i tillräckligt stor utsträckning tas tillvara. Jämställdhet är ett sätt att fullt utnyttja samhällets begåvningspotential. I ett jämställt samhälle används hela humankapitalet och begåvningspotentialen och medverkar därmed till ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt.
Löneskillnader
I dag är det en (nästan) oomtvistad sanning att det är orättvisa löneskillnader mellan kvinnor och män. Löneskillnaderna beror på att männen arbetar längre arbetstid och att männen återfinns i högre positioner och i andra arbetsområden än kvinnorna. Detta är löneskillnader som går att förklara, även om vi inte accepterar de förhållanden som ligger bakom. Även vid allt annat lika får ofta en man mer betalt än en kvinna för precis samma jobb. Detta är de "oförklarliga" löneskillnaderna, den rena könsfaktorn. Det mesta tyder dessutom på att löneskillnaderna ökat de senaste åren.
Tack vare Löneskillnadsutredningen och många andra rapporter finns idag en hel del fakta kring dessa frågor. En mycket viktig del i arbetet bort från de orättvisa löneskillnaderna är just att synliggöra dem. Det är därför viktigt att könsuppdelad statistik ständigt tas fram och att metoderna utvecklas.
Förhållandena i hemmet, arbetsfördelningen inom familjen får återverkningar på arbetsfördelningen på arbetsplatserna. Detta är en av orsakerna till att Folkpartiet liberalerna inte ser detta enbart som en privatsak. Kvinnor och män som startar ut i arbetslivet med likartad utbildning och med likartade arbetsuppgifter genomgår vanligen helt olika utveckling. Kvinnan får allteftersom ett större ansvar för hem och barn medan mannen erbjuds större ansvar, utvecklingsmöjligheter och högre lön på arbetsplatsen. Med delat ansvar hemma kan vi successivt nå en situation där både kvinnor och män som bildar familj kan få större ansvar och utvecklingsmöjligheter såväl inom familjen som på arbetet.
Lönesättning vilar ofta på traditionella, manliga värderingar om arbetets värde och svårighetsgrad. Det behövs många nya arbetsvärderingsmetoder, könsneutrala och lämpade för olika fält på den svenska arbetsmarknaden. Dessa arbetsredskap är av synnerligen stor vikt för att vrida lönesättningen bort från dagens diskriminering utan att man för den skull inför centrala system. Det är därför viktigt att anslag till detta kan fortsätta ges. I grunden ska lönesättningen vara fri och individuell. Vid könsneutral tillämpning av denna princip varken gynnas eller missgynnas kvinnor av individuell lönesättning. Givetvis är det även i detta sammanhang av stor vikt att den offentliga sektorns dominans som arbetsgivare inom de kvinnodominerade yrkesområdena bryts.
Lönediskriminering är förbjuden. Det av stor vikt att få fram domstolsutslag. För den enskilde löntagaren är det mycket, kanske för pressande, att driva ett sådant mål även med det stöd som kan förväntas av JämO. Domstolsutslag bör även ges en större genomslagskraft än en enskild lönesättningstvist. Frågan om grupptalan i vid bemärkelse har länge varit under utredning. Vi tycker det är dags att gå vidare när det gäller mål om lönediskriminering enligt jämställdhetslagen och införa rätt till grupptalan.
Att få bort de orättvisa löneskillnaderna är en av de viktigaste uppgifterna inom jämställdhetspolitiken, en utmaning som kräver ständig uppmärksamhet och modet att ta till obekväma åtgärder. Staten som arbetsgivare bör ges ett särskilt ansvar för detta, eftersom staten i arbetsgivarrollen kan agera ledande utan att för den skull staten lägger sig i löneförhandlingar på den privata sektorn.
En viktig grund för kampen mot orättvisa löneskillnader är lagd i och med att riksdagen fattat beslut om propositionen "Delad makt, delat ansvar", som lades fram av den tidigare jämställdhetsministern Bengt Westerberg, och som nu allteftersom genomförs. Vi menar dock att det bör tillsättas en särskild kommission för att ta ett helhetsgrepp på de orättvisa löneskillnaderna.
Arbetslivet
En förutsättning för att på ett bra sätt kunna förena förvärvsarbete med föräldraskap och familjeansvar är att arbetslivet anpassas efter föräldraskapets behov. Flexiblare arbetstider är bra både för den enskilde och för verksamheten. Rätt till tjänstledighet för vård av barn, större möjlighet till inflytande över såväl arbetstid som förläggning av tiden, mer individuella lösningar är några folkpartiförslag. I vår kommittémotion om flexibla arbetstider utvecklas vår syn på denna fråga.
Företagande
För att vi ska kunna krossa massarbetslösheten krävs att många nya små företag startas och att många små företag växer och anställer fler. Detta går inte att åstadkomma på bred front utan att kvinnorna engageras. Att det ofta är svårare för kvinnor att starta och driva sitt företag på grund av omvärldens förväntningar och bemötande är ingen nyhet. Inte heller att kvinnor ofta saknar det rätta självförtroendet. Det ordinarie supportsystemet fungerar inte alltid för kvinnor som då faller utanför ramen. Detta är de främsta orsakerna till att insatser för stöd till just kvinnliga företagare behövs.
Om kvinnor startar företag i samma utsträckning som män tidigare har gjort, och anställer var sin person, så skulle detta ge ca 400.000 nya jobb. Så kraftfull är den inneboende dynamiken i sin yttersta förlängning. Att släppa loss den kvinnliga skaparkraften är vårt mål. I partimotioner om arbetsmarknadspolitiken, skattepolitiken och företagandet finns en lång rad liberala förslag om hur kvinnors företagande kan ges bättre förutsättningar.
Tjänstesektorn
En stor del av den för de flesta av oss så viktiga tjänstesektorn drivs utan konkurrens och valfrihet vare sig för brukare eller anställda. Den kanske allra viktigaste förutsättningen för konkurrens i tjänstesektorn är att alla de kvinnor som arbetar och har idéer inom vård, omsorg, utbildning och service till människor i alla åldrar verkligen fick möjlighet att förverkliga sina idéer utanför de offentliga monopolen. Att dessa i stället motarbetas är jämställdhetsfientligt och utvecklingshämmande. Friskolepropositionens förslag är bara det senaste i raden av regeringens förslag som hämmar enskilda alternativ.
Att släppa loss den kvinnliga skaparkraften leder till bättre kvalitet för barn, sjuka och gamla genom att dessa kan välja den form av service, omsorg eller utbildning som passar dem själva bäst. Det leder ofta till lägre kostnader för skattebetalarna och det leder till utveckling även inom den offentligt drivna verksamheten. Det leder till att kvinnor som arbetar inom dessa sektorer får fler arbetsgivare att välja mellan och därmed inte är utlämnade till en enda arbetsgivare. Det leder till att kvinnor på samma sätt som män kan förverkliga sina egna idéer. Och det leder givetvis till möjligheter för avknoppning eller expansion till en rent kommersiell servicesektor.
Även om politiker varken kan skapa eller förutsäga var de framtida jobben ska finnas, tyder ändå det mesta på att en kraftig expansion av den privata tjänstesektorn är nödvändig och önskvärd. Givetvis riktar sig sådana tjänsteföretag såväl till andra företag som till privatpersoner.
För att få igång en sådan utveckling krävs enligt vår mening kraftigt minskade skattekilar. En rad förslag för hur tjänstesektorn och tjänsteföretagande kan stimuleras förs fram i våra partimotioner om Tjänstejobb, Servicecheckar, Stopp för kommunala bolag, Företagande samt Skattepolitiken.
Den s.k. pigdebatten har rört upp många heta känslor. "Pigorna" påminner oss om ett gammalt klassamhälle som knappast någon vill ha tillbaka. En liberal huvuduppgift är istället att verka för ett mer jämlikt och jämställt samhälle. Att därför kategoriskt avfärda alla förslag som skulle göra det lättare för hushållen, för privatpersoner, att köpa tjänster är ett helt bakvänt resonemang och en nedvärdering av det arbete som utförs av skickliga yrkesmänniskor i tjänstesektorn.
Ingen kommer på tanken att dra upp en drängdebatt när staten ger skatterabatt för upprustning av privata bostäder. Ingen tycker det är konstigt att lämna sina gardiner och kostymer på kemtvätt, äta färdiglagad mat, gå till frisören eller lämna in bilen på verkstad. Det är inte ens konstigt att ta hem hantverkare för att reparera diskmaskinen eller måla om i köket. Varför skulle det då vara så förfärligt att betala någon för att utföra vissa andra tjänster i eller för hemmet? Kan det hänga ihop med att det är traditionellt kvinnliga ansvarsområden, traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter?
Professionalism och yrkeskunnande hos tjänsteföretagare blir inte mindre bara för att många av oss också utför många av dessa sysslor på amatörbasis.
Bryt den könsuppdelade arbetsmarknaden
Den svenska arbetsmarknaden är mycket segregerad sett ur ett könsperspektiv. Den är inte bara könsuppdelad efter näringsgrenar och sektorer, utan också mellan manliga och kvinnliga yrken. Inom vård och omsorg är kvinnorna överrepresenterade. Som en positiv bieffekt av den förra regeringens avreglering och friare etableringsrätt inom sektorerna vård och omsorg, ökade också möjligheterna för kvinnor som arbetar inom dessa sektorer att såväl byta arbetsgivare som att starta eget. I och med regeringens återställare inom detta område begränsas också kvinnors möjligheter att själv ta egna initiativ och utveckla verksamheter inom vård och omsorg efter eget huvud och kompetens. Folkpartiet motsätter sig regeringens återställarpolitik inom detta område ur såväl brukar- som arbetstagar- och jämställdhetsperspektiv. I realiteten innebär detta att den självklara valfrihet att starta eget eller byta arbetsgivare som arbetstagare har i yrken i näringslivet undandras de många kvinnor som är sysselsatta inom den offentliga sektorn och då framförallt inom vård och omsorg.
En dynamisk tjänstesektor är en väg att bryta löneskillnader och könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Utbildningsväsendet, arbets- marknadspolitiken och arbetsmarknadsåtgärderna är andra vägar att söka bryta mönstren. Vår syn på arbetsmarknadspolitikens roll för att bryta könsuppdelningen utvecklas i vår partimotion om arbetsmarknadspolitiken. Vår syn på utbildningspolitikens roll finns i våra parti- och kommitté- motioner om detta. Regeringen bör dessutom få i uppdrag att återkomma till riksdagen med en strategi för hur de politiska verktygen kan användas för att skapa bättre förutsättningar för kvinnor och män att söka sin yrkesbana fritt från fördomar och förväntningar.
Efter ett folkpartiförslag har nu varje länsstyrelse en jämställdhetsexpert. Denna bör få i uppdrag att i samarbete med JämO utöva regional tillsyn av jämställdhetslagen, framförallt vad avser jämställdhetsplanerna. På så sätt kan de aktiva åtgärderna för att uppfylla lagens anda bättre få en lokal tillämpning.
Förutsättningar för arbete
Arbete är tillväxtskapande och det måste löna sig att arbeta - även för småbarnsföräldrar. Höga marginaleffekter skapas av skatterna tillsammans med inkomstprövade bidrag och avgifter till framför allt barnomsorgen, vilket kan leda till fattigdomsfällor och bidragsberoende. Det är utvecklingshämmande för den enskilde och därmed för samhället. Målet bör vara att minimera de tillkommande marginaleffekterna för barnfamiljerna genom ett ökat generellt och minskat selektivt inslag i familjepolitiken.
En väl fungerande barnomsorg är inte bara något som gynnar barnens utveckling utan är också en förutsättning för att småbarnsföräldrar ska kunna delta i arbetslivet. En väl utbyggd barnomsorg gör att framför allt småbarnsmammor slipper att göra det svåra valet mellan familj och arbete. I och med att den s.k. barnomsorgslagen börjat att gälla är kommunerna skyldiga att erbjuda barnomsorg fr.o.m. det att barnet blivit ett år. Denna reform ökar ytterligare småbarnsföräldrarnas valfrihet. Barnomsorgen är också en förutsättning för att andra viktiga verksamheter i samhället ska kunna fungera. Om t.ex. småbarnsmammor tvingades vara hemma i brist på barnomsorg skulle bl.a. sjukvård och äldreomsorg inte kunna fungera med den servicegrad vi idag tar för givet. Vår syn på barnomsorg och familjestöd utvecklas i vår partimotion om familjepolitiken.
Det är angeläget att kommunerna prioriterar sina kärnområden: omsorg om barn och gamla samt utbildning, kollektivtrafik och sjukvård. Prioriteringen är nödvändig för att upprätthålla god kvalitet och trygghet och för att kunna hålla taxor på en nivå som inte skapar fattigdomsfällor.
Infrastruktur i form av kollektivtrafik, barnomsorg, äldreomsorg och skolor är avgörande för att kvinnor (och i ett jämställt samhälle även männen!) ska kunna arbeta, utveckla verksamhet och skapa tillväxt. Det är däremot inte kommunal affärsverksamhet bedriven med skattebetalarnas pengar som insats och riskkapital. Sådan verksamhet snedvrider konkurrensen, undergräver kommunens finanser, tränger ut angelägna verksamheter och hindrar privat företagsamhet som skulle ge jobb. Så länge kvinnorna både har huvudansvaret för barnen och de lägsta lönerna är det kvinnorna som har mest att förlora på höga kommunalskatter och dåligt skött kärnverksamhet. Vårt förslag om att avveckla de kommunala bolagen utvecklas i en särskild partimotion.
Halva makten
Det är en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning att kvinnor såväl som män har en rimligt stor representation i beslutande församlingar. Debatten har alltför mycket präglats enbart av den formella närvaron av fler kvinnor. Det räcker dock inte att vara närvarande där besluten tas. För makt och inflytande krävs delaktighet i beslutsprocessen och reellt inflytande över de slutliga ställningstagandena.
För oss i Folkpartiet liberalerna har det i decennier varit kutym med varannan damernas på valsedlarna och tumregler om minst 40 % av vardera könet i styrelser och arbetsgrupper. Kombinerat med intern utbildning, mentorskap och nätverksbyggen har det gjort att kvinnor och män kunnat såväl kandidera som fungera på politiska uppdrag under jämställda villkor inom partiet. Självklart finns fortfarande mycket att göra även inom vårt parti, men vi tror att detta är den väg man bör använda för att nå jämställd representation inom politiken. Det är också ett utmärkt sätt att arbeta för att jämställd representation också blir ett i praktiken jämställt inflytande.
Frivillig kvotering
Vi avvisar en lagstadgad kvotering till offentliga uppdrag. Det är helt oförenligt med väljarnas slutgiltiga rätt att avgöra vem de ska representeras av. Riksdagen ska framöver fatta beslut om den konkreta tillämpningen av personval inför 1998 års val. En avgörande faktor för utformningen måste vara att systemet inte missgynnar endera könet. Då det nya personvalssystemet ska utvärderas bör särskild uppmärksamhet ges frågan om hur kvinnor respektive män fått möjlighet att nå ut till väljarna.
Beslut blir bättre om de som fattar dem gemensamt har många olika referensramar, erfarenheter och kunskaper. Därför är det betydelsefullt att kvinnor och män är likvärdigt representerade i statliga styrelser och utredningar. Det system med "dubbla nomineringar" som införts fungerar inte, eftersom alla nominerande parter inte tillämpar systemet. Fortfarande domineras ordförandeposterna orimligt av män. Fortfarande domineras det ekonomiska området av män medan kvinnor dominerar inom det sociala området. Detta trots att vi alla har lika stort behov av och intresse för att såväl ekonomin som omsorgen fungerar. Regeringen bör mer målmedvetet kräva dubbla nomineringar, och för egen del mer målmedvetet fördela de tyngsta posterna mer könsneutralt.
Politikens villkor är hårda att kombinera med ansvar för barn och familj. Mycket har gjorts för att underlätta, men en hel del återstår. Folkpartiet liberalerna vill ha fler lokalt förtroendevalda, färre mångsysslare och färre heltidspolitiker. På så sätt ökar möjligheterna att vara politiskt aktiv kombinerat med yrkesliv och familjeliv.
Trots att vi har en bra bit kvar till jämställda villkor inom politiken, är det ändå det samhällsområde där jämställdheten, de lika möjligheterna, kommit längst. Makten på jobbet och makten i hemmet är långt mer ojämställt fördelad. I övriga avsnitt framförs krav och förslag som leder till mer av delad makt och delat ansvar.
Kvinnors hälsa och säkerhet
Kvinnor och män har olika hälsoproblem och olika sätt att hantera dem. Kvinnors hälsoproblem har hittills uppmärksammats mindre och fått mindre forskningsresurser än mäns. Kunskapen om kvinnors hälsa är delvis fragmentarisk och motsägelsefull. Såväl inom forskning som tillämpning har mannen varit norm. I ett samhälle där vi alla har lika värde och möjlighet, där måste normen vara människan som individ. Vår syn på hur hälsovård, sjukvård och äldreomsorg måste utvecklas för att på jämställda villkor ges till såväl kvinnor som män utvecklas i partimotioner om sjukvård respektive äldreomsorg.
Mäns våld mot kvinnor är den brutala yttringen av mannens överordning och kvinnans underordning. Enligt statistiken har våldtäkter och misshandel av kvinnor ökat kraftigt under senare år. Hur mörkertalen förändrats vet vi inte. Påföljderna för misshandel och våldtäkt måste därför skärpas och skadestånden bli högre. Handläggningstiderna för sexuella övergrepp och misshandel är för långa. Under utredningstiden finns det stor risk att övergreppen och misshandeln fortsätter varför dessa fall bör få högsta prioritet.
Fler särskilda mottagningar för kvinnor och barn som utsätts för sexuella och andra övergrepp bör inrättas. Det är också angeläget att kvinnojourerna fortsätter sin verksamhet med en kapacitet som motsvarar efterfrågan. Kvinnojourer finns idag i de flesta svenska storstäder och bedriver ett mycket värdefullt arbete som ett fristående komplement i arbetet med att erbjuda utsatta kvinnor akuthjälp. Vid kvinnojourerna erbjuds en fristad, men också råd och stödverksamhet till kvinnor i behov av akut skydd. Dessa måste ges tillräckligt stöd. Regeringen måste snarast återkomma till riksdagen med förslag på hur Kvinnovåldskommissionens förslag ska förverkligas.
Det händer att utländska kvinnor som misshandlas eller behandlas illa av sina män inte vill polisanmäla eller gå ifrån dem eftersom de riskerar utvisning från Sverige. Regeln om att utlänning som sammanbor eller är gift med en svensk utvisas om samboendet upphör inom två år bör ses över.
Könsstympning av kvinnor är ett brott som skall bestraffas grovt. Det måste finnas en obligatorisk skyldighet för svenska myndigheter att upplysa dem som kommer från länder där könsstympning praktiseras, att detta betraktas som ett grovt brott i svensk lag och att handlingen är straffbar även när den begås utomlands.
Skola och utbildning
Arbetet med att förbättra jämställdheten måste bli en integrerad del av undervisningen i skolan. Som ett första steg måste denna kunskap förmedlas till eleverna vid lärarutbildningen. För att även nå resultat på kortare sikt bör jämställdhetsfrågor lyftas fram i lärarnas fortbildningsprogram. En förbättrad kunskap om och insikt i de brister i jämställdheten som finns i dagens samhälle måste förmedlas till skoleleverna och diskuteras i klassrummet.
I grundskolan och i gymnasiet har flickorna bättre betyg än pojkarna. I högskolans grundutbildningar är det lika många kvinnor som män. Tyvärr söker inte lika många kvinnor till de längre högskoleutbildningarna eller till de utbildningar som har de teknisk inriktning. Särskilda insatser för att främja rekryteringen av kvinnor till de tekniska utbildningarna ska ske framöver enligt tidigare löfte från regeringen. När dessa kommer och vilka de skulle vara vet vi dock inte. Vi menar att åtgärder måste sättas in omgående för att öka rekryteringen och för att göra de tekniska och natur- vetenskapliga utbildningsvägarna i högre grad relevanta för kvinnor redan nu. Trots många försök att "locka" flickor till teknik är de tämligen få som antagit utmaningen. Det är dags att på bred front vidareutveckla introduktion, pedagogik, tillgänglighet, SYO och inte minst lärarnas utbildning och fortbildning för att på allvar få flickor att vilja söka sig till tekniska utbildningar. Det tekniska basåret är mycket bra för dem som tidigare valt annan inriktning och bör användas i större utsträckning. Enligt vår uppfatt- ning bör man kunna organisera liknande förberedande basår, men till helt andra studievägar med iögonfallande sned rekrytering t.ex. vissa lärarutbild- ningar, vård- och omsorgsutbildningar. Basåret skulle i de fallen då i första hand riktas till män.
Utöver kraftfulla insatser enligt ovan på breddning av innehållet i de tekniska och naturvetenskapliga högskoleutbildningarna behövs åtgärder för att få fler kvinnor att forska, disputera, utnämnas till professorer, bli entreprenörer inom verksamheter som knoppas av från den rena högskolevärlden.
Folkpartiet avvisade regeringens förslag om att införa utbildningsbidrag till forskarutbildning som komplement till doktorandtjänster . Åtgärden visar på mycket bristande insikter om unga kvinnors livsvillkor. Det är helt fel att åter göra forskarstuderandes tillvaro osäker. Det kommer att påverka kvinnors val mycket mera än mäns, och på så sätt även motverka andra insatser som görs för att öka andelen kvinnor som fortsätter sina studier till disputation. Den i detta sammanhang viktigaste åtgärden är alltså att doktorandtjänsterna återinförs på bred front. En viktig förutsättning för kvinnors vilja att satsa på studier och förkovran är att få bort de orättvisa löneskillnaderna. Vår syn på det fortsatta jämställdhetsarbetet inom skola, högskola och forskning utvecklas i våra partimotioner på dessa områden.
Delat ansvar
Förvärvsfrekvensen för kvinnor har, med undantag för de senaste årens lågkonjunktur, successivt ökat och är idag endast marginellt lägre än männens. Denna utveckling är bra, då hela befolkningens kompetens och arbetsinsats krävs för att upprätthålla den välfärdsmodell en majoritet av svenska folket vill ha. Emellertid har inte fördelningen av ansvaret för hem och familj förbättrats i samma takt. Detta innebär att många kvinnors arbetsbelastning har ökat drastiskt under senare år. Undersökningar har visat att kvinnors produktion av stresshormon t.o.m. ökar efter det att kvinnan återvänt hem efter att ha avslutat sin arbetsdag. I statistiken för kvinnors ohälsotal visar sig de troliga konsekvenserna av denna arbetsbelastning.
Det är sannolikt att många av de löneskillnader som idag existerar på arbetsmarknaden har sin grund i den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män av ansvaret för hem och familj. Kvinnor utnyttjar i väsentligt högre grad tiden i föräldraförsäkringen samt är även den av föräldrarna som oftast är hemma för vård av sjukt barn. En lång rad av förändringar måste komma till stånd för att förändra denna ojämna ansvarsfördelning. Införandet av den s.k. pappamånaden kommer förhoppningsvis att successivt innebära att fler fäder utnyttjar en större del av tiden i föräldraförsäkringen, och kanske också därigenom ges en större insikt i och kunskap om arbetsuppgifterna i hemmet. Alla ojämlikheter kan emellertid inte bekämpas med hjälp av lagstiftning, utan det krävs ett ihärdigt och uthålligt opinionsarbete för att ändra på invanda könsmönster och historiskt betingade ansvarsområden.
Folkpartiet liberalerna anser att det delade ansvaret för hem och familj också är en av de viktigaste förutsättningarna för att uppnå jämställdhet i arbetslivet. Så länge arbetsgivarna underförstått kan utgå från att det är kvinnan som bär huvudansvaret för barn och familj faller det sig naturligt att rekryteringen till ansvarsfulla poster i samhället i allt för stor omfattning gynnar män.
Mannen som god förebild
Vi representerar inte superpappornas skara. Vi representerar alla de otillräckliga papporna, som vill vara med sina barn men som inte haft kraften och modet att bryta sig loss från könsrollernas mönster. (Ur Pappagruppens slutrapport)
Det går inte att bedriva ett framgångsrikt jämställdhetsarbete om inte männen också involveras i processen. Könsmönster och attityder etableras tidigt i barnens utveckling. Inte minst därför är det viktigt att männen ges större möjlighet att aktivt delta i barnens utvecklingsprocess. Genom att vara goda förebilder ökar också möjligheterna för barnen att utvecklas friare från invanda könsmönster. På så sätt byggs en bas för att underlätta jämställdhetssträvandena i samhället. För att detta ska kunna bli möjligt krävs attitydförändringar hos arbetsgivarna i synen på männen och deras ansvar och rättigheter som småbarnsföräldrar. Vid skilsmässor blir många pappor mer eller mindre ofrivilligt "frånvarande pappor".
Därför är det viktigt att lagstiftningen och praxis anpassas så att barnen garanteras rätten till båda sina föräldrar. Gemensam vårdnad bör vara utgångspunkten som juridiskt vårdnadsbegrepp. Enskild vårdnad bör användas endast i undantagsfall. Den gemensamma vårdnaden bör ytterligare stärkas så att beslut som inverkar på barnets nära och vardagliga kontakter med båda sina föräldrar tas i uttryckligt samförstånd av föräldrarna. Umgängesrätten ska kunna fastställas av domstol inom ramen för gemensam vårdnad och med särskilt beaktande av respektive förälders förmåga och beredskap att samarbeta och underlätta för barnets kontakt med båda sina föräldrar. Väntetiderna för vårdnadstvister måste kortas så att inte interims- beslut med begränsad rättssäkerhet blir avgörande.
Föräldrar i kris bör erbjudas rådgivning och familjesamtal med både manlig och kvinnlig familjerådgivare närvarande. Särskilda familjerättsenhe- ter bör etableras där domstolens ledamöter väljes och utbildas efter erfarenheter av modernt och delat föräldraskap.
Pappaledighet
Ett mål för såväl familjepolitiken som jämställdhetspolitiken är att både kvinnor och män skall kunna vara föräldrar och ta det praktiska ansvaret för sina barn samtidigt som de har ett arbete för sin försörjning. Det är viktigt för barnen att fäderna utnyttjar sina möjligheter att vara föräldralediga. Den del av tiden i föräldraförsäkringen som tas ut av männen är mycket liten, men kommer med stor sannolikhet att öka i och med att den s.k. pappamånaden har införts.
Forskning visar att en tidigt etablerad och nära relation mellan fader och barn är gynnsam både för fadern och barnet och ger en god grund för relationen under resten av livet. En ökad föräldraledighet för fäder bör också medverka till att förändra attityder hos chefer och arbetsledare så att de ser föräldraledigheten som något naturligt att utgå ifrån vid planering och organisation av arbetet.
Ett annat skäl för att öka fädernas uttag av föräldrapenning är att kvinnors möjligheter att nå jämställdhet med männen på arbetsmarknaden är begräns- ade så länge det praktiska ansvaret för hushåll och barn huvudsakligen vilar på dem. Ett delat ansvar för den praktiska omsorgen om barnen skulle inne- bära en jämnare fördelning av yrkesavbrotten mellan kvinnor och män och därmed öka kvinnors möjligheter att vidareutvecklas och göra karriär i sitt yrke.
Många upplever föräldraledigheten som något mycket privat, något som politiker inte ska ha åsikter om fördelning eller förläggning av. Det ligger mycket i det. Å andra sidan är det resultat som denna fördelning ger inte bara privat, den får återverkningar på många fler än det föräldrapar det handlar om. Därför anser vi liberaler att en kombination av morot och piska, ett villkorat stöd, är användbar i det ekonomiska stödet till småbarnsföräldrar i form av en individuell och högre ersatt månad i föräldraförsäkringen.
Att regeringen nu väljer att ta bort "moroten" i pappamånaden, den högre ersättningen, och enbart behålla "piskan", den individuella anknytningen, är ytterligare ett bevis på att någon djupare insikt om jämställdhetsfrågorna inte finns i denna regerings ledning. Mamma- och pappamånaden bör även fort- satt ha en högre ersättningsnivå, vilket krävs i vår partimotion om familjepolitiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet med jämställdhetspolitiken är lika möjligheter för kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett mer jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och skulle utveckla samhället i positiv riktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla nya arbetsvärderingsmetoder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ge möjlighet till s.k. grupptalan vid mål om lönediskriminering enligt jämställdhetslagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens särskilda ansvar som arbetsgivare för att motverka orättvisa löneskillnader mellan män och kvinnor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en kommission för att ta ett helhetsgrepp på orättvisa löneskillnader mellan män och kvinnor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att släppa loss den kvinnliga skaparkraften inom den nuvarande offentliga sektorn,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det önskvärda i att det generella stödet till barnfamiljer ökar på bekostnad av det selektiva stödet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en väl fungerande barnomsorg är en förutsättning för att småbarnsföräldrar samtidigt skall kunna arbeta,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans centrala roll för att bryta invanda könsmönster när det gäller unga människors val av utbildning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personvalssystemets utformning,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör tillämpa ett system med dubbla nomineringar vid tillsättandet av representanter i statliga styrelser och utredningar,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länsstyrelsernas jämställdhetsexperter skall få utöva regional tillsyn i samarbete med JämO särskilt med inriktning på jämställdhetsplaner,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lag- stiftningen att Kvinnovåldskommissionens förslag blir genomförda,3
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändring av lagstiftningen så att inte en utländsk person som sammanbott med en svensk person, under kortare tid än två år, utvisas,4
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndigheters skyldighet att upplysa personer från länder där det förekommer könsstympning om att det är ett allvarligt brott enligt svensk lag,1
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underliggande orsaker till nuvarande orättvisa löneskillnader på arbetsmarknaden,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av föräldraförsäkringen i allmänhet och den s.k. mamma- och pappamånaden i synnerhet.4
Stockholm den 7 oktober 1996
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp) Eva Eriksson (fp) Kerstin Heinemann (fp) Elver Jonsson (fp) Lennart Rohdin (fp) Anne Wibble (fp) Siri Dannaeus (fp) Karin Pilsäter (fp) 1 Yrkandena 9 och 16 hänvisade till SoU.
2 Yrkande 11 hänvisat till KU.
3 Yrkande 14 hänvisat till JuU.
4 Yrkandena 15 och 18 hänvisade till SfU.