Aldrig tidigare har så många kvinnor funnits utanför den
ordinarie arbetsmarknaden. Under första delen av 90-talet
har mäns arbetslöshet varit högre än kvinnors. Situationen
har nu förändrats till det motsatta och det finns nu mycket
som talar för att kvinnors arbetsmarknad fortsätter att
försämras.
Bakgrunden till detta är att de nya jobb som tillkommer återfinns inom de
traditionellt manliga sektorerna av arbetsmarknaden. Kvinnors arbetstill-
fällen minskar inom den offentliga sektorn och inom de övriga traditionellt
kvinnodominerade sektorerna.
Vid slutet av augusti var 287 000 kvinnor antingen arbetslösa eller i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det var 26 000 fler än förra året men lika
många som i slutet av juli. Under augusti var 298 000 män arbetslösa eller i
åtgärder, vilket är 13 000 färre än i juli och 4 000 färre än förra året. I
öppen
arbetslöshet finns fler kvinnor än män.
Antalet deltidsarbetslösa har sjunkit i förhållande till förra året men är för
kvinnorna fortfarande på en hög nivå.
Situationen är sammantaget mycket oroande när det gäller kvinnornas
arbetsmarknad.
Våren 1996 presenterades utredningen "Hälften vore nog", om kvinnor
och män på 90-talets arbetsmarknad, som resultat av en s-kvinnomotion
1995. Utredningens slutsatser är följande:
- Kvinnor har i många avseenden skaffat sig en förstärkt position på
arbetsmarknaden under 90-talet. Fler jobbar heltid och har ökat sina
arbetade timmar och färre utanför arbetskraften ser sig som hemarbetande.
-
- Kvinnor riskerar en försvagad anknytningsgrad på arbetsmarknaden. Fler
kvinnor arbetar tillfälligt med timanställningar eller korta anställningar.
-
- Kompetensutveckling, utbildning och arbetsorganisation har avgörande
betydelse för kvinnors ställning på arbetsmarknaden.
-
- Kvinnor måste få möjlighet att utvecklas i arbetslivet i lika hög grad som
män.
-
- Kunskaper om teknik blir viktigare för alla. Kvinnor behöver ökade
kunskaper i och inflytande över områden som data och telekommuni-
kation.
-
- Män har i högre grad utbildning eller jobb inom de sektorer som
prognosticeras som de som har framtida möjligheter till expansion,
åtminstone på kort sikt.
-
- Social kompetens och kommunikationsförmåga efterfrågas alltmer.
-
- Lågutbildade kvinnor förefaller vara mest utsatta på arbetsmarknaden och
riskerar i högre grad att marginaliseras i samhället.
-
Utredningen visar behovet av att politiken inom samhällets
olika områden måste utformas och utvärderas från ett
könsperspektiv. När det gäller kvinnors lika rätt till arbete nu
och i framtiden är det särskilt viktigt att arbetsmarknads- och
utbildningspolitiken utformas utifrån de olika förutsättningar
och behov som kvinnor och män har.
Mot bakgrund av utredningens kartläggning och analys anser vi att det nu
är viktigt att gå vidare i det konkreta utformandet av förslag som syftar till
att
garantera kvinnor en lika rätt till arbete nu och i framtiden.
Vi anser att följande punkter är av väsentlig betydelse:
- Den gemensamma sektorn har stor betydelse för kvinnors möjlighet till
förvärvsarbete. Dels därför att den gör det möjligt för kvinnor och män
att arbeta - både kvinnor och män måste kunna känna trygghet i att
deras anhöriga tas om hand på ett bra sätt i omsorg, skola och vård -
dels för att den ger många kvinnor arbete.
-
Den gemensamma sektorn vill vi socialdemokratiska kvinnor
värna om. Vård, omsorg och utbildning skall vara av god
kvalité och omfatta alla medborgare. De nedskärningar som
skett har i vissa fall gått ut över kvalitén och många kvinnor
har blivit av med sina arbeten. Vi befarar att kommuner och
landsting inte ska kunna hålla överenskommelsen med
regeringen att i möjligaste mån inte avskeda fast anställd
personal 1997 och 1998. Behoven finns. Kvinnorna finns.
Den gemensamma sektorn måste stärkas.
- Vi kommer inte att acceptera en utveckling som innebär att kvinnor i
allt större omfattning får alltmer osäkra och otrygga arbets- och
anställningsförhållanden. De föreslagna förändringarna i arbetsrätten
som syftar till att ge deltidsanställda rätt till mer tid och att ge
vikariatsarbetande rätt till fast anställning är mycket bra förslag ur
jämställdhetssynpunkt. Förändringarna måste följas upp och utvärderas
halvårsvis som när övriga åtgärder utvärderas.
-
Men det kräver också att arbetsmarknadens parter tar sitt
ansvar för att utveckla arbetsorganisationen på sina
arbetsplatser så att även kvinnor får möjlighet att arbeta
heltid och under trygga förhållanden. Här har särskilt de
offentliga arbetsgivarna ett betydande ansvar.
- Inom utbildningsområdet krävs särskilda insatser och stimulanser för
att ge flickor och kvinnor lika tillgång till områdena naturvetenskap
och teknik. Utbildningarna måste anpassas efter flickors och kvinnors
förutsättningar och erfarenheter. Hitintills har pojkars och mäns
utbildningar kostat mer än flickornas och kvinnornas. Det är rimligt att
insatserna delas rättvist fortsättningsvis när kvinnornas arbetslöshet nu
är störst.
-
- De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska utformas i omfattning och
innehåll efter könens olika förutsättningar och behov. I den kommande
lokala samverkan inom det arbetsmarknadspolitiska området måste
varje kön garanteras sin rättmätiga del av insatserna. Det ska ske en
konsekvent redovisning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
utifrån ett könsperspektiv. Arbetsförmedlingsnämnderna ska ha en
jämn könsfördelning. Den lokala förankringen är särskilt viktig för
kvinnorna eftersom 60 % av Sveriges kvinnor arbetar i den offentliga
sektorn, dvs oftast lokalt.
-
- Kontinuerlig kompetensutveckling i arbetet är av väsentlig betydelse
för varje individs förmåga att hävda sin ställning på arbetsmarknaden.
Kvinnors andel av kompetensutvecklingen i arbetet måste därför vara i
enlighet med deras andel på arbetsmarknaden.
-
- Särskild uppmärksamhet måste riktas mot lågutbildades ekonomiska
möjligheter till fortsatt utbildning och kompetensutveckling.
-
- Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har de senaste årtiondena
ökat och fortsätter att öka. Det enda sättet för kvinnorna att få högre
lön, och en lön att leva på, är att kvinnors arbete värderas högre än
idag. Sättet att göra det på är med arbetsvärdering. Nya metoder och
värderingar måste komma fram som bättre visar hur arbete ska värderas
i framtiden. JämO har gett ut en handbok om arbetsvärdering och drivit
ett antal mål i domstol. JämO bör fortsätta sitt utvecklingsarbete och
medverka till nya förfinade metoder och värderingssystem.
-
- Arbetstidskommittén har just kommit med förslag till lösningar för
bl.a. arbetstiderna. Arbetstidsfrågor är i första hand en fråga för
arbetsmarknadens parter. En arbetstidsförkortning bör ske successivt
inom alla avtalsområden, i annat fall bör lagstiftning övervägas. Vi
anser också att det inte går att bortse från att en förkortad arbetstid
skulle kunna ge ett bidrag till att minska arbetslösheten.-
- 10F-
- P
-
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en utredning med uppdrag att redovisa konsekvenser
för offentliga sektorns verksamhet och kvinnors sysselsättning i det fall att
överenskommelser mellan regeringen och kommun- och landstingsförbunden
angående uppsägningsstopp av fast anställd personal åren 1997 och 1998
inte kan fullföljas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de av regeringen föreslagna förändringarna vad avser
arbetsrätten särskilt följs upp och utvärderas när det gäller kvinnors
arbetsförhållanden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett könsperspektiv skall integreras i utbildningspolitiken,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utbildningsresurserna skall fördelas rättvist mellan könen,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsförmedlingsnämnderna skall ha en jämn könsfördelning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de arbetsmarknadspolitiska resurserna skall fördelas rättvist
mellan könen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvinnor skall ha lika rätt till kompetensutveckling vad avser
innehåll och omfattning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det sker en fortlöpande utveckling av metoder för
arbetsvärdering,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en arbetstidsförkortning bör ske i det fall att parterna på
arbetsmarknaden misslyckas i sina ansträngningar att successivt korta
arbetstiden.
Stockholm den 2 oktober 1996
Inger Segelström (s)
Monica Green (s)
Birthe Sörestedt (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Agneta Brendt (s)
Elisebeht Markström (s)
Eva Arvidsson (s)