I år är det 75 år sedan Sveriges riksdag beslutade att anta den grundlagsändring som gav landets kvinnor rösträtt och nästa år är det 50 år sedan riksdagen tog principbeslut om lika statliga löner för kvinnor och män.
Sommaren 1996 inleddes med att fackförbundet SKTF presenterade en undersökning som brutalt avslöjade att det fortfarande förekommer löne- diskriminering i en rad kommuner. Kvinnor som utför samma jobb som män har i genomsnitt bara 85 procent av männens löner.
Alla människors lika värde är förutsättningen för utvecklandet av ett modernt samhälle. Var än orättvisor uppstår ska de med kraft bekämpas. Frihet förutsätter rättvisa. Lönediskrimineringen mellan män och kvinnor är en oacceptabel orättvisa i det svenska folkhemmet, en orättvisa som begränsar många kvinnors frihet. Olika insatser görs för att minska löneskill- naderna, men det är ofta för lite och går för sakta.
Kvinnors sociala kompetens måste värderas vid lönesättning, på samma sätt som mäns tekniska kompetens har ett lönemässigt värde. Det är ett faktum att kvinnors arbete värderas lägre än männens. Det är orimligt att olja och sot ger s.k. smutstillägg, men inte blod och avföring.
Det behövs en lönepolitisk strategi för att komma tillrätta med kvinnors låga löner. Det är naturligtvis i grunden en fråga för arbetsmarknadens parter, men den behöver politiskt stöd. Politiska direktiv och kvinnliga förhandlare på arbetsgivarsidan är konkreta åtgärder. Lika konkret är att ålägga alla arbetsgivare att årligen kartlägga löneskillnader mellan män och kvinnor på arbetsplatsen. Dessutom är det rimligt att det sker en lagstiftning om att arbetsgivare ska göra en analys av löneskillnader mellan män och kvinnor som utför lika eller likvärdigt arbete. Det är tid att införa arbetsvärdering i alla kommuner och att besluta om höga företagsböter för de arbetsgivare som bryter mot likalönlagen.
Ytterst handlar det om jämlikhet, rättvisa och frihet.
Lönediskriminering hör inte hemma i ett modernt samhälle. Det tillhör historien.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämlik lönesättning.
Stockholm den 7 oktober 1996
Håkan Juholt (s)
Bengt Kronblad (s) Krister Örnfjäder (s) Agneta Ringman (s) Ann-Marie Fagerström (s)
Gotab, Stockholm 1996