Arbetet med att sanera statens finanser är mycket mödosamt
men är nu på god väg att nå resultat. De femåriga räntorna
har under ett och ett halvt års tid minskat med drygt 4
procentenheter. Den svenska kronan har stärkts mot de
övriga europeiska valutorna med drygt 18 %.
Budgetunderskottet sjunker vilket minskar statens eget
lånebehov. Detta ger mycket viktiga signaler för ökad
trovärdighet från omvärlden för svensk ekonomi.
Såväl stora som små företag, oavsett om de finns i privat eller offentlig
regi, är mycket beroende av räntenivåerna. För att få fart på företagandet och
för att öka investeringarna måste räntorna sänkas ytterligare.
De privata hushållens möjligheter till konsumtion och investeringar har
förändrats dramatiskt under en tioårsperiod. Dels har värdet av ränteavdrag
reducerats efter skattereformens genomförande, dels har minskningen av
inflationen påverkat nominella nivån på krediterna. Sammantaget innebär
detta att realräntekostnaden för privat konsumtion har förändrats dramatiskt
under en dryg tioårsperiod.
Detta har ändrat hushållens konsumtionsvanor mycket påtagligt. I stället
för att ha stora krediter går hushållen idag över till ett allt högre sparande.
Hela denna förändringsprocess är i grunden riktig och har varit helt nöd-
vändig för att komma till rätta med svensk ekonomi. Denna sanering har
inneburit stora ansträngningar av alla inblandade såväl i offentlig sektor,
företagsvärlden som av de enskilda människorna. Nu krävs nya insatser för
att åstadkomma en ökad efterfrågan igen, eftersom vi vet att en minskad
efterfrågan leder till ökad arbetslöshet.
Kvinnors arbetslöshet
Från våren 1996 har kvinnors arbetslöshet ökat. Den är nu
högre än männens. Enligt utredningen "Hälften kunde vara
nog" går inte kvinnor över till hemarbete när de blir
arbetslösa som de gjort i tidigare lågkonjunkturer. Nu
registrerar de sig som arbetslösa och kräver insatser från
arbetsförmedlingen för att få ett nytt arbete.
Enligt samma utredning kommer inte kvinnorna i fråga för "dyrare"
arbetsmarknadsinsatser i samma utsträckning som männen. Kvinnor får ofta
erbjudanden om att "kallas vid behov"- arbeten, de får kortare arbetsmark-
nadsutbildningar och deltar inte lika ofta som män i projektanställningar.
Denna snedvridna fördelning av arbetsmarknadsinsatser måste rättas till.
Kommuner och landsting tvingas idag av ekonomiska skäl att säga upp
personal, som de i verkligheten behöver. De har ej heller råd att nyrekrytera.
Samtidigt vet vi att den offentliga sektorn kommer att vara kvinnors
viktigaste arbetsgivare under lång tid. Vi vet också att kvinnors arbete med
vård, utbildning och omsorg är områden som behöver förstärkas, eftersom
de i sig är grundläggande samhällsfunktioner. Det finns också många
kvinnor med god utbildning och erfarenhet inom vård- och omsorgssektorn,
som behöver tas tillvara.
Därför krävs extra riktade arbetsmarknadsinsatser för att förstärka kvinnor-
nas situation inom denna sektorn i likhet med de insatser som gjorts för att
stimulera byggandet på arbetsmarknaden. Dessa skall vara av minst samma
omfattning, som de som i huvudsak riktats till männen som t.ex. i ROT-
programmet.
Friår
Ett intressant förslag till förändring, som visar på ökad
flexibilitet, återfinns i debatten om ett s k friår, det vill säga
att man har rätt att använda sin a-kassa under ett år utan att
man har blivit uppsagd från sitt arbete. Arbetsgivare och
arbetstagare måste kunna komma överens om en
uppläggning som ger båda parter ökade möjligheter till
utveckling. För oss är det viktigt att möjliggöra för kvinnor
att skaffa sig ökad kompetens. Med nuvarande bestämmelser
är detta näst intill omöjligt om man vill studera samtidigt
som man förvärvsarbetar och har ansvar för familj. I dagens
kärva situation med hög arbetslöshet vill man inte säga upp
sig eller ta tjänstledighet för att studera eftersom man är
alltför rädd om sitt arbete.
Det kan även finns andra givande sätt att använda ett s k friår på. Man kan
undersöka möjligheten att starta eget företag men ändå ha kvar anställningen
som skyddsnät. Det kan också vara värdefullt att få mer tid med sina barn,
inte bara små barn utan också när de är i tonåren och behöver mer vuxenstöd.
I Danmark har möjlighet till friår redan funnits. Den danska modellen
behöver studeras tillsammans med andra förslag till ökad flexibilitet på
arbetsmarknaden. Vi anser att olika förslag, även förslag om friår, nu förut-
sättningslöst måste prövas och utvärderas i kampen mot den höga arbetslös-
heten.
Förutsättningarna för nyföretagande skulle kunna förbättras ytterligare.
Alla anställda borde få möjlighet till tjänstledighet för nyföretagande, samt
ekonomiskt stöd i form av t ex a-kassa under ett år. Detta skulle också ge
utrymme för nyanställningar på lediga platser. Det bör kunna ske både på
hel- och deltid.
Förkortad och flexibel
arbetstid
Kvinnor arbetar i hög utsträckning deltid. Idag rör det sig om
ca 40 %. Somliga har av bl a familjeskäl valt att endast ha
deltidsarbete men många har ofrivillig deltid och är därmed
deltidsarbetslösa. Det innebär att de har svårt att försörja sig
på sin lön. En del är också beroende av socialbidrag.
På flera ställen i landet, t ex i Kiruna kommuns hemtjänst, har man på
försök låtit personalen arbeta sex timmar per dag med heltidslön. Detta
försök har visserligen kostat kommunen en del pengar men erfarenheterna är
ändå goda. Antalet sjukskrivningsdagar har minskat, välbefinnandet har ökat
och bidragsberoendet har gått ner. Deltidsarbetslösheten har minskat i stor
utsträckning. Det försök som genomfördes i Södertälje, med förkortning till
sjutimmarsdag, gav även det förvånansvärt gott resultat. Man kan genom
lokala överenskommelser mellan arbetsgivare och anställda utforma lös-
ningar anpassade efter det enskilda företaget och dess medarbetare. I Växjö
kommun har de anställda inom kommunen fått välja mellan förkortad arbets-
tid och löneökningar, vilket lett till ökad flexibilitet men också nyanställ-
ningar.
Allt fler delar i dag vår uppfattning om fördelarna med förkortad arbetstid.
Skälen är flera. Livskvalitén ökar. Andra mer eller mindre mätbara positiva
effekter uppnås såsom mer tid för barnen, familjen och fritiden samt lägre
kostnader för kommunal barnomsorg. Mer tid för äldre anhöriga kan helt
avgöra vilken typ av omsorg de kan välja. Bättre hälsa genom färre arbets-
och förslitningsskador uppnås också. Listan kan göras längre. Bland det
viktigaste är att jämställdheten förbättras. Kvinnor och män kan konkurrera
på lika villkor på arbetsmarknaden och män kan få bättre möjligheter att
engagera sig i familjens vardag. Arbetet med mera flexibel och förkortad
arbetstid måste fortsätta och påskyndas. Målet är att alla ska få en normal-
arbetstid på 30 timmar per vecka vilket i sin tur ger utrymme för en arbetsdag
på sex timmar.
Övertid
I Arbetstidskommitténs betänkande föreslås av majoriteten i
kommittén att övertidsuttaget ska sänkas till 100 timmar per
år istället för dagens 200 timmar per år. Detta skall ses som
ett viktigt steg mot att generellt sänka arbetstiden. Vi anser
att övertidsuttaget ska begränsas till 100 timmar.
Antalet övertidstimmar som tas ut av redan anställda är stort. Det uppgår
till ca 2 % av antalet arbetade timmar. Om dessa timmar till en del istället
kunde ersättas med nyans-tällningar skulle tiotusentals nya arbeten tillkom-
ma. Arbetstiden bör dessutom kunna förläggas mer flexibelt. Vi vill att den
enskilde ska ha rätt att få prövat längd och förläggning på sin arbetstid.
Dessa förslag tillsammans med förändrade regler inom arbetsrätten skulle ge
kvinnorna en något bättre situation på arbetsmarknaden än idag.
Lika lön och
arbetsvärdering
Lönediskrimineringen drabbar kvinnor inom alla
yrkesgrupper. Den är dock tydligast inom de
kvinnodominerade yrkesområdena. Barnmorskedomen i
Arbetsdomstolen har på nytt satt löneskillnaderna mellan
könen i fokus. Än en gång har vi fått svart på vitt hur de
yrkesgrupper där kvinnor dominerar värderas lägre än de
områden där män dominerar.
Vi kräver lika lön för likvärdigt arbete
I Sverige har vi en starkt segregerad arbetsmarknad. Det leder till stora
löneskillnader. När det ovan nämnda fallet skulle avgöras i Arbetsdomstolen
och man skulle ta ställning till om sjuksköterskornas arbete var lika mycket
värt som sjukhusteknikernas, visade det sig att det är lång väg kvar för att
uppnå lika lön för likvärdigt arbete.
Arbetsvärdering som metod godkändes, men ansågs inte tillräckligt
utvecklad för att
avgöra domen. Arbetsvärderingen ska vara könsneutral, omfatta både
prestationer och krav samt utformas tillsammans med de anställda på
arbetsplatsen.
Det krävs också en ökad öppenhet inom företag och branscher beträffande
lönesättningen. Först med en öppen löneredovisning med lönestatestik som
visar skillnaderna mellan mans- och kvinnolöner kan problem och orättvisor
angripas med kraft.
Det gäller också att sätta hårdare press på avtalsslutande parter. Det är
deras ansvar att se över både metoder och principer inför kommande löneför-
handlingar för att löneskillnaderna ska kunna elimineras.
Arbetsdomstolen
Vi vet att kvinnor och män beskriver verkligheten på olika
sätt och tolkar information olika. Därför är det nödvändigt att
båda könen finns representerade i olika instanser som har att
avgöra frågor om jämställdhet på arbetsmarknaden.
Sammansättningen av domare i Arbetsdomstolen har varit
sned utifrån könsaspekten. I fallet med barnmorskan
gentemot sjukhusteknikern var det två kvinnliga domare av
sju. En jämn könsfördelning måste eftersträvas
Arbetsdomstolen.
Företagande
Arbetslösheten är oacceptabel. För att den ska minska får
ingen möda sparas och inga goda idéer lämnas oprövade. För
första gången är kvinnors arbetslöshet nu större än männens.
Det krävs många olika insatser för att komma till rätta med
problemen. Många arbetsplatser måste skapas i nya företag.
Vårt mål är att hälften av alla företag ska drivas av kvinnor.
Företagandet i Sverige är extremt lågt. Endast 6 % av arbetskraften är
egna företagare jämfört med OECD-ländernas genomsnitt på 15 %. Oförmå-
gan att anpassa samhällets insatser till kvinnors och mäns olika behov har
inneburit att nyföretagandet bland kvinnor i Sverige är mycket lågt. Av de
företag som startas årligen ägs 23 % av kvinnor. För att minska arbets-
lösheten krävs att kvinnor får lika goda förutsättningar att starta och driva
företag som män.
De stödsystem som finns har framför allt utvecklats inom regionalpoliti-
ken. Fyrpartiregeringen med Börje Hörnlund i spetsen satsade stort på
kvinnors företagande. Pengar anslogs bl a till kvinnliga affärsrådgivare, till
kvinnliga resurscentrum och till kvinnolån. Särskilda medel anslogs även till
forskning om kvinnors företagande. De olika insatserna har bl.a. resulterat i
att de kvinnliga företagarna synliggjorts och kvinnolånen har lett till att ca
3 000 företagare fått hjälp.
Resurscentrum
Idag finns i samtliga län någon form av resurscentrum, både
regionala och lokala, som på olika sätt arbetar för att ta
tillvara kvinnors resurser. Det finns också
jämställdhetsexperter i varje län och dessutom ett antal
kommunala kvinnliga affärsrådgivare. De mål och riktlinjer
som gavs för resurscentrumens arbete var att använda ett
underifrånperspektiv, att utgå från kvinnors behov och att
arbeta processinriktat. Resurscentrum har funnits en kort tid
och det finns ett stort behov både på det nationella, regionala
och lokala planet av nationella stödinsatser för att fullfölja
det påbörjade arbetet.
Därför anser vi att det nationella resurscentrumet ska vara en egen
myndighet med ett eget budgetansvar. De regionala resurscentrumen ska via
regleringsbrev till länsstyrelserna garanteras ekonomiska förutsättningar för
att utföra ett konstruktivt arbete.
Kvinnliga affärsrådgivare
Tjänstesektorn kommer att växa. Den kan ge många nya
arbetstillfällen i kommunerna när den offentliga sektorn
förändras. Bland gruppen offentliganställda har många valt
att ta steget ut till egen verksamhet. Detta har ofta skett i
kooperativ form och gällt både barn-, handikapp- och
äldreomsorg. En bättre beredskap för detta borde finnas. Det
krävs rådgivning till dem som står i begrepp att starta eget.
Kvinnliga affärsrådgivare finns i många kommuner. De utgör
ett viktigt komplement till de regionala resurscentrumen. Vi
föreslår därför kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun.
Kooperativa företag
Den kooperativa formen av företagande tilltalar kvinnor. Det
har visat sig att det oftare är lättare för en liten grupp
människor att övervinna den s.k. entreprenörströskeln och
bilda ett kooperativt företag än det är för en enskild person
att bli företagare. De små kooperativa företagen har
expanderat under de senaste åren, men det krävs bättre
kunskap hos rådgivare kring den kooperativa
företagsformen.
Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centern om sysselsättnings-
propositionen kommer att ha stor betydelse för de små företagen. I proposi-
tionen föreslås ett program för småföretagarutveckling, förnyelse och till-
växt. I programmet ingår att se över reglerna för anlitande av tjänster och att
analysera vilken roll privatpersoners köp av tjänster har för samhällsekono-
min. Vi anser att eventuella regeländringar även måste omfatta kooperativa
företag.
Finansiering
För alla företag är finansieringen en mycket viktig fråga.
Länge har kvinnor efterfrågat banker och finansieringsinstitut
med ett öppnare förhållningssätt till kvinnligt företagande.
Att låna ut pengar till kvinnor är ofta säkert, andelen
konkurser är låg. Det behövs ett kvinnoperspektiv som visar
vägen till ett helhetstänkande, där det småskaliga projektet
kan uppfattas som en styrka och inte ett hinder. I dag finns
kvinnobanker världen över. Som ett komplement och
alternativ till nuvarande banker kan det behövas en särskild
kvinnobank. NUTEK måste fortsätta att utveckla ett sådant
alternativ.
Även andra former av stöd krävs till kvinnligt företagande, t.ex. företags-
garantier.
Vi tror att den kooperativa formen av företagande tilltalar kvinnor. Det har
visat sig att det oftare är lättare för en liten grupp människor att övervinna
den s.k. entreprenörströskeln och bilda ett kooperativt företag än det är för en
enskild person att bli företa-gare. De små kooperativa företagen har
expanderat under de senaste åren. Det krävs bättre kunskap hos rådgivare
kring den kooperativa företagsformen.
Vi vill betona vikten av förslaget om att staten går in och garanterar
mindre företags kreditvärdighet under en känslig utvecklingsperiod, även om
förslaget är under utredning. Uppdraget till landshövdingarna att samordna
de regionala åtgärderna för att motverka en fortsatt hög arbetslöshet bland
kvinnor måste bl.a. resultera i att halva småföretagarstödet riktas till kvinn-
liga företagare.
Utbildning för företagande
För att kvinnorna ska kunna bli framgångsrika företagare
krävs speciella utbildnings-insatser, både vid nystart och till
kvinnor med växande företag. Utbildningen kan t.ex.
innehålla mentorprogram där erfarna och etablerade
företagare kan tjäna som förebilder och rådgivare.
Tillsammans med studieförbunden kan också särskilda
program tas fram för att stärka kvinnor som vill bli egna
företagare. Utbyggnad av ett antal utbildningsinsatser i
landet, som specialiserar sig på kvinnligt företagande, krävs
för att tillgodose behoven. Därför föreslås att hälften av de
100 000 platserna i det nya utbildningsprogrammet går till
kvinnor.
Forskning
Kunskapen kring kvinnors företagande måste öka genom
systematisk forskning för att vi bättre ska förstå drivkraften
till att kvinnor startar företag. För att se skillnaderna mellan
kvinnors och mäns sätt att driva företag krävs även en
könsuppdelad statistik kring företagandet. Mer forskning är
av yttersta vikt för att kunna förstå vilka faktorer som gynnar
framväxten av ett stort antal enterprenörer.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av arbetsmarknadsåtgärderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor inom kommuner och
landsting,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om s.k. friår och möjlighet till tjänstledighet med ekonomiskt stöd
under ett år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förkortad och flexibel arbetstid,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsning av övertidsuttaget,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lika lön för lika och likvärdigt arbete,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av domare i Arbetsdomstolen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om egen myndighet för det nationella resurscentrumet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska förutsättningar för regionala resurscentrum,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun ,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hälften av småföretagarstödet bör gå till kvinnors
företagande,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av reglerna för anlitande av tjänster,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av alternativa banker och finansiering,1
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet till tjänstledighet för nyföretagande,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om företagsgarantier,1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad so i
motionen anförts om att hälften av de 100 000 platserna i det nya
utbildningsprogrammet bör gå till kvinnor,1
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning kring kvinnligt företagande.
Stockholm den 3 oktober 1996
Ingbritt Irhammar (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Marianne Andersson (c)
Margareta Andersson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Karin Israelsson (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
Karin Starrin (c)
Görel Thurdin (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Marie Wilén (c)