Arbetet med att sanera statens finanser är mycket mödosamt men är nu på god väg att nå resultat. De femåriga räntorna har under ett och ett halvt års tid minskat med drygt 4 procentenheter. Den svenska kronan har stärkts mot de övriga europeiska valutorna med drygt 18 %. Budgetunderskottet sjunker vilket minskar statens eget lånebehov. Detta ger mycket viktiga signaler för ökad trovärdighet från omvärlden för svensk ekonomi.
Såväl stora som små företag, oavsett om de finns i privat eller offentlig regi, är mycket beroende av räntenivåerna. För att få fart på företagandet och för att öka investeringarna måste räntorna sänkas ytterligare.
De privata hushållens möjligheter till konsumtion och investeringar har förändrats dramatiskt under en tioårsperiod. Dels har värdet av ränteavdrag reducerats efter skattereformens genomförande, dels har minskningen av inflationen påverkat nominella nivån på krediterna. Sammantaget innebär detta att realräntekostnaden för privat konsumtion har förändrats dramatiskt under en dryg tioårsperiod.
Detta har ändrat hushållens konsumtionsvanor mycket påtagligt. I stället för att ha stora krediter går hushållen idag över till ett allt högre sparande.
Hela denna förändringsprocess är i grunden riktig och har varit helt nöd- vändig för att komma till rätta med svensk ekonomi. Denna sanering har inneburit stora ansträngningar av alla inblandade såväl i offentlig sektor, företagsvärlden som av de enskilda människorna. Nu krävs nya insatser för att åstadkomma en ökad efterfrågan igen, eftersom vi vet att en minskad efterfrågan leder till ökad arbetslöshet.
Kvinnors arbetslöshet
Från våren 1996 har kvinnors arbetslöshet ökat. Den är nu högre än männens. Enligt utredningen "Hälften kunde vara nog" går inte kvinnor över till hemarbete när de blir arbetslösa som de gjort i tidigare lågkonjunkturer. Nu registrerar de sig som arbetslösa och kräver insatser från arbetsförmedlingen för att få ett nytt arbete.
Enligt samma utredning kommer inte kvinnorna i fråga för "dyrare" arbetsmarknadsinsatser i samma utsträckning som männen. Kvinnor får ofta erbjudanden om att "kallas vid behov"- arbeten, de får kortare arbetsmark- nadsutbildningar och deltar inte lika ofta som män i projektanställningar. Denna snedvridna fördelning av arbetsmarknadsinsatser måste rättas till.
Kommuner och landsting tvingas idag av ekonomiska skäl att säga upp personal, som de i verkligheten behöver. De har ej heller råd att nyrekrytera. Samtidigt vet vi att den offentliga sektorn kommer att vara kvinnors viktigaste arbetsgivare under lång tid. Vi vet också att kvinnors arbete med vård, utbildning och omsorg är områden som behöver förstärkas, eftersom de i sig är grundläggande samhällsfunktioner. Det finns också många kvinnor med god utbildning och erfarenhet inom vård- och omsorgssektorn, som behöver tas tillvara.
Därför krävs extra riktade arbetsmarknadsinsatser för att förstärka kvinnor- nas situation inom denna sektorn i likhet med de insatser som gjorts för att stimulera byggandet på arbetsmarknaden. Dessa skall vara av minst samma omfattning, som de som i huvudsak riktats till männen som t.ex. i ROT- programmet.
Friår
Ett intressant förslag till förändring, som visar på ökad flexibilitet, återfinns i debatten om ett s k friår, det vill säga att man har rätt att använda sin a-kassa under ett år utan att man har blivit uppsagd från sitt arbete. Arbetsgivare och arbetstagare måste kunna komma överens om en uppläggning som ger båda parter ökade möjligheter till utveckling. För oss är det viktigt att möjliggöra för kvinnor att skaffa sig ökad kompetens. Med nuvarande bestämmelser är detta näst intill omöjligt om man vill studera samtidigt som man förvärvsarbetar och har ansvar för familj. I dagens kärva situation med hög arbetslöshet vill man inte säga upp sig eller ta tjänstledighet för att studera eftersom man är alltför rädd om sitt arbete.
Det kan även finns andra givande sätt att använda ett s k friår på. Man kan undersöka möjligheten att starta eget företag men ändå ha kvar anställningen som skyddsnät. Det kan också vara värdefullt att få mer tid med sina barn, inte bara små barn utan också när de är i tonåren och behöver mer vuxenstöd. I Danmark har möjlighet till friår redan funnits. Den danska modellen behöver studeras tillsammans med andra förslag till ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. Vi anser att olika förslag, även förslag om friår, nu förut- sättningslöst måste prövas och utvärderas i kampen mot den höga arbetslös- heten.
Förutsättningarna för nyföretagande skulle kunna förbättras ytterligare. Alla anställda borde få möjlighet till tjänstledighet för nyföretagande, samt ekonomiskt stöd i form av t ex a-kassa under ett år. Detta skulle också ge utrymme för nyanställningar på lediga platser. Det bör kunna ske både på hel- och deltid.
Förkortad och flexibel arbetstid
Kvinnor arbetar i hög utsträckning deltid. Idag rör det sig om ca 40 %. Somliga har av bl a familjeskäl valt att endast ha deltidsarbete men många har ofrivillig deltid och är därmed deltidsarbetslösa. Det innebär att de har svårt att försörja sig på sin lön. En del är också beroende av socialbidrag.
På flera ställen i landet, t ex i Kiruna kommuns hemtjänst, har man på försök låtit personalen arbeta sex timmar per dag med heltidslön. Detta försök har visserligen kostat kommunen en del pengar men erfarenheterna är ändå goda. Antalet sjukskrivningsdagar har minskat, välbefinnandet har ökat och bidragsberoendet har gått ner. Deltidsarbetslösheten har minskat i stor utsträckning. Det försök som genomfördes i Södertälje, med förkortning till sjutimmarsdag, gav även det förvånansvärt gott resultat. Man kan genom lokala överenskommelser mellan arbetsgivare och anställda utforma lös- ningar anpassade efter det enskilda företaget och dess medarbetare. I Växjö kommun har de anställda inom kommunen fått välja mellan förkortad arbets- tid och löneökningar, vilket lett till ökad flexibilitet men också nyanställ- ningar.
Allt fler delar i dag vår uppfattning om fördelarna med förkortad arbetstid. Skälen är flera. Livskvalitén ökar. Andra mer eller mindre mätbara positiva effekter uppnås såsom mer tid för barnen, familjen och fritiden samt lägre kostnader för kommunal barnomsorg. Mer tid för äldre anhöriga kan helt avgöra vilken typ av omsorg de kan välja. Bättre hälsa genom färre arbets- och förslitningsskador uppnås också. Listan kan göras längre. Bland det viktigaste är att jämställdheten förbättras. Kvinnor och män kan konkurrera på lika villkor på arbetsmarknaden och män kan få bättre möjligheter att engagera sig i familjens vardag. Arbetet med mera flexibel och förkortad arbetstid måste fortsätta och påskyndas. Målet är att alla ska få en normal- arbetstid på 30 timmar per vecka vilket i sin tur ger utrymme för en arbetsdag på sex timmar.
Övertid
I Arbetstidskommitténs betänkande föreslås av majoriteten i kommittén att övertidsuttaget ska sänkas till 100 timmar per år istället för dagens 200 timmar per år. Detta skall ses som ett viktigt steg mot att generellt sänka arbetstiden. Vi anser att övertidsuttaget ska begränsas till 100 timmar.
Antalet övertidstimmar som tas ut av redan anställda är stort. Det uppgår till ca 2 % av antalet arbetade timmar. Om dessa timmar till en del istället kunde ersättas med nyans-tällningar skulle tiotusentals nya arbeten tillkom- ma. Arbetstiden bör dessutom kunna förläggas mer flexibelt. Vi vill att den enskilde ska ha rätt att få prövat längd och förläggning på sin arbetstid. Dessa förslag tillsammans med förändrade regler inom arbetsrätten skulle ge kvinnorna en något bättre situation på arbetsmarknaden än idag.
Lika lön och arbetsvärdering
Lönediskrimineringen drabbar kvinnor inom alla yrkesgrupper. Den är dock tydligast inom de kvinnodominerade yrkesområdena. Barnmorskedomen i Arbetsdomstolen har på nytt satt löneskillnaderna mellan könen i fokus. Än en gång har vi fått svart på vitt hur de yrkesgrupper där kvinnor dominerar värderas lägre än de områden där män dominerar.
Vi kräver lika lön för likvärdigt arbete
I Sverige har vi en starkt segregerad arbetsmarknad. Det leder till stora löneskillnader. När det ovan nämnda fallet skulle avgöras i Arbetsdomstolen och man skulle ta ställning till om sjuksköterskornas arbete var lika mycket värt som sjukhusteknikernas, visade det sig att det är lång väg kvar för att uppnå lika lön för likvärdigt arbete.
Arbetsvärdering som metod godkändes, men ansågs inte tillräckligt utvecklad för att
avgöra domen. Arbetsvärderingen ska vara könsneutral, omfatta både prestationer och krav samt utformas tillsammans med de anställda på arbetsplatsen.
Det krävs också en ökad öppenhet inom företag och branscher beträffande lönesättningen. Först med en öppen löneredovisning med lönestatestik som visar skillnaderna mellan mans- och kvinnolöner kan problem och orättvisor angripas med kraft.
Det gäller också att sätta hårdare press på avtalsslutande parter. Det är deras ansvar att se över både metoder och principer inför kommande löneför- handlingar för att löneskillnaderna ska kunna elimineras.
Arbetsdomstolen
Vi vet att kvinnor och män beskriver verkligheten på olika sätt och tolkar information olika. Därför är det nödvändigt att båda könen finns representerade i olika instanser som har att avgöra frågor om jämställdhet på arbetsmarknaden. Sammansättningen av domare i Arbetsdomstolen har varit sned utifrån könsaspekten. I fallet med barnmorskan gentemot sjukhusteknikern var det två kvinnliga domare av sju. En jämn könsfördelning måste eftersträvas Arbetsdomstolen.
Företagande
Arbetslösheten är oacceptabel. För att den ska minska får ingen möda sparas och inga goda idéer lämnas oprövade. För första gången är kvinnors arbetslöshet nu större än männens. Det krävs många olika insatser för att komma till rätta med problemen. Många arbetsplatser måste skapas i nya företag. Vårt mål är att hälften av alla företag ska drivas av kvinnor.
Företagandet i Sverige är extremt lågt. Endast 6 % av arbetskraften är egna företagare jämfört med OECD-ländernas genomsnitt på 15 %. Oförmå- gan att anpassa samhällets insatser till kvinnors och mäns olika behov har inneburit att nyföretagandet bland kvinnor i Sverige är mycket lågt. Av de företag som startas årligen ägs 23 % av kvinnor. För att minska arbets- lösheten krävs att kvinnor får lika goda förutsättningar att starta och driva företag som män.
De stödsystem som finns har framför allt utvecklats inom regionalpoliti- ken. Fyrpartiregeringen med Börje Hörnlund i spetsen satsade stort på kvinnors företagande. Pengar anslogs bl a till kvinnliga affärsrådgivare, till kvinnliga resurscentrum och till kvinnolån. Särskilda medel anslogs även till forskning om kvinnors företagande. De olika insatserna har bl.a. resulterat i att de kvinnliga företagarna synliggjorts och kvinnolånen har lett till att ca 3 000 företagare fått hjälp.
Resurscentrum
Idag finns i samtliga län någon form av resurscentrum, både regionala och lokala, som på olika sätt arbetar för att ta tillvara kvinnors resurser. Det finns också jämställdhetsexperter i varje län och dessutom ett antal kommunala kvinnliga affärsrådgivare. De mål och riktlinjer som gavs för resurscentrumens arbete var att använda ett underifrånperspektiv, att utgå från kvinnors behov och att arbeta processinriktat. Resurscentrum har funnits en kort tid och det finns ett stort behov både på det nationella, regionala och lokala planet av nationella stödinsatser för att fullfölja det påbörjade arbetet.
Därför anser vi att det nationella resurscentrumet ska vara en egen myndighet med ett eget budgetansvar. De regionala resurscentrumen ska via regleringsbrev till länsstyrelserna garanteras ekonomiska förutsättningar för att utföra ett konstruktivt arbete.
Kvinnliga affärsrådgivare
Tjänstesektorn kommer att växa. Den kan ge många nya arbetstillfällen i kommunerna när den offentliga sektorn förändras. Bland gruppen offentliganställda har många valt att ta steget ut till egen verksamhet. Detta har ofta skett i kooperativ form och gällt både barn-, handikapp- och äldreomsorg. En bättre beredskap för detta borde finnas. Det krävs rådgivning till dem som står i begrepp att starta eget. Kvinnliga affärsrådgivare finns i många kommuner. De utgör ett viktigt komplement till de regionala resurscentrumen. Vi föreslår därför kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun.
Kooperativa företag
Den kooperativa formen av företagande tilltalar kvinnor. Det har visat sig att det oftare är lättare för en liten grupp människor att övervinna den s.k. entreprenörströskeln och bilda ett kooperativt företag än det är för en enskild person att bli företagare. De små kooperativa företagen har expanderat under de senaste åren, men det krävs bättre kunskap hos rådgivare kring den kooperativa företagsformen.
Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centern om sysselsättnings- propositionen kommer att ha stor betydelse för de små företagen. I proposi- tionen föreslås ett program för småföretagarutveckling, förnyelse och till- växt. I programmet ingår att se över reglerna för anlitande av tjänster och att analysera vilken roll privatpersoners köp av tjänster har för samhällsekono- min. Vi anser att eventuella regeländringar även måste omfatta kooperativa företag.
Finansiering
För alla företag är finansieringen en mycket viktig fråga. Länge har kvinnor efterfrågat banker och finansieringsinstitut med ett öppnare förhållningssätt till kvinnligt företagande. Att låna ut pengar till kvinnor är ofta säkert, andelen konkurser är låg. Det behövs ett kvinnoperspektiv som visar vägen till ett helhetstänkande, där det småskaliga projektet kan uppfattas som en styrka och inte ett hinder. I dag finns kvinnobanker världen över. Som ett komplement och alternativ till nuvarande banker kan det behövas en särskild kvinnobank. NUTEK måste fortsätta att utveckla ett sådant alternativ.
Även andra former av stöd krävs till kvinnligt företagande, t.ex. företags- garantier.
Vi tror att den kooperativa formen av företagande tilltalar kvinnor. Det har visat sig att det oftare är lättare för en liten grupp människor att övervinna den s.k. entreprenörströskeln och bilda ett kooperativt företag än det är för en enskild person att bli företa-gare. De små kooperativa företagen har expanderat under de senaste åren. Det krävs bättre kunskap hos rådgivare kring den kooperativa företagsformen.
Vi vill betona vikten av förslaget om att staten går in och garanterar mindre företags kreditvärdighet under en känslig utvecklingsperiod, även om förslaget är under utredning. Uppdraget till landshövdingarna att samordna de regionala åtgärderna för att motverka en fortsatt hög arbetslöshet bland kvinnor måste bl.a. resultera i att halva småföretagarstödet riktas till kvinn- liga företagare.
Utbildning för företagande
För att kvinnorna ska kunna bli framgångsrika företagare krävs speciella utbildnings-insatser, både vid nystart och till kvinnor med växande företag. Utbildningen kan t.ex. innehålla mentorprogram där erfarna och etablerade företagare kan tjäna som förebilder och rådgivare. Tillsammans med studieförbunden kan också särskilda program tas fram för att stärka kvinnor som vill bli egna företagare. Utbyggnad av ett antal utbildningsinsatser i landet, som specialiserar sig på kvinnligt företagande, krävs för att tillgodose behoven. Därför föreslås att hälften av de 100 000 platserna i det nya utbildningsprogrammet går till kvinnor.
Forskning
Kunskapen kring kvinnors företagande måste öka genom systematisk forskning för att vi bättre ska förstå drivkraften till att kvinnor startar företag. För att se skillnaderna mellan kvinnors och mäns sätt att driva företag krävs även en könsuppdelad statistik kring företagandet. Mer forskning är av yttersta vikt för att kunna förstå vilka faktorer som gynnar framväxten av ett stort antal enterprenörer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av arbetsmarknadsåtgärderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor inom kommuner och landsting,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. friår och möjlighet till tjänstledighet med ekonomiskt stöd under ett år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förkortad och flexibel arbetstid,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av övertidsuttaget,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lika lön för lika och likvärdigt arbete,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av domare i Arbetsdomstolen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om egen myndighet för det nationella resurscentrumet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska förutsättningar för regionala resurscentrum,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun ,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hälften av småföretagarstödet bör gå till kvinnors företagande,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för anlitande av tjänster,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av alternativa banker och finansiering,1
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till tjänstledighet för nyföretagande,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagsgarantier,1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad so i motionen anförts om att hälften av de 100 000 platserna i det nya utbildningsprogrammet bör gå till kvinnor,1
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring kvinnligt företagande.
Stockholm den 3 oktober 1996
Ingbritt Irhammar (c)
Rigmor Ahlstedt (c) Marianne Andersson (c) Margareta Andersson (c) Birgitta Carlsson (c) Birgitta Hambraeus (c) Karin Israelsson (c) Ingrid Skeppstedt (c) Karin Starrin (c) Görel Thurdin (c) Kerstin Warnerbring (c) Marie Wilén (c)
1 Yrkandena 10-13, 15 och 16 hänvisade till NU.