Jämställdhetsdebatten i Sverige präglas tidvis av helt olika
synsätt: Antingen är vi landet som är världsbäst i
jämställdhet mellan män och kvinnor, eller så har vi långt
kvar att gå innan kvinnor ens kommer i närheten av samma
livsvillkor som män. Båda synsätten är för Miljöpartiet i
dagsläget lika sanna. I Sverige är vi bra på "social
ingenjörskonst", men samtidigt så blir vi alltför lätt nöjda när
vi nått en bit på vägen. Vi är duktiga på att göra ansatser,
men vi är sämre på uppföljning och konsekvensanalys. För
att komma vidare måste vi idag ställa oss följande frågor:
Vill vi grundläggande förbättra förutsättningarna för
kvinnors aktiva deltagande på samtliga plan i samhället?
Samt, vill vi grundläggande förbättra förutsättningarna för
mäns aktiva deltagande i hemmets skötsel och barnens
omvårdnad? För oss är svaren på båda frågorna ett självklart
"ja". Vi kommer nedan att utveckla vår syn på hur detta ska
kunna genomföras.
Synliggörande av skillnader
är det första steget
På alla nivåer och i alla sammanhang är den vuxne
medelklassmannen samhällets givna norm. För att kunna
ifrågasätta detta rådande perspektiv är det viktigt att
könsuppdelad statistik finns tillgänglig och inarbetad i
samtliga statliga utredningar. Vi har i vår budget avsatt extra
medel för att detta ska kunna genomföras.
Att som idag från regeringens sida t.ex. vad gäller förändringar i rätten till
förtidspension konstatera att försämringarna till största delen kommer att
drabba kvinnor, men att särskilda lösningar inte kan godtas för speciella
sjukdomsgrupper är uppseendeväckande. Kvinnor är inte en speciell sjuk-
domsgrupp.Åter igen gäller mannen som norm, och det trots att kvinnor är i
majoritet bland dem som förtidspensioneras. Att regeringen i just det här
ärendet avser att följa tillämpningen av förslagen ur ett jämställdhets-
perspektiv är otillräckligt, eftersom det egentligen redan konstaterats att
förslaget inte är jämställt. Miljöpartiet de gröna kräver att konsekvens-
analyser av eventuella skillnader mellan utfall för kvinnor och män vad
gäller nedskärningar i vår gemensamma välfärd genomgående genomförs.
Arbete
Historien ger belägg för att kvinnor har använts som buffert i
arbetslivet, dit de inkallats som arbetskraftsresurs på
männens villkor. I den ekonomiska krisens spår har kvinnor
fått det allt svårare att erhålla det lönearbete som ger
möjlighet till faktiskt ekonomiskt oberoende.
Kvinnor utför alltjämt mer obetalt omsorgsarbete än vad män gör.
Eftersom vår nuvarande arbetsmarknad är segregerad i den meningen att den
är uppdelad efter kön, är kvinnor i högre grad än män beroende av att den
offentliga sektorn är ordentligt utbyggd. Detta beroende föreligger vad gäller
såväl serviceutnyttjande som arbetstagande. Miljöpartiet anser att det är
viktigt att gynna denna sektor för att undvika en hög kvinnoarbetslöshet, men
också för att den är oerhört viktig för att vår infrastruktur ska fungera. För
att
kunna kombinera två föräldrars förvärvsarbetande under småbarnsåren är
ofta en välfungerande skola och barnomsorg viktigare än en snabb motorväg
som förkortar restiden till och från jobbet. Vi anser också att skatteväxling
kan bli ett effektivt medel för att framöver tillföra den offentliga sektorn
ytterligare medel. Utöver det föreslår Miljöpartiet i vår budgetmotion att
ytterligare 7 miljarder överförs till basverksamheten i kommuner och
landsting. Detta för att säkerställa de arbetstillfällen som finns där, på en
arbetsmarknad som till majoriteten är kvinnornas. Vi anser att regeringen i
ökad utsträckning borde ägna sig åt att studera just landets arbetsmarknad ur
ett genusperspektiv. Eftersom arbetsmarknaden är så segregerad som den i
dag är, medför regeringens ensidiga satsningar på ökat väg- och
bostadsbyggande att kvinnor vad gäller skapandet av helt nya arbetstillfällen
i stort sett missgynnas. Byggandet av tio mil ny motorväg motsvarar ca
30 000 arbetstillfällen inom vården.
Miljöpartiet vill dessutom dela på de arbetstillfällen som redan finns
genom att successivt minska arbetstiden. En kortare arbetsvecka ger ökade
möjligheter för både kvinnor och män att nå balans i livet vad gäller
arbete,fritid och familjeliv. Eftersom män i realiteten arbetar heltid och
kvinnor till stor del arbetar deltid innebär en arbetstidsförkortning ett
effektivt sätt att omfördela arbete från män till kvinnor. Andelen
deltidsarbetslösa har fördubblats sedan 1990, och de flesta av dessa är
kvinnor med arbete inom vård och omsorg.
Vad gäller löneskillnader mellan kvinnor och män vill Miljöpartiet att en
utvärdering av nu gällande lagstiftning görs. Detta för att se över de brister
som uppenbarligen finns samt för att lägga fram förslag till nödvändiga
förbättringar.
Miljöpartiet anser även att en utredning som tar fram möjliga instrument
för arbetsvärdering bör genomföras. Tyvärr är det så i dag att den status en
människas arbete har mest syns i lönekuverten. Därmed måste vi dra
slutsatsen att det har högre status att vårda maskiner än att vårda liv.
Omsorgen om människors liv, om de så är barn, sjuka eller gamla är i kronor
och ören mycket lite värt. En fungerande arbetsvärdering skulle kunna bli det
instrument som justerar de orimliga skillnader i lönesättning mellan kvinnor
och män som i dag föreligger.
Föräldraledighet
Kvantitet i umgänge är lika med kvalitet när man har små
barn. Det viktigaste steget vi kan ta in i framtiden är att fler
pappor tar aktiv del i omvårdnaden av barnen och i det
dagliga omsorgsarbetet hemma. Pappor som en gång tagit
aktiv del i omvårdnaden om sina barn släpper inte kontakten
med dem vid en eventuell separation. Män bör därför i större
utsträckning än i dag ställa krav på sin rätt till
föräldraledighet. Miljöpartiet anser även att på sikt en längre
del än enbart en månad skall kvoteras för uttag av den andra
föräldern, vilket ofta innebär pappan.
Förutsättningarna för att en individ ska kunna växa som förälder innebär
ökat mått av eget ansvar, ökat självförtroende att individen känner självtillit.
I en period i livet som föräldrablivandet, kan detta vara svårt att förena med
att samtidigt bli ifrågasatt vad gäller ekonomi och livsstil. För närmare
40 000 kvinnor per år innebär föräldraskapet att de sätter sig i ekonomisk
beroendeställning antingen till en partner eller till kommunens socialtjänst.
Det handlar om alla de kvinnor som i dagsläget uppbär ersättning från
föräldraförsäkring enbart på garantinivå. Denna har sedan många år
oförändrat varit 60 kronor per dag. Det är inte ett belopp som någon i
Sverige i dag kan leva på. Miljöpartiet föreslår därför ändring i lagen om
allmän försäkring så att det för varje barn ges lagstadgad rätt att vara ledig i
18 månader. Tolv av dessa månader ersätts med föräldrapenning enligt
sjukpenningsnivå. För de föräldrar som saknar sjukpenninggrundande
inkomst, vilket i dag gäller för studerande, unga mammor och en hel del
nyanlända invandrare, stadgas rätt till ersättning enligt KAS- nivå. Det
innebär att inkomsten under föräldraledigheten höjs till 5 400 kronor per
månad före skatt. Det är helt i linje med Miljöpartiets idé om ekonomisk
grundtrygghet i livets sårbara faser. Det är samtidigt ett enkelt sätt att ge
ett
antal relationer mellan förälder och barn en bättre start än i dagsläget. Social
och ekonomisk stress är viktig att uppmärksamma och förebygga i alla
sammanhang.
Vårdnadstvister
Män diskrimineras vid vårdnadstvister. I merparten av de
tvister som hamnar i länsrätten tilldöms modern enskild
vårdnad. Detta trots att de fäder som orkar driva en
rättsprocess för att få leva med sina barn förmodligen är
minst lika engagerade i barnens dagliga omvårdnad som
barnens mödrar. I rättsväsendet lever bilden av modern som
naturligt omvårdande kvar, och en man som tilldöms enskild
vårdnad om sitt barn måste därför vara inte lika bra, utan
bättre än modern. Han måste även ha varit inte lika
närvarande, utan mer närvarande i barnens vardag än
modern. Det innebär att fäder i princip enbart vinner
vårdnadstvister i de fall där modern är uppenbart olämplig på
grund av eget allvarligt missbruk eller på grund av psykisk
sjukdom. Miljöpartiet anser att en utredning bör göras som
ser över rättspraxis i vårdnads- ärenden och som därefter
lägger fram förslag till ändringar av familjebalken. I
sammanhanget bör även rätten att föra talan samt överklaga
beslut enligt LVU för den förälder som inte har vårdnaden
om barnet införas. Vi anser även att gemensam vårdnad ska
vara en självklarhet såväl vid separationer som i de fall
modern vid barnets födsel är ensamstående.
Miljöpartiet anser vidare att det vid alla samarbetssamtal ska finnas
tillgång till personal av båda könen. Detta för att komma till rätta med
mannens idag rådande underläge i form av att det alltför ofta saknas någon
av hans eget kön som i samtalet kan uttolka och spegla hans känslor.
Kvinnofrid
Många kvinnor känner rädsla för att gå ensamma hem sena
kvällar och kvinnor utvecklar strategier som hjälper dem att
klara sig utan hot om våld. Strategier som samtidigt
självklart begränsar den individuella rörelsefriheten. Att
enbart fokusera på kvinnofrid ute på gator och torg är dock
otillräckligt. Den största faran för kvinnors liv och säkerhet
vad gäller våld eller hot om våld ligger i alltjämt i
kärleksrelationer. Det är i hemmet där varje människa
definitivt borde kunna känna sig lugn och trygg som en
kvinna löper störst risk att bli överfallen.
Kvinnor som utsatts för våld av en för dem tidigare känd gärningsman
känner sig ofta både otrygga och oskyddade inför en eventuell frigivning av
gärningsmannen. Om gärningsmannen dömts till frihetsberövande i form av
fängelsestraff finns en möjlighet för brottsoffret att få en "varning" om när
frihetsberövandet upphör. I de fall där gärningsmannen dömts till sluten
psykiatrisk vård saknas denna möjlighet. Miljöpartiet anser att brottsoffret i
de fall hon önskar det skall kunna erhålla en sådan "varning" oaktat i vilken
institutions förvar gärningsmannen befinner sig. Dessa kvinnor utsätts ofta
för upprepat våld, och Miljöpartiet anser att brottsoffer i dessa fall är
individer så skyddsvärda att sekretesslagen bör ge vika just vad gäller frigiv-
ningsdatum och eventuella permissioner. Miljöpartiet anser även att
domstolens möjlighet att utfärda besöksförbud samt möjligheten att skydda
brottsoffers adress bör utvärderas.
Det är viktigt att alla berörda myndigheter som arbetar med kvinnor som
utsätts för våld ges utbildning i hur dessa kvinnors problembild kan se ut.
Psykiatrin har många gånger upprepad kontakt med dessa kvinnor utan att
fokusera på det psykosociala problem det är att leva under ständigt hot om
misshandel. Det är inte den enskilda kvinnans eventuella psykiska problem
vi bör fokusera på. Symtom på psykisk ohälsa bör i dessa fall ses i
sammanhang av hennes relation till mannen och till hennes position i vårt
samhälle. Genom denna kunskap blir möjligheterna att ge kvinnan adekvat
hjälp och stöd i tid beydligt bättre.
Sexualitet
Under de senaste 150 åren har vi i svensk lagstiftning försökt
kontrollera kvinnan, eller könssäljaren, i prostitutionen. Från
och med 1984 har vi inte längre kvar de gamla lösdriveri-
och osedlighetsparagraferna. Att försöka ha kontroll över
säljaren i könshandeln har uppenbarligen inte varit rätt väg
eftersom könshandeln knappast avtagit ens efter det att
hiv/aids komplicerat situationen. Det är angeläget att vi byter
från ett rådande funktionalistiskt till ett feministiskt
perspektiv, vilket innebär att i stället fokusera på kvinnans
utsatthet och mannens osynliga sexualitet. Könshandel är
inte en jämlik affärsuppgörelse mellan två likvärdiga parter.
Det är inte acceptabelt att köpa sex bara för att köparen
betalar hyggligt för sig. Miljöpartiet de gröna vill därför att
könsköparen i könshandeln ska kriminaliseras.
Pornografi handlar om makt, våld och kontroll, och den säljs i tidnings-
form i flera hundratusen exemplar varje vecka. Pornografi läses till största
delen av unga män mellan 15 och 24 år. Just i den ålder när unga män ska
skapa sin egen bild av sexualitet och av förhållandet mellan könen är det
pornografins bild de möter.I pornografin objektifieras kvinnan, men även
bilden av mannen förvanskas och förvrids. Pornografin föraktar i grund och
botten sina läsare och tittare. Våra ungdomsmottagningar är det viktigaste
verktyg vi har för att bemöta detta förakt. Att i direkta samtal med ungdomar,
ute i skolorna diskutera relationer, sexualitet och känslor är ett effektivt
sätt
att på sikt marginalisera pornografin. Miljöpartiet vill därför öka inslaget av
sådan undervisning ute i såväl grundskolor som på gymnasier. Det är
vanliga, vettiga vuxna människor som kan och vågar tala om sex- och
samlevnad som fattas våra ungdomar. Dessutom är det viktigt att vi noga
bevakar den starka tendens som finns av att öka graden av sexualiserat våld
inom pornografin.
Miljöpartiet anser även att män i dagsläget diskrimineras i det att samhället
inte skapat resurser för män att tala med män om relationer. Precis som
kvinnor i en kärleksrelation tenderar att ge sig företräde i definitionen av
relationens problem, har kvinnor majoriteten av vårt gemensamma
samtalsutrymme med avseende på resurser i form av kvinnliga kuratorer,
psykologer, sexologer, familjeterapeuter, barnmorskor etc, etc. Behovet av
män i dessa positioner är stort.
Kvinnors tillträde till
forskning
Det är färre kvinnor än män som utbildas vid universitet och
högskolor. Den skeva könsfördelningen är markant redan i
grundutbildningen i vissa ämnen med teknisk eller medicinsk
inriktning. I forskarutbildningen är snedfördelningen ännu
tydligare och mycket få kvinnor innehar högre
universitetstjänster. Redan det faktum att lärarna och
handledarna i forskarutbildningen är män kan förklara en del
av svårigheterna för kvinnor.
Dessutom visar det sig att män ofta ansluter sig till institutionernas redan
etablerade forskningsprojekt, medan kvinnor i högre utsträckning väljer
ämnen som inte redan finns etablerade vid institutionen.
Den ålder när man normalt genomgår forskarutbildning sammanfaller ofta
med den tid i livet då man väljer att skaffa barn. Självfallet innebär detta en
fördröjning av kvinnans fortsatta forskarkarriär. Redan dessa tydliga exempel
pekar på att situationen måste förbättras. Lämpliga åtgärder kan vara att
öppna möjligheten för forskarstuderande att söka egna forskningsresurser, så
att de inte är helt hänvisade till sin handledares eventuella välvilja. En
hierarki av fler tidsbegränsade tjänster under professorsnivå skulle dessutom
öka rörligheten bland universitetens forskande personal, vilket är absolut
nödvändigt för att inte universitetens utbildning och forskning skall gå i stå.
Vi förordar att regeringen med hänsyn till kända förhållanden föreslår
effektiva åtgärder för att väsentligt öka möjligheterna för kvinnor att gå
vidare till högre utbildning enligt de riktlinjer som ovan anförts.
Brister i dagens forskning
Varför dömer vi män och kvinnor som vågar vara den
människa de i grund och botten är framför att vara bundna
vid traditionella, mer eller mindre stereotypa könsroller?
"Rädsla" är ett av de givna svaren, många andra saknar vi
alltjämt på grund av att genusrelaterad forskning har så låg
status. Genustillhörighet är en av de starkast strukturerande
principerna i alla kända samhällen. Trots detta har principen
inte ägnats nämnvärt intresse av vare sig politiker eller
forskare förrän under de senaste decennierna. Miljöpartiet ser
att det inom ett antal områden måste fokuseras på nya
problemställningar, samt utveckla och fördjupa redan kända
forskningsområden med avseende på ett genusperspektiv.
Miljöpartiet anser att sådan forskning, vilket t.ex. kan gälla
kvinnomedicin, matstörningar etc. bör stärkas. Vi anser att
det självklart skall genomsyra all den forskning där det över
huvud taget kan vara av relevans, men områden som bör
prioriteras är t.ex. forskning som belyser med vilka medel vi
gör pojkar till "pojkar" och flickor till "flickor" under
uppväxten. Ett annat angeläget område är att skapa förebilder
i barnböcker, på film och i TV som ger våra barn möjligheter
att "spränga" gränserna för de sterotypa könsroller som är så
förhärskande inom media. Detta för att utveckla möjligheter
för oss att i skolan, på dagis, fritids och i hemmet kunna
undvika att fastare cementera föråldrade mans- och
kvinnoroller som saknar förutsättningar att skapa frihet för
individen och utveckling för kollektivet. Att tillåta oss att
vara människor framför att vara bärare av en könsroll är det
självklara målet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att könsuppdelad statistik skall finnas tillgänglig i och inarbetad i
samtliga statliga utredningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konsekvensanlyser av skillnaden i utfall för kvinnor och män
skall genomföras i alla fall där regeringen presenterar förslag till sociala
nedskärningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att gynna kommuner och landsting via
skatteväxling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av riktade satsningar på nya arbetstillfällen för kvinnor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstidsförkortning som ett viktigt instrument för att uppnå
ökad jämställdhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av nuvarande lagstiftning vad gäller
löneskillnader mellan kvinnor och män som utför samma arbetsuppgifter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning som ser över, och försöker utveckla,
lämpliga instrument för arbetsvärdering,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagstadgad rätt till föräldraledighet i 18 månader borde
införas,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de 90 dagarnas föräldraledighet med ersättning på garantinivå
kan omvandlas till en ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar som i dag
enbart får föräldrapenning på garantinivå,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn av rättspraxis vid vårdnadstvister bör göras,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att män diskrimineras vid samarbetssamtal,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheten att ge brottsoffer "varningar" när gärningsmännen
friges bör utökas till att omfatta frigivning även från sluten psykiatrisk vård
samt vid permissioner från sådan vård,3
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheterna att ge brottsoffer skyddad identitet bör stärkas,3
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheterna att utfärda besöksförbud bör utvidgas,3
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att myndighetspersoner som i sin yrkesutövning kommer i
kontakt med misshandlade kvinnor bör ges utbildning i hur man
uppmärksammar och stöder dessa kvinnor på bästa sätt,3
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att enbart könsköparen i prostitutionen skall kriminaliseras,3
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökad sex- och samlevnadsundervisning bland våra
ungdomar,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av personal av manligt kön bland sex- och
samlevnadsrådgivare,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den ökande andelen pornografi med våldsinslag noga måste
kontrolleras,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur resurser kan omfördelas så att kvinnor i högre grad får
tillträde till samt kan slutföra forskning,4
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att resurser avsätts till genusforskning.4
Stockholm den 3 oktober 1996
Marianne Samuelsson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Eva Goës (mp)
Annika Nordgren (mp)