Motion till riksdagen
1996/97:A8
av Elving Andersson m.fl. (c)

med anledning av skr. 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken


Kvinnors och mäns erfarenheter, kunskaper och värderingar
måste på lika villkor komma till uttryck i samhällsarbetet. Då
uppnås ett jämställt och demokratiskt beslutsunderlag.
Jämställdhet är därför inte en fråga bara för kvinnor utan är i
lika hög grad aktuell för män.
I regeringens skrivelse återges vad som gjorts och hur jämställdhetsarbetet
bedrivs inom olika politikområden. Under allmänna motionstiden väckte
Centerpartiet ett antal motioner om hur jämställdhetsarbetet skall förbättras.
Det finns inte nu anledning att återupprepa alla dessa krav.
Ett viktigt område som saknas i regeringens skrivelse är mer ingående
diskussioner om genusperspektiv inom fysisk planering. Inom området fysisk
planering har kvinnors deltagande inte varit särskilt starkt. Detta har ofta
setts
som männens territorium. Centerpartiets uppfattning är att kvinnors
uppfattningar och erfarenheter måste tas tillvara i den fysiska planeringen i
betydligt högre utsträckning än idag.
Kvinnors och mäns vardagsliv är till stora delar olika. De har inte samma
förvärvsarbeten och de använder sin fritid på olika sätt. Kvinnor och män har
skilda behov och gör olika prioriteringar. Därigenom skaffar de sig olika
erfarenheter och bilder. Det innebär att de har var sina ovärderliga kunskaper
som kan tillföra en planeringsprocess nya och viktiga dimensioner. Kvinnors
erfarenhet och annorlunda perspektiv måste avspeglas i den fysiska plane-
ringen och den byggda miljön.
Kvinnors kunskaper och erfarenheter behövs parallellt med männens. Ofta
kan kvinnors och mäns intressen sammanfalla, ibland sammanfaller de inte.
Centerpartiet anser att vi i större utsträckning måste utnyttja den resurs och
möjlighet som finns i att kvinnor och män kan se problem och möjligheter ur
olika perspektiv. Tyvärr är fler män än kvinnor delaktiga i den fysiska
planeringen. Det krävs en medveten strategi för att engagera fler kvinnor i
planeringen.
Den tidigare mark- och planministern Görel Thurdin inledde ett arbete med
att få fler kvinnor delaktiga i den fysiska planeringen. Vi tror att mycket kan
göras genom att lyfta goda exempel, genom uppmuntran och diskussion.
Exempelvis initierade Görel Thurdin en studiecirkelbok, en stor internationell
konferens om kvinnor och planering och inslag på flera andra konferenser och
seminarier. Om viljan finns kan attityder förändras. Regeringen bör bygga
vidare på dessa initiativ.
I Norge har det länge funnits en aktiv satsning för att öka kvinnors
deltagande. Erfarenheter av detta har varit att för att lyckas integrera ett
kvinno- eller jämställdhetsperspektiv i planeringen måste medel öronmärkas
och ansvariga personer utpekas. Riktade projekt måste till för att nya
prioriteringar och nya arbetsformer skall lyckas. Det gäller även att stimulera
och ge möjlighet till lokalt inflytande och medverkan.
Genom att mer engagera den lokala nivån, exempelvis via "byautveck-
lingsgrupper" kan även traditionella sektorsgränser överbryggas. Nya synsätt
och arbetsformer kan då släppas fram som bygger på samverkan och delaktig-
het. Utgångspunkten att ta tillvara den lokala kunskapen och människors
vardagsliv ger utrymme att koppla ihop sociala konsekvenser, innan beslut tas
om ändringar, i den byggda miljön. När beslut om markanvändning och
bebyggelse tas grundläggs många av vardagslivets villkor. Åtgärder i senare
skede har svårt att få genomslag. Här förtjänas att påpeka att det görs ett
stort
arbete med att föra in kvinno- eller jämställdhetsperspektiv av folkrörelse-
rådet "Hela Sverige skall leva" i samband med landsbygdsutveckling med
EU-stöd. Detta bör kunna utvecklas och tjäna som förebild även inom andra
områden.
När jämställdhetsperspektivet kopplas in i samhällets planeringsprocess
blir resultatet mer långsiktigt hållbara lösningar. Utvecklande av den fysiska
planeringsprocessen måste ske parallellt med utvecklande av Agenda 21-
arbetet. Det finns ett samband mellan miljömålen och jämställdhetsmålen.
Kvinnors intresse för miljöfrågor i allmänhet och närmiljön i synnerhet kan
då bättre tas tillvara. Denna kunskap och detta engagemang behövs för att
skapa bättre livsbetingelser för alla och för kommande generationer.
Regeringen har ett ansvar för att alla förslag är "mainstreamade", vilket
innebär att ett könsperspektiv skall läggas på förslag inom alla samhälls-
sektorer. Om och när detta inte skett måste det finnas beredskap att göra detta
i riksdagen. Även för initiativ som tas av riksdagen måste det ställas krav om
mainstreaming. Utbildning för detta bör därför initieras för de olika
utskottskanslierna.
Regeringen har gett samtliga landshövdingar i uppdrag att göra en översyn
av kvinnors arbetsmarknad. Vi välkomnar detta initiativ och anser det är
lovvärt. I detta sammanhang är det viktigt att särskilt kvinnors kompetens tas
till vara. Det finns exempel på att endast män utsetts till de arbetsgrupper som
skall göra översynen. Det finns anledning för regeringen att se över hur
länsstyrelserna hanterat detta uppdrag.
Att bryta upp en könsbunden arbetsmarknad är prioriterat. En viktig del i
jämställdhetsarbetet är att få fler män att arbeta inom vård och omsorg.
Endast sju procent av landets sjuksköterskor är män. Denna siffra är allt för
låg. Om en ökad rekrytering av män skall ske inom vården behövs förebilder
och goda exempel lyftas fram. De projekt som görs är ofta lokalt begränsade.
Större samordning och utbyte av erfarenheter kan mycket väl ge goda
resultat. Ett landsting som idag arbetar med att få en jämnare könsfördelning
inom vården är Kristianstad. Här satsas målmedvetet och här finns en klart
uttalad strategi för hur vården skall kunna bli mer jämställd. Regeringen bör
medverka till och eftersträva att de goda exempel som finns kommer andra
till kännedom exempelvis genom information, seminarier etc. Genom bättre
samordning och aktivt arbete för bildande av nätverk och kontaktytor kan
jämställdheten förbättras.
Även inom barnomsorgen behövs fler män. Både manliga och kvinnliga
förebilder är särskilt viktiga för barn. Barnomsorgen och grundskolans
tidigare del  håller på att bli nästan helt kvinnodominerad. Manliga förebilder
saknas nästan helt i dessa sektorer. Könsroller riskerar att konserveras. Ett
mer aktivt arbete för en bättre könsfördelning är därför påkallat. Exempelvis
kan särskilda rekryteringsinsatser för män till både utbildning och jobb inom
barnomsorg och skola behöva initieras.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om projekt med kvinnor i den fysiska planeringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av uppdrag till landets landshövdingar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om män i vården,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om män inom barnomsorgen.

Stockholm den 7 november 1996
Elving Andersson (c)
Margareta Andersson (c)

Kjell Ericsson (c)

Karin Starrin (c)

Sivert Carlsson (c)