Svensk lag ger arbetsmarknadens parter rätt att bruka
stridsåtgärder av ett slag och i en utsträckning som inte är
förenligt med den typ av samhälle och den tid vi lever i. På
alla andra områden finns i dag en uttalad strävan att lösa
konflikter utan att skada varandra genom att avstå från att
bruka våld. Denna strävan är i sig uttryck för en process mot
en ständigt högre grad av civilisation som knappast någon - i
varje fall inte öppet uttalat - vill motsätta sig.
Det moderna samhället med en alltmer sofistikerad integration - både
nationellt och internationellt - har blivit alltför sårbart för öppna konflikter
på
arbetsmarknaden. Det är inte längre möjligt att begränsa skadeverkningarna
till de stridande parterna. I snart sagt alla sådana konflikter uppstår skador
för
tredje man. I bland är skadorna för tredje man de i särklass största, medan
framför allt arbetstagarna kan begränsa den egna skadan genom att endast ta
ut några nyckelgrupper i konflikt. I en del konfliktsituationer kan man notera
ett direkt syfte att dra in tredje man och på det sättet försöka utöva ett tryck
på motparten.
Ett annat sätt att fördjupa konflikten är att vidga den till områden som
primärt inte omfattas av konflikten för att på detta sätt åstadkomma största
möjliga direkta och indirekta skada.
Den spärr som ligger i möjligheten att få en konflikt förklarad som
samhällsskadlig har visat sig i det närmaste obsolet och kan därför bortses
från.
Lagar och institutionella förhållanden, som utgör rimliga garantier för
arbetsfred, är en allt viktigare faktor i konkurrensen länder emellan, när det
gäller att behålla företag och dra till sig nya. För ett lands tillväxt och
välstånd har det blivit allt viktigare att kunna erbjuda företagandet en optimal
miljö. Detta i synnerhet som att de företag som har störst betydelse för ett
lands utveckling och välstånd också vanligen är de som har mest att förlora
på att etablera sig i ett land där villkoren för företagandet är osäkra eller på
annat sätt mindre gynnsamma.
Det är därför av största betydelse att Sverige i alla relevanta avseenden
inriktar sin lagstiftning så att nationen kan få namn om sig att kunna erbjuda
konkurrenskraftiga villkor för företagandet.
I detta sammanhang är det inte minst viktigt att arbetsmarknadslagarna
förändras så att öppna konflikter undviks och att i stället förhandlings-
lösningar, skiljedomsförfarande och liknande blir det dominerande inslaget.
Som ett led i en sådan strävan bör ett generellt förbud införas mot att sätta
företag i blockad.
Under senare tid har vi kunnat se hur fackliga strider utvidgats med
tillgripande av blockad mot företagets verksamhet utförd av andra parter än
dem som är involverade i konflikten. Denna typ av blockad tillhör en
idégrund från en annan tid och vars ursprungliga definition återfinns i 1896
års Parisdeklaration om sanktioner med innebörd att sjöstridskrafter för-
hindrar handelsfartygs tillträde till fiendens hamnar. Som redan framhållits
kan det inte vara förenat med dagens syn på konfliktlösningar att tillgripa
blockader. Det finns i dag andra länder som i sin lagstiftning tagit in
bestämmelser som förbjuder såväl blockader som andra sympatiåtgärder.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett förbud mot att förklara
företag i blockad i samband med konflikt på arbetsmarknaden i enlighet med
vad som anförts i motionen.