Sverige lider av efterkrigstidens största arbetslöshet. I
regeringsförklaringen skriver regeringen: "Att halvera
arbetslösheten är regeringens främsta och allt annat
överskuggande uppgift. År 2000 skall den öppna
arbetslösheten vara högst fyra procent." Få om ens
regeringen själv tror på möjligheten att klara denna
gigantiska uppgift. Samtidigt måste arbetslösheten bringas
ner till nivåer som arbetsmarknadsmyndigheter och andra
aktörer kan klara av att fylla med arbetsmarknadspolitiska
välriktade insatser.
Såväl den öppna som den totala arbetslösheten stiger månad för månad i
jämförelse med tidigare år. Regeringen skriver i regeringsförklaringen att
under 1994 och 1995 startades över 50 000 nya företag i Sverige. Vad värre
är att nystartandet sviktar och 1995 startades endast 20 000 nya företag.
Skall Sverige undvika att drabbas av ett tvåtredjedelssamhälle krävs att alla
medverkar med uppslag och idéer för att bidra till en minskning av arbetslös-
heten. Vi kan inte stillatigande åse hur hela ungdomskullar ställs utanför den
reguljära arbetsmarknaden samtidigt som den äldre, över 50 år, inte heller
efterfrågas på arbetsmarknaden.
Förutom åtgärder som gör det billigare att anställa, en reformering av
arbetsrätten, bättre fungerande lönebildning, effektivare arbetsmarknads-
politik och fortsatta utbildnings- och fortbildningsinsatser måste ytterligare
vägar prövas. Regeringen bjuder i regeringsförklaringen in hela svenska
folket till gemensamt ansvarstagande.
Många frågar sig om en arbetstidsförkortning kan vara ett verksamt medel
mot arbetslösheten, om det verkligen krymper arbetslösheten. Bevis saknas
enligt motståndarna. Samtidigt finns ett antal exempel såväl i Sverige som i
övriga Norden som både visar på ökad lönsamhet, ökad produktion och
bibehållen lön. Exempel finns också från vården där kortad arbetstid givit
minskad sjukfrånvaro och färre arbetsskador. Även om en arbetstids-
förkortning inte löser den totala arbetslösheten så måste alla vägar prövas.
Alla goda uppslag måste värderas. Alla stenar måste vändas på i kampen mot
arbetslösheten.
Politikerna har till uppgift att tillhandahålla redskapen för parterna på
arbetsmarknaden. Nuvarande lagstiftning på arbetsmarknaden fyller inte de
krav som ställs på dagens arbetsmarknad.
Regeringen bör ges i uppdrag att hitta lösningar som öppnar för
förhandlingar mellan arbetstagare och arbetsgivare syftande till arbetstids-
förkortningar som leder fram till nyanställningar.
Riksdagen bör vidare ge regeringen i uppdrag att skyndsamt tillsätta en
utredning som kommer med förslag till en lagstiftning som öppnar för
förhandlingar på lägsta nivå inom respektive företag.
Lagstiftarens uppgift kan i princip begränsas till att skapa en
förhandlingslag. En sådan lag kan stimulera till ett förhandlingsresultat på
det lokala planet, som syftar till nyanställningar.
I lagen bör följande frågor få sin lösning:
1. Vem kan påkalla förhandling? Till vem skall förhandlingspåkallan rik-
tas?
2. Vilka parter skall förhandla?
3. Skall förhandlingarna omfatta ett helt företag eller bara vissa personal-
kategorier eller turordningskretsar?
4. Hur skall förhandlingarna gå till? Vem skall utses till ordförande?
Vilka har rösträtt?
5. Vad händer om en part vägrar att förhandla?
6. Hur skall ett förhandlingsresultat dokumenteras?
Lagen kan till vissa delar göras dispositiv och mer eller mindre
långtgående.
Utredningen bör kunna inhämta ingredienser från såväl den arbetsrättsliga
lagstiftningen (MBL) som lagen om företagsrekonstruktioner. Det torde
ligga i de fackliga organisationernas intresse att få vara förhandlingspåkal-
lande part eftersom facket har ett intresse inte bara av dem som redan är
anställda utan också av att arbetslösheten kan begränsas inom respektive
bransch.
När ett förhandlingsforum etablerats finns möjligheter för lagstiftaren att i
en särskild lagstiftning stimulera förhandlingsresultatet genom skatte- och
avgiftsmässiga "morötter". I lagen bör sannolikt också regleras frågan om
varje enskilt förhandlingsresultat på något sätt skall offentligt sanktioneras
för att "moroten" skall utfalla. Där bör staten ha möjligheten att som villkor
för sådan stimulans ställa krav på viss lönebonus till de arbetstagare som går
ner i arbetstid för att bereda andra arbete.
Ett konkret exempel på en framförhandlad arbetstidsförkortning med
nyanställningar skulle kunna se ut på följande sätt: I företaget finns 15
anställda på heltid. Alla går ned till 80 procents deltid. Fyra personer ny-
anställs på 80 procent deltid. De anställda får tio procent lönebonus. Ägaren
till företaget (ett aktiebolag) ges i den situationen rätt till skattefri
vinstut-
delning på ett underlag bestående av heltidslöner för alla anställda.
Förutsättningarna för en förhandlingslag som leder till arbetstidsförkortning
och nyanställningar bör snabbutredas. Den bör förslagsvis prövas i fem år
och därefter bör dess effekter utvärderas. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen tillkänna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förhandlingslag om nyanställning i samband med
arbetstidsförkortning.