I dag är var sjätte invånare i Sverige invandrare eller
invandrarbarn. Det är ett faktum att vårt land är en
mångkulturell nation. Sverige har mycket att vinna på att de
nya svenskarna med sin utbildningsbakgrund, sina
arbetslivserfarenheter och språkkunskaper integreras i
arbetslivet.
Invandrarna har likartad utbildningsnivå som den svenska. Bland de
invandrare som kommit till Sverige under de senaste åren har dubbelt så
många eftergymnasial utbildning som motsvarande åldersgrupp i den svenska
befolkningen.
På uppdrag av Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har
Statistiska centralbyrån (SCB) och Centrum för invandrarforskning vid
Stockholms universitet (CEIFO) under 1995 frågat över 1000 afrikaner,
araber, latinamerikaner och polacker om deras erfarenhet av diskriminering i
Sverige. De intervjuade har bl.a. svarat på frågor som gäller om de anser att
de på grund av sitt ursprung inte fått de arbeten de varit meriterade för.
På frågan om den intervjuade under de senaste fem åren på grund av sin
utländska bakgrund inte fått ett jobb han eller hon sökt och hade tillräckliga
kvalifikationer för svarade 25-35 procent ja.
Vistelselängden i Sverige eller medborgarskap, svenskt eller annat, visar
inte särskilt starka samband med den upplevda diskrimineringen. Att vara
svensk medborgare innebär alltså inte att man upplever sig mindre
diskriminerad.
Även om det handlar om upplevd diskriminering och inte nödvändigtvis
alltid om en faktisk sådan talar siffrorna sitt tydliga språk. DO menar att det
behövs skärpt lagstiftning. DO pekar också på att andra åtgärder behöver
vidtas, inte minst för att skapa kunskap om den viktiga kompetens som
personer med annan bakgrund kan tillföra en arbetsplats.
För att invandrare skall få en reell möjlighet att visa sin duglighet måste
förebyggande åtgärder sättas in, t.ex. genom att chefer och arbetsledande
personal får utbildning och information.
Resultatet av undersökningen visar att det är graden av svenskhet som
avgör ett anställningsbeslut. Språkproblem fungerar tyvärr som hinder för att
få ett arbete. Grundläggande kunskaper i svenska är som regel en
förutsättning för ett arbete i såväl offentlig som privat sektor. Krav på
grundläggande kunskaper i svenska måste då kunna ställas. Det är när
arbetsgivare på andra grunder sorterar bort invandrare som det blir fel. I vissa
fall bedöms invandrares kompetens efter en annan måttstock än svenskarnas.
Den 1 juli 1994 infördes lagen mot etnisk diskriminering (1994:134).
Redan 1989 utarbetade dåvarande DO ett förslag till en lag mot etnisk
diskriminering i arbetslivet. Regeringen tillsatte en utredning som lade fram
ett mer urvattnat lagförslag. Detta förslag lades till grund för den
lagstiftning
som riksdagen beslutade om 1994. Efter två år med nuvarande lagstiftning
torde det stå klart att denna inte fungerar tillfredsställande.
I proposition 1995/96:222 sidan 7.45 aviserade regeringen en översyn av
lagen. I höstens budgetproposition 1996/97:1 utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar har ambitionen på området sänkts. Det talas inte längre om översyn
utan om utvärdering.
Bristerna i nuvarande lagstiftning är kända och DO har i skilda
sammanhang pekat på problemen och definierat hur lagen kan förbättras. Vad
som nu krävs är en regelrätt utredning. Denna bör tillsättas så snabbt som
möjligt.
Det är rimligt att lagen föreskriver att en arbetsgivare över huvud taget inte
får låta sig styras av etniska faktorer. Om en arbetsgivare kan beslås med att
alls ta etniska hänsyn skall det följaktligen kunna leda till påföljd.
Utgångspunkt för lagen måste vara att alla människor i vårt land ska bemötas
och behandlas helt utan hänsyn till ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung eller trosbekännelse.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lagen mot etnisk
diskriminering i syfte att förbättra lagen i enlighet med vad i motionen
anförts.