Det råder inte balans på arbetsmarknaden idag. Arbeten och företag hotas av skevheter i den nuvarande arbetsrätten. Framförallt små företag kläms av regler som anpassats efter de stora kollektivens förutsättningar. Ett exempel på detta är användningen av sympatistrejker. Det är orimligt att fackföreningar som inte är primärt berörda av en konflikt skall kunna vidta stridsåtgärder mot ett enskilt företag.
Stridsåtgärder på arbetsmarknaden är idag tillåtna, i den mån de inte strider mot avtalsbunden fredsplikt. Ett antal explicita undantag begränsar emellertid detta generella tillstånd. Så finner man t.ex. i medbestämmande- lagen, 1976:580 41§. Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal får inte vidta eller delta i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, om avtalet har ingåtts av en organisation och denna organisation inte i behörig ordning har beslutat åtgärden, om åtgärden strider mot en bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden har till ändamål
4. att stödja någon annan, när denne inte själv får vidta stridsåtgärd.
Stridsåtgärder som vidtagits i strid mot första stycket betecknas som olovliga.
Det är sålunda primärkonflikten som är styrande. Är konflikten på företag A olovlig blir varje sympatiåtgärd på företag B också olovlig. Med de fyra undantag som räknas upp under 41§ är annars sympatiåtgärder tillåtna. Det finns sålunda i lagen inte något explicit tillstånd för just sympatiåtgärder, utan det följer av att det som inte är förbjudet är tillåtet.
Vår syn på arbetsrätten är en önskan om att steg för steg gå mot ett system där lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet ger ett gott grundläggande skydd, men där avsevärt större möjligheter för enskilda avtal öppnas.
Avtalen bör i princip kunna utformas fritt. Detta måste ske med beaktande av det grundläggande skydd för avtalsparterna, inklusive minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet, som skall återfinnas i särskild lagstiftning.
Finns det i sådana enskilda avtal en klausul om fredsplikt, eller särskild reglering som berör avtalsparts agerande i förhållande till andra aktörer på arbetsmarknaden, så är varje stridsåtgärd som saknar stöd i avtalet ett avtalsbrott. Drabbade parter har då rätt till skadestånd.
I avvaktan på denna typ av enskilda avtal bör dock medbestämmandelagen justeras. Möjligheten till sympatistrejk skulle kunna tas bort genom att punkt sattes efter "att stödja någon annan" i MBL § 41:4. Sympatiåtgärder blir därmed ett av undantagen från det generella tillståndet för stridsåtgärder och blir därmed som andra olovliga stridsåtgärder en fråga för arbetsdomstolen. Gränsen för skadestånd vid olovliga stridsåtgärder bör höjas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att ändra medbestämmandelagen enligt vad som anförts i motionen.
Stockholm den 26 september 1996
Sten Tolgfors (m) Ola Karlsson (m)