Den svenska arbetsmarknaden är en av världens mest reglerade. I en tid när det för att Sverige skall vara konkurrenskraftigt krävs allt mer av flexibilitet i arbetstider och anställningsförhållanden, samt ökad rörlighet mellan arbeten, är detta förödande.
Arbetsmarknaden styrs inte av andra grundläggande förutsättningar än andra marknader. Gör man en resurs dyr eller svåråtkomlig, t.ex. genom omfattande regleringar, så kommer efterfrågan på den resursen att minska. Regeringen har genom sitt handlande visat att den inte inser att detta förhållande också gäller för människor på arbetsmarknaden. Det är beklagligt, inte minst för alla som idag går arbetslösa.
Den nuvarande arbetsrätten kostar Sverige arbete och företag, inte minst genom att göra verksamheten krånglig för företagare. I synnerhet gäller detta för mindre företag, som inte kan avsätta särskilda resurser för att hantera arbetsrättsliga frågor. Mindre företag är därtill mer beroende än storföretagen av att alla medarbetare fungerar i sina roller. Alla onödiga regleringar som hindrar flexibilitet och växtkraft måste avskaffas för att arbetslösheten på allvar skall kunna minskas. Ett antal hinder för arbete och företagande finns i den missriktat välmenande arbetstidslagen.
Flera av Arbetstidslagens regler motverkar direkt en modernisering av arbetsmarknadens funktion:
I lagen:
- finns övertidsbestämmelser, som slår fast hur mycket övertid som får tas ut under en månad eller kalenderår, - - bestäms arbetstidens längd till 40 timmar i veckan, - - stadgas att veckovilan så långt möjligt skall förläggas till veckoslut, - - finns också straffbestämmelser som stadgar böter och i vissa fall fängelse för den arbetsgivare som medvetet eller omedvetet bryter mot lagen. - De senaste åren har också givit flera exempel på hur arbetstidslagen bidragit till en överreglering av arbetsmarknaden:
- VD:n för Forsnäs möbelfabrik åtalades för något år sedan för att hans son arbetat för mycket övertid i företaget, trots att fadern är delägare. - - 7-Eleven har länge av Handelsanställdas förbund på olika sätt hindrats att driva sina butiker dygnet runt. - Ett av problemen har varit att Handels länge vägrade medge det undantag som krävdes från arbetstidslagens förbud mot nattarbete.
Det är tråkigt att ett svenskt fackförbund länge kunde tänka sig att försätta människor i arbetslöshet, hellre än att medge det undantag från arbetstidslagens 3 § som behövdes. Handels sammantagna agerande gentemot 7-Eleven visar att arbetsmarknadens organisation överlevt sig själv.
Det är dock lika anmärkningsvärt att svensk lag ger facket möjlighet att hindra arbeten, affärsidéer och entreprenörskap. Arbetstidslagen är i sin nuvarande utformning föråldrad och bör avskaffas.
Vissa av de beslut om arbetsmarknadens avreglering, som måste tas den kommande tiden måste föregås eller kompletteras av en avreglering på bl.a. europeisk nivå. När det gäller bestämmelser om arbetstidsfrågor är Sverige bundet av EGs ministerrådsdirektiv om arbetstider. Det måste dock klargöras om inte Sverige övertolkat internationella konventioner och avtal om arbetsrättens utformning. Istället för att gå längre i regleringen av arbetsmarknaden än dessa kräver, bör ambitionen vara att största möjliga flexibilitet skall råda för människor och företag att själva komma överens.
En ny arbetsrätt i allmänhet och bestämmelser om arbetstiden i synnerhet måste utgå från en minimalistisk tolkning av de internationella överens- kommelser och konventioner vi kan vara bundna av. Även om Sverige ännu är bundet av vissa direktiv i arbetstidsfrågor är det inte givet att en särskild arbetstidslag behövs. Dessa internationella bestämmelser kan infogas i en ny lag om grundskydd på arbetsmarknaden.
Istället för detaljerade regleringar av anställningsförhållanden i svenska företag bör möjlighet till civilrättsliga avtal mellan arbetsgivare och medarbetare införas vid sidan av kollektivavtalen. Människor vet bäst själva hur mycket och när de vill arbeta. I avtalen måste man själv så långt det är möjligt kunna bestämma över arbetstidens längd, schemaläggning, övertid och ekonomiska villkor. Den som t.ex. vill koncentrera månadens arbete till tre veckor skall inte möta politiska hinder att göra detta. Den som trivs med nattarbete i butik skall inte kunna hindras av facket. Den som vill arbeta helger och vara ledig i veckan skall kunna vara det utan hänsyn till fackets synpunkter eller lagens regleringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att teckna civilrättsliga avtal om anställningsförhållanden mellan arbetsgivare och medarbetare vid sidan av kollektivavtalen,
2. att riksdagen beslutar avskaffa den nuvarande arbetstidslagen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur grundkraven i EG:s arbetstidsdirektiv kan uppfyllas, intill dess att direktivet moderniserats,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och flexibel arbetsrätt som underlättar företagande och framväxten av nya arbeten.
Stockholm den 18 september 1996
Per Bill (m) Sten Tolgfors (m)