Under de senaste åren har det redovisats fantasilöner för
chefer i statliga verk och bolag. Nu senast anställdes en ny
chef för AMU som beviljades en månadsinkomst på 160 000
kronor.
Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen påtalat det orimliga i att bevilja
fantasilöner och ge omotiverat höga avgångsvederlag för ledande personer i
både privat och offentlig tjänst. Det har en stor betydelse för moralen i
samhället hur dessa frågor hanteras. Förmånernas storlek men även det sätt på
vilket förmånerna förhandlas fram har en stor betydelse för hur ett samhälle
fungerar i olika situationer.
Om det upplevs som om ett litet brödraskap belönar varandra med olika
förmåner så blir det svårt att hålla samman ett samhälle, speciellt i tider med
svåra ekonomiska problem. Olika ledare kan ibland betona ledarskapets
betydelse och betona att ledarskapet ska belönas rikligt samtidigt som man
förnekar att ledarnas uppträdande har en samhällsmoralisk betydelse.
Förmånerna blir då plötsligt enbart en fråga för en liten grupp i samhällets
topp.
Staten kan som arbetsgivare vara pådrivande genom att föra en lönepolitik
som skapar legitimitet för olika verksamheter och ett bra samhällsklimat.
Vänsterpartiet har i olika sammanhang motionerat om att staten som
arbetsgivare skall ha statsministerns lön som tak vid lönesättning av ledande
befattningshavare. Detta bör vara statens position inför löneförhandlingar
gällande olika chefsjobb. Statsministern torde kunna räknas som den högste
chefen inom det statliga området med det största ansvaret. Detta lönetak
borde också kunna fungera som moralisk norm för kommuner, landsting och
privata företag.
Vänsterpartiet har också krävt en översyn av de trygghetspaket som finns.
Det kan finnas olika modeller att knyta an till. En är att knyta an till lagen
om
anställningstrygghet, där lön skall utgå under 3, 6 eller 12 månader beroende
på anställningstidens längd och den anställdes ålder. En annan är att
efterlikna riksdagsmännens villkor där man garanteras 80 % av inkomsten
under ett år efter en mandatperiod i riksdagen, och där inkomsten är
avräkningsbar mot andra inkomster. En del har gjorts för att strama upp
"fallskärmarna", men staten kan som arbetsgivare ha en målsättning att gå
vidare med detta.
De svar som Vänsterpartiet tidigare fått på sina motioner om villkoren för
chefer i statlig tjänst har varit allmänt välvilliga. I betänkandet AU10 1995/96
sägs att man delar den upprördhet som allmänheten har över orimliga
ersättningar till personer i offentlig tjänst. Betänkandet slog också fast:
"Trots
de åtgärder som sålunda vidtagits under senare år finns det som också
motionärerna pekar på fortfarande anledning att reagera på överdrifter som
förekommer i vissa anställningsavtal. För staten som arbetsgivare är det
särskilt viktigt att föregå med gott exempel och att avtal om löner och andra
förmåner som träffas med ledande befattningshavare hos statliga myndigheter
och i statliga företag ligger på en rimlig nivå". Utskottets föredragande för
detta betänkande betonade att det skall vara rim och reson även i höga chefers
förmåner och att regeringen kan ge riktlinjer och direktiv för den
personalpolitik som skall gälla anställda i staten och i statliga företag.
Trots att riksdagen tagit detta betänkande så anställdes det under sommaren
1996 en chef för AMU med en månadslön på 160 000 kr. Det finns
uppenbarligen ett behov av att göra en förnyad prövning av vad som är en
"rimlig" nivå när det gäller löner och andra förmåner för chefer i statlig
tjänst
och i statliga företag.
Vänsterpartiet anser att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som
ovan anförts om behovet av en översyn av avgångsvederlag och lönenivåer
för ledande befattningar inom den statliga verksamheten.
Rättvisa löner
Lönediskriminering p.g.a. kön ökar i samhället. Under några
år minskade det s.k. "lönegapet" mellan könen men nu visar
lönestatistiken att löneskillnaderna mellan könen ökar. Staten
som arbetsgivare har ett ansvar och en möjlighet att aktivt
bekämpa lönediskriminering. Under våren redovisade
massmedia att det t.o.m. bland politiska sakkunniga i
departementen fanns löneskillnader som av allt att döma
berodde på kön. Trots likvärdiga arbeten tjänade kvinnor
mindre än män. Detta är fullständigt oacceptabelt.
Regeringen som är ytterst ansvarig för den statliga
lönediskrimineringen måste ålägga statens avtalsverk att
aktivt motverka löneskillnader p.g.a. kön och att ange en
tidsplan för när dessa skall vara avskaffade. Arbetet med att
motverka lönediskriminering skall utvärderas årligen.
Förmögenheter
I dag finns det stora klyftor mellan grupper av människor i
det svenska samhället och klyftorna växer. Det handlar om
klyftor mellan människor som äger makten att bestämma och
dem som känner ett starkt utanförskap. Tillgången till makt
bestäms ofta utifrån position i samhället och den högsta
positionen har den som har tillgång till en stor förmögenhet
och/eller kontrollerar stora förmögenhetsvärden. Tillgången
till stora förmögenhetsvärden eller kontrollen över dessa är
ofta något som ärvs från generation till generation.
Människor ärver i praktiken ofta ansvar och positioner. Arvet
blir viktigare än kompetens och duglighet. Under de senaste
åren har förmögenhetskoncentrationen ökat i Sverige
samtidigt som den grupp som lever med allt mindre
marginaler ökar. Vi vet att stora klassklyftor splittrar
samhällen, spänningarna ökar och tar sig bl.a. uttryck i ett
utanförskap som föder våldshandlingar och/eller apati. Det
går inte att utbilda bort klassamhället. Man måste angripa
dess materiella grundval, förmögenhetskoncentrationen.
Vänsterpartiet anser att förmögenhetsskillnaderna i samhället bör minska,
att riksdagen ska ge regeringen i uppdrag att presentera ett handlingsprogram
för hur detta skall uppnås.
Arvoderade uppdrag,
sidoinkomster
Det är vanligt att höga befattningshavare "extraknäcker"
genom att ha uppdrag i olika styrelser, utredningar eller
genom andra uppdrag som inte ingår i det ordinarie arbetet.
Detta trots att grundargumentet för dagens, ofta oacceptabelt
höga, chefslöner är chefernas omfattande arbetsmängd och
stora ansvar. I praktiken hindrar inte denna omfattande
arbetsmängd och stora ansvar höga befattningshavare att ta
på sig ytterligare arvoderade uppdrag som genomförs på
ordinarie arbetstid.
Det normala måste vara att lön och övriga förmåner bestäms utifrån
anställningen och arbetsuppgifterna. Har man sedan sidouppdrag som
genomförs på ordinarie arbetstid eller som inkräktar tidsmässigt på det
ordinarie arbetet så skall lönen reduceras i motsvarande grad. Grundprincipen
måste vara för personer med ledande befattningar att lön och övriga förmåner
är beräknat på allt det arbete som förväntas ingå i befattningen. Innebär
befattningen att man dessutom skall representera myndigheten eller bolaget i
utredningar, andra bolag eller förväntas ta andra arvoderade uppdrag så ska
en reducering ske av grundlönen som motsvarar storleken på arvodet.
Vänsterpartiet anser att regeringen har ett ansvar för att denna princip
etableras på hela arbetsmarknaden. Idag förfogar regeringen över villkoren
inom statlig sektor. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att fastställa
principen om lönereduktion vid förekomsten av arvoderade sidouppdrag inom
den statliga sektorn.
Redovisning av alla
förmåner
Sedan 1996 skall börsbolagen redovisa förmåner för
verkställande direktörer. Denna redovisningsplikt kan tjäna
som ett exempel och ett föredöme även för andra företag som
ej är noterade på aktiebörsen. Genom en öppen redovisning
ökar förtroendet för bolaget samtidigt som en mer allsidig
granskning sker av förmåner för personer i ledande ställning.
Detta kan ha en preventiv verkan på orimliga förmåner för
personer i ledande ställning. Genom att alla företag
obligatoriskt i sin årsredovisning redovisar styrelsens och
ledande befattningshavares alla förmåner och ersättningar
minskar utrymmet för mygel och brödraskapens belöningar
åt sig själva. Det skapar också ett ökat förtroende för
företagsledningen. Detta gäller inte minst bolag i offentlig
regi.
När det gäller offentiga företag så finns i dag möjlighet till insyn där en
kommun har ett rättsligt bestämmande inflytande. I övriga företag där
kommunen samverkar med någon annan skall kommunen enbart "verka för
att allmänheten skall ha insyn. Vänsterpartiet menar att medborgarnas rätt till
insyn även i de sistnämnda företagen skall stärkas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av "fallskärmar" i statlig tjänst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statens utgångspunkt vid löneförhandlingar skall vara att
statsministerns lön skall utgöra ett tak för anställda i staten och i statliga
bolag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättvisa löner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskade förmögenhetsklyftor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arvoderade uppdrag, sidouppdrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk redovisning av förmåner och ersättningar.1
Stockholm den 19 september 1996
Johan Lönnroth (v)
Lars Bäckström (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Per Rosengren (v)
Hans Andersson (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)