Under de senaste åren har det redovisats fantasilöner för chefer i statliga verk och bolag. Nu senast anställdes en ny chef för AMU som beviljades en månadsinkomst på 160 000 kronor.
Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen påtalat det orimliga i att bevilja fantasilöner och ge omotiverat höga avgångsvederlag för ledande personer i både privat och offentlig tjänst. Det har en stor betydelse för moralen i samhället hur dessa frågor hanteras. Förmånernas storlek men även det sätt på vilket förmånerna förhandlas fram har en stor betydelse för hur ett samhälle fungerar i olika situationer.
Om det upplevs som om ett litet brödraskap belönar varandra med olika förmåner så blir det svårt att hålla samman ett samhälle, speciellt i tider med svåra ekonomiska problem. Olika ledare kan ibland betona ledarskapets betydelse och betona att ledarskapet ska belönas rikligt samtidigt som man förnekar att ledarnas uppträdande har en samhällsmoralisk betydelse. Förmånerna blir då plötsligt enbart en fråga för en liten grupp i samhällets topp.
Staten kan som arbetsgivare vara pådrivande genom att föra en lönepolitik som skapar legitimitet för olika verksamheter och ett bra samhällsklimat. Vänsterpartiet har i olika sammanhang motionerat om att staten som arbetsgivare skall ha statsministerns lön som tak vid lönesättning av ledande befattningshavare. Detta bör vara statens position inför löneförhandlingar gällande olika chefsjobb. Statsministern torde kunna räknas som den högste chefen inom det statliga området med det största ansvaret. Detta lönetak borde också kunna fungera som moralisk norm för kommuner, landsting och privata företag.
Vänsterpartiet har också krävt en översyn av de trygghetspaket som finns. Det kan finnas olika modeller att knyta an till. En är att knyta an till lagen om anställningstrygghet, där lön skall utgå under 3, 6 eller 12 månader beroende på anställningstidens längd och den anställdes ålder. En annan är att efterlikna riksdagsmännens villkor där man garanteras 80 % av inkomsten under ett år efter en mandatperiod i riksdagen, och där inkomsten är avräkningsbar mot andra inkomster. En del har gjorts för att strama upp "fallskärmarna", men staten kan som arbetsgivare ha en målsättning att gå vidare med detta.
De svar som Vänsterpartiet tidigare fått på sina motioner om villkoren för chefer i statlig tjänst har varit allmänt välvilliga. I betänkandet AU10 1995/96 sägs att man delar den upprördhet som allmänheten har över orimliga ersättningar till personer i offentlig tjänst. Betänkandet slog också fast: "Trots de åtgärder som sålunda vidtagits under senare år finns det som också motionärerna pekar på fortfarande anledning att reagera på överdrifter som förekommer i vissa anställningsavtal. För staten som arbetsgivare är det särskilt viktigt att föregå med gott exempel och att avtal om löner och andra förmåner som träffas med ledande befattningshavare hos statliga myndigheter och i statliga företag ligger på en rimlig nivå". Utskottets föredragande för detta betänkande betonade att det skall vara rim och reson även i höga chefers förmåner och att regeringen kan ge riktlinjer och direktiv för den personalpolitik som skall gälla anställda i staten och i statliga företag.
Trots att riksdagen tagit detta betänkande så anställdes det under sommaren 1996 en chef för AMU med en månadslön på 160 000 kr. Det finns uppenbarligen ett behov av att göra en förnyad prövning av vad som är en "rimlig" nivå när det gäller löner och andra förmåner för chefer i statlig tjänst och i statliga företag.
Vänsterpartiet anser att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som ovan anförts om behovet av en översyn av avgångsvederlag och lönenivåer för ledande befattningar inom den statliga verksamheten.
Rättvisa löner
Lönediskriminering p.g.a. kön ökar i samhället. Under några år minskade det s.k. "lönegapet" mellan könen men nu visar lönestatistiken att löneskillnaderna mellan könen ökar. Staten som arbetsgivare har ett ansvar och en möjlighet att aktivt bekämpa lönediskriminering. Under våren redovisade massmedia att det t.o.m. bland politiska sakkunniga i departementen fanns löneskillnader som av allt att döma berodde på kön. Trots likvärdiga arbeten tjänade kvinnor mindre än män. Detta är fullständigt oacceptabelt. Regeringen som är ytterst ansvarig för den statliga lönediskrimineringen måste ålägga statens avtalsverk att aktivt motverka löneskillnader p.g.a. kön och att ange en tidsplan för när dessa skall vara avskaffade. Arbetet med att motverka lönediskriminering skall utvärderas årligen.
Förmögenheter
I dag finns det stora klyftor mellan grupper av människor i det svenska samhället och klyftorna växer. Det handlar om klyftor mellan människor som äger makten att bestämma och dem som känner ett starkt utanförskap. Tillgången till makt bestäms ofta utifrån position i samhället och den högsta positionen har den som har tillgång till en stor förmögenhet och/eller kontrollerar stora förmögenhetsvärden. Tillgången till stora förmögenhetsvärden eller kontrollen över dessa är ofta något som ärvs från generation till generation. Människor ärver i praktiken ofta ansvar och positioner. Arvet blir viktigare än kompetens och duglighet. Under de senaste åren har förmögenhetskoncentrationen ökat i Sverige samtidigt som den grupp som lever med allt mindre marginaler ökar. Vi vet att stora klassklyftor splittrar samhällen, spänningarna ökar och tar sig bl.a. uttryck i ett utanförskap som föder våldshandlingar och/eller apati. Det går inte att utbilda bort klassamhället. Man måste angripa dess materiella grundval, förmögenhetskoncentrationen.
Vänsterpartiet anser att förmögenhetsskillnaderna i samhället bör minska, att riksdagen ska ge regeringen i uppdrag att presentera ett handlingsprogram för hur detta skall uppnås.
Arvoderade uppdrag, sidoinkomster
Det är vanligt att höga befattningshavare "extraknäcker" genom att ha uppdrag i olika styrelser, utredningar eller genom andra uppdrag som inte ingår i det ordinarie arbetet. Detta trots att grundargumentet för dagens, ofta oacceptabelt höga, chefslöner är chefernas omfattande arbetsmängd och stora ansvar. I praktiken hindrar inte denna omfattande arbetsmängd och stora ansvar höga befattningshavare att ta på sig ytterligare arvoderade uppdrag som genomförs på ordinarie arbetstid.
Det normala måste vara att lön och övriga förmåner bestäms utifrån anställningen och arbetsuppgifterna. Har man sedan sidouppdrag som genomförs på ordinarie arbetstid eller som inkräktar tidsmässigt på det ordinarie arbetet så skall lönen reduceras i motsvarande grad. Grundprincipen måste vara för personer med ledande befattningar att lön och övriga förmåner är beräknat på allt det arbete som förväntas ingå i befattningen. Innebär befattningen att man dessutom skall representera myndigheten eller bolaget i utredningar, andra bolag eller förväntas ta andra arvoderade uppdrag så ska en reducering ske av grundlönen som motsvarar storleken på arvodet. Vänsterpartiet anser att regeringen har ett ansvar för att denna princip etableras på hela arbetsmarknaden. Idag förfogar regeringen över villkoren inom statlig sektor. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att fastställa principen om lönereduktion vid förekomsten av arvoderade sidouppdrag inom den statliga sektorn.
Redovisning av alla förmåner
Sedan 1996 skall börsbolagen redovisa förmåner för verkställande direktörer. Denna redovisningsplikt kan tjäna som ett exempel och ett föredöme även för andra företag som ej är noterade på aktiebörsen. Genom en öppen redovisning ökar förtroendet för bolaget samtidigt som en mer allsidig granskning sker av förmåner för personer i ledande ställning. Detta kan ha en preventiv verkan på orimliga förmåner för personer i ledande ställning. Genom att alla företag obligatoriskt i sin årsredovisning redovisar styrelsens och ledande befattningshavares alla förmåner och ersättningar minskar utrymmet för mygel och brödraskapens belöningar åt sig själva. Det skapar också ett ökat förtroende för företagsledningen. Detta gäller inte minst bolag i offentlig regi.
När det gäller offentiga företag så finns i dag möjlighet till insyn där en kommun har ett rättsligt bestämmande inflytande. I övriga företag där kommunen samverkar med någon annan skall kommunen enbart "verka för att allmänheten skall ha insyn. Vänsterpartiet menar att medborgarnas rätt till insyn även i de sistnämnda företagen skall stärkas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av "fallskärmar" i statlig tjänst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statens utgångspunkt vid löneförhandlingar skall vara att statsministerns lön skall utgöra ett tak för anställda i staten och i statliga bolag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa löner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskade förmögenhetsklyftor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arvoderade uppdrag, sidouppdrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk redovisning av förmåner och ersättningar.1
Stockholm den 19 september 1996
Johan Lönnroth (v)
Lars Bäckström (v) Ingrid Burman (v) Ulla Hoffmann (v) Per Rosengren (v) Hans Andersson (v) Tanja Linderborg (v) Eva Zetterberg (v)
1 Yrkande 6 hänvisat till LU.