med anledning av prop. 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition
I denna motion tar Folkpartiet upp de yrkanden i
propositionen som hänvisats till arbetsmarknadsutskottet och
en diskussion kring dessa. I övrigt hänvisar vi till vår
partimotion.
Regeringspolitiken leder till
färre arbeten
För varje nytt prognostillfälle försämras läget på
arbetsmarknaden. Den tidpunkt då arbetslösheten skall
sjunka kommer allt "senare". För precis två år sedan gjorde
regeringen för första gången en prognos över arbetslösheten
i år. Då trodde man 10,7 % - nu tror man på 12,6 %. En
prognosmiss på två procentenheter, eller över 80 000
personer.
Bara jämfört med budgetpropositionen i höstas har prognosen för total
arbetslöshet nästa år höjts med 0,7 % till 11,8 %. En prognosmiss
motsvarande nära 30 000 personer!
Nu gör regeringen istället glädjekalkyler framåt i tiden. Konjunktur-
institutets (KI) bedömning, som ligger till grund för regeringens prognoser, är
att den totala arbetslösheten uppgår till 11 % vid sekelskiftet. Regeringen gör
istället bedömningen att den ligger vid 9 %. Det mest sannolika är att
regeringen har fel även denna gång, och att KI ligger närmare verkligheten.
Tabellerna i finansplanen visar på ett trendbrott i svensk arbetsmarknads-
politik. Den konsekventa arbetslinjen överges. Insatserna i arbetskraften
förskjuts till insatser utanför arbetskraften. Jämfört med 1995 minskar
åtgärderna i arbetskraften med 35 000 personer, medan åtgärderna utanför
arbetskraften ökar med 50 000. Det ser ut som om regeringen vill att de
arbetslösa ska bort från arbetsmarknaden. Kampen mot arbetslösheten har
blivit en kamp mot arbetskraften.
Vi anser att regeringens strategi för att nå målet om en halverad arbets-
löshet till sekelskiftet har drag av cynism och är vilseledande. Istället för
att
bedriva en politik som ökar chanserna till fler jobb i främst näringslivet,
sätts
massiva åtgärder in för att pressa tillbaka utbudet av arbetskraft. Hundra-
tusentals människor ska in i extraordinära utbildningsåtgärder, förtids-
pensioneras eller "erbjudas" att lämna sitt jobb till förmån för någon yngre
person.
Vi tror att det här en farlig väg av flera skäl. För det första underblåser
åtgärderna uppfattningen att jobben i Sverige har tagit slut. Signalen kan
uppfattas som att äldre på något sätt "sitter i vägen" för yngre och riskerar
att
skapa en konstlad motsättning mellan generationerna.
För det andra riskerar klyftan mellan den politiska ledningens retorik "nu
närmar vi oss målet" och den verklighet människor lever i att öka. De flesta
måste ha uppfattat löftet om halverad arbetslöshet som ett löfte om fler nya
jobb. Kommer man att känna att "det ljusnar för Sverige" när ens arbetslöse
granne går i förtidspension? Blir föräldrar mindre oroliga för barnens chanser
på arbetsmarknaden bara för att komvuxutbildningen ökar kraftigt? Vi tror
inte det. Misstron mot politiker riskerar att öka ännu mer.
För det tredje innebär strategin att basen för välfärden fortsätter att
urholkas. Vi behöver fler människor i arbete, fler som betalar skatt och fler
som bidrar till välfärden. Propositionens förslag om defensiva åtgärder som
leder till färre sysselsatta bör därför avslås. Detta innebär att vi säger nej
till
de s.k. resursarbetena, möjligheterna för långtidsarbetslösa som fyllt 60 år att
generellt gå på a-kassa samt möjligheten till förtidspensionering under 1997
för dem som fyllt 63 eller 64 år. Vi känner stark oro inför förslaget om s.k.
generationsväxling och förutsätter att det ej blir aktuellt. Dessutom är
regeringens nya linje ett avsteg från det som riksdagen varit överens om och i
förlängningen blir det ett dråpslag mot hela arbetsmarknaden.
Förlängningar av ALU och
API
Regeringen föreslår att tiden som en person kan delta i ALU
eller API skall förlängas från sex till tolv månader.
Folkpartiet motsätter sig att tiden för ALU förlängs. ALU har
varit och måste även i framtiden vara en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd som tillgrips i sista hand när
alla andra möjligheter har prövats.
När det gäller API så skall möjligheten till förlängning endast kunna ges
till arbetshandikappade och utomnordiska invandrare. Vi accepterar en sådan
förlängning av API eftersom den endast gäller grupper som redan har det
mycket svårt på arbetsmarknaden.
Regelverket i a-kassan
Reglerna för arbetssökande är utomordentligt krångliga och
svårbegripliga. Vissa får KAS, andra får a-kassa. Den som är
över 55 år och varit arbetslös länge kan få a-kassa plus 45
kronor per dag i s k OTA. Andra föreslås kunna delta i s k
resursarbete och få en ersättning med a-kassa plus 15 % (10
% efter höjningen av a-kassan) som då kallas
utbildningsbidrag. En fjärde grupp som fyllt 60 år kan få a-
kassa som då kallas tillfällig avgångsersättning utan att
behöva söka arbete. En femte grupp arbetslösa som fyllt 63
år kan få förtidspension av arbetsmarknadsskäl. I den
aviserade s k generationsväxlingen kan även den som har
arbete erbjudas förtidspension om han/hon säger upp sig.
Virrvarret av regler är uppenbart. Därtill är ansatsen negativ, i meningen att
erbjudandena handlar om olika sätt att försörja sig utan att ha ett arbete.
Folkpartiets ansats är positiv, eftersom våra åtgärdsförslag syftar till att
underlätta tillkomsten av fler arbeten, så att fler kan leva på en lön.
Folkpartiets politik för fler
jobb
Folkpartiet avvisar de defensiva förslag som syftar till att
minska utbudet av arbetskraft vare sig det rör sig om
arbetstidsförkortning, förtidspensionering eller resursarbete.
Vi menar att det måste till offensiva åtgärder som skapar
jobb genom företagande för att lösa arbetslöshetsproblemet. I
vår partimotion i samband med vårbudgeten utvecklar vi
våra åtgärder mer. Dessa går i huvudsak ut på att genom att
sänka skadliga skatter för företagandet så kan vi får fler nya
företag och fler i arbete. Folkpartiet anser att det finns stora
möjligheter till många nya jobb framförallt i den privata
tjänstesektorn. Det är mot den bakgrunden som vi har
föreslagit åtgärder för att stimulera de tjänster som riktar sig
mot hushållssektorn. Genomförs denna politik kommer fler
att få arbete och vi får därmed fler skattebetalare och färre
personer som är beroende av bidrag. En sådan utveckling är
bra för både individen och Sverige som nation.
Inom den traditionella arbetsmarknadspolitiken har vi valt att satsa extra på
dem som har det allra svårast på arbetsmarknaden - nämligen de arbets-
handikappade. Folkpartiet har konsekvent sagt nej till alla nedskärningar på
lönebidragen och vi har försökt att, delvis med framgång, mildra sparkraven
på Samhall AB. Det kan inte vara rimligt att man i dagens arbetsmarknads-
politiska läge slår undan benen på dem som har det allra svårast. Det är därför
som vi i budgeten för 1997 har föreslagit att man satsar 250 miljoner kronor
extra på de arbetshandikappade. Vi kommer att återupprepa detta krav i
höstens budgetalternativ.
Folkpartiet har tidigare ansett att man måste våga ifrågasätta volymen på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och arbetsmarknadsutbildningen. Det är
ofta så att man mer har sett till att så många som möjligt skall hamna i en
åtgärd utan att se till att åtgärden verkligen leder till något konstruktivt som
kan ge jobb på sikt. Det framgår av en nyligen presenterad undersökning att
chansen att få arbete är blygsamma 14 % i genomsnitt oberoende av om man
är arbetslös, arbetslös i olika s.k. sysselsättningsåtgärder eller arbetslös i
olika
utbildningsåtgärder. Chansen är något bättre för de unga men sammantaget är
det ett alltför svagt utbyte. Det är därför glädjande att regeringen nu
åtminstone tydligare betonar kvalitetskravet i framförallt arbetsmarknads-
utbildningen. Detta tänkande bör genomsyra även resten av arbetsmarknads-
politiken.
Som en konsekvens av vårt förslag om en minskad volym på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna säger vi nej till den tillfälliga personal-
förstärkningen på arbetsförmedlingarna. Vi har dessutom redan tidigare
ifrågasatt att man ständigt förstärker arbetsförmedlingarna utan att man
utvärderar om förstärkningarna givit någon effekt. Vi anser att en sådan
utvärdering måste göras innan nya beslut om personalförstärkningar kan
fattas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att föra en politik som leder till fler
jobb genom företagande,
2.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de arbetshandikappades situation och behov av
ökade insatser med 250 miljoner kronor,
4.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvalitet i arbetsmarknadspolitiken,
6.
7. att riksdagen avslår förslaget om 100 miljoner kronor för
tillfälliga personalförstärkningar vid Arbetsmarknadsverket,
8.
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utvärdering av hur
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingarna har fungerat,
10.
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:000) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:000) om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och
lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:000) om försök med resursarbete,
8. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller förlängning av tid i
åtgärden arbetslivsutveckling (ALU).