I Stockholms skärgård finns tusentals öar och skär. Av dessa
är 130 öar bebodda med sammanlagt ca 6.800 invånare.
Ungefär 5.000 personer bor på öar utan fast landförbindelse.
Detta är den absoluta glesbygden. Skärgårdsbefolkningen
halverades från 1945 till 1970. På folkpartiinitiativ har
därefter ett kraftfullt arbete för att öka möjligheterna till
boende, service och företagande i skärgården skett i
samverkan med kommuner, Stockholms läns landsting och
staten. Under de senaste 20 åren har befolkningen i
skärgården ökat.
Skärgården är en av vårt lands största tillgångar. Arbetet för att skapa
drägliga villkor och förutsättningar för människor som vill bo, arbeta och
verka i skärgården måste fortsätta. Politiska beslut kan undanröja hinder för
en positiv utveckling, t.ex. när det gäller skattefrågor. Rätt beslut kan också
medverka till att stimulera ökad kreativitet, fler enskilda initiativ och lokal
mobilisering av resurser.
Med den nya informationsteknikens möjligheter, där geografiska avstånd
spelar allt mindre roll, har skärgårdsområdena en unik chans att hävda sig i
konkurrens med andra områden i fråga om nyetableringar och företagande.
Att bo i skärgård är verkligen att bo i glesbygd. En levande skärgård är ett
måste om hela Sverige ska leva. Politiker, myndigheter och enskilda har ett
ansvar för att skärgårdens unika miljöer bevaras och att djurlivet skyddas
både på land och till sjöss.
Släpp företagandet loss
I alla tider har skärgårdsborna tvingats vara initiativrika och
driftiga för att överleva. Fiske och jordbruk har varit
basnäringar, men ofta i kombination med andra sysslor. Ett
livskraftigt fiske och skärgårdsjordbruk är fortfarande en
viktig förutsättning för en levande skärgård, även om
betydelsen växlar mellan olika områden. Vid sidan av dessa
näringar är annat småföretagande det viktigaste medlet att
hålla bygden levande. Småföretag ger befolkningen service
och arbetstillfällen. Den anpassningsförmåga som utmärker
de små företagen måste tas till vara på ett ännu bättre sätt.
Särskilt viktigt är det att uppmuntra kvinnligt företagande
och nysatsningar som kan ge kvinnor arbete. Varje steg som
tas mot ett bättre småföretagarklimat innebär samtidigt ökade
möjligheter för en levande skärgård.
Den förra regeringen genomförde en rad åtgärder för att förbättra villkoren
för småföretagande. I och med att Socialdemokraterna tog över makten
hösten 1994 inleddes en småföretagarfientlig återställarpolitik som ett
dråpslag mot företagandet i skärgård och glesbygd. Folkpartiet liberalerna
har motsatt sig dessa förslag och håller fast vid den politik som främjar
småföretagens utveckling. I våra partimotioner om företagandets villkor och
förutsättningar utvecklas den liberala politiken på detta område.
Välfärd och valfrihet
Skärgårdsbefolkningen har samma rätt till social välfärd och
omsorg som människor på fastlandet. Byråkrati får inte
hindra okonventionella lösningar som passar
skärgårdsbefolkningens behov och önskemål.
Äldre skärgårdsbor bör kunna bo kvar så länge som möjligt på sin hemö.
Vintervistelse på ålderdomshem kan vara en bra lösning för dem som så
önskar. Det är också viktigt att det byggs nya bostäder i skärgården.
Ungdomar som vill bo kvar måste få den chansen. På öar där bostäder byggts
under senare år har befolkningen ökat.
Tillgången på låg- och mellanstadieskolor i skärgården är av väsentlig
betydelse. Föräldrar skall inte behöva känna oro för att deras barn inte skall
kunna ha tillgång till lämplig skola om de väljer att bo i skärgården.
Med skolpengsystemet där bidragen följer varje elev finns det större
förutsättningar att bevara små skolor där det finns behov och intresse av att
ha skolverksamhet. Genom ökade möjligheter till självstyrande skolor kan
verksamheten anpassas till de speciella behov som kan uppstå i
skärgårdsområden. Genom att ge människor ökat inflytande och ansvar blir
det lättare att lösa närliggande problem med okonventionella metoder än då
besluten fattas på central nivå. Därför är Socialdemokraternas negativa
inställning till skolpeng och t.ex. alternativ barnomsorg mycket oroande. Det
minskar den flexibilitet som är nödvändig för välfärden i skärgården.
Folkpartiet liberalerna menar att en välfärdspolitik som präglas av valfrihet
skapar bättre förutsättningar för människor att bo och leva även i skärgården.
Den liberala politiken på dessa områden utvecklas i våra partimotioner om
skola och barnomsorg. Med vår politik skapas betydligt bättre förutsättningar
för en bra skola och barnomsorg i skärgårdens glesbygd.
Ålägganden enligt
socialtjänstlagen
Kommuner med många fritidsboende har under många år
haft stora ekonomiska problem. Detta gäller särskilt
skärgårdskommuner som också av andra skäl har en svår
ekonomisk situation. Skärgårdskommunerna får t.ex. inte
regionalpolitiskt stöd på samma villkor som andra
glesbygdsområden.
Ett allvarligt problem för många skärgårdskommuner är att de tvingas
betala t.ex. hemtjänst också för de människor som inte är skrivna i
kommunen utan bara bor där under några sommarmånader. Dessa människor
betalar inte skatt i kommunen. Sedan fastighetsskatten försvann som
inkomstkälla utgör fritidsfastigheterna en ekonomisk belastning för
skärgårdskommunerna genom lagreglerad service, t.ex. brandförsvar.
Självfallet ska även äldre och handikappade människor ha möjlighet att
vara i sina fritidshus när de så önskar. Rimligt är dock att deras
hemkommun, d.v.s. den kommun de är skrivna i, betalar för den eventuella
service som då krävs. Skärgårdskommunerna bör inte tvingas stå för denna
kostnad.
Det finns också en risk att kommuner med ekonomiska problem utnyttjar
andra kommuner genom att sända sina äldre och handikappade dit över
sommaren. Skälet till att detta problem uppstått är att en människas
"vistelseort" bestämmer vilken kommun som ska stå för eventuell hemtjänst.
Var hon eller han är skriven är alltså inte avgörande. Socialtjänstlagens
vistelsebegrepp bör alltså ändras så att det är hemkommunen som får stå för
dessa kostnader.
Moderna kommunikationer
- nya möjligheter
Goda post- och telekommunikationer är absolut nödvändiga
för skärgårdens innevånare. En mycket liten del av alla
svenska hushåll saknar postservice fem dagar i veckan, men
av dessa finns många i skärgårdsområdena. Det går att finna
lösningar med hjälp av fantasi och god vilja. Samverkan
mellan post, andra myndigheter och verk, företag och
kommuner där man drar nytta av varandras kompetens,
lokaler och transportmedel bör övervägas där förutsättningar
finns. En lanthandel kan mycket väl vara knutpunkt för olika
typer av service, t.ex. post, apotek och bankverksamhet.
Genom utbyggnad av telekommunikationer kan företagande och boende i
glesbygd och skärgård få nya bättre förutsättningar. Utbyggnad av AXE-
systemet måste färdigställas även i 0176-området. I takt med att
telekommunikationerna förbättrats skapas nya möjligheter för näringsverk-
samhet på distans från kunder och uppdragsgivare. Med den nya
informationsteknikens möjligheter, där geografiska avstånd spelar allt
mindre roll, har skärgårdsområdena en unik chans att hävda sig i konkurrens
med andra områden i fråga om nyetableringar och företagande.
Bra dagligvarubutiker i skärgårdssamhällena är nödvändigt för bygdens
överlevnad. Det finns i vissa fall behov av fraktstöd och investeringsstöd.
Medborgarkontor är en form av samlad samhällsservice som bör kunna
kombineras med butiksverksamhet. Genom ett samarbete mellan olika
myndigheter kan kombinationstjänster skapas. Staten som ägare till Telia,
Posten, Systembolaget bör därför ta initiativ till en samverkan med andra
intressenter för att skapa möjligheter till samlad service i skärgårds-
samhällen.
Fastighetstaxeringen
Ett ännu olöst problem för många bofasta skärgårdsbor är
fastighetstaxeringens konsekvenser. Många ägare av
attraktiva skärgårdsfastigheter har under hela sitt liv bott och
verkat i skärgården och försörjt sig av fiske och jordbruk
eller annat småföretagande. Plötsligt har deras fastigheter
värderats till mångmiljonbelopp och ägarna får mycket höga
boendekostnader, som för en grupp människor gör det svårt
att bo kvar i skärgården. Följden av detta är att fastboende av
rent ekonomiska skäl tvingas sälja sina fastigheter.
De nedskrivningsregler som regeringen nu föreslår för att lösa problemen
är otillräckliga. Sättet att beräkna taxeringsvärdena måste reformeras. Det
nuvarande sättet att beräkna taxeringsvärden är orimligt. Vi anser att
markvärdet spelar för stor roll i beräkningen av taxeringsvärdet. En lösning
kan här vara att marktaxeringsvärdet för småhus begränsas till en viss nivå
eller att den s k belägenhetsfaktorn för strand och strandnära fastigheter
slopas för permanent bebodda sådana. Det är också orimligt att
energiförbättrande åtgärder ska bestraffas med höjt taxeringsvärde. Dessa
förändringar kan göras omedelbart och för det har Folkpartiet avsatt 500
miljoner kronor mer än regeringen.
Fastighetsskatten måste också reformeras på annat sätt. Det är orimligt att
fastigheter drabbas av orimligt höga taxeringsvärden därför att grannhuset
sålts till ett högt pris. När man köper hus handlar det också om att känna
trygghet inför åldrandet. Det är oacceptabelt att människor som arbetat hårt i
hela sitt liv inte ska kunna få bo kvar i sina hem bara för att just deras
område råkat bli populärt som sommarviste. Den s k Kalifornienmodellen är
ett alternativ som måste utredas seriöst. Där läggs inköpspriset till grund för
uttag av fastighetsskatt.
Turism
Behov av rekreation och vila gör att många människor söker
sig till skärgården. Dess skönhet och rogivande atmosfär gör
skärgården attraktiv för turister från såväl Sverige som andra
länder.
Många kustkommuner är oerhört beroende av turism och sommargäster.
För det lokala näringslivet är sommarmånadernas verksamhet avgörande för
resten av året. Underlag för livsmedelsaffärer, bensinstationer och andra
serviceföretag finns tack vare många fritidsboende.
För många av dem som lever och arbetar i kustområdena kan
turistnäringen utgöra ett viktigt komplement till annan sysselsättning.
Turistanläggningar bör inte drivas av kommuner utan av privata företag,
organisationer eller på entreprenad av enskilda företagare. Anläggningar som
på ett eller annat sätt är skattesubventionerade skall inte kunna konkurrera ut
privata intressenter.
För att ta vara på den expansionsmöjlighet som borde finnas inom
turistbranschen vill vi sänka turistmomsen till 6 procent. Även om
kostnadsläget inte är det enda problemet är vi övertygade om att en sådan
åtgärd skulle ha en mycket positiv effekt på sysselsättning och tillväxt inom
en mycket viktig bransch.
Den speciella skärgårdsmiljön har i alla tider lockat konstnärer och
kulturskapare. I det moderna skärgårdslivet måste inslag av hemslöjd, musik,
hantverk och gamla brukningsmetoder tas till vara. Hembygds- och
slöjdföreningar har en viktig funktion som kulturbärare.
Regionalpolitken, EU och
skärgården
EU:s regionalpolitik har till uppgift att stärka den strukturella
utvecklingen i Europa. Utnyttjande av EU-bidrag förutsätter
nationella satsningar i allmänhet motsvarande EU-bidraget.
När det gäller jordbruksstödet var det för den förra regeringen självklart att
räkna skärgårdsområden som saknar landförbindelse till de mindre gynnade
områdena (LFA=less favoured areas) så att de skulle få den högsta EU-
ersättningen. Det är mycket olyckligt att den nuvarande regeringen har
omprioriterat resurserna på ett sådant sätt att skärgården kommer att få
minskat stöd. Det är angeläget att fördelningen av regionalpolitiskt stöd görs
rättvist och kommer alla regioner i behov av stöd till del oavsett avstånd till
huvudstaden.
Stockholms läns landsting har i alla år tagit ett unikt stort regionalpolitiskt
ansvar för denna glesbygd, vilket varit en absolut förutsättning för att den
positiva utvecklingen kunnat komma till stånd. Staten kan inte helt avsvära
sig ansvaret för den glesbygd som ligger inom samma länsgränser som
huvudstaden.
Det finns all anledning att justera reglerna för regionalpolitiskt stöd så att
det även kommer skärgården till godo. Länsstyrelsen i Stockholm måste få
en större del av de anslag till regional utveckling som syftar till att öka
möjligheterna att leva och verka i glesbygd.
Sjöfart
Transporter till sjöss är ett relativt miljöanpassat, energisnålt
och säkert sätt att frakta människor och gods. Det finns dock
mycket att göra för att ytterligare förbättra sjöfartens
miljövänlighet, säkerhet och effektivitet. För att trygga
kusttillsyn och säkerhet är det viktigt att kustbevakning,
sjöpolis och lots- och fyrverksamheten hålls på en rimlig
nivå. Bemannade utsjöplatser bevaras t.ex. enligt den modell
för samverkan som används för Svenska Högarna i Norrtälje
kommun.
Inte sällan begås brott mot bestämmelserna för hur miljöfarligt gods skall
hanteras i hamn, eller transporteras till sjöss. De som inte respekterar
reglerna bör få mer kännbara påföljder. Kustbevakningen, sjöfarts-
inspektionen, tullen och länstrafikgrupperna bör förstärkas så att fler
"flygande" kontroller kan göras.
När uppgifter om fartygslasterna saknas kan följderna vid en ev olycka bli
katastrofala. Räddningspersonalens möjlighet att göra en effektiv insats
minskar samtidigt som de kan utsätta sig för stora risker. Detta är ett problem
som bör uppmärksammas av länsstyrelser och andra berörda myndigheter.
Världens tankerflotta består till oroväckande stor del av omoderna och
föråldrade fartyg som utgör en ständig fara för den marina miljön. Vid en
oljeolycka blir konsekvenserna för havet och djurlivet katastrofala och
kostnaderna för saneringsarbetet uppgår till mångmiljonbelopp.
Säkerhetskraven regleras till stor del av internationella avtal, men detta
hindrar inte Sverige från att gå vidare och ställa högre krav på fartyg som
trafikerar svenska vatten och anlöper svenska hamnar. Kemikalieprodukter
skall numera transporteras i fartyg med dubbelskrov, och samma krav borde
självfallet även gälla fartyg som skall frakta petroleumprodukter. Sverige bör
verka för att samtliga Östersjöländer inför liknande regler.
Många transporter skulle inte behöva gå genom skärgårdens känsligaste
delar. Genom att flytta ut viss hamnverksamhet till Kapellskär, Nynäshamn
eller Oxelösund skulle de känsligaste områdena i Stockholms skärgård inte
beröras av detta problem. Dessutom skulle antalet tunga transporter genom
Stockholms innerstad reduceras. Vidare minskar behovet av att öppna någon
ny farled och projektet med Rödkobbsleden kan läggas ner. Möjligheten att
bygga rörledningar för oljetransporter bör prövas. Standarden på riksväg 73
mellan Stockholm och Nynäshamn måste höjas på de sämsta bitarna av
vägen. Detta är inte minst motiverat genom det nya avtalet för
Gotlandstrafiken som anger att Nynäshamn fortsätter som hamn för denna
trafik.
Färjetrafiken kommer sannolikt att öka i Östersjön under de närmaste åren
genom ökad turism och handel med grannländerna i öst. Detta kommer att ha
stor betydelse för kommunerna längs hela Östersjökusten, bland vilka många
har vänorter i öst. Vi är självfallet mycket positiva till ökat utbyte och
kontakt med våra grannländer. Vi vill samtidigt erinra om att det är angeläget
att vi kommer överens om att anpassa transportsystemen till vad miljön tål.
Beträffande färjetrafiken är utsläppen redan i dag alldeles för stora.
Luftföroreningar och buller måste radikalt minskas. Svavelhalten i
bunkeroljorna får inte vara högre än den nivå som tillåts på land.
Rökgasrening ska vara lagfäst och miljödeklaration av bottenfärger är
angeläget.
Naturskyddsfond
Principen "förorenaren betalar" skall givetvis även gälla i
skärgården. En möjlighet är att inrätta en naturskyddsfond
som finansieras med passageraravgifter. Fonden kan
exempelvis förvaltas av en från rederierna fristående styrelse
sammansatt av företrädare för skärgårdskommunerna,
miljöorganisationerna, länsstyrelsen etc.
Fondens medel skall kunna användas för t.ex. återställande av skadade
stränder, forskning och insatser för en levande skärgård.
Östersjösamarbete
Vi i Sverige är mycket duktiga vad beträffar rening av
avloppsvatten och förebyggande åtgärder för att förhindra
"havsdöd" på grund av exempelvis lakvattenutsläpp. I andra
Östersjöländer, exempelvis de baltiska staterna, är
situationen betydligt sämre. Norrtälje kommun har arbetat
hårt för att hjälpa sin vänort Paldiski att bygga ett
reningsverk med alla de regler och kriterier som vi har i
Sverige, för att kunna bibehålla den standard vi har på
Östersjön idag.
För oss liberaler är det en självklarhet att arbeta för en utvidgning av
samarbetet mellan öst och väst runt vårt gemensamma hav. Kommunerna
borde i liknande projekt kunna få ta del av stödpengarna ur den miljardfond
som nu inrättats för Östersjösamarbetet.
Minkproblem
Under de senaste åren har en ny, mycket starkt
miljöpåverkande faktor slagit till i framför allt
ytterskärgården, minken. Den förvildade minken, som inte
hör till vår naturliga fauna, har etablerat sig i en sådan
omfattning, att i stort sett bara Svenska Högarna av de yttre
ögrupperna hittills går fria. Följderna för fågellivet i dessa
områden är helt förödande. Inom stora områden, värst
drabbade är kanske Långviksskärs och Bullerö skärgårdar,
har all häckning av de fågelarter som häckar strandnära
upphört. Alkfåglar som tobisgrissla och tordmule, andfåglar
som ejder, storskrak och svärta, måsfåglar och tärnor, dvs de
fågelarter som med sina stora förekomster gjort Stockholms
yttre skärgård till en världsunik fågelbiotop, har nästan helt
försvunnit från dessa områden.
Förutsättningarna för fågellivet i ytterskärgården har de senaste två, tre
åren förändrats katastrofalt. Där man tidigare under sommartid alltid såg
flockar av ejder, skrak och svärta simma omkring mellan kobbarna och där
man över större fågelskär, som t ex Tärnskär, såg moln av hundratals måsar,
trutar och tärnor - där är det nu alldeles tyst. Endast ytterst ute till havs,
vid
de allra yttersta småskären ser man sjöfågelflockar. Vissa arter, som redan
förut endast fanns i begränsade antal, är numera helt försvunna. Däremot ser
man ständigt minkar, metodiskt genomströvande varje skreva på öarna, man
ser dem ofta simma fram och tillbaka från kobbe till kobbe. Det är först de
senaste åren som de förödande effekterna för ytterskärgården har visat sig.
Det behövs nu snabba och kraftfulla åtgärder för att kunna rädda det unika
fågelbeståndet i Stockholms yttre skärgård! Länsstyrelsen och Naturvårds-
verket bör få i uppdrag att arbeta med ett program för att rädda fågellivet.
Marinbiologi
Det marinbiologiska laboratoriet i Kappelskär är en
angelägenhet för såväl stat, landsting som kommun. Våra
idéer om hur denna verksamhet kan utvecklas avser vi lägga
ett separat förslag på i samband med att regeringens
proposition om marinbiologi lämnas senare i år.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småföretagarklimatets vikt för en levande skärgård,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om välfärd och valfrihet i skärgården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av socialtjänstlagens vistelsebegrepp,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ till samverkan mellan statliga myndigheter, verk och
bolag med kommunala och privata intressenter för en samlad samhällsservice
i skärgårdssamhällen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetstaxeringen för bofasta i skärgårdsområden,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingen av turistbranschen,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av regionalpolitiska resurser,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kustnära sjöfarten,4
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Östersjöfonden,5
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i motionen
anförts om länsstyrelsen och Naturvårdsverkets insatser för att rädda
fågellivet från minkens härjningar.6