Den regionala utvecklingen avgörs av kraften och viljan
inom regionalpolitiken. Möjligheterna till en positiv regional
utveckling avgörs bl.a. av att alla politikområden drar åt
samma håll. Den lilla regionalpolitiken, d.v.s. det
utgiftsområde eller sakområde som omfattar en del av
regionalpolitiken såsom t.ex. regionalpolitiska företagsstöd
och medel som länsstyrelserna förfogar över för regional
projektverksamhet, spelar en viktig roll för regional
utveckling. Däremot kan den lilla regionalpolitiken inte
ensam klara av att tillgodose behoven för regional
utveckling. Den stora regionalpolitiken, d.v.s. åtgärder med
regionalpolitisk betydelse inom andra samhällssektorer,
kommer att vara viktigast för att skapa förutsättningar och
möjligheter till en regional utveckling. Om inte samtliga
politikområden bidrar till en politik för regional utveckling
kommer åtgärderna att vara otillräckliga. Centerpartiet anser
att förslag som initieras inom alla politiska områden skall ha
föregåtts av en regionalpolitisk konsekvensanalys.
I hela Sverige finns en stark lokal utvecklingskraft. Lokala utvecklings-
grupper finns och verkar nära människor på landsbygden, i små tätorter och i
städerna. Regionalpolitiken måste präglas av ett nerifrån och upp perspektiv
istället för ett uppifrån- och ner-perspektiv. Centerpartiet anser att
regionalpolitiken i högre utsträckning bör bejaka och skapa förutsättningar
för samt ta tillvara det lokala engagemang som de lokala utvecklings-
grupperna utgör.
Näringspolitik, utveckling av kommunikationer och regionalpolitik,
inklusive landsbygdsutveckling, måste bättre kopplas samman med frågor om
markanvändning och miljö. Samordning mellan ekonomisk planering och
fysisk planering måste prioriteras och det lokala perspektivet stärkas.
Centerpartiet utvecklar detta i en annan motion.
Ambitionen om att hela Sverige skall leva utgår från att människor skall ha
möjlighet att bosätta sig varhelst de själva önskar. Livsmiljö kommer att bli
en allt viktigare decentraliseringsfaktor. Avståndsberoendet minskar.
Möjligheten till utflyttning eller återflyttning avgörs av om människors behov
av service, kommunikationer och annan infrastruktur kan tillgodoses.
Förutsättningarna till goda kommunikationer, utbildning, service kultur e.t.c.
måste därför förbättras. Då kan även den regionala utvecklingspotentialen tas
tillvara. Samtidigt ligger det ett samhällsekonomiskt intresse i att hela
Sveriges resurser tas tillvara. En decentraliserad samhällsstruktur underlättar
hushållning med naturresurser och innebär att landets samlade ekonomiska
resurser bättre kan tas tillvara. Regionala obalanser skall motverkas. Detta
skall även gälla inom regionerna.
Koncentrationspolitik leder obönhörligen till att investerade värden går
förlorade samtidigt som överhettningsproblemen ökar. Svensk samhälls-
ekonomi har inte råd med ökad koncentration. En stabil och uthållig tillväxt i
landet kan inte skapas med mindre än att alla regioner är med och bidrar till
denna tillväxt. En utveckling av den ekonomiska aktiviteten i hela landet är
fundamental för regional utveckling. Vi har inte råd att avstå från den
tillväxtkraft som finns på landsbygden och i de mindre orterna. För
Centerpartiet är slutsatsen att samtliga politikområden måste prioritera den
regionalpolitiska dimensionen. Det behövs en helhetssyn på den regionala
utvecklingen.
Regional balans - ett
övergripande mål
Målen för regionalpolitiken
Sveriges ekonomi är beroende av en positiv utveckling i hela
landet. Ett decentraliserat samhälle innebär att människor
kan utveckla sina livsvillkor avseende arbete, produktion,
service, utbildning och kultur varhelst de väljer att bosätta
sig. Sunda statsfinanser är en av förutsättningarna för att nå
detta.
Det behövs en medveten strategi för utveckling och tillväxt i hela landet.
Den nuvarande negativa befolkningsutvecklingen i stora delar av vårt land
inger oro.
Genom en offensiv regionalpolitik, som tar tillvara investeringar som redan
gjorts och utvecklar den potential som finns i olika delar av landet, kan den
negativa trenden brytas.
Näringslivets produktionsbetingelser förändras. Verksamheter flyttas ut
och företag etablerar sig utanför de större tätorterna. Med den nya
informationstekniken minskar avståndsberoendet. Människor väljer att
distansarbeta och bosätter sig utanför tätorterna. Nya företag växer fram på
landsbygden och i mindre orter. Rekreation, naturupplevelse och turism blir
en allt viktigare del i landsbygdens näringsstruktur.
De små och medelstora företagen är särskilt viktiga för att generera
utveckling och ny sysselsättning på landsbygden. Småföretagandet är
avgörande för att åstadkomma sysselsättning i hela landet. De enskilda
människornas idéer, kreativitet och initiativkraft är drivkraften för denna
utveckling men för att lyckas måste de allmänna betingelserna för tillväxt
vara gynnsamma.
Ny teknik, nya företag och utnyttjande av naturresurser ger goda
möjligheter att minska arbetslösheten, öka företagandet och skapa tillväxt i
hela landet.
Hela Sverige skall leva
En av de viktigaste faktorerna för regional utveckling är en
fungerande basservice. Det handlar om barnomsorg, skola,
affär, post, bank, kultur eller möjligheten till goda
kommunikationer. Regionalpolitiken måste mer inriktas på
att tillgodose en grundläggande basservice. I de fall där
staten har det avgörande ansvaret för verksamheter måste
regionalpolitiska hänsyn tas på ett betydligt bättre sätt än
hittills.
Under senare tid har flera centrala verk och myndigheter genomfört eller
planerar genomföra omorganisationer som innebär att lokala funktioner
försvinner. Som exempel kan nämnas Posten, domstolsväsendet, Åklagar-
myndigheten och Kronofogdemyndigheten.
För att regionalpolitiken skall vara framgångsrik krävs en väl fungerande
infrastruktur och samhällsservice i alla regioner. De beslut som fattas inom
många samhällssektorer har stor betydelse för tillväxt, sysselsättning och
service i landets olika delar och därmed för den långsiktiga regionala
utvecklingen.
Förändringar inom den statliga verksamheten har de senaste åren medfört
stora förändringar i regionerna. Med avregleringar, privatiseringar och
bolagiseringar kommer myndigheter och verk i allt större omfattning själva
att avgöra hur de organiserar sin verksamhet. Förändringar i såväl
sysselsättning som service kan få effekter på den regionala utvecklingen.
Staten bör ta ett mer aktivt ägaransvar i statliga verk, myndigheter och
bolag. I verksamheter där staten har ett ägarinflytande måste ökad regional-
politisk hänsyn tas. Detta måste klarare framgå av de regleringar som styr
dessa myndigheters verksamheter.
Landsbygds- och jämställdhetsperspektivet måste lyftas fram som viktiga
delar av regionalpolitiken. Landsbygdens resurser och tillväxtmöjligheter
måste tas till vara. Landsbygdsområden skall ses som resursområden. En
utveckling av den moderna landsbygden måste ske utifrån lokala förut-
sättningar. En decentraliserad samhällsstruktur underlättar hushållning med
naturresurser och innebär att landets samlade ekonomiska resurser bättre kan
tas tillvara.
Grunden för en stabil utveckling på landsbygden är att basnäringar som
jord- och skogsbruk samt fiske kan utvecklas. Produktion av livsmedel och
råvaror av olika slag utgör en viktig del av landsbygdens ekonomi och bidrar
till utveckling av de lokala arbetsmarknaderna. Det s.k. landsbygdsstödet har
aktivt bidragit till att sysselsättningen på landsbygden kunnat vidmakthållas.
Jord- och skogsbruket bidrar till ett Sverige i regional balans, uthållig
tillväxt
och ökad sysselsättning. Detta är framtidsnäringar.
Centerpartiet och regeringen har kommit överens om att i större
utsträckning använda den framförhandlade EU-ramen som sammanlagt
innebär att ytterligare 600 miljoner kronor tillförs lantbruk och landsbygd.
Den regionala utvecklingen
Sverige kantrar
I början av 1990-talet ökade befolkningen i
landsbygdskommunerna. Inflyttningen och den ökade
koncentrationen till storstäderna verkade vara bruten. Nu ser
vi att det bara var en tillfällig förändring. Inflyttningen till de
expansiva storstadsområdena fortsätter, på de mindre
kommunernas bekostnad. Sverige är åter på väg att kantra.
Av bilden framgår att befolkningsomflyttningen varit
betydande under en femtonårsperiod. Obalansen mellan olika
delar av landet blir allt mer påtaglig. Befolkningen ökar i
storstäderna och vid universitetsorterna på bekostnad av
småorterna och landsbygden. Under 1995 visade statistik
över befolkningsutvecklingen i Sverige att endast 9 av 24
läns befolkningstal ökar. Utvecklingen under första kvartalet
i år ger en än mer negativ bild.
De lokala arbetsmarknaderna i glesbygd erbjuder ett smalt utbud av arbets-
tillfällen. Mycket tyder nu på att dessa lokala, ofta små arbetsmarknader
viker. Vissa regioner har genom strukturomvandling stora problem att
utveckla en livskraftig arbetsmarknad. Detta påverkar sysselsättningsgraden
mycket tydligt.
Som ett resultat av vikande arbetsmarknad förändras åldersstrukturen bland
befolkningen i glesbygden i negativ riktning. Unga människor lämnar bygden
för utbildning eller arbete. Mest framträdande är detta i norra Sverige men
samma mönster återfinns också i delar av sydöstra och mellersta Sverige.
Utvecklingen i de tio största
kommunerna
Vid en jämförelse mellan landets tio största kommuner och
de tio minsta kommunerna under år 1995 framgår att
befolkningen ökade i alla de tio stora kommunerna.
Samtidigt minskade befolkningen i 7 av de 10 minsta
kommunerna under samma period.
Samma negativa befolkningsutveckling med minskande befolknings-
underlag sker i stort sett i samtliga kommuner som tillhör de regionala
utvecklingsområdena i landet (mål 2, 5b och 6-områdena). Som exempel kan
nämnas att av 48 kommuner tillhörande mål 5b-området minskar
befolkningen i alla kommuner, utom fyra. Detta bör jämföras med de tio
största kommunerna där befolkningen under samma period ökar med mellan
0,5 till 1,1 procent. Dessa siffror kan även ställas i relation till den totala
befolkningsutvecklingen för hela riket. Under 1995 uppgick befolknings-
ökningen i riket endast till 0,2 procent.
Den negativa trenden måste brytas
Trenden mot sämre förutsättningar för utveckling i stora
delar av landet måste brytas. När befolkningsunderlaget
minskar, försämras också förutsättningarna att upprätthålla
grundläggande service till de som bor i
utflyttningskommunerna. Elevunderlaget minskar, affärer
och annan service får minskande kundunderlag. Detta
medför in sin tur att arbetstillfällen försvinner och att
skattekraften minskar. Resultatet blir en nedåtgående spiral.
Förutom att befolkningsunderlaget minskar i de mindre kommunerna,
förändras även åldersstrukturen negativt. Andelen äldre än 65 år är betydligt
högre i de tio minsta kommunerna jämfört med de tio största.
Bland de tio största kommunerna är det bara i en kommun som andelen
äldre än 65 år utgör mer än 20 procent av befolkningen. Bland de tio minsta
är det i hela nio kommuner som andelen äldre än 65 år utgör mer än 20
procent av befolkningen.
Jämför vi de tio största kommunerna med de kommuner som tillhör de
regionala utvecklingsområdena, ser vi i stort sett samma sak. Befolkningen i
dessa kommuner är generellt sett betydligt äldre än befolkningen i de tio
storstadskommunerna.
Samtidigt som kostnaderna för t.ex. vård och omsorg blir större, innebär
åldersstrukturen att det är färre som är med och bidrar till vårdens kostnader
genom att andelen personer i arbetsför ålder är förhållandevis låg.
Förutom de uppenbara problem som uppstår i de kommuner som drabbas
av utflyttning uppstår problem även i andra delar av landet. Expansionen och
överhettningen i storstäderna på 70- och 80-talen förde med sig större sociala
problem och miljöproblem. Både stad och land har att vinna på att hela landet
utvecklas och lever.
Regionala åtgärder för utveckling och
tillväxt i näringslivet
Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken genomförs idag
mycket omfattande åtgärder. Huvuddelen av insatserna är
individinriktade men även vissa näringslivsinsatser görs.
Avsikten med de arbetsmarknadspolitiska insatserna är
emellertid inte främst att på lång sikt ändra
näringslivsstrukturen. De görs i första hand för att lösa akuta
arbetsmarknadsproblem. De regionalpolitiska åtgärderna är
däremot mer långsiktiga till sin karaktär och ska grundas på
en genomtänkt strategi.
Länsstyrelserna har till uppgift att bedriva ett långsiktigt utvecklingsarbete
och att samordna olika aktörers insatser för att nå uppställda mål för
regionalpolitiken. Länsstyrelserna har en rad olika kompetenser som nyttjas i
utvecklingsarbetet.
För budgetåret 1994/95 överfördes 800 miljoner kronor av dåvarande
arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund till länsstyrelserna för temporära
men långsiktigt verkande stimulansåtgärder. Dessa tillväxtbefrämjande
insatser i hela landet visade sig mycket värdefulla. Syftet var att under en
period ge ökade möjligheter för näringslivet och företagsförnyelsen. Medlen
fördelades med utgångspunkt från såväl arbetslöshetssituationen som den
regionala strukturen.
Erfarenheterna av de medel som ställts till förfogande för särskilda
regionalpolitiska insatser är synnerligen goda. Utvärderingarna av den s.k.
Hörnlundmodellen visar att det skapats många nya sysselsättningstillfällen
till relativt låga kostnader. Cirka 9 600 personer hade per den 31 december
1995 nyanställts. Det uppställda målet om minst 3 800 nyanställningar
överstegs vida. Genomsnittsstorleken på de företag som som har fått stöd är
9-10 anställda. Den största gruppen är företag som bara har 5-6 anställda.
Programmet har således nått fram till de minsta företagen, en grupp som
tidigare varit svår att nå med motsvarande åtgärder. Inte minst inom regioner
som drabbats hårt av industriell tillbakagång och hög arbetslöshet har denna
extra stimulansåtgärd varit av stor betydelse för strukturförändringar och
sysselsättning.
Som ett resultat av uppgörelsen mellan Centerpartiet och regeringen om
den ekonomiska politiken under våren 1995 föreslogs och beslutades av
riksdagen om ett nytt program med samma huvudinriktning omfattande 400
miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Centerpartiet och regeringen har i
sysselsättningspropositionen föreslagit att tillföra ytterligare 500 miljoner
kronor för sådana utvecklingsinsatser. Det utgör en viktig strategisk
investering för framtiden. Det är viktigt att eftersträva ett jämställdhets-
perspektiv vid fördelning av dessa medel så att både mäns och kvinnors
företagande kan utvecklas.
Centerpartiet och regeringen har också kommit överens om att låta
kommunerna få ett större inflytande över de arbetsmarknadspolitiska medlen.
I sysselsättningspropositionen avsattes en miljard kronor till ett program
för småföretagsutveckling. Programmet skall ha en tydlig småföretags-
inriktning och avser att underlätta för Sverige att utveckla kunskapssamhället,
göra det enklare att vara företagare och påbörja omställningen mot en hållbar
utveckling.
Landsbygdens näringslivsstruktur präglas av småskalighet. En långsiktig
hållbar utveckling förutsätter en radikal omläggning från förbrukning och
deponering av ändliga resurser till användning av förnybara resurser.
Informationstekniken är geografiskt neutral, vilket i kombination med
kretsloppstänkandet talar till landsbygdens fördel. Landsbygden kommer att
ha stor betydelse för produktion av varor och tjänster i kretsloppssamhället.
Sverige kan bli ett föregångsland som snabbt kan ersätta stora mängder
fossila bränslen med biobränsle. Den råvara som behövs för att kraftigt öka
bioenergianvändningen har landsbygden som leverantör.
Landsbygdens näringslivsstruktur passar således väl in i den inriktning som
anges för programmet för småföretagsutveckling. Dock finns det uppenbara
problem för landsbygden. Ofta lider landsbygden av ett alltför ensidigt
näringsliv. Detta gör landsbygden sårbar. Konjunktursvackor eller
omstruktureringar av verksamheter leder till hög arbetslöshet. Det
diversifierade näringsliv, som ofta präglar andra områden, saknas ofta på
landsbygden. Centerpartiet anser att inom ramen för den miljard kronor som
nu satsas för småföretagsutveckling måste lantbruk och landsbygdens
småskaliga näringslivsstruktur beaktas. Hit hör behoven av
kompetensutveckling men även behoven av utvecklandet av annat eller
breddat näringsliv. Ett mer differentierat näringsliv ökar även förutsätt-
ningarna för medflyttande att få arbete. Även här är det viktigt att tillämpa
ett
jämställdhetsperspektiv vid fördelning av medel.
I sysselsättningspropositionen avsätts även en miljard kronor för ett
program för miljöinvesteringar och en miljard kronor tillförs en fond inrättad
för Östersjösamarbete. Ökat Östersjösamarbete har en viktig betydelse för
den regionala utvecklingen.
Hållbar utveckling kräver
regional balans
En del expansiva områden har kunnat tillgodogöra sig
konjunkturuppgången. Strukturomvandlingen har gått
relativt smidigt och har genererat nya företag och nya
arbetstillfällen.
Andra områden har under samma tid fått se arbetstillfällen försvinna.
Konjunkturuppgången har varit för kortvarig för att generera tillväxt i alla
områden. Den passerade konjunkturuppgången har därmed gått stora områden
förbi. Denna utveckling måste brytas. En fortsatt negativ utveckling av
landsbygden är slöseri med det samhällskapital som investerats i bostäder,
skolor och infrastruktur i olika delar av landet. Förlorad produktionskapacitet
är många gånger svår att återvinna.
Trenden visar att de lokala och ofta små arbetsmarknaderna på
landsbygden viker. Ett redan litet utbud av arbetstillfällen blir allt mindre.
Servicen på landsbygden urholkas då bl.a. myndigheter, statliga verk och
bolag centraliserar sin verksamhet. Detta påverkar sysselsättningsgraden
mycket tydligt. Särskilt utsatta blir de äldsta och de yngsta på
arbetsmarknaden. De äldre mister sina arbeten p.g.a. nedläggningar och de
yngre har svårt att komma in på arbetsmarknaden överhuvudtaget. Detta
resulterar i att åldersstrukturen bland befolkningen i glesbygden förändras i
negativ riktning. Unga människor lämnar bygden för utbildning eller arbete.
Politiken måste inriktas på att det som är bra för landsbygden också är bra
för de större städerna. Mycket av 1980-talets överhettningsproblem
emanerade ur en ofullständig regionalpolitik. Koncentrationsproblemen blev
uppenbara.
För att inte göra om samma misstag som under 80-talet måste en mer
offensiv regionalpolitik föras. Att bryta en negativ regionalpolitisk trend är
nödvändigt för att skapa god livsmiljö både i städerna och på landsbygden.
Då kan koncentrationsproblemen och riskerna för överhettning elimineras. En
sådan utveckling måste understödjas av att ekonomin balanseras och
stabiliseras i upp- och nedgång.
Sektorspolitik
I dag pågår omprövning, förnyelse och förändring inom
företag, offentliga institutioner och olika organisationer.
Detta gäller både verksamhetens innehåll och lokalisering.
Många gånger har detta lett till att verksamheter
regionaliserats och flyttats. Därmed har viktiga
servicefunktioner för landsbygden försvunnit samtidigt som
de lokala arbetsmarknaderna eroderat. När myndigheter,
institutioner e.t.c. omstrukturerar sin verksamhet får detta
dominoeffekter. När en verksamhet läggs ner tvingas
anställda flytta och därmed försvinner delar av underlaget för
annan service. En negativ utvecklingsspiral uppstår.
I en undersökning som Statskontoret nyligen gjort, "Staten i omvandling"
Statskontoret 1996:15 s 44 ff, framgår att var fjärde av alla statsanställda
finns i Stockholmsregionen. De andra två storstadslänen och Uppsala har
också höga andelar. Övriga län har mindre än fem procent av de
statsanställda.
I Sverige har alltför länge funnits en överdriven tilltro till centralisering
och
likriktning. Sverige har delats in i myndighetssektorer snarare än regioner. Vi
står inför ett vägval. Skall samhällets organisation vara vertikal eller
horisontell? D.v.s. skall vi ha starka sektorer med avgränsade
ansvarsområden eller skall organisationen mer kännetecknas av samverkan,
samordning och möjlighet att ta hänsyn till att förutsättningarna ser olika ut
runt om i landet. Centerpartiet anser att detta ytterst är en demokratifråga.
Med stark sektorisering riskeras legitimiteten i verksamheten. Människor
upplever en ökad alienation till myndigheters verksamheter. Centerpartiet
anser att denna sektorisering måste brytas på alla nivåer så att samverkan och
samordning underlättas samtidigt som det politiska inflytandet ökar.
Behoven av samverkan över gränserna ökar mellan de olika
beslutsnivåerna och mellan myndighetsgränser. Exempelvis kan nämnas
ekonomiska prioriteringar av investeringar, i infrastruktur t.ex. järnvägar,
vägar och telekommunikation, likaså förändringar i närings- arbetsmarknads-
och regionalpolitiken. Ett flertal statliga förvaltningsuppgifter på regional
nivå har omorganiserats och undantagits från direkt politiskt inflytande. Den
svenska ekonomin kräver en kostnadseffektiv verksamhet på alla nivåer. I en
krympande offentlig ekonomi blir behoven av effektivisering allt tydligare.
Möjlighet till samverkan och helhetslösningar ökar i betydelse. Centerpartiet
har länge verkat för regionfullmäktige. Genom att den regionala nivån, inom
ramen för ett regionfullmäktige, ges större ansvar för statlig och regional
samhällsplanering förbättras möjligheterna att ekonomiskt skapa effektivare
verksamheter, samtidigt som demokratin stärks. Försöksverksamhet med
regionfullmäktige skall nu inledas.
Försöksverksamheten bör fortlöpande utvärderas med sikte på att riksdagen
skall kunna fatta beslut om ett rikstäckande system med regionalt självstyre
med ikraftträdande i samband med valet 2002. Enligt Centerpartiets mening
bör detta system bygga på direktvalda regionfullmäktige. Centerpartiet
accepterar inte någon tvångssammanläggning av existerande län. Vi vill
framhålla vikten av att den försöksverksamhet som nu kan komma till stånd
också sker i några av de mindre länen. I den regionala självstyrelsen bör ingå
att folkvalda organ får ansvaret för bl.a. den regionala
utvecklingsplaneringen, för de regionalpolitiska resurser som disponeras på
länsninvå, för länstrafikplaneringen och de så kallade LTA-anslagen samt
regionala kulturresurser som idag sektorsvis tillförs länen genom centrala
beslut. Det är dessutom viktigt att den centrala statsmakten står välvillig till
goda ambitioner i de skilda regionerna att ytterligare utvidga den regionala
självstyrelsen i berörda försöksområden.
Under senare tid har flera centrala verk och myndigheter genomfört eller
planerar genomföra omorganisationer som innebär att lokala funktioner
riskeras. För att regionalpolitiken skall vara framgångsrik krävs en väl
fungerande infrastruktur och samhällsservice i alla regioner. De beslut som
fattas inom många samhällssektorer har stor betydelse för bl. a. tillväxt,
sysselsättning och service i landets olika delar och därmed den långsiktiga
regionala utvecklingen.
Människor upplever att verksamheter och service försvinner utan att de har
möjlighet att påverka. Förändringarna, framför allt inom den statliga sektorn
görs utan folklig förankring. Därmed riskeras legitimiteten för offentliga
verksamheter. Då klyftan mellan människors förväntningar och vad som
faktiskt är möjligt att genomföra växer, riskeras tilltron och legitimiteten
till
det politiska systemet. Många uppgifter och beslut står till stor del utanför
folkligt inflytande. Det existerar m.a.o. ett reellt demokratiskt underskott.
Sektorsmyndigheterna har en stor makt och lite politiskt ansvar. Det politiska
inflytandet över sektorsmyndigheterna måste öka. Då kan legitimiteten till det
politiska systemet öka och demokratin utvecklas.
Förändringar inom den statliga verksamheten har de senaste åren medfört
och kommer i framtiden att medföra stor påverkan i regionerna. Med
avreglering, bolagisering och privatisering kommer myndigheter och verk i
allt större omfattning själva att avgöra hur de organiserar sin verksamhet.
Förändringar i såväl sysselsättning som service kan få effekter på den
regionala utvecklingen.
Flera av de bolagiseringar som gjorts under senare tid har ej varit förenliga
med en hög ambition inom regionalpolitiken. Samhällsekonomiskt kan flera
av dessa bolagiseringar och utförsäljningar ifrågasättas. Flera regioner har
drabbats hårt. Ambitionen om regional utveckling riskerar att gå i stå om inte
basservice kan garanteras. Det kan inte betraktas som en framåtsyftande
politik att i ett sammanhang ge ut regionalpolitiska stöd samtidigt som
basservicen försvinner. Det finns exempel som visar på att även om en sektor
spar pengar är det för samhällsekonomin helt förkastligt.
Centerpartiet anser att staten bör ta ett mer aktivt ägaransvar i statliga verk,
myndigheter och bolag. I verksamheter där staten har ett ägarinflytande måste
regionalpolitiska hänsyn sättas i första rummet. Om ytterligare
bolagiseringar, ändrad organisation i statliga myndigheter, utförsäljning eller
annan överflyttning av statliga uppgifter till bolag skall ske, måste en
regionalpolitisk konsekvensanalys ha föregått beslutet.
Bristande överblick och samordning mellan olika sektorer leder till
förödande konsekvenser i en krympande offentlig ekonomi. Statsmakten
måste ta ett helhetsansvar för den regionala utvecklingen. Tydligare direktiv
till myndigheter, verk och bolag beträffande deras regionalpolitiska ansvar
måste utformas. Målen måste vara klara och uppföljningsbara. Varje beslut
måste föregås av en konsekvensanalys. För att ge tillräcklig tyngd åt
resursfördelning inom den stora regionalpolitiken bör en regionalpolitisk
samordning ske. Helhetssyn måste prägla statsmaktens agerande. Detta är av
synnerlig vikt i fråga om beslut som påverkar regionalpolitiken. I detta ligger
att ett övergripande politiskt ansvar måste kunna utkrävas.
Som framgått av ovanstående anser Centerpartiet det vara
otillfredsställande att statliga ämbetsverk och organisationer i övrigt
sektorsvis bestämmer sin regionala organisation. I den mån riksdagen alls ges
möjlighet att ta ställning till den regionala organisationen sker det ad hoc-
mässigt och utan möjligheter till en övergripande prövning.
Vi anser att det är angeläget att målmedvetet pröva möjligheterna till en
genomgripande samlad länsförvaltning som alternativ till bildande av
sektorsvisa storregioner. Regeringen bör ges i uppdrag att snabbt pröva denna
möjlighet.
Den sektorsvisa övergången från en länsbaserad organisation till ett färre
antal storregioner innebär att ett svåröverskådligt mönster uppstår. Möjlig-
heterna till sektorsövergripande samarbete och rationalisering genom sektors-
övergripande samverkan försvåras. Möjligheterna till folklig insyn och
demokratisk påverkan på regional nivå försvåras likaså. Centerpartiet anser
det därför vara helt otillfredsställande att statliga verks och myndigheters
organisation på regional nivå fastställs utan möjlighet för regering och
riksdag att göra en samlad bedömning av hur den statliga förvaltningen på
regional nivå totalt sett skall vara organiserad.
För närvarande pågår dessutom ett utredningsarbete i enlighet med direktiv
från regeringen (Dir. 1995:144) med uppdrag att gör en "Analys av de
regionala konsekvenserna av förändringar i den statliga sektorn". Utredaren
har bl.a. i uppdrag att "belysa hur olika organisatoriska lösningar och
geografiska indelningar som valts påverkat samordningsmöjligheterna".
Moratorium
I avvaktan på att detta kommittéarbete slutförts och lett fram
till ett ställningstagande från statsmaktens sida och i
avvaktan på att försöksverksamhet med regionfullmäktige
utvärderats, bör inte några förändringar i den regionala
organisationen i statlig verksamhet ske. Riksdagen bör
istället ge regeringen till känna att den skall återkomma till
riksdagen med ett samlat förslag till hur den statliga
förvaltningen på regional nivå skall vara organiserad. Enligt
Centerpartiets mening bör en mer samlad statlig
länsförvaltning eftersträvas. Vi anser att riksdagen bör ge
regeringen detta till känna och begära förslag om en samlad
statlig länsförvaltning som alternativ till den sektorsvisa
regionala organisationen. Ett principiellt moratorium för
bildandet av sektorsvisa storregioner i den statliga sektorn
föreslås därför i avvaktan på att möjligheterna till en mer
effektiv länsbaserad förvaltning har prövats i enlighet med
denna motion.
Ett decentraliserat och
miljövänligt energisystem
Det svenska energisystemet måste
anpassas till kretsloppssamhället
Energisystemets miljöpåverkan måste minska genom
energisparande, effektiv energianvändning och en
omställning till förnybar energi. Omställningen måste ske
från dagens centralistiska energisystem med ett fåtal stora
anläggningar för elproduktion till ett mindre sårbart
decentraliserat energisystem. Biobränslena kommer att ha en
central roll i ett sådant energisystem.
Biobränsle är redan idag Sveriges största inhemska energikälla. Potentialen
för att öka användningen av biobränslen är mycket stor. Biobränslen kan
användas i kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar inom industrin, för
produktion av el och värme, i värmeverk och hetvattencentraler. Även
utvecklandet av biobränsle som alternativ till fossila drivmedel har stor
potential.
Ny teknik utvecklas för förgasning av biobränslen, vilket ger ett högre
elutbyte vid förbränning. Genom att förädla biobränslen till pellets, briketter
och träpulver kan man åstadkomma en effektiv distribution och hantering
samt en miljövänlig förbränning.
En ny energipolitik ger jobb i hela
landet
En ökad användning och förädling av biobränslen kommer
att innebära att arbetstillfällen skapas i hela landet. Särskilt
skogslänen kommer att bli vinnare när ett kretsloppsanpassat
energisystem utvecklas. Avsättningen för träråvara kommer
att bli mindre känslig för konjunktursvängningar.
En decentraliserad förädling av biobränslen till pellets och liknande
kommer att innebära nya arbetstillfällen i delar av landet som har ett utsatt
sysselsättningsläge. Även för jordbruksnäringen kommer nya avsättnings-
möjligheter för energiråvaror att öppna sig.
Tydliga signaler om att energiomställningen börjar sker genom att inleda
avveckling av kärnkraften. Det skulle ge impuls åt idéer, entreprenörer och
nyföretagande på energimarknaden. Investeringar i energieffektivisering och i
energikällor som biobränsle och vindkraft skulle stärka den inhemska
efterfrågan och också skapa stora exportmöjligheter.
Med en gemensam nationell kraftsamling kan energiomställningen bli en
positiv förnyelse som lyfter hela landet ur stelhet och stagnation samt ge
Sverige en plats i den internationella utvecklingens frontlinje. Det är en
utveckling som hela landet skulle tjäna på.
Utbildning för och i HELA
Sverige
Sverige som kunskapsnation
Kunskap blir allt viktigare. Kunskap är en drivkraft för
förnyelse och utveckling. Utbildningens infrastruktur är
kanske den enskilt viktigaste faktorn för att ge möjligheter
till utveckling och tillväxt i alla delar av landet och för att
kompetensutvecklingen ska komma alltfler människor till
del. Spridd kunskap betyder att alla måste ges samma
möjligheter till kunskap och kompetensutveckling utifrån
sina egna förutsättningar och behov. Den stora utmaningen
ligger inte i att skapa lösningar för ett fåtal medborgare i
några regioner, utan att se till att hela befolkningen och hela
landet kommer med in i kunskapssamhället.
Centerpartiet vill skapa ett "decentraliserat kunskapssamhälle". Det innebär
att medvetet bygga upp en decentraliserad infrastruktur för kunskaps-
utveckling i hela landet. Det innebär också att ta vara på möjligheterna att
decentralisera makt och ansvar genom att hela befolkningen görs delaktig i
det framväxande kunskapssamhället.
Centerpartiets målsättning är att Sverige ska bli en första rangens
kunskapsnation.
Ny teknik innebär att vi kan överbrygga avstånd så att produktion och
utbildning kan ske över hela landet.
För att skapa ett decentraliserat kunskapssamhälle måste kunskapslyftet nå
hela folket, ske i hela landet och ske under hela livet.
Decentraliserad utbildning
Det är nödvändigt att satsningar inom utbildning och
forskning decentraliseras och inte koncentreras till ett fåtal
storstadsregioner.
Kunskap och kompetens är viktiga drivkrafter för den regionala
utvecklingen. De mindre och medelstora högskolorna är viktiga för den
regionala utvecklingen. Detta har sedan länge var en självklarhet för
Centerpartiet. Det är glädjande att vår uppfattning numera också har vunnit
ett allt större erkännande.
De mindre och medelstora högskolorna har flera roller. Dels en nationell
roll för utbildning och forskning, dels en roll för kompetensförsörjning för det
lokala och regionala näringslivets behov.
Att kunna studera i närheten av sin hemort är en viktig förutsättning för
utvecklingen i hela landet och lägger en god grund för decentraliserad
kunskapsutveckling. Det är därför viktigt att alla högskolor ges samma
förutsättningar att utvecklas och att studenterna ges samma kvalitativa
utbildning oavsett vart man väljer att studera.
Centerpartiet har genom överenskommelsen med regeringen om den s.k.
tillväxtpropositionen (Prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och
utveckling) stakat ut riktlinjerna för ett kraftigt kunskapslyft för hela
landet.
Utbildning inom naturvetenskap och teknik skulle prioriteras. I
tillväxtpropositionen slogs fast att "Utbyggnaden av den högre utbildningen
bör ske främst vid de mindre och medelstora högskolorna med särskild tyngd
på Bergslagen, Malmö och Sundsvall-Härnösand-Östersund. Dessutom bör
en utbyggnad ske i sydöstra Sverige."
Centerpartiet avser att fullfölja åtagandet från tillväxtpropositionen och
aktivt delta i formandet av en offensiv utbildningsstrategi. I och med
överenskommelsen om den s.k. sysselsättningspropositionen har viktiga steg
tagits. Högskolorna får 30.000 permanenta platser som avlöser de tillfälliga
utbildningsplatserna. Till detta skall också räknas 4 000 platser på Södertörn
och 2 155 platser i N/T-utbildning med Svuxa. Utbyggnaden sker från 1997
till höstterminen 1999. Drygt hälften av platserna går till utbildningar som
gäller naturvetenskap och teknik. Fördelningen av platserna innebär att de
stora universiteten får ökningar på 2-3 procent och avser främst N/T-platser.
De mindre och medelstora högskolorna får ökningar på mellan 21-78
procent. Det innebär att 20 200 av platserna går till de mindre och medelstora
högskolorna. Därmed förverkligas ökningarna som utlovades i
tillväxtpropositionen. Bergslagen (Dalarna, Karlstad, Örebro, Mälardalen),
sydöstra Sverige (Kalmar, Karlskrona/Ronneby, Växjö) och mellersta
Norrland (Mitthögskolan) får nu kraftiga ökningar.
Därutöver förverkligas ett centerkrav om att lyfta de minsta högskolorna,
som ännu inte nått 3 000 platser, d.v.s Borås, Gävle/Sandviken, Halmstad,
Kristianstad, Skövde, Trollhättan/Uddevalla. Av propositionen framgår också
att Gotland ska bli en självständig högskola under treårsperioden.
Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning startas nu. Detta torde få stor
betydelse. Utbildningen kan erbjuda en yrkesfördjupning som inte nås inom
gymnasieskolan men som ofta efterfrågas i näringslivet. Även utvecklande av
hantverkskunskaper bör kunna tillgodoses. Utbildningen bör, när det är
möjligt och önskvärt, samordnas och samverka med högskolans utbildningar.
Därmed skapas inga återvändsgränder i utbildningssystemet. Högskolans
forskning kan även komma den kvalificerade yrkesutbildningen till del. Detta
samtidigt som yrkesutbildningen kan ge viktiga erfarenheter för högskolans
forskning och utbildning. Vid utformningen av den kvalificerade
eftergymnasiala yrkesutbildningen bör företrädare för det lokala näringslivet
medverka. Dessa besitter viktiga erfarenheter om det lokala näringslivets
struktur och behov som är av värde vid utformningen av utbildningen.
Utöver det ordinarie utbildningssystemet och de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna bör ett system med lärlingsutbildning utvecklas. Det är vår
uppfattning att lärlingsutbildning snabbt kan ge stor effekt. Inte minst är
lärlingsutbildning väl lämpad för det småskaliga näringsliv som präglar
landsbygdens näringslivsstruktur.
Forskningsresurser
När antalet utbildningsplatser ökar vid de mindre och
medelstora högskolorna måste samtidigt en utveckling av
forskningsverksamheten ske parallellt. Centerpartiet har
länge ansett att den nödvändiga expansionen av den högre
utbildningen och forskningen skall ske vid de mindre och
medelstora högskolorna. Dessa högskolor har viktig
utvecklingspotential.
Utbildning och forskning är ömsesidigt beroende av varandra. En ökning
av forskarutbildningen är önskvärd ur flera aspekter. Behovet av disputerade
lärare inom den akademiska världen kommer att öka. Inom näringslivet är
behovet av att kunna rekrytera forskare stora.
Om Sverige inte kan klara av att öka antalet disputerade riskerar vi både
försämrad utbildningskvalitet samt att näringsliv och samhällsliv i övrigt inte
kan rekrytera den kompetens som man behöver. Möjligheten att erbjuda
forskarutbildning är också många gånger en förutsättning för att behålla
personer med ambitioner att fortsätta efter grundexamen.
Forskningen som helhet tjänar på en decentralisering eftersom detta leder
till fler konkurrerande forskarmiljöer och möjliggör samverkan över
traditionella gränser. Det är viktigt att forskningsresurser ges så koncentrerat
att de möjliggör uppbyggandet av goda forskningscentra med stabila villkor.
Därför bör de mindre och medelstora högskolorna beviljas fasta forsknings-
resurser. Centerpartiet har genom uppgörelser med regeringen bidragit till att
ett principgenombrott skett. I den forskningspolitiska propositionen föreslås
att de mindre och medelstora högskolorna skall få fasta forskningsresurser.
Centerpartiet anser att det är en självklar prioritering att stärka de mindre
och medelstora högskolornas roll i den nationella utbildningspolitiken genom
ett ökat åtagande för utbildning och forskning. I en motion, 1996/97:Ub451,
med anledning av den forskningspolitiska propositionen, har Centerpartiet
föreslagit kraftigt ökade resurser för forskning vid de mindre och medelstora
högskolorna.
Med den senaste satsningen har antalet högskoleplatser ökat med drygt 50
procent under de senaste tio åren. Vi kan mycket väl tala om att en
utbildningsexplosion ägt rum under 1990-talet. En såpass stor
utbildningsexplosion som gjorts riskerar att förfelas om inte kvaliteten kan
garanteras. Kvaliteten riskeras om utbildningssatsningen stannar vid en
kvantitativ reform. Nu måste högskolesatsningen kopplas till en kvalitets-
reform där utbildningens kvalitet garanteras var helst den ges. I motionen
med anledning av regeringens forskningspolitiska proposition har Center-
partiet redogjort och gett förslag till hur utbildning skall kvalitetssäkras
genom nära samband mellan utbildning och forskning. I motionen föreslås ett
samlat anslag för grundutbildning och forskning samt att en
kvalificeringstrappa inrättas. Detta medför kraftigt förbättrade resurser för
forskning. De högskolor som uppnått bredd och djup i utbildning och
forskning skall, efter prövande av högskoleverket, kunna erhålla examens-
rättigheter för doktorsexamen. För högskolor som erhållit examensrättigheter
skall det vara möjligt att efter prövning av högskoleverket inrätta fakultet och
vidare att uppnå universitetsstatus.
Med våra förslag menar vi även att kvaliteten i utbildningen och
forskningen vid de nya högskolorna kan säkerställas. Det ligger ett omistligt
värde i att tillskapa goda forskningsmiljöer med långsiktig finansiering vid de
mindre högskolorna. Genom förslag om fasta forskningsresurser uppnås
vetenskaplig förankring och ett nära samband mellan grundutbildning och
forskning. Därmed skapas goda förutsättningar för utvecklande av kvaliteten i
utbildningen.
Skogbruket och skogsindustrin är av fundamental betydelse för svensk
ekonomi och utgör en av mest betydelsefulla näringarna i vårt land. Idag
svarar skogen för ett exportnetto motsvarande 70 miljarder kronor. Genom
ökad förädlingsgrad kan mycket väl intäkterna fördubblas. Ökad forskning
och utveckling är därför angelägen. På fler högskolor bedrivs idag avancerad
forskning och utveckling. Som exempel kan nämnas Karlstad, Mitthögskolan,
Skogshögskolan i Umeå och Träcentrum i Nässjö. Utvecklande av nya
produkter och nya marknader spelar en stor roll för denna närings utveckling.
Eftersom denna näring är synnerligen viktig både för Sverige i allmänhet och
landsbygden i synnerhet kan ökade ansträngningar här leda till en gynnsam
sysselsättningsutveckling, inte minst på landsbygden. Detta har
uppmärksammats i den av Centerpartiet och regeringen framförhandlade
sysselsättningspropositionen. Det är angeläget att detta kommer igång så
snabbt som möjligt.
Livslångt lärande
Den allt snabbare kunskaps- och teknikutvecklingen gör att
individerna ständigt måste skaffa sig nya kunskaper och
färdigheter för att bli mer delaktiga i samhällsutvecklingen
men också för att som individer kunna utvecklas och växa.
Det livslånga lärandet kan ske på många olika sätt, informellt
på arbetsplatsen eller i vardagslivet eller genom formaliserad
utbildning på olika nivåer. Högskolan har - genom
kvalificerad utbildning och aktiv forskning - en viktig roll i
det livslånga lärandet. För att öka tillgängligheten till
kontinuerligt lärande för alla oavsett bostadsort, krävs närhet
till en högskola och en väl utbyggd elektronisk infrastruktur i
hela landet.
Användningen av IT-hjälpmedel inom högskolan har på många håll
kommit långt. SUNET, Swedish University Computer Network, spelar en
viktig roll för utvecklingen av Internet i Sverige och högskolornas tillgång
till
Internet.
IT kan mycket väl vara en hävstång för regional utveckling. Ökad
tillgänglighet till utbildning genom distansutbildning skapar förutsättningar
för avståndsoberoende undervisning. Tekniken i sig själv löser varken några
ekonomiska eller pedagogiska problem. Även vid avancerad datorstödd
utbildning eller distansutbildning ställs det höga krav på lärarnas/
handledarnas vuxenpedagogiska kompetens. Datorbaserad undervisning och
distansutbildning kommer att kräva delvis annan undervisningsmetodik. Allt
fler lärare inom högskolan kommer att helt eller delvis bedriva undervisning
med hjälp av IT.
Om man skall uppnå de önskade effekterna med en bred satsning på
utbildning måste den ha en hög tillgänglighet, d.v.s. det måste finnas tillgång
till utbildning i alla delar av landet. En sådan tillgänglighet förutsätter att
stora delar av utbildningen också kan ges på distans. Med hjälp av modern
informationsteknik öppnas stora möjligheter till kunskapslyft, återkommande
utbildning och livslångt lärande. Utbildningen kan bedrivas i den takt som
deltagaren själv önskar och när det tidsmässigt passar. Distansutbildning
innebär vidare att utbildningen blir mer avståndsoberoende. Distansutbildning
är ofta något som efterfrågas av mindre företag. Dessa kan inte avsätta tid för
långa kurser på orter långt från företagets verksamhet. Samtidigt finns det i
många mindre företag ett stort behov av utbildning och
kompetensförstärkning. Ökade möjligheter till distansutbildning möjliggör
kompetensutveckling och utbildning på ett flexibelt sätt för dessa företag.
Många högskolor har även betydande del av sitt utbildningsutbud som
decentraliserad utbildning. Det nya resursfördelningssystemet för högskolan
har emellertid inneburit att decentraliserad utbildning på flera håll krympts,
vilket hänger ihop med att decentraliserad utbildning generellt sett är dyrare
och att genomströmningen är lägre än för reguljär utbildning. Delvis beror det
på att de som väljer decentraliserad utbildning ofta jobbar och eller har
familj. Utbildningsbakgrunden och studievana är många gånger annorlunda
inom denna grupp.
Hur möjligheterna att öka den decentraliserade utbildningen tekniskt skall
förbättras bör noga övervägas. Endera bör högskolorna kompenseras extra för
decentraliserad utbildning eller kan staten ålägga högskolorna att en viss del
av utbildningsuppdragen skall ske som decentraliserad utbildning.
Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag till hur
högskolans utbildningsutbud vad avser decentraliserad utbildning kan
förbättras.
Folkbildning
Återkommande utbildning eller livslångt lärande kommer att
bli viktiga begrepp i arbetslivet. Många människor har idag
inte har den kompetens som krävs för de arbetsuppgifter de
är satta att hantera. Det existerar ett reellt
kompetensunderskott. Detta underskott blir allt mer markerat
och allt allvarligare med den snabba teknologiska
utvecklingen.
Bildningsförbunden har en viktig roll i det livslånga lärandet. För att öka
tillgängligheten till kontinuerligt lärande för alla oavsett bostadsort kan
bildningsförbunden spela en allt viktigare roll. Genom bildningsförbundens
demokratiska uppbyggnad och arbetssätt åstadkoms utbildning som bygger på
de livserfarenheter och det aktiva deltagandet som kännetecknar
bildningsförbunden. Genom bildningsförbundens vitt förgrenade verksamhet
kan utbildning komma till stånd på orter långt från de etablerade
undervisningsmiljöerna. Denna utveckling anser Centerpartiet måste beaktas i
en offensiv politik för regional utveckling. Människor väljer allt oftare att
bosätta sig utanför de större orterna. Avståndsberoendet minskar, istället blir
livsmiljön allt viktigare när människor väljer bostadsort. Möjligheten till
utbildning är en viktig del i glesbygdens infrastruktur och är många gånger
avgörande vid val av bostadsort.
Vi står inför stora utmaningar. Utbildningsnivån måste höjas och
tillgängligheten till utbildning förbättras. Om vi skall undvika utbildnings-
klyftor måste fler få tillgång till utbildning. Detta kommer inte endast att
kunna ske genom det reguljära utbildningssystemet. Allt mer av utbildningen
måste kunna ske på distans med hjälp av informationstekniken. Vi måste
därför initiera en nationell utbildningssatsning på IT liknande den
utbildningssatsning på engelska som gjordes under 1960-talet.
Folkbildningsförbunden gjorde då en omistlig insats.
Bildningsförbunden, inklusive folkhögskolorna, har gjort stora åtaganden
för att höja kunskapsnivån. Inte minst när det gäller utbildning av arbetslösa
har bildningsförbunden betytt mycket. Bildningsförbunden har med sin breda
organisation och kompetens förutsättningar att kunna nå ut till ett stort
flertal.
Kombinationen av att vara starkt folkrörelsebetonad och med väl fungerande
bildningstradition, inte minst vad gäller studiecirklar, gör att deras roll för
att
åstadkomma en bred folkbildningsverksamhet för att öka kunskapen i
användande av datorer och informationsteknik kommer att vara omistliga.
Det finns idag lokaler och infrastruktur exempelvis inom skolan, bibliotek
och allmänna samlingslokaler som i högre utsträckning bör göras tillgängliga
för studieförbund för exempelvis studiecirklar. Genom bättre samordning kan
redan befintlig infrastruktur utnyttjas bättre. Lokaler står ofta oanvända under
vissa delar av dagen och under kvällstid. Med bättre samutnyttjande kan ett
effektivare resursutnyttjande och onödiga investeringskostnader för i princip
samma sak åstadkommas.
Goda kommunikationer i
hela landet
Goda kommunikationer för ett
decentraliserat samhälle
En av de viktigaste frågorna för utveckling är möjligheterna
till goda kommunikationer. Det är en ytterst viktig fråga för
näringslivets utveckling. Infrastruktursatsningar måste
inriktas på att möjliggöra utveckling i hela Sverige.
Vi lever i ett alltmer internationaliserat samhälle. Detta innebär förutom
större rörlighet att svenskt näringsliv genom kvalitet och pris skall konkurrera
på en större marknad. Samtidigt ökar konkurrensen på hemmamarknaden. För
att näringslivet skall ha rimliga möjligheter att konkurrera på lika villkor
måste avståndsnackdelarna till övriga Europa minimeras med god
infrastruktur.
Om befintlig infrastruktur skall vidmakthållas behövs stora insatser för
underhåll. För att göra rätt prioriteringar krävs en helhetssyn inom detta
område. Framtida beslut måste bygga på kunskaper om infrastrukturens roll
och betydelse för hela landets utveckling.
Ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät och en utbyggnad av kollektivtrafiken
ökar möjligheterna för ett decentraliserat samhälle. Investeringar inom
området person- och godstransporter är en avgörande förutsättning för att
skapa goda utvecklingsmöjligheter i hela landet.
Sverige får särskilda medel för infrastrukturprojekt via EU. Dessa medel
från EU:s strukturfonder måste komma hela landet till del och inte bara
storstadstriangeln och Öresundsbron. Centerpartiet anser att regeringen måste
verka för att viktiga nationella projekt utöver storstadsprojekt kan komma
Sverige till del.
Enhetstaxa för ISDN-anslutning
Infrastruktur handlar inte bara om flyg, vägar och järnvägar.
Lika viktigt är de "elektroniska motorvägarna".
Dataexplosionen det senaste decenniet banar väg för dynamik. Från att
tidigare ha varit förbehållen centrala administrativa syften är datorn numera
alltmer vanlig i hushållen. Tack vare att datavärlden kunnat enas om att
använda ett fåtal gemensamma "järnvägsrälsar", d.v.s. gemensamma
operativa system, språk och kommunikationsvägar, har förutsättningar
skapats för en mångfald användningsområden. När avancerad teknik blir
användarvänlig förbehålls den inte längre experter, storföretag och statlig
administration. Istället blir den en naturlig del av våra arbetsliv. Denna
utveckling kan understödjas med åtgärder som ytterligare förbättrar
tillgängligheten.
Idag flyttar många ut från tätorterna och arbetar på distans. Denna
utveckling är möjlig via IT. Nya företag startas långt från centralorterna. För
dessa är möjligheten till goda elektroniska kommunikationsmöjligheter till
rimliga priser nödvändig. En snabb utbyggnad av den elektroniska infra-
strukturen måste prioriteras. Detta ger nya och spännande förutsättningar för
en offensiv utveckling.
Hela det svenska telefonisystemet beräknas vara baserat på digitala växlar
1997. Utbyggnaden av AXE-systemet är bra men inte tillräcklig. För mer
avancerad dataöverföring krävs möjlighet till kommunikation med ISDN. Det
kan liknas vid en elektronisk motorväg för datakommunikation där man utan
tidsfördröjning kan skicka och ta emot en större mängd information.
Sverige har en relativt väl utbyggd teknisk infrastruktur. Den är dock inte
tillgänglig på lika villkor i hela landet. Enligt Centerpartiets mening är det
en
självklar politisk uppgift att den grundläggande teletjänsten skall innefatta en
kvalitet som möjliggör kommunikation med ISDN-kapacitet, eller
motsvarande. Denna möjlighet skall göras tillgänglig för alla på lika villkor,
d.v.s. att anslutningsavgiften skall vara densamma över hela landet. Det är
därvid viktigt att alla på telemarknaden verksamma aktörer solidariskt svarar
för finansieringen av detta. En enhetstaxa för ISDN-anslutning ger likartade
kostnader och förutsättningar över hela landet utan att det belastar statskassan
ytterligare.
Upprusta det finmaskiga vägnätet
Inom ramen för statens samlade ansvar för infrastrukturen
ligger att vidmakthålla det samlade väg- och järnvägsnätet.
Det finns idag brister i vägnätet. Detta gäller både för väg-
och järnvägsnätet. Vinster som görs genom
infrastrukturinvesteringar går förlorade om de inte åtföljs av
insatser för drift och underhåll. Principen måste vara att väg-
och järnvägskapitalet skall förvaltas på ett sådant sätt att
värdet av gjorda investeringar inte urholkas. För att kunna
upprätthålla denna princip krävs en långsiktig strategi för
drifts- och underhållsåtgärder.
För möjligheterna att hela Sverige ska leva spelar vägstandarden en
avgörande roll. En kraftig satsning på upprustning av vägnätet är en
angelägen regionalpolitisk fråga.
De mindre vägarna är betydelsefulla för de boende utmed dessa men även
näringspolitiska skäl talar för en satsning på upprustning. De mindre vägarna
har stor betydelse för bl.a. skogsindustrin. Skogsnäringen är vår största
exportnäring. Skogsindustrin är beroende av snabba och effektiva transporter.
Rasering av vägkapital försvårar stora och viktiga transporter. Det förefaller
som en meningslös politik att satsa på storskaliga transportförbindelser om
inte det finmaskiga vägnätet upprätthålls. Därför är det av nationellt
ekonomiskt intresse att de delar av landets infrastruktur som utgör en
betydande versamhetsförutsättning för branschen håller en god standard.
Även annan företagsamhet och boende på landsbygden är beroende av
transporter via de mindre vägarna.
Om inte nya medel tillskjuts eller omfördelas inom befintliga ramar
kommer ett viktigt vägkapital att förslitas ytterligare, trafiksäkerheten
minskar och olyckorna ökar. Människors tillgång till rekreation och friluftsliv
försvåras. Turistnäringen är idag omfattande och har en stor
utvecklingspotential. Turistnäringen genererar många sysselsättningstillfällen
på landsbygden och är en viktig näring som bidrar till regional utveckling.
Även för denna näring är god vägstandard och god framkomlighet nödvändig.
Om inget görs riskeras en stor nettoförlust för samhället genom de samlade
intäkter som går förlorade till följd av dåligt resursutnyttjande.
Den sämsta vägstandarden finns till stor utsträckning i skogslänen. Därför
bör åtgärderna inom trafiksektorn särskilt att gynna dessa län. Extra
satsningar bör dessutom göras i norra Sverige med bl.a. bärighetshöjande
åtgärder såsom tjälsäkring och beläggning av grusvägar.
Infrastrukturplanering
Infrastrukturen måste planeras på ett sätt som är förenligt
med en långsiktig hållbar utveckling som bygger på krav
naturen och människans hälsa tål. För att slå vakt om
samhällets utveckling, välfärden och för att öka näringslivets
konkurrenskraft måste infrastrukturen utvecklas. De
regionala obalanser som finns måste utjämnas och den
politiska förankringen och samordning mellan trafikslagen,
mellan trafik och infrastruktur samt mellan infrastruktur och
annan fysisk planering måste förbättras.
Efter några års kraftfull utbyggnad och investering i nya vägar behöver
insatserna för drift och underhåll kraftigt ökas för att vidmakthålla
vägkapitalet.
Även för järnvägen måste insatser för drift och underhåll prioriteras. Inte
minst är detta viktigt för att skapa bättre förutsättningar för järnvägen och
för
näringslivets längre godstransporter. Ökade satsningar på järnvägen bidrar till
utvecklande av näringslivet i de regionalpolitiska stödområdena, samtidigt
som miljön förbättras. Ökade bärighetsinsatser för väg och järnväg
tillsammans med åtgärder för förbättrade möjligheter för godstrafiken på
järnvägsnätet är viktigt och önskat.
För att klara miljömålen måste utsläppen av koldioxid minskas med 20
procent fram till år 2020. Det visar sig att investeringar i infrastruktur
endast
har en marginell betydelse för utsläppen av koldioxid. Därför måste andra
åtgärder till. Höjd koldioxidskatt, minskningar av fordonens bränsle-
förbrukning och snabb infasning av biobränsle måste till. Ökade skatte-
intäkter ger utrymme för stöd för introduktion av biobaserade drivmedel.
Effekten av koldioxidskatten tillsammans med regleringar syftande till
minskad bränsleförbrukning och infasning av alternativa bränslen bör kunna
innebära att kostnaden realt blir billigare per kilometer.
Kommunikationskommittén, Komkom, har i sitt delbetänkande föreslagit
en snabb infasning av biobränlse. Centerpartiet har därmed vunnit stöd för sin
linje. Utvecklandet av biobränlse och tillvaratagandet av inhemskt bränsle
skapar nya möjligheter för utveckling och ny sysselsättning på landsbygden,
samtidigt som miljöns förbättras.
Enskilda vägar
Anslagen till de enskilda vägarna har halverats. Centerpartiet
motsatte sig denna neddragning när regeringen presenterade
detta i budgetpropositionen 1995. Allt fler har insett att
beslutet var olyckligt. Det är en stor framgång att
Centerpartiet och regeringen kommit överens om kraftigt
ökade anslag till de enskilda vägarna. Med den uppgörelse
som gjorts kommer anslagen i praktiken att uppgå till den
nivå som gällde före 1995. Det enskilda vägnätet är viktigt
inte bara för de boende utan är i vidare mening en
förutsättning för utvecklande av näringslivet, ökad
sysselsättning och ökad tillgänglighet. Inte minst viktigt är
tillgången till goda kommunikationer viktig när människor
väljer bostadsort. Uppgörelsen om att bidraget till de
enskilda vägarna skall uppgå till 610 miljoner kronor för
budgetåret 1997 innebär ökade möjligheter för
regionalutveckling och tillgänglighet.
Att det enskilda vägnätet är en viktig del av den samlade infrastrukturen
visas av följande siffror: Sveriges vägnät består av ca 9 800 mil statlig väg,
3 700 mil kommunala gator och vägar och ca 28 000 mil enskilda vägar
varav 7 400 erhåller statsbidrag. Det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet
berör mer än en miljon av Sveriges befolkning och närmare 50 procent av de
totala skogs- respektive åkerarealen. Vara fjärde gods- eller persontransport
genereras från enskilda vägar. En stor del av alla transporter som sker endera
startar eller slutar på en enskild väg.
För de som bor på landsbygden är tillgången till dessa vägar ett måste. Att
satsa mångmiljardbelopp på storskaliga projekt som Öresundsbron,
Dennispaket e.t.c. är en felaktig politik. Kommunikationspolitiken måste
präglas av en helhetssyn. Människors tillgång till rekreation och friluftsliv
måste underlättas, inte försvåras. Ca 220 000 fritidsbostäder är direkt berörda
av det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet. Sverige har en mycket stor
naturturism. Turistnäringen är idag omfattande och har dessutom en stor
utvecklingspotential. Denna näring genererar många sysselsättningstillfällen
på landsbygden och är en viktig näring som bidrar till regionalutveckling. För
utvecklandet av denna näring är goda kommunikationsmöjligheter en
förutsättning. För att kunna unyttja allemansrätten måste människor i stor
utsträckning färdas på dessa vägar och de kan därför med fog kallas för
allemansvägar.
Centerpartiet kritiserade även neddragningen av anslagen till det enskilda
vägnätet, bl.a. för att besparingen riskerade att växlas mot ökade utgifter för
arbetslöshet. Effekterna hade varit en nettoförlust för samhället.
Många människor väljer idag att bosätta sig utanför storstadsområden. De
tar sina "gamla" jobb med sig hem. Möjligheterna till distansarbete ökar.
Denna utveckling är önskvärd. Det skapar nya möjligheter för landsbygden.
Ofta är det relativt unga familjer med barn som önskar flytta. Denna
utveckling försvåras om det inte finns tillgång till ordentliga kom-
munikationsmöjligheter. För exempelvis skolskjutsar, utryckningsfordon
e.t.c. spelar de enskilda vägarna en viktig roll.
Om inte nya medel tillskjutits hade viktigt vägkapital riskerat att förslitas
ytterligare. För att klara avvecklingen av kärnkraften och klara en energi-
omställning måste förnyelsebara energikällor användas. Möjligheterna till
rationella transporter till lägsta möjliga kostnad, såväl ekonomiskt som
miljömässigt, kommer att vara en nyckelfråga när biobränslen i stor skala
skall introduceras. Även här är det enskilda vägnätet viktigt.
Norden-Europa
Som en följd av medlemskapet för Sverige och Finland har
en nordlig dimension adderats till EU. Detta har ökat
betydelsen av att utveckla en särskild EU-politik för de
nordliga regionerna, för norra Europa och Arktikum.
Dessutom har medlemskapet för Finland och Sverige givit ökad betydelse
åt den östliga dimensionen i europeisk politik. Unionen delar nu en lång
gemensam landgräns med Ryssland.
Regionalt samarbete har utvecklats i tre nordliga områden: Östersjö-
regionen, Barentsregionen och i Arktiska regionen. Barentsregionen täcker
omkring 1,2 miljoner kvadratkilometer, befolkningen uppgår till uppskatt-
ningsvis 4,4 miljoner, vilket innebär en befolkningstäthet av omkring 3,7
innevånare per kvadratkilometer. Barentsregionen är unionens enda arktiska
område, Europas glesast befolkade område, geografiskt beläget i unionens
yttersta periferi.
De glest befolkade områdena och de långa transportsträckorna i dessa
områden reser särskilda problem. Ambitionen bör vara att dessa områden ges
ökade möjligheter att delta i den europeiska integrationen. En förutsättning är
då att kommunikationssystemen i de nordliga regionerna förbättras och
integreras. Prioritet skall ges att knyta samman de transeuropeiska nätverken
av vägar, järnvägar och telekommunikationer vilka passerar de externa
gränserna för den Europeiska unionen.
Det finns behov av att utveckla och modernisera järnvägsnätet och göra det
kompatibelt med västeuropeisk standard. I Barentsregionen kan den
Europeiska unionen delfinansiera de delar som fattas av järnvägen mellan
Lapplandslän i Finland och Murmansk. Järnvägarna mellan Uleåborg och
Murmansk-S:t Petersburgs järnväg (Arkhangelskkorridoren) och Botnia-
banan genom Västerbotten och Norrbotten i Sverige är mycket viktiga för att
utveckla Barentsregionen. För att ytterligare knyta Nordsjöområdet till andra
nordliga regioner bör Atlantbanan mellan Trondheim i Norge och Sundsvall i
Sverige integreras i det transeuropeiska nätverket. EU-medel bör därför göras
tillgängliga för Botniabanan och Atlantbanan. Centerpartiet anser att
regeringen bör ta initiativ till ett program för utveckling i dessa nordliga
områden.
Strukturfonder
Sverige kan ta del av de strukturfondsmedel som finns inom
EU. Av många upplevs regelverket för de olika
strukturfonderna som krångligt. Därutöver överlappar
områdena varandra. Till de olika strukturfonderna finns ett
antal styrelser och kommittéer. Det råder idag stora
oklarheter om vart den enskilde skall vända sig. Inte minst de
mindre företagen känner av detta.
Centralt beslutade regelverk upplevs som krångliga och stelbenta. Många
avskräcks av byråkratiska blanketter och komplicerade kriterier och blir utan
stöd, medan andra lärt sig att utnyttja de nya reglerna maximalt. Man kan inte
avskriva misstankar om att stöden ibland kommit i fel händer eller motverkat
sina syften. Tillgodogörande av stöd får inte vara avhängigt att man lärt sig
utnyttja stödsystemet maximalt. Sverige bör därför eftersträva enklare och
klarare regelverk med färre nivåer.
Nya riktlinjer för EU:s strukturfonder skall antas år 1999. Sveriges
riktlinjer bör utvecklas så att riksdag och regering i god tid före år 1999 kan
ta ställning till hur den lokala nivån kan stärkas och utvecklas.
Företagandet måste främjas
Ett företagsvänligt klimat
Merparten av framtidens jobb måste skapas i nya företag
samt små och medelstora företag. Lösningarna på
arbetslösheten står inte längre att finna i den offentliga
sektorn eller i de privatägda storföretagen, utan expansionen
måste komma till stånd i de mindre företagen, som har klart
större möjligheter att växa och utvecklas.
I Sverige är endast 6 procent av arbetskraften egna företagare, vilket ska
jämföras med OECD-ländernas genomsnitt på 15 procent. Detta ger i sig en
värdefull information och ett visst hopp om att nya arbetstillfällen ska kunna
tillskapas. Fokus måste fästas på vad som driver företagaren och företagen.
Staten måste uppmuntra företagande i alla former och försöka komma till
rätta med de hinder som idag föreligger. Det gäller såväl skatter som
försäkringssystem. Med den uppgörelse Centerpartiet träffat med regeringen
om arbetsrätten ökas flexibiliteten och underlättas anställning. Med denna
ökade decentralisering underlättas lokala lösningar.
En grundförutsättning för allt företagande är någorlunda stabila villkor och
en god samhällsekonomisk bas att verka utifrån med låga räntor och stabilt
låg inflation. Att lägga en sådan grund har varit huvudmotivet för
Centerpartiets samarbete med den socialdemokratiska regeringen om den
ekonomiska politiken.
Centerpartiet presenterar i en närings- och sysselsättningspolitisk motion,
1996/97:N252, konkreta åtgärder för näringslivsutveckling, särskilt inriktat
på små och medelstora företag.
Landsbygdsstöd
Landsbygdsstödet infördes som en ny enkel stödform för
mindre företag i de regionalpolitiska stödområdena och i
glesbygds- och landsbygdsområdena. Syftet med stödet var
att förenkla reglerna och liksom tidigare stimulera
investeringar som främjar sysselsättning och tillväxt i
berörda områden. Med de förändringar som regeringen
föreslår förflackas syftet.
Centerpartiets uppfattning är att glesbygds-, landsbygds- och jämställdhets-
perspektivet måste lyftas fram som viktiga delar av regionalpolitiken.
Landsbygdens resurser och tillväxtmöjligheter måste tas till vara. En
utveckling av den moderna landsbygden måste tillåta att Sveriges landsbygd
ges förutsättningar att utvecklas från sina egna lokala förutsättningar. Landets
samlade ekonomiska resurser tas bättre tillvara med en decentraliserad
samhällsstruktur samtidigt som hushållningen med naturresurser underlättas.
Fundamentalt för en stabil utveckling på landsbygden är att basnäringar
som jord- och skogsbruk samt fiske kan utvecklas. Produktion av livsmedel
och råvaror är en viktig del av landsbygdens ekonomi. En utveckling av den
ekonomiska aktiviteten på landsbygden är därför viktig.
Näringslivets produktionsbetingelser förändras. Företag flyttar ut
verksamheter och etablerar sig utanför de större tätorterna. Människor väljer
att bosätta sig utanför tätorter och distansarbeta. Avståndsberoendet minskar
med den nya tekniken. Nya företag växer fram på landsbygden. Rekreation,
naturupplevelse och turism blir en allt viktigare del i landsbygdens
näringsstruktur.
Småföretagandet är avgörande för sysselsättningsökning i hela landet. De
små och medelstora företagen genererar utveckling och ny sysselsättning på
landsbygden. För att människornas idéer och förmåga till kreativitet och
initiativkraft skall kunna tas tillvara måste de allmänna betingelserna för
tillväxt och behoven av stöd tillgodoses.
Kretsloppssamhället ger miljövinster, möjlighet för nya företag och nya
arbetstillfällen. Forskning och utveckling av miljöteknik och förmågan att ta
tillvara och utveckla bioenergin innebär stora möjligheter för regioner vars
näringsliv präglas av jord- och skogsbruk.
Ny teknik, nya företag och utnyttjande av de naturresurser som finns skapar
goda möjligheter att minska arbetslösheten, öka företagandet och skapa
tillväxt i hela landet.
Landsbygdsstödet bidrar aktivt till utvecklandet av företag och ökad syssel-
sättning på de lokala arbetsmarknaderna. Landsbygdsstödet tillsammans med
andra stöd betyder mycket för att ge möjligheter för kvinnligt företagande på
landsbygden. Inte minst inom turism har kvinnors näringsverksamhet
utvecklats. Landsbygdsstödet har skapat unika möjligheter för utveckling på
landsbygden och bidragit till att öka antalet arbetstillfällen, inte minst har
det
gällt arbetstillfällen för kvinnor. Således bidrar landsbygdsstödet till att
utveckla kvinnligt företagande som ofta är en förutsättning för att kvinnor
skall kunna stanna kvar på landsbygden. Det är därför viktigt att kvinnors
företagande prioriteras inom ramen för detta stöd. Stödet initierades av
Centerpartiet och utvärderingar visar att stödet gett drygt 3 400 nya
arbetstillfällen. Regeringen föreslår att landsbygdsstöd även skall kunna ges i
större orter. Centerpartiet avvisar därför regeringens förslag om förändrade
regler för landsbygdsstöd.
För att ge likartade möjligheter att genomföra företagsutvecklande åtgärder
i alla delar av de regioner som omfattas av strukturfondsprogram bör
landsbygdsstöd fortsättningsvis kunna lämnas även i större orter inom
nämnda målområden. Mer medel bör kunna ställas till förfogande för
företagsutvecklande åtgärder.
Vad gäller ändrade regler för lokaliseringsstöd till lokaler för uthyrning till
att gälla även i större orter kan inte Centerpartiet se detta som motiverat.
Dagens regler medger undantag som kan anses tillräckliga. Därutöver bidrar
detta lokaliseringsstöd till att verksamheter i större utsträckning flyttas ut.
Centerpartiet avvisar därför regeringens förslag till förändringar vad gäller
lokaliseringsstöd till lokaler för uthyrning.
Ökad lokal samordning av
arbetsmarknadspolitiken
Genom uppgörelsen mellan Centerpartiet och regeringen om
sysselsättningspropositionen kommer det lokala inflytandet
över arbetsmarknadspolitiken att öka. Kommunerna skall
utse hälften av ledamöterna i arbetsförmedlingsnämnderna.
Med detta skapas goda möjligheter till samordning mellan
kommunernas och arbetsmarknadspolitikens ansträngningar
att öka sysselsättningen. Det lokala inflytandet måste vara
realt och operativt. Det behövs klara besked om
arbetsförmedlingsnämndernas uppgifter och deras mandat.
Ökad lokal samordning ger utrymme för lokala lösningar. För att skapa
möjligheter till mer aktiva insatser bör det lokala inflytandet och friheten att
hantera medel öka. Erfarenheterna av de medel för särskilda regionalpolitiska
insatser som ställts till förfogande är synnerligen goda. Det bör övervägas om
inte även en del av de medel som arbetsförmedlingarna och
länsarbetsnämnderna förfogar över kan användas på ett mer otraditionellt sätt
för att möjliggöra lokala sysselsättningsbefrämjande åtgärder.
Kvinnors arbetsmarknad
Den offentliga sektorns försämrade ekonomi har inneburit att
antalet arbetstillfällen minskat. Detta drabbar främst kvinnor.
Alltför ofta har yngre kvinnor lämnat landsbygden och sökt
sig till andra regioner för arbete. En viktig förutsättning för
regional utveckling är möjligheten till sysselsättning för
kvinnor. Därför måste förutsättningar för ökad sysselsättning
skapas, inte minst inom tjänstesektorn.
Kvinnor är ofta anställda inom landsting eller kommuner. Centraliseringar
och regionaliseringar av offentliga verksamheter slår därför hårt mot kvinnors
möjlighet till arbete. Inomregionala obalanser slår hårt mot möjligheten för
unga kvinnor att stanna kvar på landsbygden.
Kvinnor startar ofta företag med mindre lån och bidrag. Oftast rör det sig
om tjänsteföretag med en affärsidé, främst för en lokal marknad. Sådan
företagsamhet måste tas tillvara i hela landet och har potential att hjälpa upp
en kärv regional eller lokal arbetsmarknad. Många kan få inspiration av andra
eller få anställning hos någon annan. Varje sådant nytt företag är en
samhällsekonomisk vinst.
Fler kvinnor som företagare
Av de företag som årligen startas ägs endast 23 procent av
kvinnor, vilket är alldeles för lite. Detta vittnar om vilken
stor potential kvinnors företagande har framöver.
Att underlätta för kvinnor att starta egen verksamhet är ett viktigt led i
Centerpartiets strävan att skapa ökad sysselsättning. Efterfrågan på de
särskilda lån för kvinnor som infördes av fyrklöverregeringen 1994 har varit
stor. Satsningarna har lett till många nya arbetstillfällen. Detta stöd är
viktigt
att bevara och utveckla.
För att öka resurserna för lån till kvinnors företag föreslogs i
tillväxtproposition att ALMI skall avsätta en särskild ram inom sin totala
kapitalmängd. Inom denna ram bör utrymme även skapas för lån till kvinnor
som avser att starta kooperativa företag.
De hittillsvarande satsningarna med kvinnliga resurscentra på länsnivå men
också centralt måste nu permanentas och vidareutvecklas. Även om kvinnors
företagande i huvudsak ska rymmas inom de ordinarie institutionerna kan inte
nya vägar och försök blankt avfärdas.
Ett problem som ofta påtalas är att det saknas möjligheter till utbildning i
företagande. Mycket av det ordinarie utbildningsutbudet har inriktning på
anställning. Därmed saknas kunskaper om att starta och driva företag.
Utbildning i att starta och driva företag är önskvärt. Mer av entreprenörskap
bör finnas i ordinarie utbildningsutbud. Därutöver behövs kurser eller
utbildningar i att starta och driva företag införas. Inte minst för att fler
kvinnor skall våga satsa på att starta eget företag är denna typ av utbildning
viktig.
Centerpartiet skall verka för att kvinnors företagande utvecklas till att
kvinnor startar och driver företag i samma utsträckning som män. Sverige ska
bli ett föredöme när det gäller jämställdhet inom näringslivet. En parallell
utveckling till detta måste också vara att andelen kvinnor i ledande befattning
stadigt ökar i näringslivet.
Allmänna samlingslokaler
Tillgängligheten till samlingslokaler spelar en stor roll i
landsbygdens infrastruktur. Oftast är detta den enda
föreningslokal som finns att tillgå. Samlingslokalen utgör på
landsbygden många gånger den enda träffpunkten. Inte minst
är dessa lokaler en förutsättning för den ofta omfattande
folkbildningstradition som råder. Närheten till lokaler för
utbildning, studiecirkel och kulturverksamhet förutsätter
moderna lokaler. På många håll utvecklas även
samlingslokalerna till moderna IT-stugor. Centerpartiet anser
att denna utveckling är väl motiverad att stödja ytterligare.
De allmänna samlingslokalerna är ett socialt nav där
människor träffas. Samlingslokalerna har därvidlag en viktig
social funktion på landsbygden. Istället för att deltagarna
åker längre sträckor för exempelvis utbildning kan
samlingslokalerna spela en större roll som utbildningslokaler
och medverka till att utbildning kan ges i decentraliserade
former i närhet till de som deltar. Även årets
Landsbygdsriksdag som avhölls i Avesta/Hedemora den 23-
24 mars prioriterade stöd till allmänna samlingslokaler
mycket högt.
Statsbidraget till om-, ny och tillbyggnad av allmänna samlingslokaler är
50 procent. Detta innebär att för varje satsad statlig miljon blir utfallet två
miljoner kronor i byggverksamhet. Enligt Boverkets utvärdering av de s.k.
Hörnlundpengarna som avsattes till detta område gav varje investerings-
miljon sex årsarbetstillfällen. Sammantaget med medfinansiering ger varje
statlig miljon ca 12 årsarbetstillfällen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ambitionen om att hela Sverige skall leva,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regionalpolitiken måste präglas av ett nerifrån och upp-
perspektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundläggande basservice,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten bör ta ett mer aktivt ägaransvar i statliga verk,
myndigheter och bolag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om landsbygds- och jämställdhetsperspektiv som viktiga delar av
regionalpolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsperspektiv vid fördelning av medel för särskilda
regionalpolitiska insatser,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om programmet för småföretagsutveckling,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sektorspolitik,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående ett rikstäckande system med regionalt självstyre,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat politiskt inflytande över sektorsmyndigheterna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiska hänsyn,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitisk konsekvensanalys,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bolagisering, ändrad organisation i statliga myndigheter,
utförsäljning eller annan överflyttning av statliga uppgifter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tydliga direktiv till myndigheter, verk och bolag,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om helhetssyn för den statliga verksamheten ur ett regionalt
perspektiv,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett moratorium,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett decentraliserat och miljövänligt energisystem,1
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett decentraliserat kunskapssamhälle,3
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att företrädare för det lokala näringslivet skall medverka vid
utformning av kvalificerad eftergymnasial utbildning,3
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingsutbildning,3
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och utveckling inom skogsnäringen,4
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om decentraliserad utbildning,3
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbildning,5
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att infrastrukturplaneringen bör inriktas på att möjliggöra
utveckling i hela Sverige,6
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om helhetssyn på infrastrukturplaneringen,6
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enhetstaxa för ISDN-kapacitet eller motsvarande,6
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprustning av det glesare vägnätet,6
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunikationssystemen i de nordliga regionerna,6
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om program för utveckling i de nordliga områdena,6
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om strukturfonder,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett företagsvänligt klimat,1
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar av landsbygdsstöd,
33. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändringar vad gäller
lokaliseringsstöd till lokaler för uthyrning,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående de lokala arbetsförmedlingsnämnderna,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala sysselsättningsbefrämjande åtgärder,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnors arbetsmarknad,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lån till kvinnors företag,1
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kooperativa företag,1
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnliga resurscenter,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning i företagande,1
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de allmänna samlingslokalernas betydelse för landsbygdens
utveckling.5
Stockholm den 26 september 1996
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Helena Nilsson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Karin Starrin (c)
Elving Andersson (c)
Marianne Andersson (c)
1 Yrkandena 7, 17 , 31, 37, 38 och 40 hänvisade till NU.