Svensk regionalpolitik har sin grund i 1964 års
regeringsförslag om en statlig lokaliseringspolitik. Likvärdig
standard oavsett boendeort var honnörsordet. I början av
1970-talet steg ambitionsnivån, och ett bevarande av
boendemönster införlivades i regionalpolitikens mål. Under
1980-talet blev regionalpolitiken mer direkt tillväxtinriktad,
som en följd av nedläggningar inom varvsindustrin och
stålindustrins minskade betydelse.
I riksdagen påtalas de regionala olikheterna ofta, inte sällan med en
betydande skärpa. I huvudsak är det motioner från ledamöter som föreslår
regionalpolitiska åtgärder i sina hemlän. Ledamöternas sakkunskap om länen
bör givetvis tillvaratas på bästa möjliga vis. I denna motion läggs dock fram
ett regionalpolitiskt helhetstänkande från Miljöpartiet de gröna. Regional-
politiska aspekter berörs givetvis även - och mer detaljerat - i våra motioner
om trafik, arbetslöshet, energipolitik etc.
Regionalpolitiken handläggs idag av en mängd olika myndigheter,
exempelvis länsstyrelserna, NUTEK, Glesbygdsmyndigheten, kommunerna,
Arbetsmarknadsstyrelsen, Boverket, Jordbruksverket, Naturvårdsverket. Det
är mycket troligt att en ökad samordning skulle ge både effektiviserings-
vinster och mer möjligheter, som skulle komma de berörda regionerna till
godo.
De senaste åren har Sverige i flera avseenden blivit mer ojämlikt.
Regionalpolitiskt har många skillnader förstärkts. Arbetslösheten har slagit
avsevärt hårdare mot vissa regioner än andra, och skillnaden i arbetslöshets-
nivå mellan norra delen av Sverige och längre söderut är minst lika hög som
när regionalpolitiken en gång infördes. Introducerandet av ny teknik har skett
i olika tempo i olika delar av landet. Kommunikationerna är mer
välutvecklade i vissa delar av landet än andra. Denna utveckling mot ett
Sverige med allt större regionala skillnader ökar behovet av ett regional-
politiskt helhetsgrepp. Alternativet är ett accepterande av en situation med
konstant hög arbetslöshet, utflyttning, avfolkning och nedläggning av
centrala offentliga verksamheter i vissa delar av landet. En sådan obalans
måste undvikas då "regional balans främjar samhällsekonomisk tillväxt"
enligt regeringens proposition 1994/95:161 Regionalpolitiskt huvudmål.
Vårt regionalpolitiska huvudmål är att människor oavsett bostadsort skall
ges likvärdiga möjligheter att arbeta, utvecklas och få del av samhällets
resurser och service. När det gäller tillgång till arbete, högre utbildning och
goda kommunikationer återstår mycket för att skapa rättvisa och valfrihet
över landet som helhet.
Det är ofta de mest produktiva och exportinriktade delarna av landet som
är i behov av en aktiv och stark regionalpolitik. En viktig orsak är att de
enorma vinster, som skapas i exempelvis Norrlands inland, sällan åter-
investeras inom regionen utan istället förs ut till statskassan och till huvud-
kontor i andra delar av landet. Trots att stora delar av vår välfärd fortfarande
skapas i glesbygden betraktas den ofta som improduktiv, en kostsam börda
för de tätbefolkade delarna av landet. Miljöpartiet de gröna ser landsbygd
och glesbygd som en betydelsefull resurs i utvecklingen mot ett långsiktigt
hållbart samhälle enl Agenda 21-konventionen.
Vi vill därför att det tillsätts en särskild utredning för att belysa behovet av
och inriktningen av forskning och utveckling, utbildning och rådgivning om
landsbygden och dess utvecklingsfrågor samt att ett sammanhållet
forskningsprogram för landsbygdens roll i samhället utarbetas utifrån denna
utredning.
Miljöanpassad glesbygd
Glesbygdens möjligheter och tillgångar är utomordentligt
stora, samtidigt som problem förknippade med glesbygden
aktivt måste bearbetas. Bland annat gäller det omställningen
till ett mer miljöanpassat samhälle, där glesbygden både är
ett föredöme och ett problem. De långa avstånden leder till
ett stort transportbehov med åtföljande utsläpp, som
förvärras av att befolkningsunderlaget ofta är för lågt för en
väl fungerande kollektivtrafik (personbilsinnehavet per
capita är lägst i Stockholms innerstad och högst i Norrland).
Uppvärmningen sker till en betydande del i små vedpannor
eller med olja/el, vilket är till nackdel för miljön jämfört med
fjärrvärme, i synnerhet om den är biobränslebaserad.
Möjligheter till källsortering och andra medborgarinitierade
miljöåtgärder är i många fall sämre i glesbygd än i storstad,
medan å andra sidan mattransporterna kan vara kortare.
EU-stöd helt otillräckligt
I debatten inför folkomröstningen om EU-medlemskap
menade EU-förespråkarna att ett medlemskap skulle
innebära fördelar för de eftersatta regionerna i Sverige. Det
stöd som hittills har kommit Sverige till godo har dock enligt
vår mening inte varit lika effektivt som om Sverige som
icke-medlem avstått från att betala in medlemsavgift till EU
och därefter fördelat medlen själv, efter beslut i riksdagen.
Vidare kräver EU-stödet en medfinansiering om 50-70%,
vilket ger en total offentlig finansiering om drygt 15
miljarder kronor för perioden 1995-1999.
Miljöpartiet de gröna anser att EU:s krav på medfinansiering av regionala
och lokala intressenter inte ska tillåtas innebära nedskärningar i den
befintliga offentliga servicen.
Vi är oroade över tendenser, som innebär att det regionalpolitiska stödet
koncentreras till regioner som innefattas i de av EU bestämda bidrags-
berättigade regionerna. Detta slår hårt mot exempelvis glesbygd i södra
Sveriges skogsområden.
EU:s grundprincip att statsstöd i EU är förbjudet om den snedvrider
konkurrensen har ställt till en del problem för Sverige, inte minst när det
gäller företagsstödet i de nordliga delarna av landet. Då företagsstödet alltid
varit den största delen av "den lilla regionalpolitiken" har den omställning av
detta, som EU-medlemskapet inneburit, varit mycket kännbart för många.
Regionalforskaren Ronny Svensson anser att det direkta regionalstödet -
oavsett om det kommer direkt från Sverige eller kanaliseras via EU - är av
mindre betydelse för glesbygdens utveckling. Det avgörande är den
offentliga sektorns totala satsningar. Åtstramningspolitiken som nu sker för
att anpassa Sverige till EMU drabbar glesbygden hårdare än andra delar av
landet, vilket i sin tur ökar behovet av regionalstöd, som dock inte kan
kompensera för en generell åtstramningspolitik.
Idag finns ingen utredning på vad EU inneburit för glesbygden och inte
heller vad ett eventuellt medlemskap i EMU kommer att betyda för
glesbygden. Detta behöver utredas.
Utveckla näringslivet i
glesbygd
Miljöpartiet de gröna hyser viss skepsis för den av
regeringen hittills förda regionalpolitiken, och det
budgetförslag som lagts. Jämfört med vårbudgeten innebär
nu liggande förslag en förbättring i rena anslag räknat, men
inriktningen är fortsatt tveksam. De nedskärningar som
föreslås för åren 1998 och 1999 riskerar att leda till bakslag i
de mest utsatta regionerna.
Insatserna bör inriktas på att bygga upp kompetens och stärka lokal och
regional näringslivsutveckling. Särskilt vill vi stödja en ökad satsning inom
småföretag och utveckling av informationstekniken.
Lokal mobilisering
Genom att ta till vara människors initiativkraft och
engagemang för sin egen närmiljö skapas möjligheter till en
positiv utveckling av företagande och sysselsättning. En
lokal mobilisering har uppkommit spontant på många
platser för att möta och eliminera effekterna av de
nedskärningar, inom såväl privat som offentlig sektor, som
de drabbats av. Dessa "underifrån"- rörelser behöver stöd och
inte styrning från statsmakten. Inte sällan har här kvinnor
spelat en framträdande roll och tagit okonventionella grepp
över utvecklingen.
Den relativt blygsamma satsningen för att underlätta kvinnors nyföre-
tagande bör förstärkas. Mycket talar för att just kvinnor kan leda
utvecklingen mot en starkare och stabilare näringslivsutveckling inom
glesbygden de närmaste decennierna. Sannolikt är också en ökad satsning för
att stödja kvinnors företagande i lands- och glesbygden en förutsättning för
att återskapa en livskraftig utveckling i dessa regioner. Medel för regional
utveckling bör avsättas till lokala och regionala resurscentra för kvinnor.
Offentlig service på
landsbygden
För att inte utarma de mindre bygderna vill Miljöpartiet
behålla de lokala skolorna och inte centralisera utbildningen
på pregymnasial nivå. Skolorna fyller en flerfaldig funktion
genom att vara både arbetsplatser och kulturbärare för den
lokala orten. Nu när regeringen vill införa beslut om
bibliotekslag är det viktigt att landsbygden får behålla sina
bibliotek och vi vill utrusta dem med modern
datakommunikation för att sprida tillgängligheten av datorer.
En ökad satsning på lokala utbildningar formade utifrån
lokala behov ser vi också som ett område, som kan
expandera utan att förorsaka stora kostnader för statskassan,
men som kan främja den lokala näringslivsutvecklingen.
Det av regeringen uppsatta villkoret för att sysselsättningsbidrag skall
beviljas, där minst 40% av de nya arbetstillfällena går till vardera könet, har
inte uppfyllts. I exempelvis Gävleborgs län var andelen kvinnor endast 19%.
Vi anser det otillfredsställande att det i budgetpropositionen helt saknas
konkreta förslag för hur 40%-nivån skall uppfyllas.
En ökad satsning på lokal förädling av råvaror och tillgångar inom
landsbygd och glesbygd bör vara ett viktigt inslag i regionalpolitiken. En
ökad förädlingsgrad inom trävaru- och livsmedelssektorerna bör kunna ske
relativt snabbt med rätt insatser. Målet är att stärka lands- och glesbygd och
att uppnå en ökad självtillit och minskat beroende av statsmakt och regionala
centra.
För tillbaka vinsterna
Den långsiktiga målsättningen för regionalpolitiken bör vara
att den skall göra sig själv onödig och avskaffas. Att öka
självtilliten i de regioner som idag erhåller regionalpolitiska
stöd bör därför vara ett viktigt inslag i den förda politiken.
Ett sätt att uppnå detta är att vinsterna från det som
produceras i större utsträckning återbördas till de områden de
kommer ifrån.
I vår budgetmotion för 1997 föreslår vi en höjning av skatten på
vattenkraft som i sin helhet skall återbördas till de regioner som har vatten-
kraftsproduktion. I motsvarande grad kan de ordinarie regionalpolitiska
anslagen minska. Därmed ökar regionernas egenfinansiering, samtidigt som
vinster från energiproduktion direkt återkopplas till de egna regionerna.
Investera i modern,
miljöanpassad infrastruktur
Miljöpartiet de gröna vill genomföra en kraftfull satsning på
bättre järnvägs-, post- och telekommunikationer och en
fortsatt upprustning av grusvägar.
Miljöpartiet de gröna vill satsa på investeringar inom järnvägssektorn,
bland annat för att öka tillgängligheten till mindre tätorter inom glesbygd.
De nya snabbtågen har väsentligt förkortat restiden mellan de större
huvudorterna, men samtidigt har många stationer i landsbygden förlorat
möjligheterna att utnyttja tåget för person och godsbefodran. Därför vill
Miljöpartiet att möjligheten utreds till regional snabbtågstrafik för person-
befodran mellan andra orter än huvudorterna, och att den nu pågående
kommunikationkommittén ges i uppdrag, att fördjupa utredningen på denna
punkt.
Ostkustbanan skall byggas ända upp till Haparanda. Projektering och
arbete bör snarast påbörjas längs hela bansträckningen. Ostkustbanan är ett
oerhört viktigt inslag för att förbättra kommunikationerna och
konkurrenskraften för Norrland som helhet.
Inlandsbanan är också den en underskattad resurs. Med en rejäl upprust-
ning skulle banan ha goda möjligheter att utvecklas till att bli en central-
förbindelse mellan norra och södra Norge likväl som för de svenska
inlandskommunerna. Den norska transportvägen genom Sverige kommer
sannolikt att få en alltmer ökande betydelse de närmaste decennierna. Miljö-
partiet de gröna anser att inlandsbanan skall rustas upp och att diskussioner
bör föras med norska staten och den norska motsvarigheten till SJ och
Banverket, om hur detta skall ske och hur finansiering skall gå till.
Miljöpartiet de gröna anser att alltför mycket resurser inriktas på stora
motorvägar och alltför lite på det finmaskiga vägnätet på landsbygden. Det
här är en felsatsning, som minskar möjligheterna att bo kvar i glesbygd och
bosätta sig där och som i sin tur leder till högre kostnader för att hålla
service
till dem som ändå vill leva kvar på landsbygden. Vi vill överföra resurser
från motorvägssatsningar till underhåll av landsbygdens vägar och anser
också att stöd till enskilda vägar bör utgå.
IT för glesbygden
Telenätet blir en alltmer betydelsefull kommunikationsväg.
Många tjänster levereras via telenätet och i och med
datorisering och informationsteknik blir bra kvalitet och
billiga tjänster på telenätet en allt viktigare konkurrensfaktor.
Här har stora delar av Sverige en betydande nackdel jämfört
med Stockholm. AXE-systemet är exempelvis i det närmaste
helt utbyggt i Stockholm, medan bara hälften av hushållen i
övriga landet på flera ställen har tillgång till systemet.
Satsningarna på att bygga om och modernisera telenätet
måste påskyndas för glesbygden så att hela landet får tillgång
till den nya informationstekniken.
Även posten behöver förbättras i glesbygden. Tendenserna mot nedlägg-
ning av allt fler postkontor och kraftigt försämrad service är inte acceptabla.
Posten har över hela landet infört "post-i-butik",vilket har inneburit, att
främst kvinnor har förlorat sina jobb, som postkassörskor. I Göteborg och i
kranskommunerna varslas postpersonal om uppsägning och detta i en tid, när
arbetslösheten är den högsta någonsin i modern tid och, där möjligheterna är
små för de uppsagda kvinnorna att få ett nytt arbete. Riksdagen bör uttala
tydligare krav på postverket om att en god service skall finnas för hela
landet, oavsett bostadsort . En utredning bör tillsättas för att undersöka om
den ökade konkurrensen inom området lett till försämrade möjligheter för
Posten att fullgöra allmänhetens krav på god service i hela landet. Om så är
fallet kan det vara rimligt att genom avgifter från konkurrerande företag tillse
att dessa kostnader fördelas över branschen i sin helhet.
Skatteavdrag för dyrare
transporter
I glesbygden är bilen ofta en nödvändighet. Det finns inga
kollektiva alternativ och det är ofta långt till närmaste
matvaruaffär eller postkontor ,liksom det kan vara långt till
det dagliga arbetet. Miljöpartiet vill därför kompensera
glesbygdsbor för höga skatter på drivmedel genom ett
särskilt skatteavdrag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om landsbygdens behov av FoU, utbildning och
rådgivning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprättandet av ett sammanhållet forskningsprogram för
landsbygdens roll i samhället,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om vad EU-medlemskapet har inneburit för
glesbygden och vad ett eventuellt medlemskap i EMU kommer att betyda för
glesbygden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast påbörja projektering och arbete med Ostkustbanan för
sträckning längs Norrlandskusten till Haparanda,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Kommunikationskommittén ges i uppdrag att fördjupa en
utredning om möjligheterna till regionala snabbtågsförbindelser,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprustning och framtida utveckling av Inlandsbanan,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om underhåll av landsbygdens vägar och stöd till enskilda vägar,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala utbildningar efter lokala behov,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala gruppers behov av stöd utan styrning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att påskynda moderniseringen av telenätet i glesbygden,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tydligare krav skall ställas på Posten för att ge god service i
hela landet,1
12. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att undersöka vad
den ökade konkurrensen för Posten och dess många uppsägningar inneburit
för minskade möjligheter att fullgöra allmänhetens och riksdagens krav på
god service i hela landet.1