Den regionala problembilden har förändrats över tiden.
Under 1960-talet dominerade glesbygdsproblemen. På
glesbygden var stora delar av befolkningen sysselsatt inom
jord- och skogsbruk som rationaliserades kraftigt. En
omflyttning skedde från glesbygd till städer, från
primärnäringarna till industrisektorn. Regionalpolitikens
uppgift var att bidra till moderniseringen av
näringsstrukturen i svaga regioner.
Under 1970-talet bromsades utflyttningen upp, men de inomregionala
obalanserna var fortfarande stora. Städerna fortsatte att växa medan
landsbygden avfolkades. Nya regionala problem dök upp, som exempelvis
neddragningar av varvsindustrin och gruvindustrin och strukturomvand-
lingen inom stålindustrin i framför allt Bergslagen. De regionala effekterna
av den pågående strukturomvandlingen motverkades delvis av en snabb
utbyggnad av den offentliga sektorn.
Under 1980-talet stannade tillväxten av inom den offentliga sektorn vilket
bidrog till att göra strukturproblemen synliga. Tidsbegränsade regional-
politiska åtgärdspaket genomfördes med avsikt att genom en koncentrerad
satsning under en kort period lösa strukturproblemen. Under
högkonjunkturen i slutet av 1980-talet framstod den regionala problembilden
som koncentrerad kring inlandsproblem. Regionalpolitiken inriktades på att
kompensera framförallt norra Sveriges befolkning och näringsliv för
lägesnackdelar som långa avstånd och små lokala arbetsmarknader.
Nu, när vi passerat mitten av 90-talet, har avsaknaden av regionalpolitiska
hänsynstaganden varit tydlig när den socialdemokratiska regeringen
tillsammans med Centerpartiet presenterat sparpaket efter sparpaket. Den
regionalpolitiske forskaren Ronny Svensson har beskrivit det som att man nu
raserar den regionalpolitik som byggts upp under lång tid. Vissa regioner har
drabbats extra hårt av bantningen av den statliga budgeten. Norrbotten,
Jämtland och Västernorrland i norr samt Blekinge och Gotland i söder är
mest utsatta. Men också kommunerna i Östergötlands kustområden, Östra
Skåne och Siljansregionen är exempel på områden som fått betydande
problem beroende på bristande hänsynstaganden till regionala effekter av
nedskärningspolitiken. Sysselsättning, servicekvalitet och framtidsutsikter
för dessa områden har försämrats. Regeringens och Centerpartiets förslag till
kraftiga nedskärningar i försvarsbudgeten innebär ytterligare svårigheter ur
regionalpolitiskt perspektiv. Sammanfattningsvis kan man säga att den
statliga servicen snabbt försämras och koncentreras till länens eller i ännu
värre fall regioners huvudorter. Detta gäller bl a polisverksamheten,
Vattenfall, försäkringskassan och de nu aktuella tingsrätterna. De mindre
lasaretten håller på att avvecklas liksom vissa andra sjukvårdsspecialiteter i
mindre kommuner. Den viktiga detaljhandeln krymper kraftigt i mindre och
mellanstora tätorter i hela landet. Detta visar tydligt att regionalpolitik inte
bara får handla om det som kallas "den lilla regionalpolitiken" utan att man i
högsta grad måste ha en helhetssyn så att det som kallas "den stora
regionalpolitiken" har rätt inriktning. Det går nämligen inte att justera en
felaktig syn på regionala frågor med diverse regionalpolitiska stöd. Det är
helheten i politiken som är avgörande för om devisen "Hela Sverige skall
leva" ska bli verklighet.
Kristdemokratiska
utgångspunkter för
regionalpolitiken
Ett välfärdssamhälle kräver en samhällsekonomi i balans. En
förutsättning för en god välfärd är en effektiv och ansvarsfull
marknadsekonomi. En väl fungerande marknadsekonomi
bygger på ett samhälle med en grundläggande etisk samsyn.
Marknadsekonomin är i sig inte tillräcklig för att skapa det goda samhället.
Den måste styras av sociala och ekologiska hänsyn. Det är utifrån ett socialt
ansvarstagande viktigt att alla människor oavsett var de bor i landet har
tillgång till arbete, service och en god miljö. Regionalpolitikens uppgift är
att bidra till att utveckla livskraftiga regioner i hela landet.
För att skapa regional balans är det nödvändigt att arbetsmarknadspolitiken
och den ekonomiska politiken harmoniseras med regionalpolitiken. I
huvudsak krävs en aktiv generell regionalpolitik där näringsliv och offentlig
sektor i glesbygd kompenseras för långa avstånd, små lokala marknader, brist
på utbildad personal, sämre kringservice etc.
En effektiv regionalpolitik med målsättningen att hela Sverige ska leva
motverkar att "flaskhalsar" uppstår i ekonomin i en uppgångsfas och minskar
sårbarheten i en konjunkturnedgång.
Den statliga sektorspolitiken måste ta regionalpolitiska hänsyn. Det
övergripande ansvaret för detta är samordning och helhetssyn över
sektorsgränserna. Det bör finnas med i de statliga instruktionerna till de olika
sektorernas verksamheter att man ska ha en helhetssyn där de regionala
faktorerna vägs in i beslutsfattandet.
I statliga verk, myndigheter och bolag där staten har ägarinflytande skall
dess representanter i beslutsfattandet väga in regionalpolitiska effekter.
För att underlätta detta beslutsfattande bör regionalpolitiska
konsekvensanalyser upprättas innan beslut tas som påtagligt kan komma att
förändra förutsättningarna i områden som är beroende av en aktiv
regionalpolitik.
Ett aktuellt exempel är nedskärningarna inom domstolsväsendet där man
nu diskuterar att ta bort de mindre tingsrätterna. Om detta skulle bli
verklighet innebär det att man försämrar rättssäkerhet och sysselsättning samt
service i just de områden som bör ha regionalpolitisk stöttning. Detta är ett
exempel på beslut där man bör genomföra en regionalpolitisk
konsekvensanalys innan man går till beslut. Kristdemokraternas synsätt i just
denna fråga vidareutvecklas i en annan motion.
Regionalpolitiken i ett
Europaperspektiv
Sveriges regionalpolitiska
målsättningar i EU
En målsättning för Sverige i egenskap av medlem i EU är
utifrån ett kristdemokratiskt synsätt att påverka utformningen
av de regionalpolitiska stöden så att de fyller samma funktion
bland EU-länderna som vi menar är avsikten för
regionalpolitiska stöd inom Sverige - nämligen att ge alla
människor oavsett var de bor tillgång till arbete, service och
en god miljö.
Då vi kristdemokrater menar att regionalpolitiken är en ytterst angelägen
uppgift bör Sverige utnyttja de regionalpolitiska stöd från EU som kan
komma ifråga så långt som möjligt.
Sveriges inriktning vid medlemskapsförhandlingarna var att skapa goda
möjligheter för återflödet från strukturfonderna och på så sätt förstärka de
nationella satsningarna.
För svenskt vidkommande är det viktigt att kommuner i samverkan med
länsstyrelser och andra regionala organ och sammansatta arbetsgrupper kan
finna former för ett effektivt samarbete kring regionala utvecklingsprojekt.
Det har varit vissa problem i inledningen av detta samarbete och det är nu
angeläget att man kan trimma organisation och administration kring EU-
stöden så att inte Sverige i onödan tappar de möjliga stöd som finns att tillgå.
Viktiga faktorer för regional
utveckling
Regionalpolitiken kan inte ses isolerad. Insatser från och
förutsättningar inom flera olika politikområden påverkar den
regionala utvecklingen långt mer än de förhållandevis små
anslag som finns för regional utveckling över statsbudgeten
och de något större som nu finns via EU:s strukturfonder. De
direkta anslagen till regionalpolitiken kan trots allt ha en stor
betydelse för den regionala utvecklingen om de satsas på rätt
ställe i rätt tid.
Utifrån subsidiaritetsprincipen är det i första hand ett ansvar för regionerna
att själva ta ansvar för sin utveckling. Ökad kommunal självstyrelse och
regional självstyrelse genom direktvalda regionala fullmäktige skulle stärka
kommunernas och regionernas möjligheter att ta detta ansvar. Regeringen
skall i dagarna föreslå försöksverksamhet på detta område och vi tar ställning
till dess utformning i en särskild motion.
Staten har i första hand ett ansvar att skapa grundläggande och goda
förutsättningar för den regionala utvecklingen genom att garantera
utbildning, infrastruktur och goda villkor för företag och företagande.
Företagsklimatet avgörande för
framgång
En framgångsrik ekonomisk politik för hela landet får
positiva konsekvenser även för den regionala utvecklingen.
Det skapar också utrymme för särskilda regionalpolitiska
satsningar. Dessvärre har regeringens politik inte bidragit till
ett gynnsamt företagsklimat vilket därmed också missgynnar
den regionala utvecklingen. Kristdemokraterna presenterar
särskilda motioner som rör den allmänna näringspolitiken
och dessa förslag är också en del i en regional utveckling och
tillväxt.
Småföretagen
För att de nya jobben ska komma hela landet till del är det
viktigt att villkoren för ny- och småföretagande är
gynnsamma. Nya arbetstillfällen på landsbygd och i glesbygd
måste i huvudsak tillkomma inom småföretagen. Ju fler
småföretag desto mindre sårbarhet vid konjunkturnedgång
och desto bättre förutsättningar att klara av
strukturomvandlingar. I en särskild motion presenterar
Kristdemokraterna en småföretagspolitik som gagnar
landsbygd och glesbygd.
Jordbruks-, skogsbruks- och
fiskepolitiken
Trots att antalet jordbruk dramatiskt har minskat under de
senaste decennierna utgör just jord- och skogsbruken en
betydande del av småföretagen i glesbygd och på landsbygd.
Villkoren för dessa näringar får alltså stor betydelse för den
regionala utvecklingen.
Kristdemokraterna föreslår att ytterligare 200 miljoner, varav hälften
kommer från EU, tas i anspråk genom satsning på jordbrukets
miljöstödsprogram. Vidare motsätter sig Kristdemokraterna att det statliga
stödet till jordbrukets avbytartjänst avvecklas, något som Socialdemokraterna
och Centerpartiet nu genomför. Avbytartjänsten har stor betydelse för
sysselsättningen och utkomstmöjligheterna på landsbygden.
Vad gäller skogsvårdsstyrelserna är utvecklingen mot några få regionala
styrelser olycklig ur regionalpolitisk synpunkt.
Ur regionalpolitisk synvinkel utgör en livskraftig fiskenäring en viktig
förutsättning för en levande skärgård.
I särskilda motioner utvecklas Kristdemokraternas syn på dessa frågor.
Infrastrukturen
En grundläggande förutsättning för ett Sverige i regional
balans är väl utbyggda och fungerande kommunikationer.
Näringslivet, tillgången till arbete och service kräver en god
infrastruktur.
Under flera decennier var investeringarna i väg- och järnvägsnäten
eftersatta. Under den förra mandatperioden vände den dåvarande
fyrklöverregeringen utvecklingen. Investeringarna tredubblades. Den
upprustningen måste fortsätta, och självklart bygga på noggranna samhälls-
ekonomiska bedömningar av olika investeringars lönsamhet. Framväxten av
det gränslösa Europa leder bland annat till att svenska företags
transportkostnader blir relativt större än europeiska konkurrenters. Det gäller
i synnerhet för företag i Norrland. Ett effektivt transportsystem är därför
nödvändigt för att göra näringslivet i hela Sverige konkurrenskraftigt.
Infrastrukturen omfattar även telekommunikationerna. Utnyttjandet av
modern informationsteknik skapar ständigt nya möjligheter att effektivisera
näringsliv, utbildningsväsende och offentlig förvaltning. Det skapar också
helt nya förutsättningar för att utveckla glesbygdsregioner. Möjligheterna att
decentralisera verksamheter och lokalisera företag i glesbygd förbättras
genom användningen av modern informationsteknik.
Vi kristdemokrater accepterade inte regeringens neddragning av bidraget
till enskilda vägar. Det är därför bra att regeringen nu ändrar sig i denna
fråga men för framtiden bör det slås fast att långsiktiga spelregler bör finnas
för det finmaskiga vägnätet där enskilda vägar är en så viktig del.
När regeringen drog ned på anslaget till kommunala flygplatser i
skogslänen har det hårt drabbat just sådana flygplatser som är beroende av
aktiv regionalpolitik. Det är angeläget att man snarast höjer detta anslag och
också i denna fråga har långsiktigt hållbara spelregler. Vi föreslår i vår
budgetmotion att anslaget ska höjas med 15 miljoner kronor.
Vi utvecklar vår syn på IT-utveckling och infrastruktur i särskilda
motioner.
Utbildning och forskning
För den regionala utvecklingen är det av stor betydelse att det
finns tillgång till väl utbildad arbetskraft i hela landet. De
mindre och medelstora högskolorna har en viktig uppgift i
detta avseende. Dessa högskolor har också visat sig kunna ta
tillvara och koppla ihop utbildning med de olika regionernas
särskilda förutsättningar. Initiativ för att främja utbytet
mellan högskolor och näringsliv ska uppmuntras.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också större krav på
fortlöpande kompetensutveckling. Förutom högskolorna är även gymnasie-
skolan och den kommunala vuxenutbildningen viktiga resurser i detta arbete.
Kultur
Ett rikt kulturliv bidrar till att göra orter och regioner
attraktiva för såväl arbetskraft som företag. Det kan
dessutom direkt innebära att arbetstillfällen skapas inom
exempelvis turistnäringen. Det är viktigt att de insatser som
görs inom kulturområdet från olika myndigheter och
kommuner samordnas och sker utifrån en samlad och
långsiktig strategi.
Ett exempel på regeringens planerade neddragningar inom detta område är
länsmusiken som man fr o m 1998 vill minska anslagen till. Detta anser vi är
en felaktig nedskärningspolitik inom kulturområdet.
Kommunala fastighetsavgifter för
vattenkraftsstationer
I och med att uttaget av skatt på elström som produceras av
vattenkraft nu görs om till en fastighetsskatt aktualiseras ett
kristdemokratiskt förslag som skulle gynna de
vattenkraftsproducerande länen. Vårt förslag är att
fastighetsskatten, som nu skall belasta vattenkraftsstationer,
växlas över till en kommunal fastighetsavgift. Detta skulle i
ett slag bli en mycket kraftfull regionalpolitisk insats för de
län som producerar el baserad på vattenkraft.
Skatteväxlingstanken vad gäller fastighetsskatten utvecklas närmare i en
annan motion.
Regionalpolitiska stöd
Som vi tidigare slagit fast är de direkta insatserna för
regionalpolitiska stöd tämligen begränsade. I och med EU-
medlemskapet kommer Sverige nu i åtnjutande av ett antal
nya stödformer i mån av nationella, regionala, kommunala
och privata delfinansieringsformer. Denna möjlighet måste
nu användas fullt ut för att öka möjligheterna till arbete och
boende i hela landet. Regeringen bör också sluta med
stödformer som har direkt motsatt effekt exempelvis de
flyttnings- och pendlingsbidrag som regeringen infört.
Målsättningen med det regionalpolitiska stödet måste vara att det ska ge en
så hög utväxling som möjligt mot de regionalpolitiska målen. Ett litet stöd
som placeras på rätt ställe i rätt tid kan få stor betydelse för den totala
utvecklingen.
Kvinnors företagande
Utvärderingar av regionalpolitiska stöd visar att företag som
drivs av kvinnor är underrepresenterade bland de företag som
fått regionalpolitiskt företagsstöd.
Det mikrostöd som infördes av fyrpartiregeringen under förra
mandatperioden för små projekt var ett steg i rätt riktning, liksom att det nya
landsbygdsstödet saknar en nedre beloppsgräns. Erfarenhetsmässigt väljer
kvinnor att starta företag med mindre investeringar.
Jämställdhetsfrågorna har en särskild dimension i det regionala
utvecklingsarbetet. Ensidiga lokala arbetsmarknader ger inte kvinnorna
rimliga möjligheter till jobb och utveckling. Den nya tekniken, ett
decentraliserat utbildningsutbud och ett ökat kvinnligt företagande kan ändra
på detta. Insatser för kvinnor skall prioriteras i länsstyrelsernas
utvecklingsarbete. Medel har avsatts för att s.k. regionala resurscentra för
kvinnor kan bildas.
Stödområden
Kristdemokraterna anser att det system med stödområden
som har funnits under de senaste åren är ett bra sätt att
avgränsa områden dit direkta regionalpolitiska stöd ska
styras. De delar av landet som ska placeras inom stöd-
områdena ska vara sådana som har speciella lägesnackdelar
och andra regionalpolitiska problem.
Möjligheten att placera in regioner som drabbas av problem vid kraftiga
strukturomvandlingar i tillfälliga stödområden är viktig. På detta sätt kan de
stöd vi nedan redogör för snabbt komma krisdrabbade regioner till del även
om de normalt inte är inplacerade i stödområden.
Vi delar således regeringens syn på att inte nu förändra de nationella
stödområdena.
Regionalt utvecklingsstöd
Regeringens förslag om namnförändringar och
hopläggningar av regionala stödformer till den samlade
beteckningen regionalt utvecklingsstöd synes vara
välgrundat. Villkoren förändras inte i sak vilket är väsentligt.
De regionalpolitiska stöden ska kunna utgå till såväl aktiebolag som
enskilda näringsverksamheter och företag som drivs i kooperativ form.
Landsbygdsstöd för
utveckling
Som landsbygd brukar definieras områden med gles
bebyggelse och med visst avstånd till sysselsättning och
service. Orter med upp till 3 000 innevånare brukar
karakteriseras som landsbygd. Med denna definition bor nära
2,7 miljoner svenskar, eller drygt 30 % av befolkningen, på
landsbygden.
Mål
Det övergripande målet - i överensstämmelse med målen för
regionalpolitiken i stort - är att skapa en livskraftig
landsbygd med människor i alla åldrar och med
arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur. Det
bör betonas att det ska vara en politik för förnyelse där
landsbygdens resurser tillvaratas på ett ansvarsfullt sätt.
I detta sammanhang menar vi kristdemokrater att det är av särskild vikt att
det ideella engagemanget stimuleras. Motsatsförhållande får inte finnas
mellan offentlig och privat service å ena sidan och ideella initiativ å andra
sidan. Det är istället viktigt att skapa förutsättningar för ett utökat
samarbete
där det ideella engagemanget tillvaratas och att undanröja hinder för
föreningar, kooperativ och enskilda till ett ökat ansvarstagande.
Utifrån subsidiaritetsprincipen menar vi kristdemokrater att det är önskvärt
att kommunerna får ett ökat ansvar och inflytande över det regionalpolitiska
stödet. Detta måste självklart ske i samarbete med länsstyrelserna och
Glesbygdsmyndigheten, som har det övergripande ansvaret för samordningen
av insatserna för glesbygdens utveckling. En viktig förutsättning är att
kommuner och regioner har väl utvecklade landsbygdsprogram utformade
nedifrån och upp. I detta sammanhang vill vi gärna lyfta fram byalagen och
byutvecklingsgrupperna som redan aktivt arbetar med att formulera mål och
program för sin bygd på olika platser runt om i Sverige. Vi vill vidare
uppmärksamma samernas betydelse för en levande landsbygd i inre Norrland
och fjällregionen samt vikten av att samernas organisationer ges möjlighet att
delta i framtagandet av regionala planer. Rennäringen och andra samiska
näringsgrenar behöver stärkas och utvecklas. Ett utvecklat samiskt näringliv
innebär de facto också en stärkt social trygghet och ytterligare möjligheter
för samebyarna att överleva.
Boende och kultur
Närheten till naturen, en god livsmiljö och möjlighet till egen
odling och djurhållning är faktorer som innebär livskvalitet
för många människor. De som väljer att leva på landsbygden
har låtit dessa faktorer få större vikt än att tillförsäkras den
närservice som kan ges i större samhällen. Trots detta har
självklart även landsbygdens människor rätt till en
grundläggande service.
Det betyder mycket att det finns lokaler som kan fungera som
samlingspunkter för de olika aktiviteterna som kan förekomma i en bygd.
Inte minst olika kulturella aktiviteter såsom teater och bygdespel förutsätter
att det finns tillgång till en samlingslokal.
Småskalig turism
Sverige är ett naturskönt land med stor variationsrikedom i
landskapet. De milsvida skogarna, sjöarna, älvarna och
fjällen lockar människor från mer tätbefolkade områden i
landet och även från andra länder. Även det odlade
landskapet med hagarna och ängarna och den bygdespecifika
kulturen är attraktivt. Intresset kommer med all sannolikhet
att öka i framtiden.
Det regionalpolitiska stödet har haft och har en stor betydelse för
turistnäringen i många områden, inte minst när det gäller uppförande och
drift av turistanläggningar i olika fjällområden. Den småskaliga
landsbygdsturismen har dock inte dragit någon större nytta av dessa stöd. För
att landsbygdsturismen ska utvecklas på ett positivt sätt krävs en
målmedveten samordning mellan de olika intressenterna. De goda exempel
som finns - t.ex. bondgårdsturism, sameturism och levande fäbodar m.m. -
utgör fina förebilder som måste vidareförmedlas och utvecklas. Detta bör
lyftas upp på ett nationellt plan till ett programarbete som ger bygdeturismen
profil och den status den är värd. Arbetet måste koncentreras på
produktutveckling och marknadsföring.
Ett unikt samarbete som bör stå som förebild är det samarbete som
etablerats genom IEF, Inlandskommunernas Ekonomiska Förening, där ett
20-tal kommuner från Vänern i söder till Gällivare i norr aktivt samarbetar
med Inlandsbanan och Inlandsvägen som de sammanhållande banden. Detta
har vidareutvecklats i samarbete med kommuner söderut och ett aktivt
samarbete pågår nu längs med hela sträckan Gällivare-Halmstad.
Kommersiell service och
samhällsservice
En förutsättning för gles- och landsbygdens fortlevnad är att
det finns en dagligvaruförsörjning på rimligt avstånd. För att
lanthandeln ska kunna fortleva och utvecklas krävs ett ännu
bättre samarbete och ett samlat agerande av alla aktörer - på
lokal, kommunal, regional och central nivå. Det stöd som
finns till kommersiell service måste bevaras.
För landsbygdens utveckling är det också av stor betydelse att
samhällsservicen, dvs utbildning, kultur, samlingslokaler, kommunikationer
etc, hålls på en rimlig nivå. Servicen måste dock anpassas just till
glesbygdens förhållanden och då blir det absolut nödvändigt med
sektorssamordning. Samutnyttjande av lokaler och personal, utnyttjande av
modern informationsteknik etc är viktiga inslag i en sådan samordning.
Landsbygdsstöd
Det landsbygdsstöd som riksdagen beslutat införa bör
bibehållas. Det är viktigt att länsstyrelserna även
fortsättningsvis ges rätt att avgränsa de landsbygdsområden
som - utöver de regionalpolitiska stödområdena - ges rätt till
detta stöd.
I detta sammanhang vill vi även betona vikten av en generös behandling av
de landsbygdsområden som betecknas som skärgårdsområden. Från
stödsynpunkt är det viktigt att länsstyrelserna vid avgränsning av glesbygds-
och landsbygdsområden tar stor hänsyn till de lokala förutsättningarna inom
varje skärgårdsområde.
Det är också helt nödvändigt att projekt och program utformas utifrån den
verklighet som råder. Att anlägga ett nedifrån-och-upp-perspektiv är en
förutsättning för lyckade satsningar.
Nedsatta socialavgifter och
transportstöd
De driftsstöd som finns idag är nedsättning av socialavgifter
inom stödområdena och transportstöd. Dessa stödformer bör
finnas kvar för att utjämna för de lägesnackdelar som
företagen i dessa regioner har jämfört med företag i andra
delar av landet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för regionalpolitiken som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sektorernas ansvar för regionalpolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statens representanter i statliga verk, myndigheter och bolag
skall väga in regionalpolitiska aspekter i beslutsfattandet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regionalpolitiska konsekvensanalyser skall genomföras innan
beslut tas som får regionalpolitiska konsekvenser,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de små tingsrätterna,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges regionalpolitiska målsättningar i EU,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad kommunal och regional självstyrelse för ett ökat ansvar för
den regionala utvecklingen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om långsiktiga och stabila spelregler avseende bidragen till enskilda
vägar,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag till kommunala flygplatser i skogslänen,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsmusiken,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteväxling från statlig fastighetsskatt på vattenkraftsstationer
till kommunal fastighetsavgift,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slopa bidragsformer som motverkar satsningar på
arbetstillfällen och boende i glesbygd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att få i gång regionala resurscentrum för kvinnligt
företagande,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om landsbygdsutveckling,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nerifrån-och-upp-perspektiv i frågan om projekt för regional
utveckling och landsbygdsutveckling,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byalagens betydelse för landsbygdsutveckling,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nationellt programarbete för bygdeturism.