Enligt riksdagens beslut våren 1995 syftar regionalpolitiken
till att skapa en hållbar tillväxt, rättvisa och valfrihet så att
likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela
riket. Regionalpolitiska hänsyn måste genomsyra arbetet på
alla politikområden. Den s.k. lilla nationella
regionalpolitiken eller den regionalpolitik som numer sker i
samarbete med EU är otillräcklig för att balansera effekterna
i en öppen marknadsekonomi som präglas av avreglering,
ökad konkurrens, privatisering och nedskärningar i offentlig
verksamhet.
Inför skapandet av den inre marknaden i EG 1987 konstaterade EG-
kommissionens Peter Schmidhuber att:
Skapandet av den inre marknaden med borttagande av fysiska, tekniska och
skattemässiga barriärer, som ännu existerar mellan länderna, kommer tveklöst
att ge upphov till nya dynamiska krafter som stimulerar tillväxt, men också
hotar regioner som inte kan svara med tillräcklig kraft.
Det som hänt i Sverige, särskilt under de senaste åren med
anpassning av ekonomisk politik till EU:s krav och en
forcerad minskning av de statliga utgifter för att säkra
Sveriges möjligheter att så tidigt som möjligt delta i EMU:s
tredje steg har haft de ogynnsamma effekter på den regionala
balansen som många förutsett.
Statsbudgetens sanering
ökar obalansen
En stor del av de besparingar som sker i statsbudgeten sker
på arbetsmarknads- och socialpolitikens område. Sänkt
arbetslöshetsersättning och ersättning vid sjukdom och
minskningar av andra transfereringar till hushållen som
förtids- och sjukpensioner drabbar de regionalpolitiskt
prioriterade områdena hårdast. Beroende på arbetslöshet,
ålderssammansättning, näringslivsstruktur m m är det de
regionalpolitiskt prioriterade områdena som drabbas av
betydande förluster av inkomster och sysselsättning när
statsbudgeten saneras. Enligt NUTEK:s bedömning
motsvarar den totala effekten av saneringen under budgetåret
1995/96 drygt 4 000 kronor per capita i Norrbotten medan
effekten i Stockholms län är drygt 3 000 kronor per capita
och i Kronobergs län under 2 500 kronor per capita.
Vänsterpartiets förslag till förstärkningar av kommunernas
inkomster och förslag om höjningar av a-kassa samt insatser
på det sociala området i 1997 års budget skulle vara positivt
ur regionalpolitisk synpunkt.
Avregleringens effekter på
infrastrukturen
Den nyliberala tidsanda som präglat såväl forskning som
politiska beslut de senaste åren har medfört att avreglering,
privatisering och ökad konkurrens införts på områden som
tidigare betraktats som områden för naturliga monopol. För
Norrlands inland har de negativa effekterna av avreglering av
flyget varit uppenbara. Posten har än så länge lyckats
upprätthålla ett enhetligt porto för hela landet men
centralisering och datorisering har hittills snarast haft
negativa verkningar i stödområdet. Telia har ålagts att
upprätthålla företagsekonomisk olönsam service i
glesbygden. Vid en eventuell privatisering blir denna politik
svår att upprätthålla. Avreglering av elenergimarknaden
kommer troligen att driva upp taxorna i glesbygden om
kostnaden för långa distributionsnät ska belasta
konsumenterna. Vinsterna av avregleringen kommer
framförallt att tillfalla konsumenterna i landets tätbefolkade
område. Ett fungerande finansieringssystem bör utformas för
avreglerade områden av den samhälleliga infrastrukturen så
att den fungerar i hela landet. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
Regionalpolitisk forskning
I samband med att Statens institut för Regionalforskning,
SIR, får regeringens uppdrag att formulera ett
forskningsprogram för åren 1997-99 bör förutom de två
nämnda huvudområdena, regional utveckling ur
jämställdhetsperspektiv och konsekvenser av medlemskap i
EU, ytterligare två områden ges prioritet. Dels bör nuvarande
regionalpolitiska åtgärdsarsenal utvärderas med avseende på
kostnadseffektivitet och måluppfyllelse, och dels bör frågan
om "den stora regionalpolitiken" och dess effekter bli
föremål för kvalificerad analys. Såväl i bilaga 5 till LU-95
"Sveriges ekonomiska geografi" (NUTEK) som i bilaga 4 till
NUTEK:s anslagsframställning 1997-99 finns viktigt
analysmaterial som påvisar regionalpolitiskt starkt negativa
effekter av avregleringar och bristen på statlig regional
samordning liksom av besparingar inom statsbudgeten och
socialförsäkringssystemet beroende på näringslivsstruktur,
ålderssammansättning och arbetslöshet. Det är viktigt att SIR
kan fördjupa kunskapsbilden härvidlag.
Motverka ökning av
transportkostnader
I den traditionella nationella regionalpolitiken föreslås i
budgetpropositionen inga större ändringar. En viss
minskning av nedsättningen av socialbidragen och en
minskning av transportstödet föreslås. Transportstödet döps
om till transportbidrag . Transportstödet har gett näringslivet
i stödområdet viss kompensation för de mycket långa
avstånden och skapar bättre förutsättningar för att behålla
vissa arbetstillfällen. Av särskilt stor betydelse har
transportstödet varit för trävaruindustrin i glesbygden.
Risken är att ett minskat transportbidrag slår ut en del
företag, och en ökad arbetslöshet i glesbygd kommer givetvis
att belasta statsbudgeten. Ett minskat transportbidrag kan
därför vara kontraproduktivt. När det gäller transportsätt så
är det i de flesta fall lastbilstrafik som står till buds. På grund
av ökade skatter på drivmedel kommer dessa transporter
snarare att bli dyrare än billigare. Förändringar av
transportbidraget bör anstå tills de utredningar som berör
detta område blivit klara. Kostnader för den miljöpåverkan
lastbilstrafiken har tas i huvudsak inte ut av denna trafik.
Nedskärningarna på transportbidraget bör därför avvisas och
70 miljoner kronor tillföras anslaget A 6 på utgiftsområde
19.
Differentierad skatt på
fordonsbränslen
De ökade skatterna på fordonsbränslen är ett betydande
regionalpolitiskt problem. För många är det bara möjligt att
bo kvar i glesbygd om bilen kan användas för transporter till
tätorter för arbete och för fritidsresor. En differentierad skatt
på fordonsbränslen med lägre skatt i glesbygdsregioner och
högre i storstadsregioner skulle bidra till att minska
biltrafiken där kollektivtrafik finns som alternativ. Av
miljöskäl och statsfinansiella skäl är en ökad skattebelastning
på fordonsbränslen nödvändig. Differentieringen är fullt
möjlig att genomföra och skulle lämpligen följa
länsgränserna. En viss "gränshandel" över länsgränserna
skulle givetvis uppkomma men detta sker redan över
landgränsen mot våra grannländer. Skatteskillnaden bör vara
så stor att den ger en regionalpolitisk effekt.
Regeringen bör få i uppdrag att snabbt lägga förslag om en differentierad
skatt på fordonsbränslen.
Statlig verksamhet på
regional nivå
Idag administreras den statliga verksamheten på regional
nivå av länsstyrelserna med länen som geografisk gräns.
Delar av länsstyrelsernas verksamhet är sammankopplad med
och beroende av en samverkan med statliga verk och bolag.
Det handlar om infrastrukturer, om polisverksamhet, om
tillsyns- och utvecklingsarbete. Idag pågår en fortlöpande
omstrukturering av de statliga verken och bolagen.
Banverket, Telia, Vägverket, domstolsväsendet,
kronofogdemyndigheten m.fl. har alla regionaliserat sina
verksamheter. Dessa regionaliseringar har lett till att
organisationen av de statliga myndigheterna allt sämre
stämmer överens med länsstrukturer och de
samarbetsstrukturer som finns över länsgränserna. De sker
enbart efter bedömningar i varje enskilt verk eller bolag. Det
finns ingen samordnad statlig strategi för regionaliseringen.
Resultatet har blivit betydande samordningsförluster på den
regionala nivån. Detta kan innebära effektivitetsförluster.
Regeringen måste analysera utvecklingen noggrant och ta
fram konsekvensbeskrivningar på vilka effekter
regionaliseringen har för ett utvecklat regionalt ansvar på
länsnivå.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att analysera
vilka effekter regionaliseringen av statliga verk och bolag har för ett samlat
regionalt ansvar på länsnivå och att regeringen utifrån denna analys tar fram
en samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter.
En ny och kraftfull
regionalpolitik
Under 1997 måste rimligen tillskottet från EG:s
strukturfonder öka. Oklarheter om hur regelverket för dessa
fonder fungerar, hur organisationen för de olika fonderna
skulle se ut och svårigheten med nationell finansiering har
fördröjt ansökningar och utbetalning av medel. Bara en del
av de medlen har hittills kunnat betalas ut. Under år 1997
borde därför utbetalningarna öka kraftigt och fler projekt
komma igång. Förändringar av den nationella
regionalpolitiken bör utgå bl.a. från de utredningar som nu
utreder de regionalpolitiska effekterna av avregleringar,
sanering av statsbudgeten och transportpolitiken. Regeringen
bör snarast skaffa sig en helhetssyn på hur de olika
politikområdena påverkat regionalpolitiken. Den höga
arbetslösheten i stödområdena och den accelererande
befolkningsutflyttningen är alarmerande tecken. Regeringen
måste återkomma till riksdagen med en ny kraftfull
regionalpolitik som är anpassad till de nya villkor som olika
landsdelar lever under.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformandet av ett finansieringssystem för den samhälleliga
infrastrukturen så att den fungerar över hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till differentierad skatt på fordonsbränslen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och
myndigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny kraftfull regionalpolitik,
5. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag
anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
enligt uppställning:
Anslag
Regeringens förslag
Anslagsförändring
A 6 Transportbidrag
303 000
70 000
Summa för utgiftsområdet
3 726 021
70 000
Stockholm den 7 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Lars Bäckström (v)
Ingrid Burman (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)