Regionalpolitik och inre marknad
Enligt riksdagens beslut våren 1995 syftar regionalpolitiken till att skapa en hållbar tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Regionalpolitiska hänsyn måste genomsyra arbetet på alla politikområden. Den s.k. lilla nationella regionalpolitiken eller den regionalpolitik som numer sker i samarbete med EU är otillräcklig för att balansera effekterna i en öppen marknadsekonomi som präglas av avreglering, ökad konkurrens, privatisering och nedskärningar i offentlig verksamhet.
Inför skapandet av den inre marknaden i EG 1987 konstaterade EG- kommissionens Peter Schmidhuber att:
Skapandet av den inre marknaden med borttagande av fysiska, tekniska och skattemässiga barriärer, som ännu existerar mellan länderna, kommer tveklöst att ge upphov till nya dynamiska krafter som stimulerar tillväxt, men också hotar regioner som inte kan svara med tillräcklig kraft.
Det som hänt i Sverige, särskilt under de senaste åren med anpassning av ekonomisk politik till EU:s krav och en forcerad minskning av de statliga utgifter för att säkra Sveriges möjligheter att så tidigt som möjligt delta i EMU:s tredje steg har haft de ogynnsamma effekter på den regionala balansen som många förutsett.
Statsbudgetens sanering ökar obalansen
En stor del av de besparingar som sker i statsbudgeten sker på arbetsmarknads- och socialpolitikens område. Sänkt arbetslöshetsersättning och ersättning vid sjukdom och minskningar av andra transfereringar till hushållen som förtids- och sjukpensioner drabbar de regionalpolitiskt prioriterade områdena hårdast. Beroende på arbetslöshet, ålderssammansättning, näringslivsstruktur m m är det de regionalpolitiskt prioriterade områdena som drabbas av betydande förluster av inkomster och sysselsättning när statsbudgeten saneras. Enligt NUTEK:s bedömning motsvarar den totala effekten av saneringen under budgetåret 1995/96 drygt 4 000 kronor per capita i Norrbotten medan effekten i Stockholms län är drygt 3 000 kronor per capita och i Kronobergs län under 2 500 kronor per capita. Vänsterpartiets förslag till förstärkningar av kommunernas inkomster och förslag om höjningar av a-kassa samt insatser på det sociala området i 1997 års budget skulle vara positivt ur regionalpolitisk synpunkt.
Avregleringens effekter på infrastrukturen
Den nyliberala tidsanda som präglat såväl forskning som politiska beslut de senaste åren har medfört att avreglering, privatisering och ökad konkurrens införts på områden som tidigare betraktats som områden för naturliga monopol. För Norrlands inland har de negativa effekterna av avreglering av flyget varit uppenbara. Posten har än så länge lyckats upprätthålla ett enhetligt porto för hela landet men centralisering och datorisering har hittills snarast haft negativa verkningar i stödområdet. Telia har ålagts att upprätthålla företagsekonomisk olönsam service i glesbygden. Vid en eventuell privatisering blir denna politik svår att upprätthålla. Avreglering av elenergimarknaden kommer troligen att driva upp taxorna i glesbygden om kostnaden för långa distributionsnät ska belasta konsumenterna. Vinsterna av avregleringen kommer framförallt att tillfalla konsumenterna i landets tätbefolkade område. Ett fungerande finansieringssystem bör utformas för avreglerade områden av den samhälleliga infrastrukturen så att den fungerar i hela landet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Regionalpolitisk forskning
I samband med att Statens institut för Regionalforskning, SIR, får regeringens uppdrag att formulera ett forskningsprogram för åren 1997-99 bör förutom de två nämnda huvudområdena, regional utveckling ur jämställdhetsperspektiv och konsekvenser av medlemskap i EU, ytterligare två områden ges prioritet. Dels bör nuvarande regionalpolitiska åtgärdsarsenal utvärderas med avseende på kostnadseffektivitet och måluppfyllelse, och dels bör frågan om "den stora regionalpolitiken" och dess effekter bli föremål för kvalificerad analys. Såväl i bilaga 5 till LU-95 "Sveriges ekonomiska geografi" (NUTEK) som i bilaga 4 till NUTEK:s anslagsframställning 1997-99 finns viktigt analysmaterial som påvisar regionalpolitiskt starkt negativa effekter av avregleringar och bristen på statlig regional samordning liksom av besparingar inom statsbudgeten och socialförsäkringssystemet beroende på näringslivsstruktur, ålderssammansättning och arbetslöshet. Det är viktigt att SIR kan fördjupa kunskapsbilden härvidlag.
Motverka ökning av transportkostnader
I den traditionella nationella regionalpolitiken föreslås i budgetpropositionen inga större ändringar. En viss minskning av nedsättningen av socialbidragen och en minskning av transportstödet föreslås. Transportstödet döps om till transportbidrag . Transportstödet har gett näringslivet i stödområdet viss kompensation för de mycket långa avstånden och skapar bättre förutsättningar för att behålla vissa arbetstillfällen. Av särskilt stor betydelse har transportstödet varit för trävaruindustrin i glesbygden. Risken är att ett minskat transportbidrag slår ut en del företag, och en ökad arbetslöshet i glesbygd kommer givetvis att belasta statsbudgeten. Ett minskat transportbidrag kan därför vara kontraproduktivt. När det gäller transportsätt så är det i de flesta fall lastbilstrafik som står till buds. På grund av ökade skatter på drivmedel kommer dessa transporter snarare att bli dyrare än billigare. Förändringar av transportbidraget bör anstå tills de utredningar som berör detta område blivit klara. Kostnader för den miljöpåverkan lastbilstrafiken har tas i huvudsak inte ut av denna trafik. Nedskärningarna på transportbidraget bör därför avvisas och 70 miljoner kronor tillföras anslaget A 6 på utgiftsområde 19.
Differentierad skatt på fordonsbränslen
De ökade skatterna på fordonsbränslen är ett betydande regionalpolitiskt problem. För många är det bara möjligt att bo kvar i glesbygd om bilen kan användas för transporter till tätorter för arbete och för fritidsresor. En differentierad skatt på fordonsbränslen med lägre skatt i glesbygdsregioner och högre i storstadsregioner skulle bidra till att minska biltrafiken där kollektivtrafik finns som alternativ. Av miljöskäl och statsfinansiella skäl är en ökad skattebelastning på fordonsbränslen nödvändig. Differentieringen är fullt möjlig att genomföra och skulle lämpligen följa länsgränserna. En viss "gränshandel" över länsgränserna skulle givetvis uppkomma men detta sker redan över landgränsen mot våra grannländer. Skatteskillnaden bör vara så stor att den ger en regionalpolitisk effekt.
Regeringen bör få i uppdrag att snabbt lägga förslag om en differentierad skatt på fordonsbränslen.
Statlig verksamhet på regional nivå
Idag administreras den statliga verksamheten på regional nivå av länsstyrelserna med länen som geografisk gräns. Delar av länsstyrelsernas verksamhet är sammankopplad med och beroende av en samverkan med statliga verk och bolag. Det handlar om infrastrukturer, om polisverksamhet, om tillsyns- och utvecklingsarbete. Idag pågår en fortlöpande omstrukturering av de statliga verken och bolagen. Banverket, Telia, Vägverket, domstolsväsendet, kronofogdemyndigheten m.fl. har alla regionaliserat sina verksamheter. Dessa regionaliseringar har lett till att organisationen av de statliga myndigheterna allt sämre stämmer överens med länsstrukturer och de samarbetsstrukturer som finns över länsgränserna. De sker enbart efter bedömningar i varje enskilt verk eller bolag. Det finns ingen samordnad statlig strategi för regionaliseringen. Resultatet har blivit betydande samordningsförluster på den regionala nivån. Detta kan innebära effektivitetsförluster. Regeringen måste analysera utvecklingen noggrant och ta fram konsekvensbeskrivningar på vilka effekter regionaliseringen har för ett utvecklat regionalt ansvar på länsnivå.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att analysera vilka effekter regionaliseringen av statliga verk och bolag har för ett samlat regionalt ansvar på länsnivå och att regeringen utifrån denna analys tar fram en samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter.
En ny och kraftfull regionalpolitik
Under 1997 måste rimligen tillskottet från EG:s strukturfonder öka. Oklarheter om hur regelverket för dessa fonder fungerar, hur organisationen för de olika fonderna skulle se ut och svårigheten med nationell finansiering har fördröjt ansökningar och utbetalning av medel. Bara en del av de medlen har hittills kunnat betalas ut. Under år 1997 borde därför utbetalningarna öka kraftigt och fler projekt komma igång. Förändringar av den nationella regionalpolitiken bör utgå bl.a. från de utredningar som nu utreder de regionalpolitiska effekterna av avregleringar, sanering av statsbudgeten och transportpolitiken. Regeringen bör snarast skaffa sig en helhetssyn på hur de olika politikområdena påverkat regionalpolitiken. Den höga arbetslösheten i stödområdena och den accelererande befolkningsutflyttningen är alarmerande tecken. Regeringen måste återkomma till riksdagen med en ny kraftfull regionalpolitik som är anpassad till de nya villkor som olika landsdelar lever under.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformandet av ett finansieringssystem för den samhälleliga infrastrukturen så att den fungerar över hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till differentierad skatt på fordonsbränslen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny kraftfull regionalpolitik,
5. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt uppställning: Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring
A 6 Transportbidrag 303 000 70 000
Summa för utgiftsområdet 3 726 021 70 000
Stockholm den 7 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v) Lars Bäckström (v) Ingrid Burman (v) Owe Hellberg (v) Tanja Linderborg (v) Eva Zetterberg (v)
1 Yrkande 2 hänvisat till SkU.