Skärgården är på många sätt unik. Betydande insatser har
gjorts för att bibehålla en levande skärgård. Under de senaste
årtionden har alltfler människor nyttjat skärgården för sin
sommarvistelse samtidigt som den fasta befolkningen
kämpat, ofta under svåra och knappa förhållanden, för att
skärgården skall leva året runt.
Bestämmelser om strandskydd och naturreservat medför tillsammans med
allemansrätt och ett tilltagande friluftsliv inskränkningar i den fasta
skärgårdsbefolkningens nyttjanderätt till sin mark, utan någon form av
kompensation.
Fastighetsskatten - ett akut problem
Ett ännu olöst problem för den bofasta
skärgårdsbefolkningen är den höga fastighetstaxeringen. Det
stora intresset för skärgården har kraftigt drivit upp
fastighetspriser och taxeringsvärden. Detta har blivit särskilt
påtagligt det senaste året då småhus upptaxerats med 25 till
35 procent. Skärgårdsborna har drabbats värst. I kombination
med att Socialdemokraterna har höjt fastighetsskatten
ytterligare från den 1 januari 1996 blir den ekonomiska
situationen för många ohållbar. Den fasta skärgårdsbon, med
låg inkomst, är rik på papperet men inte i verkligheten.
Därtill kommer en dubbelbeskattning på boendet genom
förmögenhetsskatten.
I framtiden blir det ännu svårare för ungdomar att stanna kvar och bosätta
sig i skärgården. Vid generationsskiften tvingas arvingar att sälja gård och
mark för att få medel till arvsskatten.
Skärgårdsbefolkningen, likväl som boende i kustnära områden, borde inte
heller straffas med höga taxeringsvärden på grund av havsutsikt. Om huset
ligger nära vattnet ökar fastighetstaxeringen med mer än en tredjedel vilket
innebär att skatten ökar med mer än 50 procent. Olika särlösningar för
skärgårdsbor och småhusägare i särskilt utsatta områden har diskuterats.
Regeringen har i sin proposition 1996/97:17 föreslagit en tillfällig
skattereduktion under 5 år för de fastigheter vars taxeringsvärde ökat med
mer än 40 procent. Den föreslagna skattelättnaden blir dock i praktiken en
chimär och avvisas.
Det finns flera sätt att angripa problemet. Moderata samlingspartiet har
under mycket lång tid förespråkat att fastighetsskatten tas bort helt. Med
tanke på att fastighetskatten ger staten cirka 19 miljarder kronor i intäkter
årligen kan det, med hänsyn till rådande ekonomiska situation, vara
nödvändigt att ta bort skatten i etapper.
Ett sätt kan vara att ta bort markvärdet från beskattning helt och hållet.
Detta skulle innebära att regionala orättvisor i hela landet och i synnerhet för
skärgårdsbor och boende i kustnära områden skulle kunna kringgås. Det
skulle också innebära att de småhusägare som tvingas flytta från sina hem
eller låna pengar på banken för att kunna betala sin fastighetsskatt får en
skattelättnad med möjlighet att bo kvar i sitt hem.
Fler arbetstillfällen behövs
Det ökade fritidsintresset för skärgården har fört med sig fler
nya arbetstillfällen utanför den traditionella
skärgårdsnäringen: fiske, jordbruk och skogsbruk. En stor
del av skärgårdsbefolkningen är dock i hög grad
mångsysslare för att kunna klara uppehället. Andelen fast
bosatta i skärgården har ökat med ca en tredjedel de senaste
decennierna, framför allt i de delar av skärgården som har en
fast landsförbindelse. Idag bor drygt 8 000 personer i
skärgården. Arbetslösheten bland dessa är stor och särskilt
drabbade är kvinnorna.
Ett av skärgårdens stora problem är bristen på kommunikationer. Väl
fungerande transporter har en avgörande betydelse för öbornas möjlighet att
kunna försörja sig och bo kvar. I detta hänseende kan den snabba
utvecklingen av informationstekniken (IT) på ett markant sett förnya
glesbygdens infrastruktur. IT innebär en fantastisk utvecklingspotential för all
glesbygd, inte minst för skärgården. IT möjliggör fler distansarbeten.
Folksams kundservice på Möja, Stockholms taxiväxel på Ingmarsö och
telemarketing på Ljusterö är bra exempel på detta.
Skärgården är en glesbygd
I många avseenden kan skärgården betraktas som en
glesbygd, vilket också framhållits av den borgerliga
regeringens enmansutredare som föreslagit att öar utan fast
landförbindelse automatiskt borde räknas som glesbygd med
den högsta stödnivån. Detta kan enligt vår mening
genomföras inom ramen för oförändrade anslag av
regionalpolitiken. Det skulle medföra att skärgården, som all
annan glesbygd, skulle få ta del av det statliga
lokaliseringsstödet. Av ekonomiska skäl har företag valt att
förlägga nya arbetsplatser till de delar av landet som åtnjuter
ett lokaliseringsstöd. Om skärgården skulle klassificeras som
glesbygd skulle möjligheten för fler distansarbetsplatser på
öarna öka.
Det skulle också harmoniera med EU:s regler för glesbygd, där Stockholms
skärgård klassificerats som mål 5b-område.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbättra den bofasta skärgårdsbefolkningens villkor,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en tillfällig reduktion av
fastighetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,1
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att på sikt avskaffa
fastighetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,2
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att som ett första steg
avskaffa fastighetsskatten vad avser markvärdet i enlighet med vad som
anförts i motionen,2
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att öar utan fast
landförbindelse klassificeras som glesbygd med högsta stödnivå i enlighet
med vad som anförts i motionen.