Skärgården är på många sätt unik. Betydande insatser har gjorts för att bibehålla en levande skärgård. Under de senaste årtionden har alltfler människor nyttjat skärgården för sin sommarvistelse samtidigt som den fasta befolkningen kämpat, ofta under svåra och knappa förhållanden, för att skärgården skall leva året runt.
Bestämmelser om strandskydd och naturreservat medför tillsammans med allemansrätt och ett tilltagande friluftsliv inskränkningar i den fasta skärgårdsbefolkningens nyttjanderätt till sin mark, utan någon form av kompensation.
Fastighetsskatten - ett akut problem
Ett ännu olöst problem för den bofasta skärgårdsbefolkningen är den höga fastighetstaxeringen. Det stora intresset för skärgården har kraftigt drivit upp fastighetspriser och taxeringsvärden. Detta har blivit särskilt påtagligt det senaste året då småhus upptaxerats med 25 till 35 procent. Skärgårdsborna har drabbats värst. I kombination med att Socialdemokraterna har höjt fastighetsskatten ytterligare från den 1 januari 1996 blir den ekonomiska situationen för många ohållbar. Den fasta skärgårdsbon, med låg inkomst, är rik på papperet men inte i verkligheten. Därtill kommer en dubbelbeskattning på boendet genom förmögenhetsskatten.
I framtiden blir det ännu svårare för ungdomar att stanna kvar och bosätta sig i skärgården. Vid generationsskiften tvingas arvingar att sälja gård och mark för att få medel till arvsskatten.
Skärgårdsbefolkningen, likväl som boende i kustnära områden, borde inte heller straffas med höga taxeringsvärden på grund av havsutsikt. Om huset ligger nära vattnet ökar fastighetstaxeringen med mer än en tredjedel vilket innebär att skatten ökar med mer än 50 procent. Olika särlösningar för skärgårdsbor och småhusägare i särskilt utsatta områden har diskuterats. Regeringen har i sin proposition 1996/97:17 föreslagit en tillfällig skattereduktion under 5 år för de fastigheter vars taxeringsvärde ökat med mer än 40 procent. Den föreslagna skattelättnaden blir dock i praktiken en chimär och avvisas.
Det finns flera sätt att angripa problemet. Moderata samlingspartiet har under mycket lång tid förespråkat att fastighetsskatten tas bort helt. Med tanke på att fastighetskatten ger staten cirka 19 miljarder kronor i intäkter årligen kan det, med hänsyn till rådande ekonomiska situation, vara nödvändigt att ta bort skatten i etapper.
Ett sätt kan vara att ta bort markvärdet från beskattning helt och hållet. Detta skulle innebära att regionala orättvisor i hela landet och i synnerhet för skärgårdsbor och boende i kustnära områden skulle kunna kringgås. Det skulle också innebära att de småhusägare som tvingas flytta från sina hem eller låna pengar på banken för att kunna betala sin fastighetsskatt får en skattelättnad med möjlighet att bo kvar i sitt hem.
Fler arbetstillfällen behövs
Det ökade fritidsintresset för skärgården har fört med sig fler nya arbetstillfällen utanför den traditionella skärgårdsnäringen: fiske, jordbruk och skogsbruk. En stor del av skärgårdsbefolkningen är dock i hög grad mångsysslare för att kunna klara uppehället. Andelen fast bosatta i skärgården har ökat med ca en tredjedel de senaste decennierna, framför allt i de delar av skärgården som har en fast landsförbindelse. Idag bor drygt 8 000 personer i skärgården. Arbetslösheten bland dessa är stor och särskilt drabbade är kvinnorna.
Ett av skärgårdens stora problem är bristen på kommunikationer. Väl fungerande transporter har en avgörande betydelse för öbornas möjlighet att kunna försörja sig och bo kvar. I detta hänseende kan den snabba utvecklingen av informationstekniken (IT) på ett markant sett förnya glesbygdens infrastruktur. IT innebär en fantastisk utvecklingspotential för all glesbygd, inte minst för skärgården. IT möjliggör fler distansarbeten. Folksams kundservice på Möja, Stockholms taxiväxel på Ingmarsö och telemarketing på Ljusterö är bra exempel på detta.
Skärgården är en glesbygd
I många avseenden kan skärgården betraktas som en glesbygd, vilket också framhållits av den borgerliga regeringens enmansutredare som föreslagit att öar utan fast landförbindelse automatiskt borde räknas som glesbygd med den högsta stödnivån. Detta kan enligt vår mening genomföras inom ramen för oförändrade anslag av regionalpolitiken. Det skulle medföra att skärgården, som all annan glesbygd, skulle få ta del av det statliga lokaliseringsstödet. Av ekonomiska skäl har företag valt att förlägga nya arbetsplatser till de delar av landet som åtnjuter ett lokaliseringsstöd. Om skärgården skulle klassificeras som glesbygd skulle möjligheten för fler distansarbetsplatser på öarna öka.
Det skulle också harmoniera med EU:s regler för glesbygd, där Stockholms skärgård klassificerats som mål 5b-område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra den bofasta skärgårdsbefolkningens villkor,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en tillfällig reduktion av fastighetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,1
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att på sikt avskaffa fastighetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,2
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att som ett första steg avskaffa fastighetsskatten vad avser markvärdet i enlighet med vad som anförts i motionen,2
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att öar utan fast landförbindelse klassificeras som glesbygd med högsta stödnivå i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 4 oktober 1996
Margareta E Nordenvall (m) Inger Koch (m)
1 Yrkande 2 hänvisat till FiU.
2 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SkU.