Å ena sidan är Stockholmsregionen Sveriges mest tätbefolkade region med
närmare 1,9 miljoner invånare. Å andra sidan finns områden i Stockholms län
som är ytterst glest befolkade. Kontrasterna i levnadsvillkor är stora och
påtagliga i Stockholmsregionen. Det går igen på område efter område:
Miljöförstörelsen, trängseln, bullret och hetsen är en bild av Stockholms
län. Många människor känner stark oro inför miljöproblemen i regionen.
Samtidigt känner väldigt många stor stolthet över att de lever och bor i en
av världens renaste och naturskönaste huvudstadsregioner: de gröna
lungorna, tystnaden, fjärdarna och ängarna är en annan bild av
Stockholms län.
I Stockholms län finns flera rika och resursstarka människor än någon
annanstans i Sverige. Samtidigt finns stora grupper av människor som på
olika sätt är svagt rustade och som befinner sig i misär och som har stora
sociala problem. Så är t.ex. antalet hemlösa här fler än någon annanstans.
Likaså är antalet missbrukare fler.
Regionen kännetecknas av stora skillnader i boendet från kommun till
kommun och från bostadsområde till bostadsområde. Här finns slitna
bostadsområden som är hårt ansatta av hög arbetslöshet och hög
kriminalitet. Samtidigt finns några av vårt lands mest attraktiva
bostadsområden - åtminstone att döma av prisnivån.
Utbudet av arbetstillfällen är stort och varierande i Stockholms län. Ingen
annan region i Sverige kan erbjuda sådan variation som Stockholms-
regionen när det gäller möjliga yrken och yrkeskategorier. Samtidigt vet
vi att det är oerhört svårt att få ett nytt arbete om man inte redan har en fot
på arbetsmarknaden. Följdriktigt är också arbetslösheten socialt sett
brutalare i Stockholms län än i någon annan region i Sverige.
I Stockholms län finns ett rikt och blomstrande kulturliv. Stora och stolta
nationalscener och institutioner finns sida vid sida med lokala musik- och
teatergrupper. Samtidigt finns de värsta avarterna av kommersialism och
kulturell utarmning i Stockholms län.
Människor från hela världen bor i Stockholms län. Är det någon plats i
Sverige som förtjänar epitetet smältdegel så är det vår region. Samtidigt
råder det inga tvivel om att främlingsrädsla och rasism har slagit rot i
Stockholms län.
Så här kan Stockholms län beskrivas på tröskeln till 2000-
talet: Rika levnadsvillkor sida vid sida med allvarliga
problem. Å ena sidan stora orättvisor. Å andra sidan stora
möjligheter.
Stockholms län - orättvisornas region
I Stockholms län bor rika och fattiga - sida vid sida, blott en
pendeltågsstation emellan. Här bor svenskar och invandrare
- sida vid sida, men ändå väldigt långt borta från varandra.
Här bor arbetande och arbetslösa - sida vid sida, men med
vitt skilda förutsättningar.
Invånarna som lever och bor i Stockholms län har mycket gemensamt, men
ändå inte. Alltför många osynliga kritstreck skiljer den ene från den andre.
Segregationen är påtaglig. Ojämlikheten uppenbar. Orättvisorna slående.
I Stockholmsregionen lever många barn och ungdomar. De flesta har det
bra. De är lyckliga, sunda och nyfikna på livet. De sköter sitt skolarbete och
är aktiva på sin fritid.
Barnens och de ungas liv präglas dock av att de bor i ett storstadsområde.
Många av dem och ännu fler av deras föräldrar, har flyttat hit från andra delar
av Sverige eller från ett annat land. Det betyder att många saknar den
trygghet som består av att ha anhöriga och släktingar på nära håll.
Skillnaderna mellan olika befolkningsgrupper och geografiska områden är
avsevärda. Vi vill peka på tre områden: arbete, hälsa och boende.
Arbete
Trenden är påtaglig: Sysselsättningen minskar i
Stockholmsregionen efter att ha ökat oavbrutet sedan andra
världskriget. Arbetsmarknaden i Stockholms län är stadd i
snabb, strukturell förändring. En ny, stor grupp som är eller
riskerar att bli arbetslös är anställda i den offentliga sektorn.
Att vara arbetslös i en storstad innebär stora risker. Det sociala skyddsnätet
i bemärkelsen social kontroll är betydligt sämre i en storstad där
anonymiteten mellan människor är påtagligare än på mindre orter.
Totalt sett går ca 62 000 personer öppet arbetslösa i Stockholms län. Därtill
skall läggas över 25 000 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det innebär att i
Stockholms län är nästan lika många arbetslösa som i hela Eskilstuna eller
som i Härnösand och Östersund tillsammans. Över 13 000 ungdomar är
öppet arbetslösa.
Hälsa
Hälsa och ohälsa är visserligen subjektiva begrepp, men kan
ändå delvis mätas genom uppgifter om förtidspensionering
och långa sjukskrivningar. Därmed kan man tydligt se att
även på detta område finns osynliga kritstreck mellan
regionens kommuner.
Antalet förtidspensionerade är betydligt fler i södra Stockholms län än i
den norra delen. Invandrarna är oftare förtidspensionerade än svenskar. Det
kanske allra mest skrämmande är att födelsevikten är genomsnittligt lägre för
barn till fattiga föräldrar än för barn som har rika föräldrar.
Boende
Kontrasterna är slående mellan olika bostadsområden i
Stockholms län. Här märks att människor med olika
förhållanden, bakgrund och förutsättningar sannerligen lever
åtskilda. När den sociala segregationen förstärks av en etnisk
segregation uppstår starka motsättningar mellan olika
kategorier av människor inom en och samma region.
Det har blivit allt svårare att ta sig in på bostadsmarknaden i Stockholms
län, samtidigt som antalet vräkningar ständigt ökar. Ingen annanstans finns
motsvarigheten till den "svarta marknad" som i tider av begynnande
bostadsbrist växer snabbt och skoningslöst.
Följden av segregationen - vare sig den är social, etnisk eller demografisk
- är att människor med olika bakgrund och erfarenheter inte naturligt kan
mötas. Demokratin utarmas, klyftor permanentas och stora grupper utanför
samhällsgemenskapen riskerar att hindra en hel region från att kunna
utvecklas.
Vår inställning
Vi menar att Stockholms län riskerar att brytas sönder av
motsättning om inte denna utveckling hejdas. Segregationen
är ett gissel som steg för steg, sakta med obönhörligt, bryter
ned sammanhållningen i samhället. Mot den här bakgrunden,
att Stockholms län otvetydigt är en kontrasternas region,
känner vi - som företrädare för de bägge valkretsarna
Stockholm och Stockholms län - en stark oro inför
okunskapen om levnadsvillkoren i Stockholms län.
Vi anser att alltför många utanför vår regions gränser bara ser det rika,
välmående och livskraftiga Stockholms län. Alltför få ser skuggsidorna i
regionen. Alltför ofta stöter vi på en närmast slentrianmässig aversion mot
Stockholms län.
Naturligtvis inser vi vilka slags mekansimer som föder och göder denna
Stockholmsfientlighet. När centralmakten i Stockholm inte förmår att lösa
alla de problem som människor känner runt om i Sverige är det lätt att man
sätter likhetstecken mellan centrala politiska maktcentra som finns i
Stockholms innerstad och Stockholmsregionen som helhet.
Men detta är felaktigt och farligt - inte bara för Stockholmsregionen, utan
även för hela landet. Vi anser att utvecklingen mot en växande
Stockholmsfientlighet måste brytas. Vår allmänna inställning kan
sammanfattas i följande punkter:
Skall hela Sverige leva måste hela Stockholms län kunna leva. En god
utveckling i Stockholms län är nödvändig för hela Sveriges utveckling.
Men även det omvända gäller: En god utveckling i övriga landet är
nödvändig för Stockholms läns framtid. Därmed anser vi också att
Stockholmsregionens problem inte kan lösas genom att resurser tas i
anspråk från andra regioner i landet.
Sverige är för litet för konflikter mellan regionerna. Därför kommer vi
med kraft att motarbeta alla tendenser till ökad splittring mellan
regionerna. Vi vill i stället se en diskussion om hur en nationell
arbetsfördelning skall se ut mellan regionerna. Stockholms läns
konkurrenter är inte, skall inte och får inte vara Jämtland eller Halland,
utan är snarare Hamburg eller Köpenhamn.
För att möjliggöra en jämlik utveckling i varje region i landet måste det
regionala inflytandet stärkas. Det innebär att vi vill öka möjligheterna för
de folkvalda att själva fördela resurser inom sin region för att därmed
skapa utrymme för en långsiktig och hållbar utveckling som står i
överensstämmelse med miljöns krav. För Stockholms läns del innebär
detta bl.a. att vi vill bevara och slå vakt om den inomregionala
skatteutjämningen och ytterligare utveckla landstinget till ett
länsparlament.
Vi menar att statsmakterna måste betrakta problemen i
Stockholms län med betydande allvar. Självfallet motsätter
vi oss inte att stora ekonomiska resurser - såväl nationella
som från EU - måste satsas på att hela Sverige skall kunna
leva.
Vad vi efterlyser är emellertid en mer nyanserad syn på de behov som finns
i Stockholms län.
Att Stockholms innerstad är överhopad med statliga verk, institutioner och
företagsledningar har Rinkeby, Flemingsberg eller Hovsjö föga utbyte av. Att
genomsnittsinkomsten är hög i Stockholms län säger väldigt lite om
levnadsvillkoren för de 100 000-tals människor som bor i de stora
miljonprogramsområdena i regionen. Att andelen arbetslösa i Stockholms län
är lägre än i andra regioner säger inte så mycket när antalet arbetslösa är så
väldigt mycket större i vår region.
Sammantaget menar vi att statsmakterna måste se betydligt mer nyanserat
på varje regions särart och problem. Att tala om "Stockholms län" är många
gånger ett alldeles för trubbigt begrepp när skillnaderna inom Stockholms län
är så stora. En sådan nyansering kan förhoppningsvis bidra till att öka
förståelsen för Stockholmsregionens speciella problem, vilket i sin tur skulle
bidra till att minska motsättningarna mellan regionerna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett nytt synsätt i regionalpolitiken beträffande
olikheterna inom regionerna.
Stockholm den 5 oktober 1996
Sören Lekberg (s)
Sylvia Lindgren (s)
Pär Nuder (s)
Ingemar Josefsson (s)
Carina Moberg (s)
Juan Fonseca (s)
Anita Johansson (s)
Åsa Stenberg (s)
Dag Ericson (s)
Eva Arvidsson (s)
Björn Ericson (s)