Beräkningar, bl a i budgetpropositionen men även andra
beräkningar, tyder på att de statliga myndigheterna och
verken under de tre åren 1996-1998 kommer att säga upp
mellan 10 000 och 15 000 statsanställda. (Deras uppsägning
beror till en stor del på nedläggningar av regementet, vilket
har diskuterats en hel del den senaste tiden.) Tidigare har en
hel del vikarier sagts upp, nu verkar uppsägningarna ha fått
ett nytt mönster.
Myndigheter och verk har under senare år fått möjlighet att själva bestäm-
ma hur deras organisation skall se ut, rent geografiskt. Det nya mönstret
tyder på att man nu, allt oftare, försöker ta ut de generella besparingarna
genom att lägga ihop lokala verksamheter till större enheter. Den
ekonomiska vinsten med detta kan diskuteras, vilket t ex framgått i medierna
den senaste tiden. Vinsten med att t ex lägga ihop två tingsrätter äts upp av
resekostnader, kostnader för utvidgade lokaler osv.
Uppsägningarna vid dessa sammanslagningar följer ett bestämt mönster.
Det är administrativ personal och assistentpersonal som blir övertaliga,
medan handläggande personal flyttas till den nya orten. Denna utveckling
kan vi se inom t ex kronofogde- och åklagarmyndigheterna, skattemyndighe-
ten och sannolikt inom en snar framtid inom domstolsväsendet. Utveck-
lingen förstärks genom en liknande utveckling inom t.ex. Posten och SJ. Den
får en hel rad olyckliga konsekvenser.
Förutom att de kalkyler som ligger till grund ofta kan ifrågasättas, mot-
verkar denna utveckling riksdagens beslut inom framförallt jämställdhets-
och regionalpolitiken. De som sägs upp är i huvudsak äldre kvinnor med
relativt låg utbildning, men med ofta 15-25 år i tjänsten. Dessa uppsägningar
sker i mindre orter med en relativt sett svagare arbetsmarknad.
Om regionalpolitiken lyckas skapa tio jobb till stora kostnader för staten i
en mindre ort i t.ex. Norrbotten, kan den statliga sammanslagningspolitiken
leda till att femton jobb förloras. Detta mönster kan iakttas på en mängd
mindre orter, framförallt i glesbygd. Staten bedriver alltså en omvänd
regionalpolitik. Det man bygger upp med den ena handen, den regional-
politiska, river man ned med den andra, den förvaltningspolitiska. Staten
måste sluta med sin omvända regionalpolitik!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens omvända regionalpolitik.
Stockholm den 2 oktober 1996
Lena Sandlin (s)
Rinaldo Karlsson (s)
Lars U Granberg (s)
Lars Lilja (s)