I dag ser vi ökande klyftor: Vi ser klyftor mellan dem som
har en låg eller ingen inkomst från arbete och dem som är
välbetalda, klyftor mellan de välutbildade och dem som ännu
inte har fått tillfälle att utveckla sina förmågor och
möjligheter, klyftor mellan tillväxtområden kring
storstäderna och skogslänens glesbygder. Att minska dessa
klyftor måste stå främst på dagordningen.
Arbetslösheten ökar nu i skogslänen medan den minskar i andra delar av
landet. Tjugofem procent av ökningen av arbetslöshet finns i Norrbotten.
Detta gör att vi starkt känner hotet av en ny flyttvåg mot storstäderna.
Utvecklingen mot ökad regional obalans måste med kraft motverkas. Den
regionala balansen behövs inte bara av fördelningsskäl. Fördelningsmålet går
hand i hand med skapandet av tillväxt. En regional fördelning är i själva
verket en förutsättning för tillväxt. Vi vill bygga vidare på och utveckla den
tradition av solidaritet och sammanhållning som präglat det svenska
samhället. Sverige ska hållas samman. Det är ur det perspektivet som man
ska betrakta regionalpolitiken.
Regional utveckling påverkas av beslut inom i stort sett alla samhälls-
sektorer. En god regional utveckling kräver att man inom viktiga områden
tar hänsyn till de effekter som politiken får i olika regioner. En systematisk
samordning mellan olika sektorer är dessutom en förutsättning för att de
totala effekterna av beslut inom respektive område kan förutses. Regional-
politiken måste präglas av helhetssyn och genomsyra alla politikområden.
Genom en bra utveckling i landets alla regioner skapas också en god
nationell tillväxt.
Den gemensamma sektorn
har större betydelse i
skogslänen
Självklart är den ekonomiska politiken, saneringen av statens
finanser och kampen mot arbetslösheten helt avgörande för
människors möjligheter att bo och leva i hela landet. Den
glesa befolkningen, de långa avstånden, den sneda
åldersfördelningen, näringslivets struktur och den låga
skattekraften skapar dock särskilda förutsättningar och
svårigheter för skogslänen när det gäller att upprätthålla en
godtagbar servicenivå och medför att beroendet av den
gemensamma sektorn är särskilt stort. Vissa kommuner och
landsting har idag betydande ekonomiska svårigheter, bland
annat beroende på ökande socialbidragskostnader som hör
ihop med arbetslösheten. Vi förutsätter att regeringen noga
följer denna utveckling och vidtar nödvändiga åtgärder vid
behov.
Investeringar i infrastruktur, ny teknik, utbildning och kompetensutveck-
ling är insatser som är av särskild betydelse för utvecklingen och tillväxten i
skogslänen.
Samordning av verksamheter i den gemensamma sektorn är exempel på
lösningar som vid en lokal anpassning kan göra det möjligt att behålla
service även i orter med litet befolkningsunderlag. Från samhällets sida bör
initiativ i denna riktning underlättas och stödjas. Regelverken måste konti-
nuerligt ses över.
Bolagiseringar och
regionaliseringar är ett hot
mot den regionala balansen
Infrastrukturverken har i detta sammanhang en central roll.
Den verksamhet de svarar för måste bidra till omfördelning
och regional balans. De senaste årens bolagiseringar,
privatiseringar och marknadsanpassningar har gått snabbt
och har genomförts utan tillräckliga analyser av följderna i
landets olika delar. Erfarenheterna av avreglering av till
exempel flygtrafiken är i huvudsak negativa.
Regionaliseringarna har också inneburit försämrad service
och kontakter lokalt, men också en utarmning av kompetens.
Det är därför med tillfredsställelse som vi noterat att regeringen, i linje
med tidigare krav från skogslänen, tillsatt en särskild utredare med uppdrag
att utvärdera regionalpolitiska konsekvenser av beslut. Vi kommer noga att
följa denna utredning och förutsätter att regeringen vidtar lämpliga åtgärder
vid behov.
Vi vill återinföra ett helhetsansvar i bolag, verk och myndighetsledningar.
Analyser av de regionalpolitiska konsekvenserna av beslut inom de olika
sektorsområdena måste göras innan besluten om förändringar fattas.
Regionalpolitiska hänsyn måste byggas in i beslutsprocesserna inom de olika
sektorsområdena. Likaså bör effekterna av den sammanslagning och
regionalisering av verksamheterna som pågår noga analyseras. Det snäva
lönsamhetsintresset måste vägas mot krav på närhet och rimlig servicenivå.
Det måste vara regeringens skyldighet att effektivt samordna och analysera
beslut som kan få regionalpolitiska konsekvenser.
Vi kräver en omfattande studie som tydligt visar de regionalpolitiska
effekterna för skogslänsregionerna av en eventuell svensk anslutning till
EMU.
I samband med beslutet om avreglering av elmarknaden framförde vi våra
farhågor om höjda elpriser. Tyvärr tvingas vi konstatera att våra farhågor
besannats. Rapporter visar på kraftigt höjda elpriser och att konkurrensen
inte fungerat på det sätt regeringen förutsatt. En utvärdering av avregleringen
med särskild inriktning på konsekvenserna för glesbygden måste snarast
komma till stånd.
Styrsystem i affärsverken
och regionerna måste
utvecklas
De enkla affärsmässiga principer för resultatstyrning som
tillämpats har visat sig otillräckliga som styrmedel när det
gäller affärsverk och sådant som är avgörande i
infrastrukturen. För att kunna styra våra resurser och vår
infrastruktur är det nödvändigt att utveckla och finna nya
styrsystem. Det är särskilt viktigt när det gäller områden där
teknikutvecklingen går fort som till exempel inom
teletrafiken.
Exempel på andra typer av styrsystem finns bland annat i USA. Där styr
allmänintresset med enkla metoder genom att ge bindande föreskrifter om
vilka vinstmarginaler som får räknas in i taxorna utifrån politiskt prioriterade
mål, till exempel att begränsa elkonsumtionen. Företagen, ofta privata, som
sköter distributionen/försörjningen av el, post, vatten etc får höga vinster när
måluppfyllelsen är hög och lägre när måluppfyllelsen är låg. Vi anser att det
är intressant att undersöka möjligheterna till styrsystem där den nationella
täckningsgraden för till exempel flyg, tåg, telefon, postservice ligger till
grund för vinstmarginalerna.
I bygder med stora avstånd och relativt sett många små tätorter och utpräg-
lad glesbygd, där biltrafiken knappast orsakar utsläpp som hotar miljön och
kollektivtrafiken i stort sett saknas, är det nödvändigt att utforma ett
differentierat system för bensinskatt, vilket kan bidra till den regionala
balansen.
En kraftfull statlig regional politik som tar tillvara de regionala och lokala
krafterna ställer krav på en utvecklad och kraftfull politik inom regionen.
Därför måste avgörande beslut i större utsträckning än vad som sker idag
fattas lokalt och regionalt. Det är också i länen som samordning i
statsförvaltningen kan leda till större effektivitet.
De regionalpolitiska stöden
är ett viktigt komplement
De regionalpolitiska stöden är ett viktigt komplement till
sektorspolitiken.
Regionalpolitiken ska vara så utformad att den stöder den allmänna
näringspolitiken och medverkar till att höja den ekonomiska tillväxten i
landet. Den pågående decentraliseringen av resurser och befogenheter måste
fortsätta. Stödsystemen ska vara flexibla och anpassas efter lokala behov och
förutsättningar. Förenklingar i regelverken måste också fortsätta. Därmed
används resurserna effektivare.
Vi förutsätter att den påbörjade decentraliseringen av arbetsmarknads-
politiken följs upp, att krångliga, hindrande regler undanröjs, så att alla
resurser medverkar till att halvera arbetslösheten till sekelskiftet.
En minskning av krångliga regler och byråkrati är ett måste även för att
underlätta företagsuppbyggnad. Samtidigt måste samhällets bidragsformer
utformas så, att duktiga entreprenörer och goda idéer stimuleras och dåliga
idéer avråds. Bristen på rikskapital är idag ett stort hinder för fortsatt
utveckling. Mindre företag har svårt att klara finansiering av produkt- och
idéutveckling.
Tillgången på riskkapital måste allmänt förbättras, samtidigt som nya
former med mer regionalt förankrad kapitalmarknad behöver utvecklas. Mer
lokalt ägande och riktad finansiering bygger ett starkt och uthålligt företagan-
de.
Regionalpolitiken och EU
Många i skogslänen röstade nej i folkomröstningen och har
fortfarande en negativ inställning till medlemskapet i EU. Vi
anser att vi måste ta tillvara de möjligheter som följer med
EU-medlemkapet och strukturfonderna. De ekonomiska
resurser som ställs till förfogande från EU ska mötas av
nationella medel. Staten måste ta ett stort ansvar för att
regionerna fullt ut ska kunna använda strukturfonderna.
Medlemskapet i EU och tillgången till strukturfonderna får
inte heller leda till att den nationella regionalpolitiken
försvagas.
De erfarenheter skogslänen fått av målarbete och projektansökningar
måste användas i det fortsatta arbetet att förenkla ansökningsförfaranden.
Nationella regler får inte i onödan försvåra och fördyra projekten.
Återföring av vinstmedel av
vattenkraften
Skogslänen tillför folkhushållet mycket stora resurser genom
sina naturtillgångar bland annat vattenkraften. Det är rimligt
att avkastningen av dessa tillgångar i ökad utsträckning
kommer regionen i fråga till godo.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitikens innehåll och utformning för beaktande i
samband med utarbetandet av förslag till framtida regionalpolitik.
Stockholm den 3 oktober 1996
Carin Lundberg (s)
Leif Marklund (s)
Hans Stenberg (s)
Rune Berglund (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Leo Persson (s)