Målet för regionalpolitiken måste vara att öka den enskildes
möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort. Politiska
insatser kan i begränsad omfattning utjämna levnadsvillkoren
mellan olika delar av landet. Istället bör regionalpolitiken
utformas så att olika bygders och regioners unika
förutsättningar att skapa goda levnadsvillkor tas tillvara.
Från Folkpartiet liberalernas sida har vi därför under drygt ett decennium
varit pådrivande för en allmän förändring av regionalpolitiken. Tidigare
handlade den om lokaliseringspolitik: Regional balans skulle åstadkommas
genom att centralt placerade beslutsfattare identifierade vilka investeringar
som var på gång och såg till att dessa förlades till problemdrabbade regioner.
Grundtanken var att sysselsättning kunde planeras fram genom myndig-
hetsbeslut.
Den förändring vi länge förespråkat innebär en övergång till mobiliserings-
politik: Regionalpolitikens mål uppnås genom att satsa på den enskilda
människan och hennes förmåga till skapande. Varje region har sina styrkor,
sina unika möjligheter. Dessa kan endast tas tillvara genom lokala initiativ.
Tyngdpunkten ligger i decentralisering, nyetableringar, småföretag och lokal
samverkan.
Mobilisering av lokala resurser kan inte kommenderas fram genom poli-
tiska beslut. Men regionalpolitiken kan på olika sätt stödja, underlätta och
stimulera utveckling. Denna ambition innebär att en lång rad områden, som
inte i snäv mening brukar kategoriseras som regionalpolitik, blir allt viktiga-
re. Skapande förutsätter kontakter och utbyte, därför är kommunikationer
väsentliga. Utbildning och forskning, liksom ett vitalt kulturutbud, blir också
centrala ingredienser. En allmän politik som underlättar små- och nyföre-
tagande blir av central betydelse.
Folkpartiet liberalernas politik för att förverkliga målet att öka den enskil-
des möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort sammanfaller därför med
huvudinriktningen på vår politik - en politik för mänsklig växt.
Hot mot den regionala balansen uppstår idag om regeringen inte förmår
sanera statens finanser och därmed skapa förutsättningar för en lägre ränte-
nivå och ett investeringsvänligt klimat. Regionalpolitiska stödformer blir
verkningslösa om inte de grundläggande ekonomiska förutsättningarna för
tillväxt kan skapas.
Av avgörande betydelse för olika bygders och regioners möjligheter att
erbjuda goda levnadsmiljöer är att den ekonomiska politiken också skapar
goda betingelser för företagande och företagare. Idag hotas därför den
regionala utvecklingen av regeringens brist på insikt om förutsättningar för
livskraftiga småföretag. Om riskkapital dubbelbeskattas, momsen krävs in i
förtid, extra arbetsinsatser drabbas av hög marginalskatt och arbets-
marknaden görs inflexibel genom föråldrade regleringar kommer de
regionalpolitiska medlen inte att kunna bidra till resursmobilisering. Vad vi
här anfört om mobilisering av lokala resurser bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Landsbygden lever
Närheten till naturlandskap och till människor är ett viktigt
inslag i vardagslivet för dem som bor i vårt lands glest
bebodda bygder. Särpräglade och alltfort livskraftiga
levnadsmönster berikar den svenska kulturen och utgör ett
vitalt bidrag till mångfalden i den europeiska gemenskapen.
När initiativkraftiga människor satsar ensamt eller tillsammans, då blir det
utveckling. Mycket av den mänskliga kraften finns på landsbygden. I små
kommuner där förutsättningarna för många utomstående betraktare verkar
obefintliga, startar en positiv process. Denna vitalitet och växtkraft är en
tillgång för vårt samhälle. Den blir alltmer påtaglig i en tid då vi vet att vi
måste få Sverige på fötter igen, då det krävs tillväxt i ekonomin för att
arbetslösheten skall kunna pressas ner.
Landsbygden skall inte bara bevaras. Det gäller också att utnyttja den stora
potential som vår landsbygd besitter. Det gäller att nå en balanserad
utveckling, där storstadsområdena avlastas och där landsbygdens fina miljö
utnyttjas för tillväxt. Landsbygden erbjuder värdefulla resurser, passande
infrastruktur och aktiva människor. Ett nyskapande sker idag, där
landsbygden går i täten i fråga om demokratiutveckling, företagande,
kultursatsningar och servicelösningar.
Utbildning
Utbildningsnivån hos befolkningen blir allt viktigare för att
en region skall kunna hävda sig och utvecklas. Människor
kommer i framtiden att behöva utbilda sig många gånger
under sin livstid då metoder, teknik och kunskap fort blir
inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmarknaden
kräver dessutom att våra exportprodukter innehåller en hög
teknisk och kvalitativ nivå. För att klara dessa krav måste
högre utbildning bli tillgänglig för fler, så att vi i Sverige kan
skaffa oss en högre allmän utbildningsnivå än genomsnittet i
världen. Tid och plats är de begränsande faktorerna i
sammanhanget. Distansutbildning är en metodik som kan ge
fler människor tillgång till högre utbildning, vidareutbildning
och fortbildning.
Av speciell vikt för landsbygden är att högskolorna tar sitt ansvar för
distansundervisning. Att etablera en god distansundervisning, som kräver en
egen metodik, är en krävande uppgift. Dessutom måste bristen på daglig
direktkontakt med lärare kompenseras genom en hög kvalitet på tekniken
man använder liksom läromedlen, veckoslutsmöten, snabba lärarreaktioner,
resurser för resor m.m.
En god distansundervisning kräver en stark basorganisation hos den
högskola som anordnar den. Vinsten är att studenterna med hjälp av teknik
kan få tillgång till internationella lärare, levande distansnätverk, inter-
nationella databaser och därigenom en bättre utbildning. Vi i Folkpartiet
liberalerna är övertygade om att undervisningen första året i högskolan på
sikt och inom många ämnen kan ges via distansmetodik.
Statens skola för vuxna i Härnösand har fungerande distansundervisning.
Den bör kunna vara motor i en utveckling och spridning av distanspedagogik
för en gymnasial nivå. På samma sätt kan de distansnätverk som redan finns
t ex mellan universitetet i Umeå, Mitthögskolan, högskolan i Luleå samt
universiteten i Linköping och Uppsala vara inspiratörer till de högskolor och
universitet som ännu inte kommit i gång.
För landsbygden är det speciellt viktigt att nätverk kan etableras. När sam-
verkan råder mellan ortens företagare, grundskolan, komvux, gymnasie-
skolan och högskolan ökar regionen som helhet sin kompetens genom att
invånarna höjer och moderniserar sina kunskaper.
Folkpartiet liberalerna vill etablera postgymnasial utbildning som normal-
nivå, d v s minst hälften i varje årskull bör gå vidare till sådan utbildning i
t ex högskola. Här fyller de regionala högskolorna en dubbel funktion. Dels
behöver de studerande inte lämna regionen för att få högre utbildning samt
fort- och vidareutbildning. Dels får det lokala näringslivet tillgång till
kompetens som man annars kanske inte haft vare sig råd eller mod att skaffa
sig.
Ett flexibelt gymnasium är en viktig del i att öka allmänkompetensen. Att
alla elever får plats på gymnasiet, med en inriktning de själva valt, är därför
ett mål att sträva mot. Genom den snabba utbyggnad av gymnasieskolan som
skett under de senaste åren har Sverige kommit ett stort steg närmare detta
mål.
Utveckling av distansmetodik även för gymnasister skulle bl a underlätta
för landsbygdens ungdomar att slippa tröttsamma bussresor till närmaste
gymnasieort. En gymnasieskola i landsbygd kan också vara så mycket mera
än en skollokal. Lärare och elever liksom lokaler och utrustning kan fungera
som en allmän kompetenshöjande resurs för orten.
Modern informationsteknik (IT) är ett verktyg som används alldeles för lite
i dagens utbildningar. Den som saknar kunskap om IT kommer att vara
handikappad på framtidens arbetsmarknad. Folkpartiet liberalernas ambition
är att alla skall ha moderna kunskaper och då ingår kunskap om
informationsteknik som en självklarhet. Vi har tidigare myntat begreppet "en
dator till varje skolbarn" som ett uttryck för denna ambition. Med det menar
vi att alla skolor skall rustas med tekniska möjligheter, lärarna skall
fortbildas, bildskärmspedagogiken skall utvecklas interaktivt och datorer
skall användas som hjälpmedel i alla ämnen. Vad vi här anfört om
utbildningens betydelse bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Kultur
Tillgång till kultur är en mycket viktig förutsättning för att
skapa utvecklingskraft och en anda av kreativitet på
landsbygden. För det första är kultur i sig en kreativ
verksamhet, och skapande och utvecklingskraft inom detta
område föder lätt samma tendenser på andra. För det andra
utgör kulturyttringar ofta viktiga inslag i en nödvändig
omprövning - ett exempel är de bygdespel, som inte sällan
samlat medborgarna till gemenskap och nytänkande. För det
tredje är tillgång till kultur en viktig förutsättning för att
kunna attrahera och behålla nya landsbygdsinnevånare.
Kultur är därför ingen lyx, som kan ges lägre prioritet än
andra ansträngningar att utveckla landsbygden.
Regionalpolitiska medel bör kunna användas för kulturella insatser i
landsbygd. Dessa möjligheter kan inrymmas inom länsanslagets post för
projektverksamhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Sambruk och effektivisering
I dag håller man på att pröva nya former för att samordna
servicen på landsbygden. Det innebär t.ex. att statliga verk
och myndigheter som post, arbetsförmedling, lokalkontor för
länsstyrelse och utvecklingsfond samverkar med kommunen,
så att både personal- och lokalkostnader kan pressas. Inte
sällan handlar det om att finna smidiga och informella
lösningar för att kunna säkerställa en god service. Det är
viktigt att sådana förslag uppmuntras och prövas och inte
kvävs av traditionellt tänkande.
I linje med Folkpartiet liberalernas allmänna krav om en förnyelse av den
offentliga sektorn anser vi att man bör pröva ytterligare vägar för att
säkerställa offentlig service. Till exempel bör det bli regel att statliga
myndigheter måste pröva möjligheterna att köpa tjänster från privata företag
i syfte att utröna om detta kan medföra att en verksamhet kan förbättras/
bevaras.
För att öka lönsamheten i landsbygdsbutiken eftersträvar den att bli central
för fler serviceslag. Biblioteksverksamhet, post- och apoteksärenden är
exempel på service som sköts via butiken. Det är i detta sammanhang viktigt
att betona att butiker som tar på sig ansvaret för dessa verksamheter driver
dem på lång sikt så att inte bygden står utan service bara något år efter det
att
den ordinarie offentliga verksamheten försvunnit.
Ibland brukar det hävdas att reformer av den offentliga sektorn -
innefattande decentralisering av besluten och ökad valfrihet för den enskilde
- främst skulle vara ett intresse för boende i tätorter. Det är där man har
flera
skolor, daghem och vårdcentraler att välja mellan, påpekar man.
En förnyad offentlig sektor är också ett intresse för landsbygden. Dels för
att den är en viktig arbetsgivare, icke minst för kvinnor i landsbygd, dels för
att det är än viktigare där med lokalt anpassade och flexibla lösningar när
tryggheten skall garanteras. Med stora och centralstyrda organisationer finns
en stor risk att förhållanden i mer tätbefolkade delar av landet får styra
verksamheternas utformning.
Husläkarsystemet, där den enskilde ges möjlighet att själv välja läkare och
etableringsfrihet råder, skapar möjligheter för flexiblare vård i större närhet
av boendeorten på landsbygden. Ett exempel är att det skulle bli förenat med
mindre byråkrati att skapa små 2-läkarstationer på landsbygden.
Småföretagen
På många mindre orter har småföretagen en stor betydelse
för att skapa livskraft i bygden. Ofta är företagen knutna till
den särskilda känsla som kan finnas på olika orter.
"Företagarandan" utgör en del av den lokala kulturen.
Småföretagen ger också en mer differentierad arbetsmarknad än när orter
domineras av ett stort företag. Detta ökar möjligheterna för återflyttning till
bygden t.ex. efter studier. En differentierad arbetsmarknad är nödvändig för
att klara det s.k. "medföljarproblemet": Att båda makar behöver arbete i
närheten av bostadsorten.
En politik som gynnar mindre företag är därför också en politik som
säkerställer möjligheter till sysselsättning och utkomst på landsbygden.
En ekonomisk politik som befrämjar allmän tillväxt är nödvändig också
för småföretagen. Det är vidare viktigt att svensk exportindustri har goda
möjligheter och väljer att investera i Sverige. I många fall är landsbygdens
mindre företag underleverantörer till större företag. Därför är exempelvis
EU-medlemskapet och en skattepolitik som befrämjar tillväxt och satsningar
på utbildning och infrastruktur viktiga.
Svensk lagstiftning, svenskt näringsliv och svenska fackföreningar har ett
storföretagsperspektiv som måste brytas. Småföretagen tyngs i dag av
krångel, byråkrati och en lagstiftning som är illa anpassad till deras storlek
och verksamhetsformer. Därför bör en förenklad bolagsform införas för
mindre företag, som bland annat underlättar kombinationsverksamhet. Inte
minst den arbetsrättsliga lagstiftningen har i dag en utformning som är bättre
anpassad för storföretag. Bland annat måste arbetstagarbegreppet förtydligas,
så att det står klart om en person är uppdragstagare eller anställd.
Hantverket spelar en viktig roll på landsbygden. Många landsbygdsbor är
förtrogna med hantverkstekniker vilka är av stort värde för servicen för
bofasta och fritidsboende. I själva verket är hantverkskunnande ofta en
förutsättning för en väl fungerande försörjning på landsbygden. Vad vi här
har anfört om småföretagens betydelse för landsbygdens utveckling bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De regionalpolitiska
stödformerna
Folkpartiets linje i regionalpolitiken utmärks av en
långtgående decentralisering av besluten till regional nivå
och förenkling och schablonisering av de regionalpolitiska
stödformerna. Denna strategi var också huvudinriktningen i
prop 93/94:140 som låg till grund för riksdagens beslut om
regionalpolitiken våren 1994. Vi välkomnar därför en fortsatt
inriktning av de regionalpolitiska stödformerna i enlighet
med denna linje.
Regeringen föreslår dock en försämring i systemet med nedsatta social-
avgifter. Nedsättningen föreslås minskad från tio till åtta procentenheter.
Folkpartiet liberalerna anser att minskade sociala avgifter är en bra väg att
stimulera företagandet varför vi med oro ser på regeringens hantering av
denna fråga. Många av de IT-baserade tjänsteföretag som etablerats inom
stödområdet under de senaste åren har haft en klar fördel av de sänkta
socialavgifterna. Försvinner denna fördel kan andra nackdelar väga över och
företagen flyttar. De är ju inte alls beroende av fasta investeringar. Vidare
omöjliggör regeringens förslag en slutlig utvärdering av effekterna av denna
regionalpolitiska stödform.
Den moderna informationstekniken möjliggör att företag inom exempelvis
data- och tjänstenäringarna kan etablera sig i landsbygdsområden. Samtidigt
finns inom dessa branscher ett särskilt stort behov av personkontakter - när
det gäller tjänstenäringarna ingår kundkontakten som en logiskt nödvändig
del av verksamheten. Behovet av persontransporter är därför extra stort.
Vi anser det naturligt att de stödformer som utgår för s.k. "mjuka
investeringar" (exempelvis i marknadsföring) skall kunna användas för att
stödja sådana tjänsteresor för företagare eller anställda på landsbygden.
Därmed bör vissa olägenheter som uppstått i samband med att person-
transportstödet avskaffades undanröjas. Sker inte detta bör ett återinförande
av persontransportstödet, utformat så att även mindre företag kan dra nytt av
det, övervägas.
För att underlätta den för företagarna ofta mycket krångliga ekonomiska
planeringen och redovisningen bör länsstyrelserna ges möjlighet att, i
samband med företagsstöd, avdela medel ur länsanlaget för att bekosta
ekonomisk expertis som står till förfogande för företagaren under en
treårsperiod.
Organiserandet av EU:s målområden får inte heller innebära att stöd-
områdesindelningen utökas till allt större del av landet. Detta motverkar
effektiva satsningar i de mest utsatta delarna. Vad vi anfört om utspädningen
av de regionalpolitiska stöden till allt större områden i landet bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
De statliga verken och
myndigheterna
De besparings- och rationaliseringskrav som regering och
riksdag ålägger statliga verk och myndigheter får inte
medföra slentrianmässig nedläggning av mindre enheter
spridda över landet. Det drabbar företag, människor,
kompetensnivå, förnyelseförmåga och regionalt inflytande.
De statliga funktionerna måste vara landstäckande. Den nya
tele- och datatekniken medger kvalificerad och
kostnadseffektiv verksamhet över hela landet.
Det krävs breda och noggranna konsekvensanalyser i verk och
myndigheter före beslut om indragningar. Mera av helhetssyn och tvär-
sektoriella avvägningar. Det finns allt för många avskräckande exempel från
Kriminalvårdsstyrelsen, Telia, Posten, Vägverket, Banverket med flera verk.
På tur står skattemyndigheterna och tingsrätterna med flera viktiga
myndigheter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
EU:s strukturstöd
De nya möjligheter för regionalpolitiska satsningar som
öppnats genom medlemskapet i Europeiska unionen innebär
att regionalpolitiken i snäv mening tillförs ytterligare medel.
Dessa resurstillskott skall på effektivaste och mest
ändamålsenliga sätt utnyttjas för att bidra till att de
regionalpolitiska målen nås. Inom strukturfondernas olika
målområden kommer nya former för lokalt och regionalt
inflytande att byggas upp. Vi anser att detta kan leda till att
spännande samarbetsmönster utvecklas. Men detta får inte
innebära att byråkrati och målområden utvecklas så att det
hämmar eller förhindrar en naturlig utveckling av
småföretagandet. Tillväxten av den byråkrati som behövs för
administrationen av målområdena måste med all kraft
motverkas. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Utredning om
regionalpolitiken
Förutsättningarna för regionalpolitiken har ändrats drastiskt i
och med Sveriges EU-medlemskap. Enligt Folkpartiets
mening är det därför hög tid att man nu ser över hela
regionalpolitiken och inte bara transportstödet för att se vilka
krav och möjligheter EU-medlemskapet innebär och hur den
framtida fördelningen av de samlade resurserna skall göras
och hur byråkratin skall begränsas.
Det finns även andra skäl att se över regionalpolitiken, bl.a. att pröva
stödområdesindelningen. Det finns anledning att börja ifrågasätta systemet
med tillfälliga stödområden. Enligt vår mening är det inte rimligt att en bygd
tvingas vara inplacerad i ett tillfälligt stödområde i tio år. En diskussion bör
därför föras om stödområdena skall falla under det permanenta stödområdet.
Dessa frågor bör en regionalpolitisk utredning se över. Riksdagen bör
därför uppdra åt regeringen att tillsätta en parlamentarisk utredning med syfte
att se över hela regionalpolitiken.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det avgörande i att mobilisera lokala resurser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om landsbygden som resurs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningens betydelse för den regionala utvecklingen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kulturella insatser på landsbygden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen för landsbygden av förnyelsen av den offentliga
sektorn,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småföretagens betydelse för landsbygdens utveckling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de regionalpolitiska stöden och utspädningen av dessa,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de statliga verken och myndigheternas regionalpolitiska ansvar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de möjligheter som EU:s strukturstöd innebär och att onödigt stor
byråkrati i handläggningen med kraft motverkas,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en parlamentarisk utredning i syfte att se över hela
regionalpolitiken.
Stockholm den 4 oktober 1996
Sigge Godin (fp)
Torsten Gavelin (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Eva Eriksson (fp)
Lennart Rohdin (fp)
Lennart Fremling (fp)