med anledning av prop. 1996/97:16 En arbetsrätt för ökad tillväxt
Inledning
Regeringen har efter två år av vankelmod lyckats samla sig
till ett förslag beträffande arbetsrätten. De förslag som
presenteras når tyvärr inte upp till ambitionen att stimulera
tillväxten genom att bidra till ökad flexibilitet och smidighet
på arbetsmarknaden. Tvärtom riskerar flera av förslagen
istället att leda till mindre flexibilitet. Vi kristdemokrater är
av den uppfattningen att regeringens förslag inte är
tillräckliga för att ge någon positiv effekt på tillväxten. Det
märks tydligt att regeringen backar i sina ståndpunkter för att
tillgodose vissa partsintressen. Detta har lett till en alltför
utslätad proposition.
En ny arbetsrätt
Arbetsrätten har en lång tradition i Sverige. Redan kring
sekelskiftet växte arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer
fram och de första kollektivavtalen skrevs under. Så
småningom erkändes rätten att sluta kollektivavtal i
lagstiftning. Arbetsdomstolen inrättades 1928. Ända fram till
slutet av sextiotalet rådde relativt samförstånd mellan
arbetsgivare och arbetstagare och konflikter löstes via avtal.
Under sjuttiotalet skapas så den formella arbetsrätten med
alla de regleringar som ännu idag finns kvar i stort sett
oförändrade; anställningsskyddslagen,
medbestämmandelagen, främjandelagen,
förtroendemannalagen, jämställdhetslagen m fl. Först under
de senaste åren har behovet av modernisering och förändring
kommit till uttryck. Från 1993 blev det tillåtet med privata
arbetsförmedlingar och uthyrning av arbetskraft. Under den
förra mandatperioden ändrades anställningsskyddslagen
genom bl a förlängd provanställningstid och vissa undantag i
turordningsreglerna.
I takt med förändringar på såväl arbetsmarknaden som i samhället i stort
har behovet av förändringar också i arbetsrätten gjort sig gällande. Arbets-
rätten i Sverige utformades för det traditionella industrisamhället. Idag
organiseras arbetet på ett helt annat sätt. Anställningsformerna varierar. De
anställda har en större möjlighet att i det dagliga arbetet själva planera och
besluta. Organisationerna har blivit plattare. Informationstekniken och inter-
nationaliseringen har påverkat arbetsmarknadens funktionssätt. Det blir allt
vanligare att delar av arbetstiden är förlagd till hemmet. Kristdemokraterna
menar att det är en absolut nödvändighet att arbetsrätten anpassas till dagens
arbetsmarknad. Förändringarna skall skapa enkelhet i regelverket och ge
utrymme för flexibilitet och lokalt anpassade lösningar.
Lokala kollektivavtal
Lagen om anställningsskydd är i stort sett helt dispositiv. Det
innebär att de centrala arbetsmarknadsparterna kan göra
avvikelser genom kollektivavtal. Avtal som inskränker
arbetstagares rättigheter är dock ogiltiga. Tidigare har gällt
att kollektivavtal om avvikelse skall godkännas av central
arbetstagarorganisation. Nu föreslår regeringen att avvikelser
vad gäller regler om tidsbegränsade anställningar i 5-6 §§,
turordningsreglerna i 22 § och reglerna om företrädesrätt till
återanställning i 25-27 §§ samt den närmare beräkningen av
förmåner enligt 12 § (lön och andra förmåner under
uppsägningstid) skall kunna göras på det lokala planet.
Förutsättningen för att detta skall få ske är att det mellan
parterna i andra frågor finns kollektivavtal på central nivå.
Kristdemokraterna anser att inriktningen mot mer lokal
anpassning av arbetsrätten är helt riktig. Det är på det lokala
planet de bästa förutsättningarna finns att anpassa regler till
de där rådande förhållandena.
Vi finner dock att regeringens förslag gällande krav på centralt kollektiv-
avtal inte är nödvändigt utan snarare missgynnar arbetsplatser där sådant
avtal inte finns idag. Överhuvudtaget innebär regeringens förslag problem
för arbetsplatser som har arbetstagare som inte är organiserade eller saknar
kollektivavtal. Kristdemokraterna finner det olyckligt att dessa arbetstagare
och arbetsgivare inte skall få möjlighet att göra motsvarande avvikelser från
Anställningsskyddslagen genom en överenskommelse. Enligt vår uppfattning
bör regeringen snarast utreda hur detta skall lösas och återkomma till
riksdagen med förslag.
Överenskommen
visstidsanställning
Regeringen föreslår att det införs en ny anställningsform -
överenskommen visstidsanställning. En arbetstagare skall i
denna anställningsform kunna vara anställd högst 12
månader under tre år hos samma arbetsgivare. Högst fem
personer hos en arbetsgivare skall samtidigt kunna vara
anställda utan att skäl för detta anges. De 12 månaderna kan
vara uppdelade i flera perioder om minst en månad.
Regeringen föreslår vidare att ett företag som inte tidigare
har några anställda skall få tillämpa överenskommen
visstidsanställning under en tid om högst 18 månader. 18-
månadersregeln får utnyttjas i tre år från det att den första
personen anställdes.
Även detta är ett i sin ambition bra förslag, men dock otillräckligt.
Kristdemokraterna menar att tidsramarna 12 respektive 18 månader är alltför
korta för att ge någon effekt på arbetsmarknaden. Vårt förslag är att
överenskommen visstidsanställning skall kunna gälla maximalt 24 månader.
Denna tidsram skall gälla oberoende av om företaget tidigare har anställda
eller inte. Någon gräns för hur många som kan anställas med denna
anställningsform anser vi inte behövs. En sådan begränsning kan motverka
syftet att stimulera till nyanställningar. Vi menar vidare att denna
anställningsform bör ersätta de många former för visstidsanställning som
finns i anställningsskyddslagen, med undantag av vikariat, säsongsanställ-
ning och provanställning. Detta skulle förenkla lagen.
Inom vissa branscher håller man redan idag på att förhandla bort rätten till
den av regeringen föreslagna nya anställningsformen. Vi menar att det, för
att en ny anställningsform ska få genomslag, i lagen bör anges att den skall
gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer.
Förlängd provanställning
Den tidigare regeringen införde möjligheten till 12 månaders
provanställning, alltså en förlängning från den tidigare, och
nuvarande, begränsningen om 6 månader. I vissa
verksamheter kan det vara svårt att redan efter sex månader
bedöma om en arbetstagare är rätt för uppgiften eller för
arbetstagaren att bedöma om detta är rätt arbetsuppgifter för
honom eller henne. Kristdemokraterna föreslår därför att
provanställningstiden skall förlängas från sex till 12
månader.
Referenstid för
återanställning
Regeringens föreslår att referenstiden för återanställning
utsträcks från nuvarande två år till tre år. Kristdemokraterna
ser inget skäl till denna förändring och yrkar därför avslag på
regeringens förslag på denna punkt. Förslaget torde vid
genomförande minska flexibiliteten och arbetsgivarnas
incitament att nyanställa.
Bortre gräns för vikariat
Regeringen föreslår en gräns om sammanlagt högst tre år
under en femårsperiod för vikariatsanställningar. Överskrids
denna gräns blir anställningen automatiskt en
tillsvidareanställning.
Bakgrunden till regeringens förslag är den stora mängden vikariat, ofta s k
rullande vikariat, inom kommunal- och landstingssektorn. Kristdemokraterna
anser liksom regeringen att detta förhållande måste betecknas som ett miss-
förhållande. Vi är dock av den uppfattningen att regeringens förslag att
använda lagstiftning är felaktigt eftersom det bekämpar symptomet medan de
verkliga problemen förblir olösta. Problemet är komplext och har bl a sin
grund i den ledighetslagstiftning vi har i Sverige. Dagens arbetsmarknad
präglas också av en mycket hög arbetslöshet. Vi anser att arbetsgivare och
arbetstagare på de berörda arbetsplatserna på frivillig väg bör kunna minska
förekomsten av rullande vikariat. Vi är vidare övertygade om att mer konkur-
rens skapar en naturlig press på arbetsgivarna att organisera sin arbetsplats på
det för arbetstagarna bästa sättet. Arbetsgivarna tvingas att anpassa
arbetsvillkoren till vad arbetstagarna vill ha. Bra arbetsvillkor blir en
naturlig
konkurrensfaktor.
Uppsägningstid
Regeringen föreslår att uppsägningstiderna sätts i relation till
anställningstid och inte som nu i relation till arbetstagares
ålder. Kristdemokraterna finner att detta är en bra förändring.
Mer likvärdiga uppsägningsregler för yngre och äldre
arbetskraft torde göra arbetsgivare mer benägna att anställa
äldre arbetstagare. Enhetlighet i regelverket är också
eftersträvansvärt.
I konsekvens med att ålder inte längre skall vara avgörande för beräkning
av uppsägningstid bör inte heller ålder användas som parameter för beräk-
ning av anställningstid. För att förändringen beträffande ålder skall få de
positiva konsekvenser som regeringen har tänkt sig bör därför den regel i 3 §
anställningsskyddslagen som ger arbetstagare över 45 år rätt att tillgodoräkna
sig extra anställningstid slopas. Regeln stadgar att vid beräkning av
anställningstid får arbetstagare tillgodoräkna sig en extra anställningsmånad
för varje anställningsmånad som arbetstagaren har påbörjat efter 45 år, dock
max 60 månader. Detta får sin betydelse vid bestämning av turordning vid
uppsägning (22 §) och företrädesrätt till återanställning (26 §) liksom storlek
på skadestånd (39 §).
De nya reglerna för uppsägningstid skall gälla nya anställningar ingångna
efter den 1 januari 1997. För anställningar ingångna dessförinnan gäller
gamla regler. Detta innebär att två system för beräkning av uppsägningstid
kommer att gälla samtidigt. Någon bortre tidsgräns har inte föreslagits. Detta
kommer säkerligen att ställa till med problem i den praktiska handläggning-
en. Visserligen måste retroaktiv lagstiftning motverkas, men vi menar ändå
att regeringen bör återkomma till riksdagen med en lösning för hur denna
övergångsproblematik skall lösas. Troligtvis bör ett slutdatum för den gamla
ordningen sättas.
Företrädesrätt till
återanställning
En arbetstagare som varit anställd hos en arbetsgivare i mer
än 12 månader under en tidsperiod av två år (nuvarande
regler) har företrädesrätt till återanställning om arbetsgivaren
behöver ny arbetskraft. Denna företrädesrätt gäller för
närvarande under uppsägningstiden och 12 månader framåt i
tiden. Regeringen föreslår att företrädesrätten skall förkortas
till att gälla under uppsägningstiden och nio månader efter
anställningens upphörande. Kristdemokraterna menar att
regeringen visar på en riktig viljeinriktning med sitt förslag
men att förslaget inte går tillräckligt långt. Enligt vår
uppfattning bör företrädesrätten minskas från dagens 12
månader till sex månader.
Företrädesrätt för
deltidsanställda
Andelen personer som arbetar deltid är stor. Framför allt är
det kvinnor som arbetar deltid. Många gånger är detta en
önskan från arbetstagaren själv, men många arbetar
ofrivilligt deltid och har därmed en önskan att gå upp i
arbetstid. Deltidsanställningar har använts på ett otillbörligt
sätt genom att vissa arbetstagare och arbetsgivare gemensamt
kommit överens om en deltidsanställning i kombination med
arbetslöshetsförsäkring. För att komma tillrätta med denna
problematik beslutade riksdagen under förra året om
begränsningar i möjligheter för deltidsarbetslösa att få a-
kassa. Mot denna bakgrund föreslår regeringen nu att
deltidsanställda som till arbetsgivaren anmäler intresse för
ökad sysselsättningsgrad skall ha företrädesrätt till en sådan
anställning.
Kristdemokraterna anser att stor flexibilitet skall råda när det gäller
arbetstagares önskemål om arbetstider. Livsförhållandena varierar och med
dem ofta önskemålen om hur man vill lägga upp sin arbetstid. Arbetsgivare
och arbetstagare bör vara lyhörda för varandras behov vad gäller arbetstid.
Detta måste givetvis också gälla arbetstagares önskan att utöka sin tjänst.
Vad gäller regeringens förslag om företrädesrätt till ökad sysselsättningsgrad
menar vi dock att detta inte är rätt lösning. Den svenska arbetsmarknaden
behöver inte mer av stelbenthet och tvingande regler utan snarare en ökad
flexibilitet. I likhet med förslaget om vikariat minskar regeringens förslag om
företrädesrätt för deltidsanställda flexibiliteten när det gäller rekrytering,
personalsammansättning och organisation. Det kommer med sannolikhet att
leda till färre nyanställningar. Det är snarare genom en arbetsmarknad där
sund konkurrens råder mellan olika arbetsgivare som förutsättningarna är
bäst att naturligt lösa denna problematik. Kristdemokraterna yrkar på avslag i
denna del av regeringens förslag.
Turordningsreglerna
Regeringen föreslår inga förändringar av de s k
turordningsreglerna. Detta har varit den mest debatterade
frågan i arbetet med att förändra arbetsrätten. Regeringen
väljer att passa i frågan med motiveringen att "reglerna är
viktiga för både arbetstagarna och arbetsgivarna. Detta visar
att frågan primärt är de avtalsslutande parternas ansvar."
Samtliga arbetsrättsliga regler kan anföras som "viktiga för
både arbetstagarna och arbetsgivarna". Med denna syn skulle
därmed inga förslag över huvudtaget komma från
regeringens bord. Med hänvisning till att frågan är viktig för
arbetsmarknadens funktionssätt bör regeringen ha en
ståndpunkt och ett förslag i denna del. Regeringen bör också
beakta den allt större grupp av arbetsgivare som inte
tillämpar kollektivavtal utan tillämpar lagens regler. De
påverkas inte av eventuella kollektivavtalsregleringar.
Fyrpartiregeringen införde möjligheten till att undanta två personer från
turordningsreglerna. Därmed skapades möjlighet att behålla vissa nyckelper-
soner. Denna regel var särskilt viktig för mindre företag. Kristdemokraterna
föreslår att de tidigare reglerna skall återinföras.
Fackets vetorätt vid
entreprenad
I medbestämmandelagen finns en regel som innebär att
arbetsgivare som planerar att låta en entreprenör utföra ett
visst arbete för sin räkning skall förhandla med den
arbetstagarorganisation till vilken han är bunden av
kollektivavtal innan beslut fattas. Facket har rätt att i vissa
fall lägga veto och därmed hindra arbetsgivaren att anlita
entreprenör. Fackets vetorätt begränsar arbetsgivarens
beslutsrätt över sin verksamhet. Fyrpartiregeringen tog bort
den aktuella paragrafen, men den återinfördes av den
socialdemokratiska regeringen efter valet 1994.
Kristdemokraterna föreslår att regeln återigen slopas.
Blockad mot enmansbolag
Enmansbolag är särskilt känsliga för förhållanden utanför
bolagets kontroll som påverkar produktionen negativt, t ex
förseningar i leveranser. Arbetstagarorganisationers rätt att
vidta blockad mot ett enmansbolag, som t o m saknar
kollektivavtal och anställda, är en ur alla synvinklar felaktig
regel. Kristdemokraterna föreslår att förbud införs för
blockad av enmansbolag, alltså i enlighet med vad som
infördes under fyrpartiregeringens tid.
Privata arbetsförmedlingar
1993 instiftades lagen om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft (1993:440) som gav tillåtelse till
privata arbetsförmedlingar. Arbetsförmedlingsmonopolet
upphörde alltså. Uthyrningsverksamheten har haft en mycket
stark utvecklingstakt de senaste åren och i oktober i år
invigdes Sveriges första privata arbetsförmedling i
Stockholm.
Kristdemokraterna såg lagens tillkomst som en mycket viktig åtgärd i syfte
att öka flexibiliteten och smidigheten på arbetsmarknaden. Regeringen har
tillsatt en utredare att se över lagens tillämpning. Utredningen skall avlämnas
senast den 31 december 1996. Kristdemokraterna är av den uppfattningen att
konkurrens mellan olika arbetsförmedlingsverksamheter är en välkommen
utveckling som kan öka effektiviteten inom området och leda till fler nyan-
ställningar. En eventuell inskränkning i denna möjlighet kan inte
accepteras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag gällande krav på centralt
kollektivavtal vid lokal anpassning av arbetsrätten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att lokal
anpassning av arbetsrätten även skall kunna göras på arbetsplatser där
kollektivavtal saknas eller där arbetstagarna är oorganiserade,
3. att riksdagen beslutar att tidsbegränsningen för den nya
anställningsformen överenskommen visstidsanställning skall vara högst 24
månader,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att högst fem personer
samtidigt får vara anställda i den nya anställningsformen,
5. att riksdagen beslutar att överenskommen visstidsanställning skall
ersätta de nuvarande formerna för visstidsanställning, med undantag av
vikariat, säsongsanställning och provanställning,
6. att riksdagen beslutar att överenskommen visstidsanställning enligt lag
skall gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer,
7. att riksdagen beslutar om att möjligheten till provanställning förlängs
från nuvarande sex månader till tolv månader,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängning av referenstiden
för återanställning,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om en bortre gräns för vikariat,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att minska förekomsten av rullande vikariat,
11. att riksdagen beslutar att den regel i 3 § anställningsskyddslagen som
ger arbetstagare över 45 år rätt att tillgodoräkna sig extra anställningstid
slopas,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
övergångsproblematiken med två parallella system för beräkning av
uppsägningstid skall lösas,
13. att riksdagen beslutar att företrädesrätten till återanställning minskas
från nuvarande tolv månader till sex månader,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt för
deltidsanställda,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibilitet och konkurrens i frågan om arbetstider,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förändrad lagstiftning kring turordningsreglerna,
17. att riksdagen beslutar om möjligheten att undanta två personer från
turordningsreglerna,
18. att riksdagen beslutar att arbetstagarorganisations vetorätt vid
entreprenad slopas,
19. att riksdagen beslutar om förbud mot blockad av enmansbolag,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om privata arbetsförmedlingar.