Inledning
Regeringen har efter två år av vankelmod lyckats samla sig till ett förslag beträffande arbetsrätten. De förslag som presenteras når tyvärr inte upp till ambitionen att stimulera tillväxten genom att bidra till ökad flexibilitet och smidighet på arbetsmarknaden. Tvärtom riskerar flera av förslagen istället att leda till mindre flexibilitet. Vi kristdemokrater är av den uppfattningen att regeringens förslag inte är tillräckliga för att ge någon positiv effekt på tillväxten. Det märks tydligt att regeringen backar i sina ståndpunkter för att tillgodose vissa partsintressen. Detta har lett till en alltför utslätad proposition.
En ny arbetsrätt
Arbetsrätten har en lång tradition i Sverige. Redan kring sekelskiftet växte arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer fram och de första kollektivavtalen skrevs under. Så småningom erkändes rätten att sluta kollektivavtal i lagstiftning. Arbetsdomstolen inrättades 1928. Ända fram till slutet av sextiotalet rådde relativt samförstånd mellan arbetsgivare och arbetstagare och konflikter löstes via avtal. Under sjuttiotalet skapas så den formella arbetsrätten med alla de regleringar som ännu idag finns kvar i stort sett oförändrade; anställningsskyddslagen, medbestämmandelagen, främjandelagen, förtroendemannalagen, jämställdhetslagen m fl. Först under de senaste åren har behovet av modernisering och förändring kommit till uttryck. Från 1993 blev det tillåtet med privata arbetsförmedlingar och uthyrning av arbetskraft. Under den förra mandatperioden ändrades anställningsskyddslagen genom bl a förlängd provanställningstid och vissa undantag i turordningsreglerna.
I takt med förändringar på såväl arbetsmarknaden som i samhället i stort har behovet av förändringar också i arbetsrätten gjort sig gällande. Arbets- rätten i Sverige utformades för det traditionella industrisamhället. Idag organiseras arbetet på ett helt annat sätt. Anställningsformerna varierar. De anställda har en större möjlighet att i det dagliga arbetet själva planera och besluta. Organisationerna har blivit plattare. Informationstekniken och inter- nationaliseringen har påverkat arbetsmarknadens funktionssätt. Det blir allt vanligare att delar av arbetstiden är förlagd till hemmet. Kristdemokraterna menar att det är en absolut nödvändighet att arbetsrätten anpassas till dagens arbetsmarknad. Förändringarna skall skapa enkelhet i regelverket och ge utrymme för flexibilitet och lokalt anpassade lösningar.
Lokala kollektivavtal
Lagen om anställningsskydd är i stort sett helt dispositiv. Det innebär att de centrala arbetsmarknadsparterna kan göra avvikelser genom kollektivavtal. Avtal som inskränker arbetstagares rättigheter är dock ogiltiga. Tidigare har gällt att kollektivavtal om avvikelse skall godkännas av central arbetstagarorganisation. Nu föreslår regeringen att avvikelser vad gäller regler om tidsbegränsade anställningar i 5-6 §§, turordningsreglerna i 22 § och reglerna om företrädesrätt till återanställning i 25-27 §§ samt den närmare beräkningen av förmåner enligt 12 § (lön och andra förmåner under uppsägningstid) skall kunna göras på det lokala planet. Förutsättningen för att detta skall få ske är att det mellan parterna i andra frågor finns kollektivavtal på central nivå. Kristdemokraterna anser att inriktningen mot mer lokal anpassning av arbetsrätten är helt riktig. Det är på det lokala planet de bästa förutsättningarna finns att anpassa regler till de där rådande förhållandena.
Vi finner dock att regeringens förslag gällande krav på centralt kollektiv- avtal inte är nödvändigt utan snarare missgynnar arbetsplatser där sådant avtal inte finns idag. Överhuvudtaget innebär regeringens förslag problem för arbetsplatser som har arbetstagare som inte är organiserade eller saknar kollektivavtal. Kristdemokraterna finner det olyckligt att dessa arbetstagare och arbetsgivare inte skall få möjlighet att göra motsvarande avvikelser från Anställningsskyddslagen genom en överenskommelse. Enligt vår uppfattning bör regeringen snarast utreda hur detta skall lösas och återkomma till riksdagen med förslag.
Överenskommen visstidsanställning
Regeringen föreslår att det införs en ny anställningsform - överenskommen visstidsanställning. En arbetstagare skall i denna anställningsform kunna vara anställd högst 12 månader under tre år hos samma arbetsgivare. Högst fem personer hos en arbetsgivare skall samtidigt kunna vara anställda utan att skäl för detta anges. De 12 månaderna kan vara uppdelade i flera perioder om minst en månad. Regeringen föreslår vidare att ett företag som inte tidigare har några anställda skall få tillämpa överenskommen visstidsanställning under en tid om högst 18 månader. 18- månadersregeln får utnyttjas i tre år från det att den första personen anställdes.
Även detta är ett i sin ambition bra förslag, men dock otillräckligt. Kristdemokraterna menar att tidsramarna 12 respektive 18 månader är alltför korta för att ge någon effekt på arbetsmarknaden. Vårt förslag är att överenskommen visstidsanställning skall kunna gälla maximalt 24 månader. Denna tidsram skall gälla oberoende av om företaget tidigare har anställda eller inte. Någon gräns för hur många som kan anställas med denna anställningsform anser vi inte behövs. En sådan begränsning kan motverka syftet att stimulera till nyanställningar. Vi menar vidare att denna anställningsform bör ersätta de många former för visstidsanställning som finns i anställningsskyddslagen, med undantag av vikariat, säsongsanställ- ning och provanställning. Detta skulle förenkla lagen.
Inom vissa branscher håller man redan idag på att förhandla bort rätten till den av regeringen föreslagna nya anställningsformen. Vi menar att det, för att en ny anställningsform ska få genomslag, i lagen bör anges att den skall gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer.
Förlängd provanställning
Den tidigare regeringen införde möjligheten till 12 månaders provanställning, alltså en förlängning från den tidigare, och nuvarande, begränsningen om 6 månader. I vissa verksamheter kan det vara svårt att redan efter sex månader bedöma om en arbetstagare är rätt för uppgiften eller för arbetstagaren att bedöma om detta är rätt arbetsuppgifter för honom eller henne. Kristdemokraterna föreslår därför att provanställningstiden skall förlängas från sex till 12 månader.
Referenstid för återanställning
Regeringens föreslår att referenstiden för återanställning utsträcks från nuvarande två år till tre år. Kristdemokraterna ser inget skäl till denna förändring och yrkar därför avslag på regeringens förslag på denna punkt. Förslaget torde vid genomförande minska flexibiliteten och arbetsgivarnas incitament att nyanställa.
Bortre gräns för vikariat
Regeringen föreslår en gräns om sammanlagt högst tre år under en femårsperiod för vikariatsanställningar. Överskrids denna gräns blir anställningen automatiskt en tillsvidareanställning.
Bakgrunden till regeringens förslag är den stora mängden vikariat, ofta s k rullande vikariat, inom kommunal- och landstingssektorn. Kristdemokraterna anser liksom regeringen att detta förhållande måste betecknas som ett miss- förhållande. Vi är dock av den uppfattningen att regeringens förslag att använda lagstiftning är felaktigt eftersom det bekämpar symptomet medan de verkliga problemen förblir olösta. Problemet är komplext och har bl a sin grund i den ledighetslagstiftning vi har i Sverige. Dagens arbetsmarknad präglas också av en mycket hög arbetslöshet. Vi anser att arbetsgivare och arbetstagare på de berörda arbetsplatserna på frivillig väg bör kunna minska förekomsten av rullande vikariat. Vi är vidare övertygade om att mer konkur- rens skapar en naturlig press på arbetsgivarna att organisera sin arbetsplats på det för arbetstagarna bästa sättet. Arbetsgivarna tvingas att anpassa arbetsvillkoren till vad arbetstagarna vill ha. Bra arbetsvillkor blir en naturlig konkurrensfaktor.
Uppsägningstid
Regeringen föreslår att uppsägningstiderna sätts i relation till anställningstid och inte som nu i relation till arbetstagares ålder. Kristdemokraterna finner att detta är en bra förändring. Mer likvärdiga uppsägningsregler för yngre och äldre arbetskraft torde göra arbetsgivare mer benägna att anställa äldre arbetstagare. Enhetlighet i regelverket är också eftersträvansvärt.
I konsekvens med att ålder inte längre skall vara avgörande för beräkning av uppsägningstid bör inte heller ålder användas som parameter för beräk- ning av anställningstid. För att förändringen beträffande ålder skall få de positiva konsekvenser som regeringen har tänkt sig bör därför den regel i 3 § anställningsskyddslagen som ger arbetstagare över 45 år rätt att tillgodoräkna sig extra anställningstid slopas. Regeln stadgar att vid beräkning av anställningstid får arbetstagare tillgodoräkna sig en extra anställningsmånad för varje anställningsmånad som arbetstagaren har påbörjat efter 45 år, dock max 60 månader. Detta får sin betydelse vid bestämning av turordning vid uppsägning (22 §) och företrädesrätt till återanställning (26 §) liksom storlek på skadestånd (39 §).
De nya reglerna för uppsägningstid skall gälla nya anställningar ingångna efter den 1 januari 1997. För anställningar ingångna dessförinnan gäller gamla regler. Detta innebär att två system för beräkning av uppsägningstid kommer att gälla samtidigt. Någon bortre tidsgräns har inte föreslagits. Detta kommer säkerligen att ställa till med problem i den praktiska handläggning- en. Visserligen måste retroaktiv lagstiftning motverkas, men vi menar ändå att regeringen bör återkomma till riksdagen med en lösning för hur denna övergångsproblematik skall lösas. Troligtvis bör ett slutdatum för den gamla ordningen sättas.
Företrädesrätt till återanställning
En arbetstagare som varit anställd hos en arbetsgivare i mer än 12 månader under en tidsperiod av två år (nuvarande regler) har företrädesrätt till återanställning om arbetsgivaren behöver ny arbetskraft. Denna företrädesrätt gäller för närvarande under uppsägningstiden och 12 månader framåt i tiden. Regeringen föreslår att företrädesrätten skall förkortas till att gälla under uppsägningstiden och nio månader efter anställningens upphörande. Kristdemokraterna menar att regeringen visar på en riktig viljeinriktning med sitt förslag men att förslaget inte går tillräckligt långt. Enligt vår uppfattning bör företrädesrätten minskas från dagens 12 månader till sex månader.
Företrädesrätt för deltidsanställda
Andelen personer som arbetar deltid är stor. Framför allt är det kvinnor som arbetar deltid. Många gånger är detta en önskan från arbetstagaren själv, men många arbetar ofrivilligt deltid och har därmed en önskan att gå upp i arbetstid. Deltidsanställningar har använts på ett otillbörligt sätt genom att vissa arbetstagare och arbetsgivare gemensamt kommit överens om en deltidsanställning i kombination med arbetslöshetsförsäkring. För att komma tillrätta med denna problematik beslutade riksdagen under förra året om begränsningar i möjligheter för deltidsarbetslösa att få a- kassa. Mot denna bakgrund föreslår regeringen nu att deltidsanställda som till arbetsgivaren anmäler intresse för ökad sysselsättningsgrad skall ha företrädesrätt till en sådan anställning.
Kristdemokraterna anser att stor flexibilitet skall råda när det gäller arbetstagares önskemål om arbetstider. Livsförhållandena varierar och med dem ofta önskemålen om hur man vill lägga upp sin arbetstid. Arbetsgivare och arbetstagare bör vara lyhörda för varandras behov vad gäller arbetstid. Detta måste givetvis också gälla arbetstagares önskan att utöka sin tjänst. Vad gäller regeringens förslag om företrädesrätt till ökad sysselsättningsgrad menar vi dock att detta inte är rätt lösning. Den svenska arbetsmarknaden behöver inte mer av stelbenthet och tvingande regler utan snarare en ökad flexibilitet. I likhet med förslaget om vikariat minskar regeringens förslag om företrädesrätt för deltidsanställda flexibiliteten när det gäller rekrytering, personalsammansättning och organisation. Det kommer med sannolikhet att leda till färre nyanställningar. Det är snarare genom en arbetsmarknad där sund konkurrens råder mellan olika arbetsgivare som förutsättningarna är bäst att naturligt lösa denna problematik. Kristdemokraterna yrkar på avslag i denna del av regeringens förslag.
Turordningsreglerna
Regeringen föreslår inga förändringar av de s k turordningsreglerna. Detta har varit den mest debatterade frågan i arbetet med att förändra arbetsrätten. Regeringen väljer att passa i frågan med motiveringen att "reglerna är viktiga för både arbetstagarna och arbetsgivarna. Detta visar att frågan primärt är de avtalsslutande parternas ansvar." Samtliga arbetsrättsliga regler kan anföras som "viktiga för både arbetstagarna och arbetsgivarna". Med denna syn skulle därmed inga förslag över huvudtaget komma från regeringens bord. Med hänvisning till att frågan är viktig för arbetsmarknadens funktionssätt bör regeringen ha en ståndpunkt och ett förslag i denna del. Regeringen bör också beakta den allt större grupp av arbetsgivare som inte tillämpar kollektivavtal utan tillämpar lagens regler. De påverkas inte av eventuella kollektivavtalsregleringar.
Fyrpartiregeringen införde möjligheten till att undanta två personer från turordningsreglerna. Därmed skapades möjlighet att behålla vissa nyckelper- soner. Denna regel var särskilt viktig för mindre företag. Kristdemokraterna föreslår att de tidigare reglerna skall återinföras.
Fackets vetorätt vid entreprenad
I medbestämmandelagen finns en regel som innebär att arbetsgivare som planerar att låta en entreprenör utföra ett visst arbete för sin räkning skall förhandla med den arbetstagarorganisation till vilken han är bunden av kollektivavtal innan beslut fattas. Facket har rätt att i vissa fall lägga veto och därmed hindra arbetsgivaren att anlita entreprenör. Fackets vetorätt begränsar arbetsgivarens beslutsrätt över sin verksamhet. Fyrpartiregeringen tog bort den aktuella paragrafen, men den återinfördes av den socialdemokratiska regeringen efter valet 1994. Kristdemokraterna föreslår att regeln återigen slopas.
Blockad mot enmansbolag
Enmansbolag är särskilt känsliga för förhållanden utanför bolagets kontroll som påverkar produktionen negativt, t ex förseningar i leveranser. Arbetstagarorganisationers rätt att vidta blockad mot ett enmansbolag, som t o m saknar kollektivavtal och anställda, är en ur alla synvinklar felaktig regel. Kristdemokraterna föreslår att förbud införs för blockad av enmansbolag, alltså i enlighet med vad som infördes under fyrpartiregeringens tid.
Privata arbetsförmedlingar
1993 instiftades lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft (1993:440) som gav tillåtelse till privata arbetsförmedlingar. Arbetsförmedlingsmonopolet upphörde alltså. Uthyrningsverksamheten har haft en mycket stark utvecklingstakt de senaste åren och i oktober i år invigdes Sveriges första privata arbetsförmedling i Stockholm.
Kristdemokraterna såg lagens tillkomst som en mycket viktig åtgärd i syfte att öka flexibiliteten och smidigheten på arbetsmarknaden. Regeringen har tillsatt en utredare att se över lagens tillämpning. Utredningen skall avlämnas senast den 31 december 1996. Kristdemokraterna är av den uppfattningen att konkurrens mellan olika arbetsförmedlingsverksamheter är en välkommen utveckling som kan öka effektiviteten inom området och leda till fler nyan- ställningar. En eventuell inskränkning i denna möjlighet kan inte accepteras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag gällande krav på centralt kollektivavtal vid lokal anpassning av arbetsrätten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att lokal anpassning av arbetsrätten även skall kunna göras på arbetsplatser där kollektivavtal saknas eller där arbetstagarna är oorganiserade,
3. att riksdagen beslutar att tidsbegränsningen för den nya anställningsformen överenskommen visstidsanställning skall vara högst 24 månader,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att högst fem personer samtidigt får vara anställda i den nya anställningsformen,
5. att riksdagen beslutar att överenskommen visstidsanställning skall ersätta de nuvarande formerna för visstidsanställning, med undantag av vikariat, säsongsanställning och provanställning,
6. att riksdagen beslutar att överenskommen visstidsanställning enligt lag skall gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer,
7. att riksdagen beslutar om att möjligheten till provanställning förlängs från nuvarande sex månader till tolv månader,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängning av referenstiden för återanställning,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om en bortre gräns för vikariat,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att minska förekomsten av rullande vikariat,
11. att riksdagen beslutar att den regel i 3 § anställningsskyddslagen som ger arbetstagare över 45 år rätt att tillgodoräkna sig extra anställningstid slopas,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur övergångsproblematiken med två parallella system för beräkning av uppsägningstid skall lösas,
13. att riksdagen beslutar att företrädesrätten till återanställning minskas från nuvarande tolv månader till sex månader,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt för deltidsanställda,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibilitet och konkurrens i frågan om arbetstider,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändrad lagstiftning kring turordningsreglerna,
17. att riksdagen beslutar om möjligheten att undanta två personer från turordningsreglerna,
18. att riksdagen beslutar att arbetstagarorganisations vetorätt vid entreprenad slopas,
19. att riksdagen beslutar om förbud mot blockad av enmansbolag,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privata arbetsförmedlingar.
Stockholm den 13 november 1996
Dan Ericsson (kd)
Ulf Björklund (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Holger Gustafsson (kd) Göran Hägglund (kd) Mats Odell (kd) Michael Stjernström (kd)