Arbetslösheten har ett barnansikte. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för att bringa ned arbetslösheten är nödvändiga, men
otillräckliga om vi dessutom ser på hur de arbetslösas barn
också drabbas.
I april 1992 hade 95 100 barn upp till 16 år en arbetslös förälder. 1993 hade
antalet stigit till 192 200 och 1994 till 202 600. Antalet små barn (upp till 6
år) med båda föräldrarna arbetslösa ökade från 838 år 1991 till 6 920 år 1994.
Siffrorna visar att arbetslöshet drabbar hela familjen.
"Det finns inget givet samband mellan föräldrars arbetslöshet och psykiska
problem hos barnen", står det i regeringens Barnbilaga. En försiktig
bedömning visar dock att 10 % och kanske så mycket som 13 % av barnen
har det svårt. Barnpsykiatriska mottagningar och PBU rapporterar en ökning
av anmälda fall. En mottagning rapporterade 60 procents ökning på två år.
Starka misstankar finns att arbetslösheten har en roll i denna utveckling.
"Arbetslösheten förstärker de problem som redan finns i familjen", säger
Barnbilagan vidare, samt att de som kommer i kontakt med barn som behöver
särskild hjälp kan "urskilja arbetslösheten som en faktor i barnens
problembild".
Enligt en dansk undersökning spelar föräldrarnas arbetslöshet en stor roll
för barnens framtid. Den danska undersökningen har jämfört förhållanden för
en grupp barn som vid 13 års ålder hade föräldrar som var långtidsarbetslösa
(riskgrupp), med en slumpvis utvald grupp i samma ålder (kontrollgrupp).
Där kan man utläsa att det var svårare för barnen i riskgruppen att få ta hem
kompisar, samtidigt som barnen i samma grupp i större utsträckning skämdes
för att ta hem sina vänner. De negativa tendenserna till missbruk och våld var
fyra gånger vanligare i riskgruppen än i kontrollgruppen. Även i
skolsituationen och i skolresultaten visar riskgruppen i den danska
undersökningen klara tecken på ett betydande underläge.
Det är inte kontroversiellt att påstå att barn behöver sina föräldrar som goda
och trygga förebilder. Inom familjen hämtar barnen sina tidigaste värderingar
och sociala förebilder. Om förutsättningarna för "den goda familjen" rubbas,
underminerar vi barnens möjligheter till en trygg utveckling. Oron för att få
ekonomin att gå ihop kan sätta en familj på hårda prov. Dålig ekonomi kan
orsaka stora slitningar i en familj.
En undersökning bland skolelever i Karlstad visar att var femte flicka och
var nionde pojke i årskurs nio oroade sig ofta eller alltid för familjens
ekonomi. Man kunde fastställa ett skrämmande samband mellan oron för
ekonomin och psykosomatiska besvär av typen ont i magen, huvudvärk eller
sömnsvårigheter. Liknande rapporter om barns ohälsa i samband med
arbetslöshet kan man hitta i utländska studier. Det är ett faktum att barn ofta
tar på sig skulden när det blir problem i familjen. Vi vet också att deras
självkänsla undermineras och försvagas av sådana stressituationer.
Ett sätt att hålla igen på utgifterna i familjen kan vara att säga upp
barnomsorgsplatsen. Beroende på hur förhållandena är för övrigt kan det
drabba barnen och göra det svårare för föräldrarna att ta de eventuella jobb de
blir erbjudna. Många kommuner drar in barnomsorgen till de arbetslösa,
direkt eller efter några månader. Detta bör inte ske utan urskiljning.
Flera rapporter pekar på arbetslöshetens allvarliga konsekvenser för många
barn. Bland dem som arbetar med barn på daghem, i skolor, på sjukhus och
medicinska mottagningar hör man ofta vardagserfarenheter som bekräftar
forskningsresultat. Förskollärare, psykologer och lärare, som för tre, fyra år
sedan uttryckte sig försiktigt om sambandet mellan förändrat beteende hos
barnen och arbetslöshet i familjen, är idag betydligt mer övertygade om
kopplingen. Arbetslöshetens sociala konsekvenser blir allt tydligare.
Det räcker inte att tala om att avskaffa arbetslösheten. När föräldrarna fått
arbete repar de sig ganska snabbt och ser framtiden an med tillförsikt. För
barnen går det inte så fort. Barnet har med sig tankarna och oron under en
längre period. Det är ju de som är framtiden och bör ha ljusare tankar om sina
egna framtida möjligheter på arbetsmarknaden.
För att uppnå detta krävs att tillgängliga resurser används på ett sätt så att
barnens utsatta situation inte glöms bort. Samverkan mellan myndigheter är
en självklarhet för många. Detta bör också gälla vid arbetsmarknadspolitiska
insatser. Föreningslivet och många kommunala institutioner är nödvändiga
länkar i den kedja som innebär en effektiv arbetsmarknadspolitik. Speciellt i
områden med hög arbetslöshet har det sociala nätverket, idrottsföreningar och
barn- och ungdomsorganisationerna en viktig funktion att fylla.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiken och de arbetslösas barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föreningslivets roll vid arbetslöshet.1
Stockholm den 7 oktober 1996
Margareta Israelsson (s)
Birgitta Carlsson (c)
Siri Dannaeus (fp)
Eva Zetterberg (v)
Inger Davidson (kd)