I motion 1996/97:A277 redovisar Moderata samlingspartiet
sin politik för fler riktiga arbeten. Denna kan beskrivas på
följande sätt:
Massarbetslösheten är ett av Sveriges allvarligaste problem. Samtidigt som
enskilda människor drabbas ekonomiskt och socialt undergräver den statens
och kommunernas ekonomi. Trots löften om att göra arbetslösheten till sin
främsta fiende har den socialdemokratiska regeringen inte lyckats nedbringa
antalet arbetslösa sedan sitt tillträde hösten 1994. Bristen på förståelse för
företagandets och skapandets villkor är en viktig orsak till det
socialdemokratiska misslyckandet - men långt ifrån den enda. Regeringens
agerande kan inte förstås fristående från arbetarrörelsens historiska och
ideologiska bindningar till samhällsförhållanden som inte längre är aktuella.
Den samlade strategi för fler riktiga arbeten som vi föreslår vilar på fyra
ben: lägre skatter på arbete och företagande, gedigna förutsättningar för en
högkvalitativ kunskapstillväxt, en arbetsmarknad som utgår från den
enskildes roll och betydelse samt en arbetsmarknadspolitik som stödjer de
arbetslösa och öppnar möjligheter till nyanställningar i företagen. Tyngd-
punkten i kampen mot arbetslösheten förskjuts till förmån för insatser i syfte
att öka tillväxten i företagen och därmed förutsättningarna för fler arbeten.
Strategin kan inte genomföras styckevis och delt. Delarna är ömsesidigt
beroende av varandra. Den sammantagna effekten när strategin genomförs
kommer att bli en markant tillbakapressad arbetslöshet. Det är därför av stor
betydelse, inte minst för alla arbetslösa, att nödvändiga beslut fattas utan
dröjsmål.
I motionen föreslås en rad insatser för att främja arbetslösas återinträde på
arbetsmarknaden. I det följande redovisar vi budgetkonsekvenserna av den
politik vi förordar på arbetsmarknadsområdet samt inom regionalpolitiken.
Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Arbetsmarknadens funktion kan inte betraktas fristående från
de principer efter vilka ekonomiskt stöd till arbetslösa utgår.
Ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och
ersättningsperiodens längd är samtliga faktorer som påverkar
den enskildes möjligheter och intresse av att arbeta.
Olämpliga regler skapar inlåsningseffekter.
Arbetslöshetsförsäkringen skall ge den enskilde ett ekonomiskt skydd vid
arbetslöshet, men också skapa goda incitament för att välja arbete framför
passivt bidragsberoende. Detta bör vara vägledande i valet av ersätt-
ningsnivåer, kvalifikationsregler och ersättningsperiod. Inte minst av hänsyn
till dem som tvingas ta försäkringen i anspråk är det angeläget att denna
entydigt utformas som en omställningsförsäkring som garanterar den enskil-
des försörjning på vägen från ett arbete till ett annat. Arbetslöshets-
försäkringen skall skapa drivkrafter för ett aktivt arbetssökande, inte fungera
som en långsiktig försörjningskälla. Därigenom kan den också bidra till en
lägre arbetslöshet.
Ett större och tydligare eget finansiellt ansvar för försäkringen är dessutom
angeläget. Dagens situation, där de försäkrade står för mindre än tre procent
av de totala kostnaderna, är inte tillfredsställande. Hänsyn till en höjning av
egenfinansieringen bör samtidigt tas vid beskattningen.
Allmän försäkring
Dagens arbetslöshetsförsäkring finansieras nästan
uteslutande med skattemedel och obligatoriska
arbetsgivaravgifter. Var och en är med och delar på
finansieringsansvaret. Likväl är försäkringsskyddet inte
tillgängligt för alla på samma sätt som övriga allmänna
försäkringar, utan förbehålls dem som är medlemmar i någon
av de till respektive facklig organisation knutna a-kassorna.
Vi föreslår att en allmän arbetslöshetshetsförsäkring introduceras. I
motsats till dagens försäkringsskydd skall denna vara neutral i förhållande
till medborgarna, ingen skall favoriseras och ingen lämnas utanför. Vi
förordar att det system som infördes av den borgerliga regeringen, vilket
gällde fram till årsskiftet 1994/95, återinförs i ett första steg. Den allmänna
försäkringen bör träda i kraft den 1 januari 1998.
Vi räknar med att en återinförd allmän arbetslöshetsförsäkring kommer att
belasta statsbudgeten med 413 miljoner kronor 1998.
I ett längre perspektiv kommer det att bli nödvändigt att utveckla
försäkringsskyddet ytterligare. Nya sätt att organisera arbetet i tid och rum,
skiftande roller för den enskilde som anställd och företagare, ökad varia-
tionsrikedom vad gäller begreppet arbetsförtjänst, o.s.v. ställer krav på ökad
flexibilitet och individualitet också i försäkringshänseende.
Ersättningsperiod
Arbetslöshetsförsäkringen kan inte vara en mer eller mindre
permanent inkomstbas. Det är därför angeläget att markera
försäkringens karaktär av omställningsförsäkring genom
införandet av en bortre parentes. Vi vill understryka
betydelsen av att denna bortre gräns inte blir alltför avlägsen.
Vi förordar att den allmänna arbetslöshetsförsäkringen
medger ersättning i högst 300 ersättningsdagar. För
kvarstående arbetslöshet efter en sådan tidsgräns måste andra
ersättningssystem utnyttjas.
Det är angeläget att framhålla att de nya reglerna måste introduceras
parallellt med de övriga åtgärder vi föreslår i syfte att stimulera tillkomsten
av nya arbetstillfällen. Drivkrafter att söka arbeten som inte finns är inte
meningsfulla.
En lagändring med denna innebörd bör genomföras den 1 januari 1997.
Reglerna bör inte gälla retroaktivt. Medel avsätts för att täcka kommuners
och enskildas inkomstbortfall efter eventuell utförsäkring.
Vi bedömer att detta skulle avlasta statsbudgeten med drygt 4 miljarder
kronor netto för 1999. Budgeteffekt för 1997 uteblir.
Ersättningsnivåer
Regeringen föreslår att ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. 1998 bör höjas till 80
procent. Genom denna åtgärd riskerar en nödvändig
anpassning av lönebildningen att försvåras. Den aviserade
höjningen strider därutöver mot principen om enhetlighet i
socialförsäkringssystemen. Vi förordar därför att
ersättningsnivån bibehålls på dagens 75 procent.
Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen bör inte räknas
upp i förhållande till reallöneutvecklingen 1997. Det bör
ankomma på riksdagen att varje påföljande år ta ställning till
uppräkningens storlek.
Vad avser dagpenningen anser vi liksom tidigare att den lägsta nivån skall
vara 210 kronor. Denna nivå skall gälla såväl kontantstöd som aktivitetsstöd.
Förändringen bör genomföras den 1 januari 1997.
Att avvisa regeringens höjning av ersättningsnivån i arbetslöshets-
försäkringen medför en besparing med 1,4 miljarder kronor fr.o.m. 1998. En
s.k. avindexering av ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen medför en
besparing med 723 miljoner kronor för 1997. Vi bedömer därutöver att den
ändrade lägsta dagpenningnivån medför en besparing med 289 miljoner
kronor 1997.
Arbetsvillkor
Rätt att utnyttja det försäkringsskydd som den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen erbjuder tillfaller dem som har en
fast förankring på arbetsmarknaden. Detta krav uppfylls
genom reguljärt förvärvsarbete under en viss minsta tid och i
viss omfattning. Enligt vår uppfattning utgör dagens
kvalifikationsregler inte en tillräcklig anknytning till
arbetsmarknaden. Vi förordar därför ett arbetsvillkor med
innebörden att den enskilde, för att få rätt till en
inkomstrelaterad ersättning från arbetslöshetsförsäkringen,
inom en ramtid om 18 månader skall ha utfört reguljärt
förvärvsarbete i minst 12 månader. Endast månad då sådant
arbete har utförts i minst 80 timmar räknas. För att få rätt till
KAS erfordras minst sex månaders arbete inom en ramtid om
12 månader och med samma krav på arbetets omfattning.
Vi räknar med att en förändring av kvalifikationskraven, i enlighet med
vårt förslag, medför en besparing med 826 miljoner kronor 1997.
Egenavgifter
Närmare 97 procent av arbetslöshetsförsäkringens kostnader
finansieras i dag av skattemedel och obligatoriska
arbetsgivaravgifter. Kopplingen mellan inbetalda avgifter
och utbetalningar ur försäkringen är därmed i det närmaste
obefintlig. För att tydliggöra kopplingen, men också för att
stärka incitamenten för en lönebildning som står i
överensstämmelse med kravet på en god tillgång till arbete,
bör den enskildes andel av kostnaden öka. Vi förordar därför
att den allmänna försäkringen delvis finansieras med
egenavgifter, motsvarande 25 procent av försäkringen. Den
resterande delen bör delas mellan staten och arbetsgivaren.
Vi kan senare tänka oss att finansieringen delas i tre lika
delar. Taket för uttaget av den aktuella egenavgiften bör
läggas på en nivå som motsvarar taket för egenavgiften till
sjukförsäkringen. Den ökade egenfinansieringen genomförs
parallellt med andra åtgärder som syftar till att minska
beskattningen av den enskildes förvärvsinkomster.
1997, inom ramen för dagens arbetslöshetsförsäkring, förordar vi att den
s.k. finansieringsavgiften, som betalas av a-kassorna, tredubblas. Detta
medför en inkomstökning motsvarande nästan 2,5 miljarder kronor för
budgetåret 1997. Den kostnad som därigenom drabbar den enskilde bör
kunna kompenseras genom motsvarande lägre fackliga avgifter.
Utgiftsram
Regeringen föreslår en ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet som uppgår till 35 250 miljoner
kronor för 1997 och till 29 733 miljoner kronor för 1999.
Med beaktande av de förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen som vi föreslår förordar vi en
utgiftsram för 1997 på 30 725 miljoner kronor. Vi bedömer
vidare att den för 1998 bör ligga på 26 635 miljoner kronor
och för 1999 på 20 812 miljoner kronor. Samtliga
förändringar i förhållande till regeringen berör anslaget A1
Bidrag till arbetslöshetsersättning.
Arbetsmarknad och
arbetsliv
Utgiftsram
Regeringen föreslår en ram för utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv som uppgår till 52 046 miljoner
kronor för 1997. Vi förordar en utgiftsram för 1997 på
50 393 miljoner kronor. Vi bedömer vidare att den för 1998
bör ligga på 45 759 miljoner kronor och för 1999 på 45 056
miljoner kronor.
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Från anslaget A1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader bekostas den offentliga
arbetsförmedlingsverksamheten, vilken utgör
arbetsmarknadspolitikens mest betydelsefulla inslag.
Regeringen avser emellertid att fr.o.m. 1997 belasta anslaget
också med utgifterna för de obligatoriska
arbetsförmedlingsnämnder som föreslogs i
sysselsättningspropositionen 1995/96:222. Vi avvisade
dessa. Också mot bakgrund av den reformering av de
arbetsmarknadspolitiska insatserna som vi förordar minskar
utgiftsbehovet.
Vi förordar att anslaget A1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1997 fastställs till 4 366 000 000 kronor.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Vi förordar en omfattande reformering av
arbetsmarknadspolitiken som tillsammans med de åtgärder
för stimulans åt företag och av kunskapsutveckling vi
föreslår ska öka de arbetslösas möjligheter att återkomma till
arbetslivet. Riktlinjerna för den nya arbetsmarknadspolitiken
redovisas ingående i vår motion 1996/97:A277.
Övergången till den sammansättning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna som vi förordar bör genomföras gradvis under de kommande tre
åren. Vid sekelskiftet bör den sålunda vara genomförd i sin helhet.
Vi förordar att anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1997 fastställs till 24 252 000 000 kronor. Utöver de netto-
besparingar som redovisas under anslaget frigörs medel i takt med att
åtgärdsvolymen förändras. Dessa kan vid behov successivt överföras till
anslaget A1 Ersättning vid arbetslöshet under utgiftsområde 13.
Ett modernt lärlingsprogram
Vi föreslår att ett brett modernt lärlingssystem för arbetslösa
unga introduceras. Systemet skall i sin helhet riktas mot
företagen - där de nya jobben måste skapas - och erbjuda
den enskilde såväl arbete som utbildning. Lärlingssystemet
bör vara öppet för ungdomar mellan 20 och 25 år och
konstrueras enligt de riktlinjer som redovisas i motion
1996/97:A277. Vi bedömer att införandet av systemet inte
kommer att få några budgeteffekter.
Ett program för äldre arbetslösa
Liksom för många unga utgör den rigida lönestrukturen ett
problem för åtskilliga äldre. En mer varierad lönebildning,
tillsammans med övriga åtgärder för en mer dynamisk
arbetsmarknad, torde emellertid inte utplåna arbetslösheten
helt bland äldre. Vi föreslår därför att ett mer allomfattande
system introduceras varigenom företagen erbjuds en
återbäring av arbetsgivaravgifterna med förslagsvis 50
procent vid anställning av arbetslösa äldre. Villkoren bör
vara att den som anställs är över 55 år och att denne varit
arbetslös i minst nio månader. Vi räknar med att denna
åtgärd, fullt ut genomförd 1999, kan komma att belasta
statsbudgeten med 1 miljard kronor.
En fokuserad
arbetsmarknadsutbildning
Erfarenheten av den arbetsmarknadsutbildning som i dag
erbjuds är av sådan karaktär att det finns skäl att ifrågasätta
dess effektivitet. Det gäller såväl i fråga om dess betydelse
för den enskildes möjligheter att återgå till arbetslivet som ur
ett samhällsekonomiskt perspektiv.
I stället för en arbetsmarknadsutbildning som årligen erbjuder stora
volymer arbetslösa utbildningsprogram av skiftande kvalitet, är det enligt vår
mening angeläget att utbildningsinsatserna ges en fokuserad inriktning med
beaktande av högt ställda krav på kvalitet och ett klart definierat
arbetsmarknadsbehov. Vi vill i detta sammanhang också påminna om vårt
förslag om personliga utbildningskonton. Ett direkt personligt ansvar för den
egna kompetensutvecklingen, möjliggjort genom ett effektivt finansierings-
system, bör reducera behovet av specifik arbetsmarknadsutbildning. Redan
1997 bör förändringen av arbetsmarknadsutbildningen inledas i enlighet med
de riktlinjer som anges i motion 1996/97:A277. Vi bedömer att detta medför
en besparing med 620 miljoner kronor 1997.
Offentliga tillfälliga arbeten
Som en tillfällig åtgärd riktad till långtidsinskrivna äldre
föreslår regeringen att offentliga tillfälliga arbeten (OTA)
inrättas. Vi avvisar detta förslag. Äldre kan enligt vår
uppfattning göra en produktiv insats på en öppen
arbetsmarknad, förutsatt att legala och andra villkor görs mer
flexibla. Vi hänvisar därutöver till de förslag avseende
program för äldre arbetslösa som vi redovisar i motion
1996/97:A277.
Vi räknar med en besparing med 362 miljoner kronor 1997.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
Regeringen föreslår att lönebidragsnivåerna för
arbetshandikappade inom allmännyttiga organisationer
bibehålls fram till den 30 juni 1997, vilket medför en
ytterligare kostnad på 20 miljoner kronor. Vi har tidigare
accepterat en bibehållen nivå fram till utgången av 1996.
Någon ytterligare förlängning bör inte ske. De åtgärder vi
föreslagit i övrigt bör verka stimulerande också på denna del
av arbetskraften. Anslaget bör uppgå till 6 466 000 000
kronor för budgetåret 1997.
Arbetslivsfrågor
Arbetarskyddsverket, Arbetslivsinstitutet, Rådet för
arbetslivsforskning och Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
Vi har tidigare förordat andra nivåer på de här aktuella anslagen. Vi
vidhåller dessa förslag. Sammanlagt 370 miljoner kronor bör sparas under
anslagsposterna B1-B4 för 1997. För 1999 bör motsvarande besparing
uppgå till 470 miljoner kronor.
För 1997 förordar vi en fördelning enligt följande. (tusen kronor)
1997
A1. Arbetarskyddsverket
250 000
A2. Arbetslivsinstitutet
143 000
A3. Rådet för arbetsmiljöforskning
18 000
A4. FoU inom arbetslivsområdet
351 000
Arbetsdomstolen
Tvister om förhållanden som berör arbetsmarknaden hanteras
i dag huvudsakligen av Arbetsdomstolen. Vi är för vår del
principiellt motståndare till specialdomstolar och
partssammansatta domstolar. Med den inriktning på en ny
modern arbetsrätt som vi anger i motion 1996/97:A277 får
de allmänna domstolarna bättre möjligheter att hantera
arbetsmarknadsrelaterade tvister. Vi förordar därför att dessa
övertar Arbetsdomstolens funktioner fr.o.m. den 1 januari
1999.
Jämställdhetsfrågor
Regeringen anser att Jämställdhetsombudsmannen (JämO)
spelar en central roll för jämställdheten mellan män och
kvinnor i arbetslivet. I kombination med en ökad
ärendemängd gör man därför bedömningen att anslaget till
myndigheten bör öka med fem miljoner kronor fr.o.m.
budgetåret 1997.
En 50-procentig ökning av anslaget framstår, trots vad regeringen anför,
som anmärkningsvärd. Vi förordar därför att anslaget C1 Jämställdhets-
ombudsmannen bibehålls på nuvarande nivå, d.v.s. 9 295 000 kronor för
1997.
Regeringen föreslår dessutom att anslaget till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet ökar med cirka 800 000 kronor fr.o.m. budgetåret 1997.
Det ökade tillskottet motiveras bl.a. utifrån ett önskemål om att underlätta för
dessa att nå nya grupper av kvinnor. Att tillföra ytterligare ekonomiska
resurser till ideella organisationer som fortsätter att förlora medlemmar är
emellertid en tveksam princip. Vi förordar därför att anslaget C3 Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet bibehålls på nuvarande nivå,
d.v.s. 2 659 000 kronor för 1997.
Regionalpolitiken
Regionalpolitiska åtgärder
Sedan Sveriges medlemskap i EU inleddes har den nationella
regionalpolitiken tillförts betydande medel från EU:s
strukturfonder. För den medfinansiering som erfordras för att
tillgodogöra sig strukturfondspengarna finns medel avsatta
bl.a. inom ramen för de s.k. länsanslagen. Det är emellertid
angeläget att också andra än staten medverkar i
finansieringen. Kommuner, landsting och inte minst privata
intressenter bör delta mer aktivt än i dag. Det ekonomiska
utrymme som skapas bör utnyttjas för en besparing i
länsanslagen.
Vi förordar att anslaget A1 Regionalpolitiska åtgärder för budgetåret 1997
fastställs till 1 045 000 000 kronor.
Nedsättning av socialavgifter
Systemet med nedsättning av socialavgifter bör inför år 2000
utvärderas med hänsyn till såväl effektivitet som behov. Vi
föreslår nu en viss reducering av anslaget.
Vi förordar att anslaget A4 Nedsättning av socialavgifter för budgetåret
1997 fastställs till 240 000 000 kronor.
Sysselsättningsbidrag
Det finns inga belägg för att sysselsättningsbidraget på ett
positivt sätt skulle styra företagens beteende och leda till en
ökning av antalet anställda. EU-kommissionen har heller inte
godkänt denna typ av stöd. Vår uppfattning är att andra
former av regionalpolitiska insatser gör större nytta, varför
starka skäl talar för att stödet avskaffas. Det bör ske från den
1 januari 1997. Redan beslutade bidrag skall emellertid
utbetalas under den tid de löper.
Vi förordar att anslaget A5 Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1997
fastställs till 129 000 000 kronor.
Transportbidrag
Vi förordar att transportstödet kvarstår som kompensation
för långa avstånd. Enligt vår uppfattning är det emellertid
möjligt att, utan att frångå syftet med stödformen, reducera
den totala bidragsvolymen.
Vi förordar att anslaget A6 Transportbidrag för budgetåret 1997 fastställs
till 280 000 000 kronor.
Utbildningssatsning
Delar av dagens regionalpolitik bör ersättas med en
målmedveten satsning på kunskap. Vi föreslår därför en
betydande satsning som skall öka tillgången till utbildning på
orter som i dag har ett begränsat utbud. Satsningen bör
genomföras som ett projekt inom ramen för EU:s
strukturfonder. Redan 1997 bör 25 miljoner kronor
reserveras från anslaget A1 Regionalpolitiska åtgärder och
lika mycket från anslaget A9 Europeiska regionala
utvecklingsfonden. För 1998 bör reservationen uppgå till 50
miljoner kronor från respektive anslag och för 1999 till 100
miljoner. År 2000 bör utbildningssatsningen totalt kunna
uppgå till 300 miljoner kronor.
Utgiftsram
Regeringen föreslår en ram för utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling som uppgår till 3 726 miljoner
kronor för 1997. Vi förordar en utgiftsram för 1997 på 3 044
miljoner kronor. Vi bedömer vidare att den för 1998 bör
ligga på 2 707 miljoner kronor och för 1999 på 2 364
miljoner kronor.
Budgeteffekter
I det föregående har budgeteffekterna av våra förslag
redovisats område för område. I sammanfattning ser de ut på
följande sätt för 1997 (miljoner kronor, 1997 års
penningvärde):
1997
Avindexering av arbetslöshetsförsäkringen
723
Lägsta dagpenning 210 kr
289
Förändrat arbetsvillkor
826
Höjd finansieringsavgift i arbetslöshetsförsäkringen
2.479
Besparing arbetsmarknadspolitiska åtgärder
485
Program för äldre arbetslösa
- 52
Fokuserad arbetsmarknadsutbildning
620
Avvisa OTA
362
Förändring lönebidrag
20
Oförändrad anslagsnivå till JämO
5
Oförändrade bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet
0,8
Anslag till Arbetarskyddsverket,
Arbetsmiljöinstitutet, Rådet för arbetslivsforskning
och Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
370
Regionalpolitiska anslag minskas
682
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 fastställa ramen för
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet till
30 725 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,1
3. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader till
4 366 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i arbetsmarknadspolitiken,
5. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 24 252 000 000
kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade till
6 466 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 1 Arbetarskyddsverket till 250 000 000 kr i enlighet med
vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet till 143 000 000 kr i enlighet med
vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 3 Rådet för arbetslivsforskning till 18 000 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 4 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet till
351 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen till 9 295 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet till 2 659 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 fastställa ramen för
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv till 50 393 000 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,1
14. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 19
fastställa anslaget A 1 Regionalpolitiska åtgärder till 1 045 000 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 19
fastställa anslaget A 4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter till
240 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 19
fastställa anslaget A 5 Sysselsättningsbidrag till 129 000 000 kr i enlighet
med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 19
fastställa anslaget A 6 Transportbidrag till 280 000 000 kr i enlighet med vad
som anförts i motionen,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag i fråga om de
regionalpolitiska stödformerna i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 inom utgiftsområde 19
under anslaget A 1 Regionalpolitiska åtgärder reservera 25 000 000 kr för
utbildningssatsning i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 inom utgiftsområde 19
under anslaget A 9 Europeiska regionala utvecklingsfonden reservera
25 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 fastställa ramen för
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling till 3 044 000 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen.1
Stockholm den 7 oktober 1996
Per Unckel (m)
Kent Olsson (m)
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)
Anna Åkerhielm (m)
Per Bill (m)
Olle Lindström (m)
Ulf Melin (m)
Jan Backman (m)
Ulf Kristersson (m)
Annika Jonsell (m)