Motionen delad mellan flera utskott
Inledning
I motion 1996/97:A277 redovisar Moderata samlingspartiet sin politik för fler riktiga arbeten. Denna kan beskrivas på följande sätt:
Massarbetslösheten är ett av Sveriges allvarligaste problem. Samtidigt som enskilda människor drabbas ekonomiskt och socialt undergräver den statens och kommunernas ekonomi. Trots löften om att göra arbetslösheten till sin främsta fiende har den socialdemokratiska regeringen inte lyckats nedbringa antalet arbetslösa sedan sitt tillträde hösten 1994. Bristen på förståelse för företagandets och skapandets villkor är en viktig orsak till det socialdemokratiska misslyckandet - men långt ifrån den enda. Regeringens agerande kan inte förstås fristående från arbetarrörelsens historiska och ideologiska bindningar till samhällsförhållanden som inte längre är aktuella.
Den samlade strategi för fler riktiga arbeten som vi föreslår vilar på fyra ben: lägre skatter på arbete och företagande, gedigna förutsättningar för en högkvalitativ kunskapstillväxt, en arbetsmarknad som utgår från den enskildes roll och betydelse samt en arbetsmarknadspolitik som stödjer de arbetslösa och öppnar möjligheter till nyanställningar i företagen. Tyngd- punkten i kampen mot arbetslösheten förskjuts till förmån för insatser i syfte att öka tillväxten i företagen och därmed förutsättningarna för fler arbeten.
Strategin kan inte genomföras styckevis och delt. Delarna är ömsesidigt beroende av varandra. Den sammantagna effekten när strategin genomförs kommer att bli en markant tillbakapressad arbetslöshet. Det är därför av stor betydelse, inte minst för alla arbetslösa, att nödvändiga beslut fattas utan dröjsmål.
I motionen föreslås en rad insatser för att främja arbetslösas återinträde på arbetsmarknaden. I det följande redovisar vi budgetkonsekvenserna av den politik vi förordar på arbetsmarknadsområdet samt inom regionalpolitiken.
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Arbetsmarknadens funktion kan inte betraktas fristående från de principer efter vilka ekonomiskt stöd till arbetslösa utgår. Ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och ersättningsperiodens längd är samtliga faktorer som påverkar den enskildes möjligheter och intresse av att arbeta. Olämpliga regler skapar inlåsningseffekter.
Arbetslöshetsförsäkringen skall ge den enskilde ett ekonomiskt skydd vid arbetslöshet, men också skapa goda incitament för att välja arbete framför passivt bidragsberoende. Detta bör vara vägledande i valet av ersätt- ningsnivåer, kvalifikationsregler och ersättningsperiod. Inte minst av hänsyn till dem som tvingas ta försäkringen i anspråk är det angeläget att denna entydigt utformas som en omställningsförsäkring som garanterar den enskil- des försörjning på vägen från ett arbete till ett annat. Arbetslöshets- försäkringen skall skapa drivkrafter för ett aktivt arbetssökande, inte fungera som en långsiktig försörjningskälla. Därigenom kan den också bidra till en lägre arbetslöshet.
Ett större och tydligare eget finansiellt ansvar för försäkringen är dessutom angeläget. Dagens situation, där de försäkrade står för mindre än tre procent av de totala kostnaderna, är inte tillfredsställande. Hänsyn till en höjning av egenfinansieringen bör samtidigt tas vid beskattningen.
Allmän försäkring
Dagens arbetslöshetsförsäkring finansieras nästan uteslutande med skattemedel och obligatoriska arbetsgivaravgifter. Var och en är med och delar på finansieringsansvaret. Likväl är försäkringsskyddet inte tillgängligt för alla på samma sätt som övriga allmänna försäkringar, utan förbehålls dem som är medlemmar i någon av de till respektive facklig organisation knutna a-kassorna.
Vi föreslår att en allmän arbetslöshetshetsförsäkring introduceras. I motsats till dagens försäkringsskydd skall denna vara neutral i förhållande till medborgarna, ingen skall favoriseras och ingen lämnas utanför. Vi förordar att det system som infördes av den borgerliga regeringen, vilket gällde fram till årsskiftet 1994/95, återinförs i ett första steg. Den allmänna försäkringen bör träda i kraft den 1 januari 1998.
Vi räknar med att en återinförd allmän arbetslöshetsförsäkring kommer att belasta statsbudgeten med 413 miljoner kronor 1998.
I ett längre perspektiv kommer det att bli nödvändigt att utveckla försäkringsskyddet ytterligare. Nya sätt att organisera arbetet i tid och rum, skiftande roller för den enskilde som anställd och företagare, ökad varia- tionsrikedom vad gäller begreppet arbetsförtjänst, o.s.v. ställer krav på ökad flexibilitet och individualitet också i försäkringshänseende.
Ersättningsperiod
Arbetslöshetsförsäkringen kan inte vara en mer eller mindre permanent inkomstbas. Det är därför angeläget att markera försäkringens karaktär av omställningsförsäkring genom införandet av en bortre parentes. Vi vill understryka betydelsen av att denna bortre gräns inte blir alltför avlägsen. Vi förordar att den allmänna arbetslöshetsförsäkringen medger ersättning i högst 300 ersättningsdagar. För kvarstående arbetslöshet efter en sådan tidsgräns måste andra ersättningssystem utnyttjas.
Det är angeläget att framhålla att de nya reglerna måste introduceras parallellt med de övriga åtgärder vi föreslår i syfte att stimulera tillkomsten av nya arbetstillfällen. Drivkrafter att söka arbeten som inte finns är inte meningsfulla.
En lagändring med denna innebörd bör genomföras den 1 januari 1997. Reglerna bör inte gälla retroaktivt. Medel avsätts för att täcka kommuners och enskildas inkomstbortfall efter eventuell utförsäkring.
Vi bedömer att detta skulle avlasta statsbudgeten med drygt 4 miljarder kronor netto för 1999. Budgeteffekt för 1997 uteblir.
Ersättningsnivåer
Regeringen föreslår att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. 1998 bör höjas till 80 procent. Genom denna åtgärd riskerar en nödvändig anpassning av lönebildningen att försvåras. Den aviserade höjningen strider därutöver mot principen om enhetlighet i socialförsäkringssystemen. Vi förordar därför att ersättningsnivån bibehålls på dagens 75 procent. Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen bör inte räknas upp i förhållande till reallöneutvecklingen 1997. Det bör ankomma på riksdagen att varje påföljande år ta ställning till uppräkningens storlek.
Vad avser dagpenningen anser vi liksom tidigare att den lägsta nivån skall vara 210 kronor. Denna nivå skall gälla såväl kontantstöd som aktivitetsstöd. Förändringen bör genomföras den 1 januari 1997.
Att avvisa regeringens höjning av ersättningsnivån i arbetslöshets- försäkringen medför en besparing med 1,4 miljarder kronor fr.o.m. 1998. En s.k. avindexering av ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen medför en besparing med 723 miljoner kronor för 1997. Vi bedömer därutöver att den ändrade lägsta dagpenningnivån medför en besparing med 289 miljoner kronor 1997.
Arbetsvillkor
Rätt att utnyttja det försäkringsskydd som den allmänna arbetslöshetsförsäkringen erbjuder tillfaller dem som har en fast förankring på arbetsmarknaden. Detta krav uppfylls genom reguljärt förvärvsarbete under en viss minsta tid och i viss omfattning. Enligt vår uppfattning utgör dagens kvalifikationsregler inte en tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden. Vi förordar därför ett arbetsvillkor med innebörden att den enskilde, för att få rätt till en inkomstrelaterad ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, inom en ramtid om 18 månader skall ha utfört reguljärt förvärvsarbete i minst 12 månader. Endast månad då sådant arbete har utförts i minst 80 timmar räknas. För att få rätt till KAS erfordras minst sex månaders arbete inom en ramtid om 12 månader och med samma krav på arbetets omfattning.
Vi räknar med att en förändring av kvalifikationskraven, i enlighet med vårt förslag, medför en besparing med 826 miljoner kronor 1997.
Egenavgifter
Närmare 97 procent av arbetslöshetsförsäkringens kostnader finansieras i dag av skattemedel och obligatoriska arbetsgivaravgifter. Kopplingen mellan inbetalda avgifter och utbetalningar ur försäkringen är därmed i det närmaste obefintlig. För att tydliggöra kopplingen, men också för att stärka incitamenten för en lönebildning som står i överensstämmelse med kravet på en god tillgång till arbete, bör den enskildes andel av kostnaden öka. Vi förordar därför att den allmänna försäkringen delvis finansieras med egenavgifter, motsvarande 25 procent av försäkringen. Den resterande delen bör delas mellan staten och arbetsgivaren. Vi kan senare tänka oss att finansieringen delas i tre lika delar. Taket för uttaget av den aktuella egenavgiften bör läggas på en nivå som motsvarar taket för egenavgiften till sjukförsäkringen. Den ökade egenfinansieringen genomförs parallellt med andra åtgärder som syftar till att minska beskattningen av den enskildes förvärvsinkomster.
1997, inom ramen för dagens arbetslöshetsförsäkring, förordar vi att den s.k. finansieringsavgiften, som betalas av a-kassorna, tredubblas. Detta medför en inkomstökning motsvarande nästan 2,5 miljarder kronor för budgetåret 1997. Den kostnad som därigenom drabbar den enskilde bör kunna kompenseras genom motsvarande lägre fackliga avgifter.
Utgiftsram
Regeringen föreslår en ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet som uppgår till 35 250 miljoner kronor för 1997 och till 29 733 miljoner kronor för 1999. Med beaktande av de förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som vi föreslår förordar vi en utgiftsram för 1997 på 30 725 miljoner kronor. Vi bedömer vidare att den för 1998 bör ligga på 26 635 miljoner kronor och för 1999 på 20 812 miljoner kronor. Samtliga förändringar i förhållande till regeringen berör anslaget A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning.
Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsram
Regeringen föreslår en ram för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv som uppgår till 52 046 miljoner kronor för 1997. Vi förordar en utgiftsram för 1997 på 50 393 miljoner kronor. Vi bedömer vidare att den för 1998 bör ligga på 45 759 miljoner kronor och för 1999 på 45 056 miljoner kronor.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Från anslaget A1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bekostas den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten, vilken utgör arbetsmarknadspolitikens mest betydelsefulla inslag. Regeringen avser emellertid att fr.o.m. 1997 belasta anslaget också med utgifterna för de obligatoriska arbetsförmedlingsnämnder som föreslogs i sysselsättningspropositionen 1995/96:222. Vi avvisade dessa. Också mot bakgrund av den reformering av de arbetsmarknadspolitiska insatserna som vi förordar minskar utgiftsbehovet.
Vi förordar att anslaget A1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1997 fastställs till 4 366 000 000 kronor.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Vi förordar en omfattande reformering av arbetsmarknadspolitiken som tillsammans med de åtgärder för stimulans åt företag och av kunskapsutveckling vi föreslår ska öka de arbetslösas möjligheter att återkomma till arbetslivet. Riktlinjerna för den nya arbetsmarknadspolitiken redovisas ingående i vår motion 1996/97:A277.
Övergången till den sammansättning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som vi förordar bör genomföras gradvis under de kommande tre åren. Vid sekelskiftet bör den sålunda vara genomförd i sin helhet.
Vi förordar att anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1997 fastställs till 24 252 000 000 kronor. Utöver de netto- besparingar som redovisas under anslaget frigörs medel i takt med att åtgärdsvolymen förändras. Dessa kan vid behov successivt överföras till anslaget A1 Ersättning vid arbetslöshet under utgiftsområde 13.
Ett modernt lärlingsprogram
Vi föreslår att ett brett modernt lärlingssystem för arbetslösa unga introduceras. Systemet skall i sin helhet riktas mot företagen - där de nya jobben måste skapas - och erbjuda den enskilde såväl arbete som utbildning. Lärlingssystemet bör vara öppet för ungdomar mellan 20 och 25 år och konstrueras enligt de riktlinjer som redovisas i motion 1996/97:A277. Vi bedömer att införandet av systemet inte kommer att få några budgeteffekter.
Ett program för äldre arbetslösa
Liksom för många unga utgör den rigida lönestrukturen ett problem för åtskilliga äldre. En mer varierad lönebildning, tillsammans med övriga åtgärder för en mer dynamisk arbetsmarknad, torde emellertid inte utplåna arbetslösheten helt bland äldre. Vi föreslår därför att ett mer allomfattande system introduceras varigenom företagen erbjuds en återbäring av arbetsgivaravgifterna med förslagsvis 50 procent vid anställning av arbetslösa äldre. Villkoren bör vara att den som anställs är över 55 år och att denne varit arbetslös i minst nio månader. Vi räknar med att denna åtgärd, fullt ut genomförd 1999, kan komma att belasta statsbudgeten med 1 miljard kronor.
En fokuserad arbetsmarknadsutbildning
Erfarenheten av den arbetsmarknadsutbildning som i dag erbjuds är av sådan karaktär att det finns skäl att ifrågasätta dess effektivitet. Det gäller såväl i fråga om dess betydelse för den enskildes möjligheter att återgå till arbetslivet som ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
I stället för en arbetsmarknadsutbildning som årligen erbjuder stora volymer arbetslösa utbildningsprogram av skiftande kvalitet, är det enligt vår mening angeläget att utbildningsinsatserna ges en fokuserad inriktning med beaktande av högt ställda krav på kvalitet och ett klart definierat arbetsmarknadsbehov. Vi vill i detta sammanhang också påminna om vårt förslag om personliga utbildningskonton. Ett direkt personligt ansvar för den egna kompetensutvecklingen, möjliggjort genom ett effektivt finansierings- system, bör reducera behovet av specifik arbetsmarknadsutbildning. Redan 1997 bör förändringen av arbetsmarknadsutbildningen inledas i enlighet med de riktlinjer som anges i motion 1996/97:A277. Vi bedömer att detta medför en besparing med 620 miljoner kronor 1997.
Offentliga tillfälliga arbeten
Som en tillfällig åtgärd riktad till långtidsinskrivna äldre föreslår regeringen att offentliga tillfälliga arbeten (OTA) inrättas. Vi avvisar detta förslag. Äldre kan enligt vår uppfattning göra en produktiv insats på en öppen arbetsmarknad, förutsatt att legala och andra villkor görs mer flexibla. Vi hänvisar därutöver till de förslag avseende program för äldre arbetslösa som vi redovisar i motion 1996/97:A277.
Vi räknar med en besparing med 362 miljoner kronor 1997.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Regeringen föreslår att lönebidragsnivåerna för arbetshandikappade inom allmännyttiga organisationer bibehålls fram till den 30 juni 1997, vilket medför en ytterligare kostnad på 20 miljoner kronor. Vi har tidigare accepterat en bibehållen nivå fram till utgången av 1996. Någon ytterligare förlängning bör inte ske. De åtgärder vi föreslagit i övrigt bör verka stimulerande också på denna del av arbetskraften. Anslaget bör uppgå till 6 466 000 000 kronor för budgetåret 1997.
Arbetslivsfrågor
Arbetarskyddsverket, Arbetslivsinstitutet, Rådet för arbetslivsforskning och Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet
Vi har tidigare förordat andra nivåer på de här aktuella anslagen. Vi vidhåller dessa förslag. Sammanlagt 370 miljoner kronor bör sparas under anslagsposterna B1-B4 för 1997. För 1999 bör motsvarande besparing uppgå till 470 miljoner kronor.
För 1997 förordar vi en fördelning enligt följande. (tusen kronor)
1997
A1. Arbetarskyddsverket 250 000
A2. Arbetslivsinstitutet 143 000
A3. Rådet för arbetsmiljöforskning 18 000
A4. FoU inom arbetslivsområdet 351 000
Arbetsdomstolen
Tvister om förhållanden som berör arbetsmarknaden hanteras i dag huvudsakligen av Arbetsdomstolen. Vi är för vår del principiellt motståndare till specialdomstolar och partssammansatta domstolar. Med den inriktning på en ny modern arbetsrätt som vi anger i motion 1996/97:A277 får de allmänna domstolarna bättre möjligheter att hantera arbetsmarknadsrelaterade tvister. Vi förordar därför att dessa övertar Arbetsdomstolens funktioner fr.o.m. den 1 januari 1999.
Jämställdhetsfrågor
Regeringen anser att Jämställdhetsombudsmannen (JämO) spelar en central roll för jämställdheten mellan män och kvinnor i arbetslivet. I kombination med en ökad ärendemängd gör man därför bedömningen att anslaget till myndigheten bör öka med fem miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1997.
En 50-procentig ökning av anslaget framstår, trots vad regeringen anför, som anmärkningsvärd. Vi förordar därför att anslaget C1 Jämställdhets- ombudsmannen bibehålls på nuvarande nivå, d.v.s. 9 295 000 kronor för 1997.
Regeringen föreslår dessutom att anslaget till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet ökar med cirka 800 000 kronor fr.o.m. budgetåret 1997. Det ökade tillskottet motiveras bl.a. utifrån ett önskemål om att underlätta för dessa att nå nya grupper av kvinnor. Att tillföra ytterligare ekonomiska resurser till ideella organisationer som fortsätter att förlora medlemmar är emellertid en tveksam princip. Vi förordar därför att anslaget C3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet bibehålls på nuvarande nivå, d.v.s. 2 659 000 kronor för 1997.
Regionalpolitiken
Regionalpolitiska åtgärder
Sedan Sveriges medlemskap i EU inleddes har den nationella regionalpolitiken tillförts betydande medel från EU:s strukturfonder. För den medfinansiering som erfordras för att tillgodogöra sig strukturfondspengarna finns medel avsatta bl.a. inom ramen för de s.k. länsanslagen. Det är emellertid angeläget att också andra än staten medverkar i finansieringen. Kommuner, landsting och inte minst privata intressenter bör delta mer aktivt än i dag. Det ekonomiska utrymme som skapas bör utnyttjas för en besparing i länsanslagen.
Vi förordar att anslaget A1 Regionalpolitiska åtgärder för budgetåret 1997 fastställs till 1 045 000 000 kronor.
Nedsättning av socialavgifter
Systemet med nedsättning av socialavgifter bör inför år 2000 utvärderas med hänsyn till såväl effektivitet som behov. Vi föreslår nu en viss reducering av anslaget.
Vi förordar att anslaget A4 Nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1997 fastställs till 240 000 000 kronor.
Sysselsättningsbidrag
Det finns inga belägg för att sysselsättningsbidraget på ett positivt sätt skulle styra företagens beteende och leda till en ökning av antalet anställda. EU-kommissionen har heller inte godkänt denna typ av stöd. Vår uppfattning är att andra former av regionalpolitiska insatser gör större nytta, varför starka skäl talar för att stödet avskaffas. Det bör ske från den 1 januari 1997. Redan beslutade bidrag skall emellertid utbetalas under den tid de löper.
Vi förordar att anslaget A5 Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1997 fastställs till 129 000 000 kronor.
Transportbidrag
Vi förordar att transportstödet kvarstår som kompensation för långa avstånd. Enligt vår uppfattning är det emellertid möjligt att, utan att frångå syftet med stödformen, reducera den totala bidragsvolymen.
Vi förordar att anslaget A6 Transportbidrag för budgetåret 1997 fastställs till 280 000 000 kronor.
Utbildningssatsning
Delar av dagens regionalpolitik bör ersättas med en målmedveten satsning på kunskap. Vi föreslår därför en betydande satsning som skall öka tillgången till utbildning på orter som i dag har ett begränsat utbud. Satsningen bör genomföras som ett projekt inom ramen för EU:s strukturfonder. Redan 1997 bör 25 miljoner kronor reserveras från anslaget A1 Regionalpolitiska åtgärder och lika mycket från anslaget A9 Europeiska regionala utvecklingsfonden. För 1998 bör reservationen uppgå till 50 miljoner kronor från respektive anslag och för 1999 till 100 miljoner. År 2000 bör utbildningssatsningen totalt kunna uppgå till 300 miljoner kronor.
Utgiftsram
Regeringen föreslår en ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling som uppgår till 3 726 miljoner kronor för 1997. Vi förordar en utgiftsram för 1997 på 3 044 miljoner kronor. Vi bedömer vidare att den för 1998 bör ligga på 2 707 miljoner kronor och för 1999 på 2 364 miljoner kronor.
Budgeteffekter
I det föregående har budgeteffekterna av våra förslag redovisats område för område. I sammanfattning ser de ut på följande sätt för 1997 (miljoner kronor, 1997 års penningvärde):
1997
Avindexering av arbetslöshetsförsäkringen 723
Lägsta dagpenning 210 kr 289
Förändrat arbetsvillkor 826
Höjd finansieringsavgift i arbetslöshetsförsäkringen 2.479
Besparing arbetsmarknadspolitiska åtgärder 485
Program för äldre arbetslösa - 52
Fokuserad arbetsmarknadsutbildning 620
Avvisa OTA 362
Förändring lönebidrag 20
Oförändrad anslagsnivå till JämO 5
Oförändrade bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet 0,8
Anslag till Arbetarskyddsverket, Arbetsmiljöinstitutet, Rådet för arbetslivsforskning och Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet 370
Regionalpolitiska anslag minskas 682
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 fastställa ramen för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet till 30 725 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,1
3. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader till 4 366 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i arbetsmarknadspolitiken,
5. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 24 252 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade till 6 466 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 1 Arbetarskyddsverket till 250 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet till 143 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 3 Rådet för arbetslivsforskning till 18 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 4 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet till 351 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen till 9 295 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet till 2 659 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 fastställa ramen för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv till 50 393 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,1
14. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 19 fastställa anslaget A 1 Regionalpolitiska åtgärder till 1 045 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 19 fastställa anslaget A 4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter till 240 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 19 fastställa anslaget A 5 Sysselsättningsbidrag till 129 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 19 fastställa anslaget A 6 Transportbidrag till 280 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag i fråga om de regionalpolitiska stödformerna i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 inom utgiftsområde 19 under anslaget A 1 Regionalpolitiska åtgärder reservera 25 000 000 kr för utbildningssatsning i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 inom utgiftsområde 19 under anslaget A 9 Europeiska regionala utvecklingsfonden reservera 25 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 fastställa ramen för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling till 3 044 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.1
Stockholm den 7 oktober 1996
Per Unckel (m)
Kent Olsson (m) Patrik Norinder (m) Christel Anderberg (m) Anna Åkerhielm (m) Per Bill (m) Olle Lindström (m) Ulf Melin (m) Jan Backman (m) Ulf Kristersson (m) Annika Jonsell (m)
1 Yrkandena 2, 13 och 21 hänvisade till FiU.
Gotab, Stockholm 1996