med anledning av prop. 1996/97:16 En arbetsrätt för ökad tillväxt
Inledning
Under den borgerliga regeringsperioden genomfördes
försämringar i arbetsrätten. Försämringarna avvisades av
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vi lovade i
valrörelsen att upphäva de borgerliga besluten. Efter valet
1994 "återställdes" den tidigare arbetsrätten av
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
I september 1995 presenterade den socialdemokratiska regeringen direktiv
till en arbetsrättskommission som skulle förändra arbetsrätten förhandlings-
vägen. Parterna förutsattes komma överens om en förhandlad arbetsrätt som
skulle garantera en långsiktig stabilitet på arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet pekade redan då på att parterna alltid haft möjlighet att
genom kollektivavtal hitta långsiktiga lösningar och spelregler för att demo-
kratisera och utveckla arbetslivet och att det finns en rad problemområden
som inte går att lösa avtalsvägen. Det handlar bl.a. om bristen på demokrati,
yttrandefrihet och jämställdhet i arbetslivet. Vi menade att förslaget om en
förhandlad arbetsrätt i realiteten innebar att löntagarna måste avstå från vissa
rättigheter som trygghet i anställningen eller inflytande på arbetsplatsen i de
fall de ville förbättra arbetsrätten på andra områden. Vi menade att detta
innebar en "utpressningssituation" för landets löntagare och att lagstiftaren
smet från sitt ansvar att stifta lagar som säkrade demokratin i arbetslivet.
Arbetsrättskommissionen blev ett misslyckande liksom regeringens försök
till att medla mellan parterna under sommaren. Regeringen har nu presenterat
ett förslag som i korthet går ut på att försämra anställningsskyddet, öka
visstidsanställningarna och att försvaga löntagarnas förhandlingsposition.
Regeringen presenterar i propositionen sitt förslag till förändrad arbetsrätt
under titeln "en arbetsrätt för ökad tillväxt". Denna titel tar fasta på den
mytbildning som framför allt SAF men också flera borgerliga partier bedrivit
under senare år. Det hävdas att en uppluckring av arbetsrätten skulle leda till
att företagen nyanställer i ökad utsträckning och att en försämrad arbetsrätt
skulle öka sysselsättningen.
Den forskning som finns inom området visar samfällt att ett sådant sam-
band inte finns. En försämrad arbetsrätt leder till att antalet visstidsanställ-
ningar ökar på bekostnad av tillsvidareanställningarna. Därmed kommer
anställningsvillkoren att bli osäkrare. Sysselsättningen däremot kommer inte
att öka. Samhällets kostnader för arbetslösheten minskas inte. Förslaget ökar
snarare samhällets utgifter genom att svaga grupper som äldre och
arbetshandikappade riskerar att kastas ut från arbetsmarknaden.
Nya arbeten skapas inte långsiktigt genom att försämra anställningstrygg-
heten för vissa arbetstagare eller genom ändringar i anställningsskyddslagen.
Ett försämrat anställningsskydd innebär enbart att uppsägningarna kommer
snabbare i en lågkonjunktur och att nyanställningarna kommer snabbare i en
högkonjunktur, d.v.s. konjunkturförändringar slår igenom hårdare om
arbetsrätten avregleras . En långsiktig och stabil arbetsrätt måste enligt vår
uppfattning fungera i såväl konjunkturuppgångar som nedgångar och inte leda
till att en allt större krets av människor tvingas till osäkrare anställnings-
former.
Vi menar också att hanteringen av arbetsrätten varit undermålig. Det gäller
också det lagförslag som regeringen nu presenterar. Dels saknas konsekvens-
analyser inte minst ur könssynpunkt, något som också JämO påpekat i sitt
remissyttrande, dels var remisstiden osedvanligt kort. Remissinstanserna fick
efter mycket kort beredningstid presentera sina synpunkter vid en hearing.
JämO påpekar t.ex. att de hade fem arbetsdagar för att gå i genom förslaget.
Det är ett förfarande som normalt är reserverat för lagändringar eller förslag
som bedöms vara av mindre vikt. Den snabba hanteringen av lagförslaget
innebar att möjligheten att diskutera förslaget varit minimal. Det finns ett
klart demokratiskt underskott i hanteringen av lagförslaget.
Inriktningen
Vänsterpartiet har i ett flertal motioner lyft fram behovet av
att förändra arbetsrätten.
Vi pekar i våra motioner på att dagens arbetsrättslagar skapades på 1970-
talet och återspeglar mycket av 1970-talets arbetsmarknad. De bygger på en
arbetsorganisation med stora enheter, ett direkt ägande och en central
styrning.
I dag ser arbetsmarknaden helt annorlunda ut. Lagen om anställningsskydd
tillkom när en majoritet av landets arbetstagare var tillsvidareanställda. Idag
går utvecklingen åt ett annat håll. Mer än 75% av dem som anställdes under
första halvåret 1994 anställdes på begränsad tid. Bland unga kvinnor är
tidsbegränsade anställningar snart den vanligaste anställningsformen.
Vi menar att det behövs en ny parlamentarisk utredning för att förstärka
och modernisera arbetsrätten så att den fångar löntagarnas legitima behov av
trygghet i anställningen, demokrati i arbetslivet, yttrandefrihet och
kompetensutveckling.
Vi delar TCO:s uppfattning som den kommit till uttryck i remissyttrandet
att "de snabba förändringarna i arbetslivet kräver ett ständigt lärande för att
trygghet för de anställda ska åstadkommas. Mot den bakgrunden är det
särskilt viktigt att de anställda ges rätt till utveckling i arbetet och att
förut-
sättningar ges för att kunna få eller behålla en anställning (anställnings-
barhet). Först då kan en reell anställningstrygghet uppnås."
Det förslag som regeringen presenterar fångar inte arbetslivets behov av en
ny moderniserad arbetsrätt. I stället innebär förslaget i sin helhet att
anställ-
ningsskyddet urholkas i och med att företrädesrätten förkortas och att
regeringen lagstiftar mot fackens demokratiska rättighet att själva bestämma
var förhandlingsrätten skall ligga. Kravet på lokala förhandlingar innebär
dessutom att arbetsrätten kommer att variera från arbetsplats till arbetsplats.
Arbetsrätten kommer inte att vara lika för alla. I företag med svag ekonomi
eller ett svagt fack kan arbetsgivaren genom lokala överenskommelser tvinga
fram en försämrad arbetsrätt. Anställningsskyddslagens skyddssystem kan i
praktiken avtalas bort.
Redan i dag är tidsbegränsade anställningar ett stort problem på den
svenska arbetsmarknaden, något som både JämO och LO påpekat i sina
remissyttranden. Regeringens förslag om att införa en ny anställningsform
"överenskommen visstidsanställning" innebär att visstidsanställningarna
kommer att öka. På delar av arbetsmarknaden kommer tillsvidareanställ-
ningar att bli undantag i stället för regel. Det gäller främst i små företag och
inom vissa branscher. Nästan hälften av de unga LO- kvinnorna har i dag
tidsbegränsade anställningar. Regeringens förslag innebär att den andelen
kommer att öka, något som står i stark kontrast med regeringens uttalanden
om ökad jämställdhet i arbetslivet.
Förslaget innebär också att deltidsanställda ges företrädesrätt till fler
arbetstimmar, ett krav som Vänsterpartiet och fackliga organisationer drivit
länge och som regeringen nu hörsammat. Detta är i huvudsak en positiv
åtgärd som dock måste kompletteras med att företrädesrätten skärps i flera
avseenden. Rättigheten skall omfatta alla driftsenheter på orten. Rätt till
omskolning eller kompetenshöjning för den deltidsanställda skall också
finnas för att kvalifikationskraven skall uppnås. Arbetsgivaren måste också
ges incitament att samordna verksamheten till heltidstjänster.
Regeringen föreslår en bortre gräns för vikariat. Vänsterpartiet delar
regeringens uppfattning om att detta är en nödvändig åtgärd för att komma
tillrätta med det missbruk av vikariatsanställningar som finns på den svenska
arbetsmarknaden och som drabbar framför allt kvinnor. Vi anser emellertid
att treårsgränsen är allt för generös och att tidsgränsen skall omfatta olika
kombinationer av visstidsanställningar.
Regeringens förslag i sin helhet innebär ett steg tillbaka när det gäller
anställningsskyddet och jämställdheten på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet
efterlyser förslag som utökar inflytandet för individen och facket, om
demokrati i arbetslivet, yttrandefrihet, kompetensutveckling, effektiva regler
kring nya anställningsformer såsom uthyrning av arbetskraft m.m.
Sammanfattningsvis ser vi förslaget i sin helhet som en eftergift åt SAF:s
ideologiska mytbildning om att arbetsrätten försvårar nyanställningar. De
genomförs utan sakliga motiv. Förslagen flyttar makt och inflytande från
löntagare till arbetsgivare.
Propositionens förslag
Lokala kollektivavtal
I dag bygger dispositiviteten i den svenska arbetsrätten på de
centrala parterna. Centrala fackliga organisationer kan sedan
delegera förhandlingsrätten till den lokala fackliga
organisationen.
För att garantera att denna avtalsfrihet inte utnyttjades på ett otillbörligt
sätt
finns en regel om att avvikelser från lagen skall vara träffade eller godkända
på förbundsnivå.
När nu regeringen lägger förhandlingsrätten om avvikelser från reglerna
om tidsbegränsade anställningar, turordningsregler, reglerna om företrädesrätt
samt den närmare beräkningen av förmåner på lokal facklig organisation
innebär detta att arbetsrätten inte kommer att vara lika för alla. På arbets-
platser med svaga fackliga organisationer kan hela anställningsskyddslagens
skyddssystem i praktiken komma att avtalas bort. Förslaget öppnar för
möjligheten att arbetsgivarna kan komma att ställa krav på försämringar av
anställningsskyddet som villkor för att nyanställa eller för att fler skall få
behålla sitt arbete. Det lokala facket kan alltså hamna i rena utpressnings-
situationer.
Lagen om anställningsskydd är primärt en skyddslagstiftning där arbets-
tagarna, som den svagare parten i anställningsavtalet, ges ett skydd mot
godtycke vid anställningens ingående och avslutande Det är därför viktigt att
möjligheten att göra avvikelser från dessa skyddsregler är restriktiva. JämO
påpekar också i sitt remissvar att den befintliga forskningen visat att kvinnor
blivit sämre behandlade än män när avsteg görs från legala turordningen och
s.k. avtalsturlistor upprättas. Inte bara kvinnor i fertil ålder väljs bort i
onormalt hög omfattning, det gäller också invandrare och funktionshindrade.
Tendensen att välja bort dessa grupper brukar förklaras med att det lokala
facket ställs inför risken att se driften nedlagd eller flyttad till annan ort.
Förhandlingspositionen är då inte särskilt god när det gäller att slå vakt om
arbetstagare som p.g.a. fördomar och schablontänkande anses vara risk-
faktorer i verksamheten. Detta visar, menar JämO, att det finns ett större
intresse och kompetens hos förbund på central nivå att vara "grindvakt" mot
könsdiskriminering.
Vänsterpartiet delar denna kritik mot förslaget. Vi har i en tidigare motion
bl.a. pekat på att särskilt föräldralediga och gravida kvinnor har en svag
position när arbetsgivaren förhandlar och träffar avtal med lokala facket om
vilka som ska sägas upp p.g.a. arbetsbrist. Vi menar att nuvarande
huvudprincip skall kvarstå, d.v.s. att grundskyddet i anställningsskyddslagen
ej skall kunna avtalas bort. Branschanpassning av vissa bestämmelser skall
enbart kunna ske genom överenskommelser på central nivå. Förbunden kan
sedan i vissa fall delegera förhandlingsrätten till lokal nivå. Vänsterpartiet
avvisar regeringens förslag till förändring om att ta bort hänvisningen till
central arbetstagarorganisation i anställningsskyddslagen som förutsättning
för att avtala om avvikelser från lagens bestämmelser.
Slopat skydd för äldre
Regeringens förslag innebär också att kravet på godkännande
av den centrala organisationen för att med avsteg från lagens
turordningsregler säga upp arbetstagare som fyllt 57,5 år tas
bort. Regeringen motiverar sitt förslag med att det numera
inte går att bli förtidspensionerad p.g.a. arbetsmarknadsskäl.
Vänsterpartiet delar LO:s syn att den omständigheten att
äldre arbetstagare fått väsentligt svårare att ordna sin
försörjning efter en uppsägning inte innebär att behovet av
skydd för dessa löntagare minskar. Det innebär rimligen
tvärtom att behovet av skydd ökat påtagligt. Vänsterpartiet
avvisar regeringens förslag i denna del.
Överenskommen visstidsanställning
Förslaget innebär att anställningsskyddet på små
arbetsplatser blir illusorisk. Huvudregeln om
tillsvidareanställning kommer att sättas ur spel på en stor del
av arbetsmarknaden. Arbetsgivaren kan ständigt komma att
ha fem anställda med tidsbegränsad anställning utan att
behöva motivera varför. Redan med nuvarande lagstiftning
kan arbetsgivare visstidsanställa i stor omfattning.
Vikariatsanställningar, provanställningar,
projektanställningar, anställningar vid arbetsanhopning,
säsongsanställningar är alla exempel på visstidsanställningar
som utnyttjas i allt större utsträckning.
För att dessa anställningsformer skall kunna utnyttjas krävs bara att arbets-
givaren motiverar detta. Om det finns ett sakligt skäl kan huvudprincipen om
tillsvidareanställning frångås. Regeringen föreslår nu att arbetsgivare ska
kunna visstidsanställa utan särskilda motiv. Det är allvarligt. En tidsbe-
gränsad anställning innebär alltid en urholkning av arbetstagarens rättsskydd.
Arbetstagaren kommer inte i åtnjutande av de förmåner i form av saklig
grund för uppsägning, uppsägningslön och annat som är förbundet med en
tillsvidareanställning.
JämO pekar i sitt remissvar på att det mest betydelsefulla skyddet mot
könsdiskriminering finns i LAS principer om att tillsvidareanställning skall
vara den normala anställningsformen och att saklig grund krävs för
uppsägning. När inga skäl behöver redovisas till varför en provanställning
avbryts eller varför ett nytt vikariat inte erbjuds är det svårt att komma åt
diskriminering.
JämO påpekar vidare att det hittills krävts skäl för att anställa tids-
begränsat, tidsbegränsningen har varit knuten till en konkret situation. Nu
öppnar regeringen för tidsbegränsade anställningar på ett osunt sätt.
Arbetsgivaren kan t.ex tveka att tillsvidareanställa en småbarnsmamma p.g.a.
att han befarar att hon ska vara hemma mycket med sjukt barn.
Vänsterpartiet delar LO:s och JämO:s farhågor att förslaget till överens-
kommen visstidsanställning öppnar för en ökad diskriminering i arbetslivet.
Vi menar att redan i dag finns det stora möjligheter att visstidsanställa och
att
det utgör ett stort problem att så många har denna typ av otrygg anställning.
Genomförs regeringens förslag så kommer antalet visstidsanställda på
arbetsmarknaden att öka och anställningsskyddet att urholkas. På 10 000-tals
arbetsplatser blir det fullt tillåtet att endast ha personal som saknar
anställningsskydd. Genom lokalt kollektivavtal kan sedan tidsgränserna i
lagförslagets § 5 a utvidgas. I själva verket finns, om förslaget genomförs,
ingen bortre gräns för visstidsanställning.
Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag om överenskommen visstids-
anställning.
Företrädesrätt till anställning
Arbetsgivaren äger i dag rätt att själv konstatera när
arbetsbrist föreligger och därmed grund för uppsägning. För
att motverka att oseriösa arbetsgivare säger upp personal för
att i stället nyanställa andra finns idag bestämmelser om
företrädesrätt. Företrädesrätten är en viktig del i
anställningsskyddet för att förhindra diskriminering. När nu
regeringen föreslår att företrädesrätten skall förkortas så
urholkar man också anställningsskyddet.
Både JämO och LO har i sina remissvar påvisat att förslaget dessutom
kommer att få negativa konsekvenser för föräldralediga kvinnor (och män).
Vänsterpartiet delar denna uppfattning. Många har haft tidsbegränsade
anställningar där de tjänat in företrädesrätt till återanställning före
ledigheten.
AD har slagit fast att om den som har företrädesrätt inte ganska omgående
kan tillträda tjänsten så har arbetsgivaren rätt att erbjuda tjänsten åt någon
annan. En förkortning av företrädesrätten till nio månader innebär att många
föräldralediga förlorar den praktiska möjligheten att utnyttja sin
företrädesrätt.
Regeringen motiverar sitt förslag med att "Det finns en risk att den
nuvarande tiden för företrädesrätt om ett år innebär att många arbetsgivare
avvaktar alltför länge med nyanställningar" och "genom att förkorta tiden för
företrädesrätt bör nyanställningar kunna påskyndas". Vi delar den uppfattning
som LO ger uttryck för i sitt remissyttrande att "dessa skrivningar innebär i
klartext att förslaget syftar till att göra det enklare för arbetsgivaren att
göra
sig av med arbetskraft som man inte vill ha anställd utan att behöva säga upp
dessa med åberopande av personliga skäl. Det ska med andra ord bli lättare
att kringgå reglerna om saklig grund för uppsägning."
Reglerna om företrädesrätt hindrar naturligtvis ingen arbetsgivare från att
nyanställa. De hindrar bara arbetsgivaren från att nyanställa andra än dem
som tidigare arbetat i företaget.
Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag om att förkorta företrädesrätten
till anställning.
Företrädesrätt för deltidsanställda
Vänsterpartiet har under en längre tid och i ett flertal
motioner krävt att deltidsanställda skall ha företrädesrätt till
fler arbetstimmar när sådana finns lediga. Det är därför
positivt att regeringen nu äntligen kommer med ett sådant
förslag. Vi menar emellertid att regeringens förslag måste
förstärkas så att deltidsanställda skall ges reella möjligheter
att få fler arbetstimmar.
Regeringen begränsar företrädesrätten till driftsenheten. Vi menar att
företrädesrätten till fler arbetstimmar skall gälla arbetsgivarens samtliga
enheter på orten. Inskränkningen till driftsenheten är helt omotiverad och tar
bort mycket av den tänkta effekten av förslaget.
Regeringens förslag innebär att den anställde skall ha tillräckliga kvalifika-
tioner för de nya arbetsuppgifterna för att ha företrädesrätt. Vi menar att det
är tillräckligt om den deltidsanställda efter ett rimligt inlärnings- eller
skol-
ningsskede (inom eller utanför företaget) kan anförtros nya arbetsuppgifter.
Detta är av särskild vikt för deltidsanställda som ofta inte fått del av
kompetensutveckling och allmänt sett har en svagare ställning på arbets-
platsen.
Förslaget saknar också incitament för arbetsgivarna att organisera sin
verksamhet så att möjligheterna till högre sysselsättningsgrad för de deltids-
anställda ökar. Här krävs juridiska styrmedel i form av en inskränkning av
arbetsgivarens fria rätt att oberoende av reella behov välja deltidsanställning
som anställningsform. Endast om det finns sakliga skäl i form av att en
påtaglig störning uppkommer i verksamheten kan undantag medges.
Vänsterpartiet stödjer således regeringens förslag om företrädesrätt för
deltidsanställda men menar att den ska omfatta alla enheter på driftsorten,
innehålla rätt till kompetenshöjning och kombineras med en lagstiftning som
begränsar arbetsgivarens inflytande över valet av anställningsform.
En bortre gräns för vikariat
Vänsterpartiet är positiv till en tidsbegränsningsregel men
anser att regeringens förslag behöver förändras om man skall
åtgärda de missförhållanden som rullande vikariat och
kombinationer av olika visstidsanställningar innebär. Vi
menar att tidsbegränsningen är otillräcklig. Den riskerar
dessutom att bli verkningslös eftersom arbetsgivaren kan
kombinera olika typer av tidsbegränsade anställningar och
därmed kringgå regeln. Genom att kombinera
vikariatsanställningar med övriga visstidsanställningsformer
ger den föreslagna regeln möjlighet för en arbetsgivare
teoretisk att ha en person oavbrutet visstidsanställd under
åtminstone åtta år vilket påpekas av LO.
Enligt Vänsterpartiets mening måste lagen ges en utformning som riktar sig
mot missbruk av alla former av tidsbegränsade anställningar.
Vänsterpartiet föreslår att regeln utformas så att den omfattar vikariat och
andra former av visstidsanställningar. En tidsbegränsad anställning eller en
kombination av sådana skall övergå till en tillsvidareanställning efter 18
månader såvida inte en kortare tidsgräns föreskrivs i lagen.
Uppsägningstiden
Regeringens förslag innebär att uppsägningstiderna sätts i
relation till anställningstidens längd och inte som nu till
arbetstagarens ålder. Vänsterpartiet har inget att invända mot
detta förslag.
I det hårda arbetsmarknadsläge som nu råder har äldre svårigheter att få
nya anställningar. En 45-åring har nu efter sex månaders anställning sex
månaders uppsägningstid. Det finns därför risk att arbetsgivare i stället för
äldre kompetent arbetskraft anställer en yngre.
Dessutom innebär förslaget att en anställd endast har en månads
uppsägningstid upp till två års anställning och två månader upp till fyra års
anställning. Detta borde innebära att fler arbetsgivare borde välja tillsvidare-
anställning i stället för visstidsanställning. Antalet tillsvidareanställda
behöv-
er öka.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext utifrån
nedanstående hemställanpunkter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en ny inriktning av
arbetsrättslagstiftningen,
2.
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i 2 § tredje stycket
lagen (1982:80) om anställningsskydd gällande hänvisning till central
arbetstagarorganisation,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 2 § femte stycket
lagen (1982:80) om anställningsskydd gällande äldre arbetstagare än 57 och
ett halvt år,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om överenskommen
visstidsanställning,
4. att riksdagen beslutar att tidsgränsen för vikariat, samt kombinationer av
visstidsanställningar, skall vara 18 månader enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag att förkorta företrädesrätten till
återanställning från ett år till nio månader,
6. att riksdagen beslutar att deltidsanställdas företrädesrätt till högre
sysselsättningsgrad skall gälla arbetsgivarens alla enheter på samma ort,
7. att riksdagen beslutar att arbetsgivare skall utbilda deltidsanställda så att
deras önskemål om högre sysselsättningsgrad kan tillgodoses enligt vad i
motionen anförts,
8. att riksdagen beslutar att arbetsgivare skall organisera arbetet så att
deltidsanställds önskemål om högre sysselsättningsgrad kan tillgodoses
såvida det inte leder till påtaglig störning av verksamheten.
Stockholm den 13 november 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Lars Bäckström (v)