Regeringens egen redovisning av utvecklingen på
arbetsmarknaden och politikens inriktning visar tydligt hur
man misslyckats med den fråga som man vann valet på 1994.
Under löftet att arbetslösheten redan 1995 skulle vara nere i
5 % lyckades Socialdemokraterna övertyga tillräckligt många
väljare för att de skulle överta regeringsmakten. Vad som
sedan hände var att den nya regeringen bröt en positiv
sysselsättningstrend och genom den egna politikens
förskyllan orsakat stagnation och massarbetslöshet. Man
skriver: "Antalet sysselsatta ökade kraftigt under 1994 och
fram till mitten av år 1995. Därefter var antalet i stort sett
oförändrat fram till början av år 1996. Under de senaste
månaderna har antalet sysselsatta varit betydligt färre än
under samma period år 1995. I augusti var skillnaden 74 000
personer." Detta är en tydlig beskrivning av att
fyrpartiregeringen hade lagt grunden till en kraftig tillväxt
och sysselsättningsökning som började ge tydliga resultat
innan den socialdemokratiska politiken började ge effekt i
form av stagnation och sedan ökad arbetslöshet.
Ett annat löfte under valrörelsen 1994 var att verksamheterna i kommuner
och landsting inte skulle röras. I verkligheten har människor avskedats runt
om i landets kommunala verksamheter som en följd av regeringens politik.
Man skriver i budgetpropositionen "... en betydande minskning har skett
inom offentlig verksamhet".
En annan käpphäst under valrörelsen var att antalet långtidsarbetslösa
skulle minska. Nu skriver man: "Enligt arbetsförmedlingens statistik fanns
det i slutet av juli i år 147 000 personer som har varit oavbrutet inskrivna vid
arbetsförmedlingen, antingen i kategorin utan arbete eller i någon konjunk-
turberoende åtgärd i mer än två år. Bara under det senaste året har antalet
långtidsinskrivna ökat med 11 000 personer eller 8 %.
Detta dystra facit till trots fortsätter regeringen att gå på med sina verk-
ningslösa löften. Det nya är nu att man ska halvera den öppna arbetslösheten
vilket regeringsföreträdarna upprepar som ett mantra samtidigt som verkli-
heten visar att arbetslösheten stiger.
Företagsklimatet och
småföretagen viktiga för de
nya jobben
En framgångsrik ekonomisk politik för nya jobb måste också
inbegripa en sund näringspolitik. Alla är överens om att det
är i det privata näringslivet de nya jobben måste skapas. Då
krävs också att rimliga förutsättningar läggs fast för att nya
företag ska startas och befintliga företag ska kunna växa.
Regeringens politik har dock på ett avgörande sätt försämrat
företagsklimatet och därmed möjligheterna för tillväxt och
nya jobb i inte minst de små och medelstora företagen:
förlängt arbetsgivaransvar i sjukförsäkringssystemet, den
förtida momsinbetalningen, återinförd dubbelbeskattning på
riskvilligt kapital som satsas i företag, minskad flexibilitet i
arbetsrätten för småföretagen etc.
I en särskild motion redogör vi kristdemokrater för en näringspolitik och
småföretagarpolitik som ger goda förutsättningar för nya jobb. Det gäller
såväl skatter och riskkapital som arbetsrätt och bättre innovationsklimat.
Skatteväxling för gröna
jobb
Beskattningen bör omfördelas inom ramen för nuvarande
skattetryck, från arbetskraft till miljöbelastande utsläpp,
begränsade naturresurser och energi. En skattereform med
sänkta skatter på arbete, exempelvis arbetsgivaravgifter, och
samtidigt höjda skatter på koldioxid, kväveoxid,
svaveldioxid, avfall m m skulle dels skapa incitament för en
miljövänligare produktion och konsumtion, dels främja
framväxten av nya arbetstillfällen. Förutom de sänkta
arbetskraftskostnaderna innebär en skatteväxling också att
arbetstillfällen kopplade till kretsloppssamhället, som t ex
återvinningsindustri, ny och småskalig energi med inhemska
och förnybara energikällor, kan växa fram.
Den parlamentariska utredningen om ett mer miljörelaterat skattesystem
som nu befinner sig i sitt slutskede är synnerligen viktig ur arbetsmark-
nadssynpunkt. Vi kristdemokrater har aktivt medverkat till att denna
utredning skulle komma till stånd och verkar nu i utredningen för att en
skatteväxling till fördel för miljön och jobben ska komma till stånd.
Regionalpolitisk helhetssyn
Istället för flyttlasspolitik bör statsmakterna anlägga en
regionalpolitisk helhetssyn på närings- och
arbetsmarknadspolitiken. Denna syn bör också omfatta beslut
om åtgärder som drabbar statlig verksamhet. Många av de
beslut regeringen tagit under sina två år vid makten har slagit
hårt regionalpolitiskt. Aktiva arbetsmarknads- och
regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala
områdena och regionerna möjligheter till fortsatt
sysselsättning är nödvändigt om hela Sverige ska leva.
Jordbrukspolitiken är i det sammanhanget också synnerligen
väsentlig ur arbetsmarknadssynpunkt. Kristdemokraternas
syn på regionalpolitiken och jordbrukspolitiken utvecklas i
särskilda motioner.
Kristdemokratiska
principer för
arbetsmarknadspolitiken
Den ekonomiska politiken ska skapa förutsättningar för
ekonomisk utveckling. Därigenom skapas förutsättningar för
nya arbetstillfällen vilket nu, när omkring 700 000 saknar
ordinarie arbete, är den i särklass viktigaste
fördelningspolitiska uppgiften. Med fler sysselsatta skapas
också resurser för att förstärka budgeten och därmed värna
välfärdssystemet så att de som bäst behöver samhällets stöd
också får detta.
Arbetet är viktigt för människans möjlighet att utveckla sin identitet. Ett
arbete har ett värde i sig. Arbetslöshet är ett allvarligt slöseri med mänskliga
resurser och förmågor. Personliga och sociala problem blir ofta följden vid
långvarig arbetslöshet. Det är dock viktigt att betona att människans unika
värde inte är beroende av om man har ett arbete eller ej.
En förutsättning för full sysselsättning är att det svenska näringslivets
konkurrenskraft upprätthålls gentemot omvärlden. En långsiktig och stabil
ekonomisk politik i samspel med en aktiv arbetsmarknadspolitik är därför
nödvändig för att skapa ett gott samhälle där alla får möjlighet att delta i
samhällsbyggandet.
Hur många arbetsmarknadspolitiska åtgärder som än sätts in kan och ska
de aldrig ersätta de arbetstillfällen som med riktiga förutsättningar kan och
måste skapas i framför allt den privata sektorn.
Tillväxtpolitiken inom framför allt näringspolitikens område måste
kompletteras med en väl fungerande arbetsmarknadspolitik. Tillväxtpolitiken
är sådan att den påverkas av åtgärder på många politikområden. För att
stimulera tillväxten i Sverige måste arbetsmarknadspolitiken reformeras och
stimulera arbetskraftens rörlighet och samhällets strukturomvandling. I dag
är just arbetsmarknadsområdet ett av de mest genomreglerade samhälls-
områdena. Detta måste nu omprövas på ett tydligt sätt.
Arbetsmarknadspolitiken måste som mycket annat utgå från subsidiaritets-
principen. Det vill säga att det en lägre nivå klarar av på egen hand ska inte
högre nivåer lägga sig i. Arbetsmarknadspolitiken ska vara subsidiär på så
sätt att samhällets insatser ska vara stödjande när så krävs, dock utan att
skada ordinarie arbetsmarknad.
Regeringens målsättning att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000
är vare sig särskilt långtgående eller baserad på rätt variabel. Denna
målsättning riskerar att utmynna i en politik som bara flyttar människor från
öppen till dold arbetslöshet. Kristdemokraterna anser att målet ska vara att
halvera den totala arbetslösheten till år 2000.
Långtidsarbetslösheten
Antalet långtidsarbetslösa har ökat dramatiskt under senare
tid. Detta är allvarligt då långvarig arbetslöshet ofta leder till
personliga och sociala problem. Dessutom riskerar
arbetslösheten att permanentas på en hög nivå även vid
högkonjunktur om antalet långtidsarbetslösa tillåts stiga.
Det är angeläget att arbetsmarknadspolitiken i kombination med kontant-
stödet utformas på ett sätt som så långt som möjligt förhindrar "rundgång" i
systemen. Detta får dock inte innebära att grundtryggheten rycks undan för
redan hårt drabbade grupper. Såväl arbetsförmedlingen som den arbets-
sökande måste ges incitament att ta varje möjlighet till ordinarie arbete.
Åtgärder och utbildning för att förhindra långtidsarbetslöshet måste
inriktas mot kompetenshöjning som kan underlätta att få arbete i de
branscher som kan antas ha de bästa framtidsutsikterna.
Särskilda projekt där folkrörelserna tillsammans med arbetsförmedlingar
och kommun aktivt arbetar mot den passivisering och modlöshet som lätt blir
följden vid framför allt långtidsarbetslöshet bör stöttas från länsarbets-
nämndernas sida.
En direkt osmaklighet i budgetpropositionen är regeringens försök att
skylla sina egna misslyckanden vad gäller långtidsarbetslösheten på Arbets-
marknadsverket. När man fört en politik som gjort att företag inte längre
anställer är det inte lätt för arbetsförmedlingarna att hitta arbete åt dem som
redan är arbetslösa. Om det inte finns jobb att anvisa till så hjälper det inte
vad regeringen säger om prioriteringar.
Ungdomsarbetslösheten
Också löftet om att ungdomar skulle vara i sysselsättning
efter 100 dagars arbetslöshet har regeringen misslyckats med
att uppfylla. I budgetpropositionen har löftet nu skrivits om
till en "långsiktig ambition". Det är denna typ av agerande
som gör att förtroendet för politiker snabbt minskar. Man
konstaterar också att regeringens åtgärd att avskaffa
ungdomspraktiken var till stor skada för ungdomarna i och
med att anställningskravet i samband med införandet av
ungdomsintroduktionen minskade antalet ungdomar i aktiva
åtgärder. Nu har man mot bakgrund av en effektiv
oppositionspolitik återigen bytt fot vilket inneburit vissa
förbättringar på ungdomssidan.
Arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller
lönesättning för ungdom. En lägre ingångslön kan vara ett verksamt sätt att
få fler unga i arbete. Löses inte detta avtalsvägen bör lagstiftning övervägas.
Lärlingssystem
Ett lärlingssystem med treårig utbildning/lärlingstid i
dualsystem enligt exempelvis den tyska modellen (tre dagar
praktik och två dagar teori varje vecka med rimlig ersättning,
stigande med tiden) bör utvecklas. Att utveckla
praktiksystemet ytterligare och få till stånd lärlingsutbildning
ute i företagen är ett sätt att garantera ungdomar
arbetsmöjligheter och framtida anställning.
Arbetstidsförkortning
Mer tid för barnen, familjen och det sociala livet är önskemål
som delas av många människor. Det finns också olika behov
under olika tider av livet. Exempelvis finns oftast önskemål
om kortare arbetstider från småbarnsföräldrar. Under andra
perioder av livet kan det finnas rakt motsatta önskemål om
arbetstiden. Gemensamt är behovet av flexiblare arbetstider.
Med ökad flexibilitet vad avser förläggning av arbetstid kan
såväl verksamhetens som arbetstagarens behov bättre
tillgodoses. I avvaktan på den proposition om arbetstider
som nu följer på Arbetstidskommitténs betänkande lägger vi
nu inga yrkanden i de principiella frågorna om flexiblare
arbetstid.
Idag tror många att en allmän arbetstidsförkortning är ett sätt att få fram
fler jobb. Det är dock inte belagt att det skulle bli resultatet. Det är
önskvärt
med fler projekt och att försök med förkortad arbetstid och arbetsdelning
genomförs i offentlig sektor. Ett särskilt stimulansstöd bör utgå till
verksamheter inom offentlig verksamhet som prövar arbetsdelning för att på
så sätt få fler i arbete. Detta är ett sätt att arbeta med flexiblare arbetstid.
Det
innebär exempelvis att fyra personer delar på arbetsuppgifter som är avsedda
för tre personer. Finansiering bör ske inom ramen för de särskilda insatser
som regeringen föreslår för omstruktureringen i den kommunala verksamhe-
ten.
Banta AMS och
länsarbetsnämnderna
Vi förordar att AMS som central myndighet får mer av
stabskaraktär med möjlighet till ytterligare rationalisering.
En inbesparing på 10 miljoner skulle då vara möjligt redan
under 1997. Vad gäller mellannivån länsarbetsnämnderna
bör de antingen regionaliseras eller samordnas med
länsstyrelsernas verksamhet vilket under 1997 skulle
möjliggöra en besparing med 90 miljoner. Besparingarna
under kommande år kan bli betydligt större. Detta tydliggör
att det är fältarbetet på arbetsförmedlingarna som skall
prioriteras.
Krav på AMS
En mer flexibel och lokal arbetsmarknadspolitik gör det inte
möjligt att exakt bestämma kvantiteten på antalet människor
i åtgärder. Redovisningen av utfall i förhållande till
budgetplanering visar också denna svårighet. För att mjuka
upp detta synsätt bör istället ett intervall tillskapas och ett
utvärderingssystem som också ser på kvaliteten i åtgärderna.
Det vill säga en helhetssyn där man ser resultat mer i form av
reguljära arbeten efter en åtgärd. Detta måste vara ett mer
kostnadseffektivt sätt att se på arbetsmarknadspolitiken. För
budgetåret 1997 kan intervallet ligga mellan 170 000 och
230 000 åtgärdsplatser.
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
Allmänt
Regeringen har i budgetpropositionen valt att nu inte fullt ut
redovisa hur man ser på de olika åtgärderna, deras
kostnadseffektivitet i förhållande till vilka fasta arbeten de
ger efter en åtgärdsperiod eller ens vilka åtgärder som döljer
sig under rubriken arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Exempelvis kan man fråga sig om det s k startbidraget (det
förstärkta flyttningsbidraget) finns kvar liksom
pendlingsstödet. Eftersom regeringen inte redovisar något
om dessa stöd får vi anta att de ändå finns kvar och får mot
bakgrund av tidigare propositioner göra en uppskattning av
vad kostnaden kan vara och föreslå att anslaget minskas med
motsvarande belopp, i detta fall 220 miljoner kronor. Ett
annat exempel är Europastipendier för arbetslösa ungdomar
som regeringen införde fr o m 1 juli 1995. För budgetåret
1995/96 skulle högst 110 miljoner kronor få användas till
detta. Regeringen räknade med 10 000 platser under 6
månader. Nu redovisas resultatet "... hitintills har 15
ungdomar rest iväg med hjälp av detta stipendium". Det är
ytterligare en i raden av gigantiska felkalkyler som den
socialdemokratiska regeringen gjort på det
arbetsmarknadspolitiska området. Och slutsatsen måste ju
vara att 110 miljoner kronor kan sparas eller användas till
annat. Och det kan ju finnas fler exempel av samma typ som
det är svårt att få en genomlysning av eftersom regeringen
valt att inte längre öppet redovisa vad som händer med de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Det ovan redovisade tillsammans med att vi för vår del fortsätter att hävda
arbetslinjen leder till slutsatsen att vi kan minska ned på de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna. De tillväxtförslag som vi i andra motioner föreslår
kommer att leda till ett mindre tryck på behov av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Exempelvis beräknas bara vårt förslag om sänkt tjänstebeskattning
vid en statisk beräkning ge 9 200 personer arbete. Sammantaget kommer de
kristdemokratiska förslagen att leda till en kraftig sysselsättningsökning och
därmed kan anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder minska. Till de
statiska beräkningarna kan läggas att de som kommer i reguljärt arbete
kommer att generera ytterligare nya arbetstillfällen och skatteinkomster till
stat och kommun vilket i sin tur ger effekter i form av sysselsättning etc.
I budgetpropositionen anges en reducering av anslaget till arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder under 1998 med 4 200 miljoner kronor och 1999 med
ytterligare 700 miljoner kronor. Vi anser att om våra förslag genomförs kan
en reducering av just detta anslag påbörjas med 3 690 miljoner kronor redan
under 1997. Till detta tillkommer en ytterligare kostnadsminskning inom
anslaget med 220 miljoner kronor genom att pendlingsstödet och det s k
startbidraget tas bort. Det tidigare ordinarie flyttningsbidraget bör dock
behållas.
Arbetsmarknadsutbildningen bör
styras till det reguljära
utbildningsväsendet
En stor del av arbetsmarknadspolitikens medel går till
utbildning. Kristdemokraterna har hävdat att
arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare och på sikt
bli en del av det reguljära utbildningsväsendet. Det reguljära
utbildningsväsendet får på det sättet en naturlig inriktning
mot arbetsmarknaden som i dag i långa stycken saknas.
Arbetsmarknadsutbildningens roll bör vara att underlätta strukturomvand-
lingar i samhället, inte att ersätta det ordinarie utbildningssystemet.
Utbildningsvikariat - sabbatsår/friår
Ur arbetsmarknadsmedel bör resurser kunna tas för att
bekosta ett s k sabbatsår - eller som regeringsföreträdare
kallar det, friår - för personer mellan 45 och 55 år. Detta
skulle ge möjlighet för många att komma in på en ny
yrkesmässig bana samtidigt som vikariatsmöjligheten skulle
minska arbetslösheten. En möjlighet är att bekosta denna
åtgärd med arbetsmarknadspolitiska medel. Om detta ska
komma ifråga måste företaget som beviljar ett sabbatsår
tillsätta en vikarie som är arbetslös. Därmed finansierar
denna reform sig själv. Ett sabbatsår kan också bekostas av
den enskilde individen genom förtida pensionsuttag.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre
Regeringen och riksdagen har beslutat om en ny tillfällig
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten
för äldre (OTA). Som äldre betecknas alla över 55 år dvs
även människor som rimligen bör ha mycket kvar att ge på
den ordinarie arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsministerns
ord om att dessa 40 000 människor ska få "ett värdigt slut" är
naturligtvis minst sagt beklagansvärda.
Vi är väl bekanta med den arbetsmarknadspolitiska situation som gör det
svårt för många att få fäste på arbetsmarknaden, detta gäller inte minst de
människor som har en gammal utbildning och som förlorat sitt jobb efter
lång yrkesverksamhet. Vår politik tar sikte på att skapa tillväxt genom nya
och växande företag. Det är genom en offensiv näringspolitik som bl. a.
inbegriper skatte-, arbetsmarknads- och finanspolitiken som förutsättningar
för nya jobb på den reguljära arbetsmarknaden kan skapas. Regeringens
politik är fortfarande alltför mycket inriktad på att med konstgjorda medel
ordna sysselsättning istället för stabila arbeten. Tankarna på att upprätta ett
särskilt "arbetslag" på arbetsmarknaden som ska ägna sig åt verksamhet som
enligt kommunernas, landstingens och statens synsätt egentligen är
obehövligt är inte tilltalande. Gränsdragningsproblematiken vid tillskapandet
av dessa sysselsättningstillfällen måste bli oändligt svår. Undanträngnings-
effekterna vad gäller ordinarie personal kan komma att bli stora. Dessutom
andas förslaget en märklig inställning till den offentliga verksamheten
såtillvida att man bedömer att varje äldre person, oavsett yrke, ska kunna
rycka in var som helst inom det offentliga.
Bättre är då att som vi kristdemokrater föreslagit säkerställa resurser för
kommuner och landsting så att man kan upprätthålla en god personal-
bemanning inom prioriterade områden som vård och omsorg och förhindra
öppen arbetslöshet för de 30 000 personer som regeringen räknar med ska
friställas i kommuner och landsting under 1997 och 1998. Att förhindra
uppsägningar inom dessa sektorer med särskilda utbildnings- och
kompetenshöjande insatser är också ett redskap som bör finnas med i den
arbetsmarknadspolitiska arsenalen. Länsarbetsnämnderna ska tillåtas skriva
avtal med kommuner och landsting om utbildning/kompetensutveckling när
alternativet är öppen arbetslöshet. Vi står fast vid att offentliga tillfälliga
arbeten för äldre ej skall finnas med som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. De
riskerar snarast att förrvärra arbetslöshetssituationen genom att de kan bidra
till uppsägningar i kommuner och landsting.
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
Det är nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade
möjligheten till fortsatt aktivt arbetsliv. De förändringar som
regeringen genomfört för lönebidragsanställda har försämrat
situationen, varför en omprövning nu är nödvändig. I
förordningen för lönebidragsanställda bör på nytt införas en
paragraf som innebär att om risk för uppsägning föreligger
skall en sänkning av lönebidrag ej genomföras. Rätten till en
ersättning på 90 % vid anställning i ideella organisationer
skall enligt vår uppfattning kvarstå hela 1997 och också
därefter. Merkostnaden för 1997 blir 20 miljoner kronor.
Institutet för
arbetsmarknadspolitisk
utvärdering
Det tidigare aviserade arbetsmarknadspolitiska institutet
direkt underställt Arbetsmarknadsdepartementet föreslås nu
införas. Vår uppfattning kvarstår sedan tidigare att det är
bättre att man lägger ut utvärderings- och forskningsuppdrag
på fristående organisationer, myndigheter och universitet
vilket det finns medel avsatta för. Därför avvisas regeringens
förslag vilket ger en besparing på 8 miljoner kronor.
Forskning och utveckling
inom arbetslivsområdet
Utan någon som helst precisering om hur dessa medel
fördelas förutom principer som de medelsbeviljande
myndigheterna har föreslår regeringen en ökning av anslaget
med 40 miljoner kronor för att sedan minska med 60
miljoner kronor. Mot bakgrund bl a av att regeringen valt att
inte redovisa hur detta anslag används föreslås en minskning
i förhållande till budgetpropositionen med 60 miljoner
kronor.
Bidrag till Samhall AB
Riksdagens arbetsmarknadsutskott uttalade i samband med
sommarens behandling av regeringens särskilda
arbetsmarknadsproposition avseende Samhall "att de
samlade besparingskrav som ställs på företaget kan få stora
konsekvenser för verksamheten, vilket måste vägas in i
regeringens fortsatta budgetberedning". Trots detta går
regeringen vidare med ytterligare besparingskrav. Utskottet
uttalade att regeringen skulle pröva frågan om att
omdisponera medel till Samhall och utgick ifrån att
arbetshandikappade inte skulle riskera uppsägning.
Regeringen har nu i sitt budgetförslag föreslagit kraftigt
ökade besparingar på Samhall. Det visar på en osedvanlig
nonchalans mot det folkvalda parlamentet vilket måste få till
följd att riksdagen nu justerar regeringens förslag. För att
undvika uppsägningar av arbetshandikappade inom Samhall
föreslår vi ett tillskott på 100 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.
Just nu arbetar på regeringens uppdrag en särskild utredare som ser över
stöden till sysselsättningsåtgärder för handikappade och då också Samhalls
verksamhet. Vi får anledning att när utredningen är slutförd och regeringen
presenterar en proposition i detta ämne återkomma med förslag som berör
detta område.
Förenklad och
moderniserad arbetsrätt
Den svenska arbetsrättslagstiftningen utformades under
1970-talet med de förhållanden som då rådde. I takt med att
arbetsmarknaden och behoven förändrats har det för allt fler
blivit allt mer uppenbart att det är hög tid för en
moderniserad, mer flexibel arbetsrätt. Det blir alltmer
uppenbart att dagens arbetsrätt är en lagstiftning för dem som
har jobb medan förlorarna är de som ännu inte finns inne på
arbetsmarknaden.
Under fyrpartiregeringen genomfördes en rad förändringar av arbetsrätten i
syfte att anpassa den till en mer flexibel arbetsmarknad och till de
förhållanden under vilka de mindre företagen lever. Dessa förändringar
upphävdes av den socialdemokratiska regeringen efter maktskiftet 1994.
Regeringen tillsatte sedan en kommission under Tony Hagströms ledning
med syfte att avtalsvägen få till stånd en ny grund för lagstiftning.
Kommissionen misslyckades och trots regeringens uttalade besked om att
lagstiftning var att vänta om kommissionen inte skulle nå en uppgörelse
valde regeringen att ytterligare skjuta frågan framför sig, nu genom att
medlare utsågs för fortsatta samtal mellan parterna. Medlarna, tidigare
företrädare för parterna, misslyckades inte oväntat med sitt uppdrag. Efter
detta har regeringen aviserat att man skall presentera en proposition med
marginella förändringar i arbetsrätten. Riksdagen har ännu inte tagit del av
regeringens förslag som dessutom hela tiden uppenbarligen förändras i takt
med att protesterna mot förändringar eller brist på förändringar når innanför
Rosenbads väggar. De som får betala för regeringens senfärdighet är de som
finns utanför den ordinarie arbetsmarknaden och genom stelbent lagstiftning
förvägras att få ett arbete.
Kristdemokraterna anser att beslut snarast måste fattas om en ny arbetsrätt.
Beslut bör omedelbart kunna tas om att i huvudsak regler som infördes av
fyrpartiregeringen skall återinföras. Det handlar om rätten att undanta två
personer från turordningsreglerna vid uppsägning, att fackets vetorätt vid
entreprenader avskaffas och att förbud mot blockad av enmansbolag införs.
Möjligheten till provanställning förlängs från sex till tolv månader. Vidare
vill vi ändra återanställningsrätten så att den halveras från tolv till sex
månader för viss arbetskraft, till exempel för personer under 55 år, och att
visstidsanställning vid arbetsanhopning tillåts upp till två år.
Arbetsmarknadsfrågor
inom EU
Inom EU diskuteras nu arbetsmarknadspolitiken och
arbetslösheten livligt. Det står helt klart att gemensamma
initiativ är nödvändiga för att förhindra den utslagning som
den höga arbetslösheten innebär. Essendokumentet är ett
utmärkt exempel.
Det finns olika huvudfåror i debatten kring hur man ska komma till rätta
med den höga arbetslösheten. Tre linjer kan urskiljas:
Strukturella reformer och ökad flexibilitet. Här handlar det bl a om att
reformera skattesystemet för att undvika skattekilar och därmed främja
tillväxten av nya jobb. Vidare att få fram flexiblare arbetsrätts- och
arbetstidslagstiftning. På denna punkt har den svenska regeringen haft
svårt att ta till sig de förslag som man enats om.
Åtgärder på efterfrågesidan. Främst har gemensamma investeringar i
infrastruktur diskuterats och inventeringar gjorts på lämpliga projekt.
Dessvärre har man på senare tid varit mer tvehågsna om en sådan
satsning. Sverige bör här inta en mer aktiv roll.
Insatser för aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildning. Här har
Sverige varit ett föregångsland, och vår uppfattning är att vi måste
fortsätta att hävda arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Inte minst i
rådande läge är det av största betydelse att utbildningsväsende och
arbetsmarknadspolitik klarar av matchningen mellan de nya jobben och
arbetskraften. Det har stor betydelse för att eliminera flaskhalsar i olika
delar av ekonomin som i sin tur skulle kunna bli inflationsdrivande.
Som framgår ovan vill vi inte låsa fast oss vid en linje som
skulle vara den enda rätta. Åtgärder behövs på såväl utbuds-
och efterfrågesidan som i arbetsmarknadspolitik och
utbildning. Vi vill dock betona vikten av åtgärder på
skatteområdet för att sänka skattekilarna på arbete, flexiblare
arbetsrätt och arbetstider och en fortsatt aktiv
arbetsmarknadspolitik med betoning på utbildning och
löpande kompetensutveckling.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet att halvera den totala arbetslösheten till år 2000,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingssystem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomslöner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansbidrag för arbetsdelning inom offentlig sektor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ange nivån på antalet arbetsmarknadsåtgärder i intervall i
stället för i fixa tal,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kostnadseffektiv syn på arbetsmarknadsåtgärderna i form av
avläsning av hur många som får reguljärt arbete efter en åtgärd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pendelbidrag och startbidrag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sabbatsår,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentliga tillfälliga arbeten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning/kompetensutveckling för personal inom kommunernas
och landstingens vård- och omsorgsverksamhet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i förordningen för lönebidragsanställda införa en paragraf som
innebär att om det vid en omförhandling av nivån på lönebidrag föreligger
risk för uppsägning skall en sänkning av lönebidrag ej genomföras,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättandet av Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering,
14. att riksdagen beslutar om en moderniserad arbetsrätt i enlighet med vad
som anförts i motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens agerande i arbetsmarknadsfrågor gentemot EU,
16. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområdet
Arbetsmarknad och arbetsliv enligt uppställning:
Anslag
Regeringe
ns
förslag
Anslags
förändrin
g