A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning
33 164 334
1 500 000
A 2. Bidrag till lönegarantiersättning
2 086 050
Summa för utgiftsområdet
35 250 384
1 500 000
Ett av de mest misskötta sakområdena inom politiken under
senare år är arbetslöshetsförsäkringen. Otaliga förändringar
har genomförts, ofta med kort varsel. Beslut har fattats trots
pågående utredningsarbete. Ett helhetsgrepp har saknats.
Kraftiga nedskärningar har genomförts som drabbat både
hel- och deltidsarbetslösa. Försäkringen ligger nu på en nivå
som gör att den inte fungerar som en trygghetsförsäkring. En
bortre parentes har införts utan att alternativen har klargjorts.
Kraftiga begränsningar har införts vad gäller arbetsvillkor
och dagpenningberäkning. Den tidigare uppräkningen av
dagpenningbelopp har inte skett under senare år varför allt
fler löntagare har slagit i taket. För allt fler är talet om ett
inkomstrelaterat trygghetssystem illusoriskt.
Vänsterpartiets uppfattning är att reformeringen av arbetslöshets-
försäkringen skall ske i ett samlat grepp och att kommande utredning och
remissbehandling skall inväntas. I väntan på detta bör inte riksdagens beslut
med anledning av proposition 1995/96:222 om en partiell reform träda i
kraft. Förutom de uppenbara misstag som regeringen nu föreslår att
riksdagen skall rätta till, finns det mycket i lagen som slår snett vilket
Vänsterpartiet redan i motionen till proposition 222 påpekade. Men det finns
ytterligare problem. Arbetsvillkoret är exempelvis så hårt satt att halvtids-
arbetande personer får uppenbara svårigheter att kvalificera sig under rimliga
antaganden. Detta kommer främst att drabba kvinnor.
Vid en genomlysning av reglerna finns det också anledning att se över
reglerna för s.k. bisysslor som i en del fall ger stötande och orättvisa
effekter.
Här finns betydande belopp att spara.
Vänsterpartiet har i flera sammanhang föreslagit generösare tjänstledig-
hetsregler i syfte att ge människor möjlighet att starta eget företag. Vi menar
också att det borde vara möjligt att avbryta sin a-kasseperiod under viss tid
för att försörja sig med egen verksamhet t.ex. säsongsarbete. Denna tid borde
vara överhoppningsbar. En regel av denna typ skulle spara pengar i försäk-
ringen samtidigt som sysselsättning i form av egenverksamhet skulle stimule-
ras. En ändring av denna typ bör utredas.
Vänsterpartiet menar också att de regler som gällde före den 1/1-96 för
ersättning till deltidsarbetslösa skall återinföras. Mer än 2 500 deltidsarbets-
lösa har av försörjningsskäl sett sig nödsakade att säga upp sig redan under
det första halvåret. Vi har fått heltidsarbetslösa i stället för
deltidsarbetande.
Antalet deltidsarbetslösa har sjunkit något under senare månader och det
finns numera en majoritet för att införa en arbetsrättslig förtursregel till
mertid. Med ett större intresse från arbetsförmedlingarnas sida skulle
problemet med deltidsarbetslöshet väsentligt kunna reduceras.
Vänsterpartiet föreslår att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen höjs
till 80 % redan från 1/1-97. Vi har på utgiftsområde 14 beräknat kostnaderna
för aktivitetsstödens höjning till 80 % i konsekvens härmed. Vidare har de
väsentliga volymökningarna under posterna för aktiva arbetsmarknads-
åtgärder och insatser för arbetshandikappade tagit över kostnader som annars
skulle ha uppkommit i a-kassan.
Enligt beräkningar av arbetslöshetskassornas samorganisation ligger, med
hänsyn tagen till beräknad löneutveckling 1996 och 1997, cirka en fjärdedel
av löntagarna över taket och endast cirka hälften skulle beröras av full
uppräkning till 80 %. Kostnaden för en uppjustering till 80 % torde snarare
uppgå till hälften av det som regeringen anger.
Belastningen på arbetslöshetsförsäkringen är huvudsakligen beroende av
antalet försäkrade arbetslösa. Finansieringen bör huvudsakligen ske genom
intäktsidan via arbetsmarknadsavgiften. De successiva höjningar som skett
genom växling mellan sjukförsäkringsavgift och arbetsmarknadsavgift bör
fortsätta. Därför bör riksdagen inte bifalla den tekniska förändring av uttaget
av arbetsgivaravgifter som föreslås i proposition 1995/96:209, som överför
en sänkning av sjukförsäkringsavgiften till en höjning av den allmänna
löneavgiften, avsedd att bidra till finansieringen av EU-medlemskapet.
Med de avgiftshöjningar som skett och den tillväxt av lönesumman som
ägt rum torde den löpande finansieringen av försäkringen stabiliseras redan
under 1997 eller 1998 beroende på arbetslöshetens utveckling. När nu
regeringen avskriver den "historiska" skulden för Arbetsmarknadsfonden
minskar också belastningen på anslaget med cirka 6 miljarder.
Vid en samlad bedömning av de ovan nämnda faktorerna beräknar
Vänsterpartiet att 1 500 miljoner kronor behöver tillskjutas anslaget för att
finansiera de förslag som framläggs.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att förändringarna som beslutades i lagarna om
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetslöshetstöd i samband med
riksdagsbehandlingen av proposition 1995/96:222 ej skall träda i kraft, enligt
vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar om höjning av ersättningsnivån i a-kassan till
80 % från den 1 januari 1997,
3. att riksdagen beslutar återinföra de regler som gällde före den 1 januari
1996 i arbetslöshetsförsäkringen för ersättning till deltidsarbetslösa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att avbryta sin a-kasseperiod för att försörja sig på
egen verksamhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av arbetslöshetsförsäkringen,
6. att riksdagen med ändring av regeringens förslag för budgetåret 1997
anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet enligt följande uppställning:
Anslag
Regeringens förslag Anslagsförändring
A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
33 164 334
1 500 000
Summa för utgiftsområdet
35 250 384
1 500 000
Stockholm den 4 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)