Motion till riksdagen
1996/97:A285
av Kerstin Warnerbring (c)

En flexiblare arbetsmarknad


Mer än 711 000 personer står idag utanför den ordinarie
arbetsmarknaden i Sverige. Arbetslöshet är ett fruktansvärt
resursslöseri. Ekonomiskt och socialt drabbas den enskilda
människan hårt. För samhället innebär det kostnader på cirka
100 miljarder kronor per år i direkta utgifter. Till detta ska
läggas ett antal miljarder kronor för kostnader som drabbar
det offentliga på grund av fysisk, psykisk och social ohälsa
som arbetslösheten för med sig. Att finna lösningar på detta
oacceptabla problem måste nu vara politikernas högst
prioriterade uppgift.
En stor del av arbetslösheten är strukturell och åtgärder är nödvändiga för
att förändra skattesystemet och arbetsmarknadens funktionssätt. Vissa
förändringar har åstadkommits men är inte tillräckliga. Det kommer att ta tid
och under tiden far de arbetslösa mycket illa.
Arbetslöshetsproblemet är så komplext att det måste ses ur flera perspektiv.
Det går inte att lösa inom varje sektor - arbetsmarknad, näringsliv,
utbildning, social osv - för sig. Ett nyckelord är samordning. Effekterna av
vissa åtgärder kan, trots att de kostar enorma belopp, ifrågasättas just på
grund av bristande samordning.
Gränsdragningen mellan olika departements, myndigheters, nämnders och
förvaltningars specifika budgetansvar är ett hinder. Det är till exempel
lockande för försäkringskassa, socialtjänst eller arbetsförmedling att skjuta
över ansvaret för en hjälpsökande på någon av de andra för att spara på sina
egna begränsade resurser. Med tanke på nuvarande höga arbetslöshet måste
man tänka om. På vissa håll har i kommunerna inletts samarbete mellan
försäkringskassa, socialtjänst och arbetsförmedling. Detta måste uppmuntras
och öka i omfattning.
Ett samarbete över departements-, myndighets- och förvaltningsgränserna
måste gälla såväl problemlösningar som användning av personal och
penningresurser.
Ett annat nyckelord är flexibilitet. Det krävs flexibilitet hos såväl politiker
som tjänstemän för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad. Nya förslag
och lösningar måste få prövas utan att ett stelbent regelverk sätter hinder i
vägen. Undantag måste kunna beviljas.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning och flexibilitet för att skapa en bättre fungerande
arbetsmarknad.

Stockholm den 7 oktober 1996
Kerstin Warnerbring (c)