Mer än 711 000 personer står idag utanför den ordinarie arbetsmarknaden i Sverige. Arbetslöshet är ett fruktansvärt resursslöseri. Ekonomiskt och socialt drabbas den enskilda människan hårt. För samhället innebär det kostnader på cirka 100 miljarder kronor per år i direkta utgifter. Till detta ska läggas ett antal miljarder kronor för kostnader som drabbar det offentliga på grund av fysisk, psykisk och social ohälsa som arbetslösheten för med sig. Att finna lösningar på detta oacceptabla problem måste nu vara politikernas högst prioriterade uppgift.
En stor del av arbetslösheten är strukturell och åtgärder är nödvändiga för att förändra skattesystemet och arbetsmarknadens funktionssätt. Vissa förändringar har åstadkommits men är inte tillräckliga. Det kommer att ta tid och under tiden far de arbetslösa mycket illa.
Arbetslöshetsproblemet är så komplext att det måste ses ur flera perspektiv.
Det går inte att lösa inom varje sektor - arbetsmarknad, näringsliv, utbildning, social osv - för sig. Ett nyckelord är samordning. Effekterna av vissa åtgärder kan, trots att de kostar enorma belopp, ifrågasättas just på grund av bristande samordning.
Gränsdragningen mellan olika departements, myndigheters, nämnders och förvaltningars specifika budgetansvar är ett hinder. Det är till exempel lockande för försäkringskassa, socialtjänst eller arbetsförmedling att skjuta över ansvaret för en hjälpsökande på någon av de andra för att spara på sina egna begränsade resurser. Med tanke på nuvarande höga arbetslöshet måste man tänka om. På vissa håll har i kommunerna inletts samarbete mellan försäkringskassa, socialtjänst och arbetsförmedling. Detta måste uppmuntras och öka i omfattning.
Ett samarbete över departements-, myndighets- och förvaltningsgränserna måste gälla såväl problemlösningar som användning av personal och penningresurser.
Ett annat nyckelord är flexibilitet. Det krävs flexibilitet hos såväl politiker som tjänstemän för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad. Nya förslag och lösningar måste få prövas utan att ett stelbent regelverk sätter hinder i vägen. Undantag måste kunna beviljas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning och flexibilitet för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad.
Stockholm den 7 oktober 1996
Kerstin Warnerbring (c)