Arbetslösheten håller Sverige i ett förlamande grepp. För att bekämpa arbetslösheten avsätts varje år stora belopp i statens budget, likaledes anvisas en mängd olika åtgärder för hur arbetslösheten skall minskas. Allt detta är satsningar som måste till för att vi återigen skall kunna komma tillbaka till det vi vill kalla full sysselsättning.
Inte bara staten satsar stora belopp på att pressa tillbaka arbetslösheten. Det gör även våra kommuner. Mycket pengar satsas varje år i näringspolitiska åtgärder för att skapa sysselsättning i den egna kommunen. Detta gör man naturligtvis mot bakgrund av det faktum att minskad arbetslöshet också leder till att kommunerna får minskade utgifter i form av socialbidrag o dyl, men också för att man får en högre skattekraft om folk har jobb i stället för a- kassa.
De system som idag finns för att driva arbetsmarknadspolitik är omgärdade av en massa olika regleringar. Dessa regleringar skapas på central nivå och är alltså lika för alla i hela vårt avlånga land. Vi tror att det här måste till en uppluckring i centralstyrningen för att vi skall kunna använda de gemensamma medel vi har på bästa sätt.
Ett första steg togs i somras då det beslutades om införandet av lokala arbetsförmedlingsnämnder. Det var ett bra steg som innebar att företrädare för kommunerna hamnar i majoritet i dessa nämnder. Dessutom kommer i de allra flesta fall kommunstyrelsens ordförande att vara ordförande i dessa nämnder. Det borgar för att arbetslöshetsbekämpningen får högsta möjliga prioritet.
Tyvärr avstod man i samband med införandet av lokala arbetsförmedlings- nämnder från att också avreglera regelverket för hur arbetsmarknadsmedlen får användas. Nu kan man säga att samma regelverk skall gälla som tidigare, samma regelverk för hela landet. Vi vet att arbetsmarknaden ser mycket olika ut runt om i landet, därför bör man låta de lokala arbetsförmedlings- nämnderna få bestämma mer om hur man utifrån sina egna förutsättningar bäst kan använda de till buds stående medlen.
Med ett mer flexibelt regelverk är vi övertygade om att vi även får en bättre samverkan mellan kommunen, arbetsförmedlingen och försäkringskassan. En samverkan som bör leda till att man får en bättre bild över varje enskild individs stödbehov och därigenom kan hålla perioden med arbetslöshet så kort som bara är möjligt.
Vi menar dock inte att alla regleringar bör tas bort utan tvärtom bör det även i framtiden finnas centrala målsättningar som att man t ex skall satsa på att bekämpa långtidsarbetslösheten. Dock bör metoden vara fri för varje enskild arbetsförmedlingsnämnd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer flexibel användning av resurserna i arbetsmarknadspolitiken.
Stockholm den 2 oktober 1996
Magnus Johansson (s)
Christer Skoog (s) Karin Olsson (s) Jan Björkman (s) Carin Lundberg (s)