Den höga arbetslösheten är samhällets största problem. Ingenting tyder på att arbetslöshetssiffrorna kommer att sjunka märkbart de närmaste åren. Vi kommer alltså i ytterligare ett antal år att se ungdomar som inte kommer ut på arbetsmarknaden. Många ger upp och inrättar sitt liv utan ambitioner om ett fast arbete. Ett samhälle som under lång tid inte kan erbjuda medborgarna, främst då ungdomarna, att själva förtjäna sitt uppehälle demoraliseras sakta men säkert. Ett samhälle som inte förmår ta vara på ungdomens engagemang och kreativitet blir ett dåligt samhälle.
Ungdomsarbetslösheten är ytterst allvarlig. Till detta kommer den allt större gruppen äldre, över 50 år, som har väldigt svårt att återkomma till arbetsmarknaden. Det skulle fordras något av ett "Alexanderhugg" för att snabbt normalisera situationen på arbetsmarknaden. Några sådana effektiva åtgärder finns emellertid inte. Istället måste ett antal kort- och långsiktiga instrument användas. Realräntan måste sänkas. Det fordras en fördelningspolitik som ökar de arbetslösas, de sjukas och lågavlönades efterfrågan av produkter på hemmamarknaden. Det krävs trygghet i anställningen, utbildningsinsatser och i övrigt en näringspolitik som kort- och långsiktigt ser till att Sverige hänger med i bl.a. teknikutvecklingen.
Samtidigt som ungdomar och äldre har stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden har vi en stor grupp äldre arbetare och tjänstemän, som inget hellre skulle vilja än att trappa ner sin arbetsinsats eller gå i pension. Men förtida uttag av pension är av ekonomiska skäl knappast möjligt. Man försöker därför arbeta fram till ordinarie pensionsdag trots diverse stora eller små krämpor. Det är dessutom ganska naturligt att denna grupps ambitioner för att ytterligare förkovra sig i sitt arbete är låg. Det är en minst sagt absurd situation att ungdomen förvägras ett riktigt arbete medan den äldre arbetskraften, som sannolikt haft ett drygt 40-årigt arbetsliv, tvingas arbeta vidare till 65-årsdagen.
Tillfällig och frivillig pension vid 60 år
I dagens arbetsmarknadssituation måste alla vägar prövas. En arbetstidsförkortning till 6 timmars arbetsdag löser självfallet flera av de problem som här behandlas. Att införa 6 timmars arbetsdag måste ses som en långsiktig process. Att den processen startar snarast är av stor vikt. Högre livskvalitet och förbättrad arbetsmiljö är några av vinsterna med en förkortad arbetsdag. Vi är dessutom övertygade om att en sådan reform är den mest effektiva åtgärden mot den strukturella arbetslösheten. I avvaktan på denna utveckling bör åtgärder vidtas redan idag. En snabbutredning om åtgärder för en tillfällig och frivillig pension vid fyllda 60 år, med en högre ersättning än idag bör genomföras. En sådan tillfällig åtgärd har sannolikt både för- och nackdelar. Nackdelen eller risken är givetvis att denna åtgärd skulle skapa en press på de äldre att utnyttja möjligheten till tidigare pension. Därför måste frivilligheten markeras mycket bestämt. Den stora fördelen är att många ungdomar och arbetslösa skulle komma in på arbetsmarknaden. En förutsättning skall nämligen vara att den vakanta arbetsplatsen skall fyllas ut med en ny anställd. De positiva konsekvenserna är lätta att se. Några sådana är att:
under en 3-årsperiod kan man tänka sig att ca 100 000 personer utnyttjar möjligheten
dessa 100 000 arbetsplatser fylls ut av 50 000 ungdomar och 50 000 äldre arbetslösa
förtids- och sjukpensioner kan minska
sannolikt minskar sjukvårdande insatser för gruppen som utnyttjar reformen
problemen med 55-plus bör rimligen försvinna
att stora delar av den arbetslösa ungdomsgruppen som kommer in på arbetsmarknaden är värd mer än den merkostnad som eventuellt uppstår när en arbetslös ungdom med exempelvis KAS växlar arbetsplats med en person, som får en ersättning på a-kassenivå.
Förslaget om en tillfällig, frivillig pension vid 60 år kan vara en viktig del för att pressa ner arbetslösheten. Frågan bör därför snabbt utredas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om åtgärder för en tillfällig, frivillig pension från 60 år.
Stockholm den 5 oktober 1996
Lennart Beijer (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) Owe Hellberg (v) Per Rosengren (v) Stig Sandström (v)