Halvering av den höga arbetslösheten är den största och
viktigaste utmaningen Sverige står inför. Nu krävs
omfattande förslag för att minska arbetslösheten och för att
slå vakt om kvinnors ställning på arbetsmarknaden.
Arbetslösheten riskerar annars att stiga och
jämställdhetsarbetet ta flera steg bakåt.
Stora nedskärningar i den statliga delen av offentliga sektorn hotar
kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Viktiga arbetsuppgifter blir inte
utförda. Detta är ett slöseri med samhällets resurser. Överenskommelsen med
kommuner och landsting att inte säga upp fast anställd personal är ett steg i
rätt riktning och måste kompletteras med en överenskommelse om liknande
regler som inom den kommunala sektorn.
På några år har antalet statligt anställda minskat kraftigt. Under åren 1993
och 1995 har mellan 30 000 och 50 000 anställda sagts upp. Fram till 1998
beräknas mellan 10 000 och 15 000 statligt anställda sägas upp. Majoriteten
av de jobb som har försvunnit från staten är kvinnojobb. I en rapport från
Statstjänstemannaförbundet visas att över 60 procent av de senaste
uppsägningarna drabbat kvinnor, trots att kvinnornas andel av de statligt
anställda enbart uppgår till 40 procent.
Sådana regler för statligt anställda behöver inte öka budgetunderskottet.
Kostnaderna flyttas i dag i stället mellan lönekontot till bidragskontot. I
stället kan ett temporärt uppsägningsstopp för statligt anställda leda till
stärkta statsfinanser och effektivare statlig verksamhet. Statsfinanserna kan
stärkas genom att exempelvis skattemyndigheterna och kronofogdemyndig-
heterna då kan fortsätta sitt jobb och se till att staten får inkomster. Den
ekonomiska brottsligheten bekämpas. Högskolorna får ökade möjligheter att
ge en kvalitativt bra utbildning, vilket är en investering för framtiden.
Arbetsförmedlingen kan ge arbetssökande mer och bättre service, etc.
Rationaliserings- och utvecklingsverksamheten inom de statliga verksam-
heterna måste naturligtvis fortsätta, men den behöver inte i nuläget göras på
ett sådant sätt att arbetslösheten ökar ytterligare. Myndigheterna kan behålla
sin personal enligt den modell som redovisades ovan. AU-forskning visar att
ju snabbare och tidigare man sätter in utvecklingsåtgärder, ju snabbare kan
individen skaffa sig ett nytt jobb.
Myndigheternas ansvar inskränker sig i dag till att uppnå besparingsmålet.
Att kostnader uppstår på något annat ställe i statsbudgeten upplever de inte att
de har något ansvar för. Därför bör riksdagen uttrycka som sin mening att
även de statliga verksamheterna skall sträva efter att inte säga upp personal
förrän de har en rimlig möjlighet att få ett nytt jobb.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de statliga verksamheterna skall sträva efter att förutom
budgetansvar också ta ett samhällsekonomiskt ansvar och i nuläget inte säga
upp personal, då det leder till högre arbetslöshet och ökade samhälleliga
kostnader.