Motion till riksdagen
1996/97:A274
av Birger Schlaug m.fl. (mp)

Arbetsmarknadspolitiken m.m.


Miljöpartiets politik för ökad sysselsättning har tidigare
utförligt redovisats i vår motion (1995/96:Fi117) med
anledning av regeringens proposition 1995/96:222 Vissa
åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, m.m.
Nedan redovisas som en inledning en kort sammanfattning
av denna motion.
I den här motionen tar vi främst upp budgetfrågor inom arbetsmarknads-
politikens och regionalpolitikens område. I separata partimotioner pre-
senterar vi vår syn på socialförsäkringarna, inklusive arbetslöshetsförsäk-
ringen, på arbetstidsförkortning och näringspolitik. I en särskild kommitté-
motion läggs förslag till en sammanslagen organisation med lokal förankring
av arbetsförmedling, försäkringkassor och kommunal socialtjänst. En annan
kommittémotion behandlar förslag inom regionalpolitiken. Arbetsrätten
kommer vi att återkomma till i samband med regeringens aviserade
proposition.
Inledning
Det är orealistiskt att tro att problemen på arbetsmarknaden
kan lösas med  ökad ekonomisk tillväxt. Framtidens
arbetsmarknad ser inte ut som den vi varit vana vid. Den
enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra sysselsättningen är
därför en förkortad arbetstid. En arbetstidsförkortning till 35
timmar per vecka  bör genomföras fram till sekelskiftet. Det
bör ske genom en kombination av lagstiftning och
kollektivavtal.
Åtgärder behövs för att stärka framför allt de små och medelstora
företagens konkurrensmöjligheter, bland annat vad gäller riskkapitalförsörj-
ning och skatteregler.
En ekologisk omställning till ett kretsloppssamhälle är nödvändig för att
Sverige på sikt skall kunna bevara och förstärka sin internationella konkur-
renskraft. Sverige måste ta täten i denna omställning. Endast härigenom kan
de framtida arbetena tryggas. En skatteväxling med höjda skatter på energi-
och naturresursförbrukning och lägre skatter på arbete, i storleksordningen
100 miljarder kronor fram till år 2010, måste genomföras.
Det är dock orealistiskt att tro att problemen på arbetsmarknaden kan lösas
med  ökad ekonomisk tillväxt. Framtidens arbetsmarknad ser inte ut som den
vi varit vana vid. Den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra
sysselsättningen är därför en förkortad arbetstid. En arbetstidsförkortning till
35 timmar per vecka  bör genomföras fram till sekelskiftet. I motionen
lämnas ett konkret och ekonomiskt beräknat förslag hur en sådan
arbetsdelning skall kunna ske genom en kombination av lagstiftning och
kollektivavtal.
Åtgärder behövs för att stärka framför allt de små och medelstora
företagens konkurrensmöjligheter, bland annat vad gäller
riskkapitalförsörjning och skatteregler. Miljöpartiet är tveksamt om särskilda
lättnader behövs för tjänstesektorn, vi vill pröva eventuella generella
åtgärder i samband med utformningen av skatteväxlingen. Vi avvisar
specialinriktade åtgärder för vissa hushållstjänster ("pigavdrag",
skattereduktion för reparation och underhåll) då dessa endast innebär en
omfördelning av jobb och i huvudsak gynnar grupper som redan är
välbeställda.
Välfärdens kärna, tjänsteutbudet i kommuner och landsting har en stor
betydelse för sysselsättningen. Miljöpartiet vill mildra verkningarna av
planerade nedskärningar, vilket gör att 20 000 jobb kan räddas fram till år
1999.
Arbetsmarknadspolitiken måste förnyas. En total omorganisation av
arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå behövs med sammanslagning av
arbetsförmedling, försäkringskassa och delar av kommunernas socialtjänst.
De olika ersättningssystemen vid arbetslöshet, ohälsa och utbildning måste
samordnas och delvis slås ihop för att undvika den nuvarande splittringen. Vi
avvisar hårdare kvalifikationskrav för att få a-kassa och KAS. Ersättnings-
nivån i a-kassan bör höjas till 80 % för låginkomsttagare och finansieras
genom successivt lägre procentuell ersättning vid högre inkomster, s.k. brutet
tak. En bortre parentes i a-kassan är acceptabel endast om det klart framgår
vad som skall komma därefter. Vi föreslår att ersättning skall utgå som ett
grundskydd efter a-kasseperiodens utgång, lika för alla, på en nivå som
ungefär motsvarar grundskyddet i förtidspensioneringen, inkl bostadstillägg.
Vissa reformer behövs i arbetsrätten. Vi vill förlänga möjligheten till
visstidsanställning vid arbetsanhopning från 6 månader till 1 år. Undantag
från turordningsregler bör medges för 2 personer i företag med högst 10
anställda. Blockadåtgärd för att teckna kollektivavtal mot enmans- och
familjeföretag utan utomstående anställda bör inte vara tillåten.
Det av riksdagen beslutade målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten till 4 procent år 2000 bör kompletteras med ett mål för den
totala arbetslösheten, inklusive personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Målet bör vara att den totala arbetslösheten uppgår till högst 7 procent år
2000.
Arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitiken är ett komplement till den
allmänna ekonomiska politiken, näringspolitiken och
utbildningspolitiken. Arbetsmarknadspolitikens uppgift kan
sägas vara att fungera som ett slags "olja i maskineriet" på
arbetsmarknaden. Avsikten är aAtt tillse att arbetsgivarnas
behov av arbetskraft med rätt kompetens och utbildning kan
tillgodoses. DOch att de arbetssökande får det stöd i form av
kompetensutveckling, m.m. som de behöver för att så snabbt
som möjligt åter komma in i ett marknadsbetalt arbete.
Arbetsmarknadspolitikens instrument är bland annat
arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitiska insatser av
olika slag.
Det säger sig självt att arbetsmarknadspolitikens uppgift blir utom-
ordentligt svår när den ekonomiska politiken och näringspolitiken
misslyckats så att nära 13 procent av arbetskraften är utan ordinarie arbete. I
det här läget är det viktigt att det finns en genomtänkt strategi för arbets-
marknadspolitiken dels på kort och medellång sikt, dels på lång sikt.
Det övergripande målet måste vara att åter få ner den totala arbetslösheten
till rimliga nivåer. Det räcker inte med målet att halvera den öppna
arbetslösheten. Även antalet personer som är beroende av arbetsmarknads-
politiska åtgärder måste på sikt minskas. Enligt Miljöpartiets uppfattning är
det knappast möjligt att åstadkomma detta med traditionella metoder som
ökad ekonomisk tillväxt. Att dela på jobben genom en arbetstidsförkortning
framstår i stället som alltmer nödvändigt.
... på lång sikt
I ett läge där arbetsmarknaden åter är i balans kommer
arbetsmarknadspolitikens främsta uppgifter att gälla de
personer som av olika skäl är svårplacerade på den ordinarie
arbetsmarknaden. Även detta kommer dock att vara en stor
och svår uppgift. Framtidens arbetsmarknad kommer att på
många sätt skilja sig från det vi varit vana vid. Kompetens
och utbildning blir allt viktigare samtidigt som många
arbeten som tidigare kunde sökas och utföras av personer
med låg utbildning, andra arbetshandikapp, hälso- eller
sociala problem försvinner. Det finns därför en stor risk att
gruppen utanförstående blir väsentligt högre än vi tidigare
varit vana vid. Många av dem som slagits ut under den
nuvarande massarbetslösheten, kankommer att få det mycket
svårt att komma igen.
För dessa grupper måste flera olika strategier användas. Den främsta
strategin måste givetvis vara att så långt möjligt hjälpa individen att över-
vinna sitt arbetshandikapp. Här kommer utbildning, kompetensutveckling
och olika slag av rehabiliterande insatser in. Framför allt för yngre arbetslösa
måste detta vara huvudalternativet, utom i det fåtal fall när arbetshandikappet
är så stort och permanent att det bedöms utsiktslöst att personen någonsin
skall kunna få ett marknadsbetalt arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.
För dessa personer kommer ett mer permanent samhällsstöd att behövas.
Även för många äldre arbetslösa kommer utsikterna att komma tillbaka till
den ordinarie arbetsmarknaden att vara mycket små, även om stora åtgärder
på kompetensutveckling och rehabilitering sätts in. Det kan många gånger
vara inhumant att mer eller mindre tvinga på en individ sådana åtgärder om
utsikten till att få arbete ändå är mycket liten.
I de fall där chanserna till ett ordinarie arbete är mycket liten, men där
individen ändå har kvar en betydande arbetsförmåga, måste i stället andra
lösningar sökas. SämstDet sämsta av allt är fortsatt passiv sysslolöshet som
ger individen en känsla av att inte vara behövd. För dessa grupper av
människor är det angeläget att utveckla nya former av lokala, samhällsstödda
arbetsmarknader, där var och en kan få göra insatser efter sin förmåga sam-
tidigt som mycket samhällsnyttigt arbete blir utfört.
... och på kort
På kort och kanske medellång sikt, så länge den nuvarande
massarbetslösheten består, är arbetsmarknadspolitikens
uppgift än svårare. Nu handlar det inte bara om människor
som av olika skäl är svårplacerade på den ordinarie
arbetsmarknaden utan också om en stor mängd fullt
arbetsföra och välutbildade personer som inte kan få jobb.
Detta är givetvis i grunden ett stort samhällsekonomiskt
slöseri. För dessa grupper måste inriktningen i ökad
utsträckning vara att ta tillvara deras arbetsförmåga för
samhällsnyttiga insatser hellre än passiv sysslolöshet. Det
måste dock göras på ett sådant sätt att individen inte låses in
i dessa insatser. Insatserna måste också vara så utformade att
de medger ett aktivt jobbsökande och kompetensutveckling i
syfte att snarast komma tillbaka på den ordinarie
arbetsmarknaden.
Utgiftsområde 13 -
Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Följande förslag till förändringar i arbetslöshetsförsäkringen
medför ekonomiska konsekvenser under detta anslag.
Ersättning med brutet tak
I vår partimotion om socialförsäkringarna yrkas att
ersättningen i bland annat arbetslöshetsförsäkringen skall
vara 80 procent för inkomster upp till 4,2 basbelopp och för
inkomstdelar därutöver 40 procent. Vi föreslår att denna
förändring införs från den 1/7 1997. I samband med
förändringen höjs också golvet i försäkringen, samt KAS-
ersättningen, till 246 kr/dag.
Förslaget innebär jämfört med regeringens förslag ökade bruttoutgifter
1997 med 300 miljoner kronor och 1998 och 1999 minskade bruttoutgifter
med 880 miljoner kronor vardera året.
Höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen
I vår partimotion om socialförsäkringarna har vi föreslagit ett
enhetligt tak i bland annat sjuk-, föräldra- och
arbetslöshetsförsäkringarna. Taket bör motsvara en
inkomstnivå på 6,5 basbelopp. För
arbetslöshetsförsäkringens del innebär detta ett höjt tak,
eftersom det nuvarande ersättningstaket, 564 kr/dag, uppnås
redan vid inkomster på ca 5,5 basbelopp. Vi föreslår att
denna förändring införes från den 1/7 1997.
Förslaget innebär med vår utformning av ersättningsnivåerna enligt ovan
ökade bruttoutgifter med 165 miljoner kronor 1997 och 330 miljoner kronor
vardera åren 1998 och 1999.
Återgång till gamla kvalificeringsregler
Riksdagen beslöt 1996-07-12 med anledning av regeringens
proposition 1995/96:222 att skärpa arbetsvillkoren i
arbetslöshetsförsäkringen och KAS genom att kräva arbete i
minst 9 månader för a-kassa och 6 månader för KAS.
Riksdagen beslöt vidare att arbete med rekryteringsstöd inte
skall få medräknas för att uppfylla ett första arbetsvillkor.
Som vi utförligt motiverar i vår partimotion om socialförsäkringarna anser
vi det vara helt fel väg att gå att utestänga ytterligare personer från
arbetslöshetsersättning så att ännu fler blir beroende av socialbidrag. Vi
anser tvärtom att det är viktigt att de allmänna försäkringarna blir så
heltäckande som möjligt. Som ett första steg föreslår vi att riksdagen
upphäver ovannämnda beslut och att hittills gällande kvalifikationsregler får
fortsätta att gälla i avvaktan på en mer genomgripande översyn i samband
med aviserad proposition om arbetslöshetsförsäkringen våren 1997.
Förslaget beräknas, jämfört med regeringens förslag, medföra ökade
kostnader med 500 miljoner kronor 1997, 800 miljoner kronor 1998 och
1 000 miljoner kronor 1999.
Minskad arbetslöshet på grund av
arbetstidsförkortning
Miljöpartiets förslag om en sänkt arbetstid till 35 timmar per
vecka, som presenteras i en separat motion, beräknas
medföra minskade bruttoutgifter i arbetslöshetsförsäkringen
med 5 120 miljoner kronor 1998 och 15 360 miljoner kronor
1999.
Totalt
Totalt ökar utgiftsbehovet på anslaget A 1 Bidrag till
arbetslösheten med 965 miljoner kronor 1997 medan det
minskar med 4 870 miljoner kronor 1998 och 14 910
miljoner kronor 1999.
Budgettabell 1
Vi föreslår följande fördelning av anslag inom utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.
Förslag till anslag 1997 och beräkningar 1998 och 1999, milj. kr.
13
Ekonomisk trygghet
Regeringen
Miljöpartiet
vid arbetslöshet
Förslag
Beräknat
Beräknat
Avvikelse från regeringen
1997
1998
1999
1997
1998
1999
Totalt utgiftsområdet
35250
34466
29733
965
-4870
-14910
Anslag
A 1
Bidrag till arbetslöshetsersättning
33164
32274
27427
965
-4870
-14910
A 2
Bidrag till lönegarantiersättning
2086
2192
2306
 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och
arbetsliv
A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Vi har i en separat kommittémotion föreslagit att
arbetsförmedlingar och försäkringskassor på lokal nivå slås
samman och kommunaliseras. Arbetsmarknadsverket behålls
som en radikalt bantad organisation för centrala statliga
uppgifter. Sammanslagningen av verksamheterna på lokal
nivå bör leda till avsevärda minskningar i de administrativa
kostnaderna på sikt. För år 1999 har vi räknat med
kostnadsbesparingar på ca 5 procent eller 180 miljoner
kronor.
A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
Anslagsförbrukningen på området Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskar av två skäl med Miljöpartiets politik.
Minskad arbetslöshet på grund av sänkt
arbetstid
Vårt förslag till arbetstidsförkortning, som presenteras i en
separat motion, beräknas medför att behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar med 1 280
miljoner kronor 1998 och 3 840 miljoner kronor 1999.
Minskad arbetslöshet på grund av ökade ramar
för kommunerna
Vårt förslag till ökade ekonomiska ramar för
kommunsektorn, som presenteras i vår ekonomisk-politiska
motion, beräknas medföra att behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar med 700 miljoner
kronor 1997,
1 100 miljoner kronor 1998 och 2 500 miljoner kronor 1999.
Totalt
Totalt minskar anslagsbehovet på anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 700 miljoner kronor
1997, 2 380 miljoner kronor 1998 och
6 340 miljoner kronor 1999.
A 3 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
En särskild utredare har för närvarande i uppdrag att se över
de sysselsättningsskapande åtgärderna för handikappade. I
avvaktan på denna utredning föreslår regeringen bland annat
att riksdagens beslut om bibehållna bidragsnivåer för
arbetshandikappade inom allmännyttiga organisationer
förlängs till den 30/6 1997.
Miljöpartiet anser det angeläget att även i fortsättningen kunna bereda
arbete åt åtgärdshandikappade i form av bland annat lönebidragsanställ-
ningar. Det är naturligtvis angeläget att verksamheten bedrivs på ett effektivt
sätt och att berörda arbetsgivare bidrag med en rimlig del av kostnaden. Det
är dock oklokt att ställa så höga krav på arbetsgivarna att berörda personer
sägs upp och i stället förorsakar samhället andra, kanske högre, kostnader på
andra områden, t.ex hos Samhall eller i förtidspension.
Mot den bakgrunden föreslår vi att anslaget A 3 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade tillförs ytterligare 100 miljoner kronor 1997 och 200
miljoner kronor vardera åren 1998 och 1999.
Budgettabell 2
Vi föreslår följande fördelning av anslag inom utgiftsområde
14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Förslag till anslag 1997 och beräkningar 1998 och 1999, milj. kr.
14
Arbetsmarknad och
Regeringen
Miljöpartiet
arbetsliv
Förslag
Beräknat
Beräknat
Avvikelse från regeringen
1997
1998
1999
1997
1998
1999
Totalt utgiftsområdet
52047
46844
46590
-600
-2180
-6320
Anslag
A 1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
4418
3562
3688
-180
A 2
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
25457
21199
20568
-700
-2380
-6340
A 3
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
6487
6629
6775
100
200
200
A 4
Europeiska socialfonden
1981
1902
1999
A 5
Vissa kostnader för avveckling
av AMU-gruppen som myndighet
15
10
7
A 6
Institutet för arbetsmarknads-
politisk utvärdering
8
8
8
B 1
Arbetarskyddsverket
371
367
379
B 2
Arbetslivsinstitutet
212
209
210
B 3
Rådet för arbetslivsforskning
26
25
26
B 4
Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
523
464
464
B 5
Bidrag till Samhall AB
4349
4257
4263
B 6
Arbetsdomstolen
15
15
16
B 7
Statens
förlikningsmannaexpedition
2
2
2
B 8
Statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar
0
0
0
B 9
Internationella avgifter
24
24
24
B 10
Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
4
4
4
C 1
Jämställdhetsombudsmannen
14
14
14
C 2
Särskilda jämställdhetsåtgärder
14
14
14
C 2
Bidrag till
kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet
3
3
3
D 1
Stabsuppgifter vid
Arbetsgivarverket
3
3
3
D 2
Vissa avtalsstyrda anslag
15
15
15
D 3
Statliga tjänstepensioner m.m.
8027
8118
8108
D 4
Bidrag till förnyelsefonder på det
statligt reglerade området
78
0
0
Utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling
A 4 Ersättning för nedsättning av
socialavgifter
Miljöpartiet avvisar regeringens förslag att minska på
nedsättningen av de sociala avgifterna i stödområdet från 10
till 8 procentenheter. Ska nedsättningen fungera långsiktigt
är det viktigt att den inte förändras med politiska
konjunkturer. Företagen måste kunna räkna med att
nedsättningen verkligen är säker när de investerar eller på
andra sätt satsar.
Budgettabell 3
Vi föreslår följande fördelning av anslag inom utgiftsområde
19 Regional utjämning och utveckling.
Förslag till anslag 1997 och beräkningar 1998 och 1999, milj. kr.
19
Regional utjämning
Regeringen
Miljöpartiet
och utveckling
Förslag
Beräknat
Beräknat
Avvikelse från regeringen
1997
1998
1999
1997
1998
1999
Totalt utgiftsområdet
3726
3558
3461
105
105
105
Anslag
A 1
Regionalpolitiska åtgärder
1454
1444
1464
A 2
Regionala utvecklingslån
390
390
390
A 3
Täckande av förluster på grund av
kreditgarantier inom
regionalpolitiken
13
12
11
A 4
Ersättning för nedsättning av
socialavgifter
420
430
410
105
105
105
A 5
Sysselsättningsbidrag
200
200
200
A 6
Transportbidrag
303
303
303
A 7
Glesbygdsverket
24
24
25
A 8
Statens institut för regional
forskning
8
8
8
A 9

Europeiska regionala

Europeiska regionala
utvecklingsfonden
915
748
651
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet för åren 1998 och 1999,
3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv för åren 1998 och 1999,
5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling för åren 1998 och 1999,
7. att riksdagen beslutar att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m.
den 1 juli 1997 skall utgå med 80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och
med 40 % på överskjutande inkomstdelar, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen beslutar att garantinivån i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m.
den 1 juli 1997 skall vara 246 kr per dag, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån i KAS fr.o.m. den 1 juli 1997
skall vara 246 kr per dag, i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att upphäva beslut från den 12 juli 1997
angående förlängda kvalificeringstider för ersättning i a-kassa och KAS, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att upphäva beslut från den 12 juli 1997 att
rekryteringsstöd inte skall få medräknas för att uppfylla ett första
arbetsvillkor, i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet för den totala arbetslösheten.

Stockholm den 6 oktober 1996
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)

Barbro Johansson (mp)

Roy Ottosson (mp)

Eva Goës (mp)

Ronny Korsberg (mp)