Sveriges största problem är arbetslösheten. Den öppna
arbetslösheten har på några få år stigit till nivåer som få
trodde var möjliga i Sverige. Den totala arbetslösheten är
ännu mycket högre. Sverige kan nu fogas till den rad av
europeiska länder som har en verklig arbetslöshet på långt
över tio procent.
För Folkpartiet är kampen mot arbetslösheten den allt överskuggande
frågan under överskådlig framtid. Gemensamt för väldigt mångas
bedömningar är att utbildning spelar en nyckelroll i kampen mot
arbetslösheten. Förutom att en högre nationell kunskapsnivå kan leda till
högre tillväxt utgör utbildning också ett måste för att många av dem som
idag står utanför arbetsmarknaden skall kunna ta de nya jobb som kommer.
Många talar också om vikten av ett livslångt lärande men det är färre som
konkret kan visa hur detta skall gå till. Idag är det allt för många som helt
enkelt inte har möjlighet att fortbilda sig, att ta en paus i arbetslivet för
att
bygga på sin kompetens, eller kanske till och med pröva sina vingar som
företagare. Denna motion handlar om att ge fler människor den möjligheten.
Vi föreslår en möjlighet till att skattespara för kompetenshöjande
utbildning och ett slags "återlånerätt" ur det reformerade ATP-systemet för
att utbilda sig eller skaffa sig ett startkapital att investera i befintligt
företag
eller att starta ett nytt företag.
Förslaget i korthet:
Det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet breddas till ett "pensions-
och utvecklingssparande" där det blir möjligt att upp till en viss gräns ta
ut pengar före pensioneringen för att möjliggöra kompetensutveckling
eller som startkapital i ett eget företag. Det avdragsgilla maxbeloppet
höjs till ett basbelopp per år. Om de fackliga organisationerna vill bredda
avtalspensionerna på samma sätt, möjliggörs det genom regeländringar.
Individer mellan 30 och 55 år bör ges möjlighet att låna av det allmänna
pensionssystemet för att använda till kompetensutveckling eller att starta
ett eget företag. Förslagsvis kan man få ta ut 60 % av sin årslön. I
gengäld reduceras individens ålderspension med motsvarande belopp.
Den som tagit ut ett pensionsår i förväg kan återvinna denna pensionsrätt
genom sparande, antingen i en privat pensionsförsäkring eller genom
ökade avgifter till det reformerade ATP-systemet.
Såsom studier avses heltidsstudier vid universitet, högskolor, gymnasium
och komvux. Motsvarande gränser tillämpas redan av CSN i dagens
studiestödssystem.
Arbetsgivaren får också upp till en viss gräns skjuta till medel till den
enskildes utvecklingskonto. Avsättningen befrias från arbetsgivaravgift.
Politik för kompetens
Sverige har kompetensproblem
Nya uppgifter från Industriens Utredningsinstitut (IUI)
bekräftar åter att den svenska kunskapsindustrin i allt större
utsträckning väljer att förlägga produktion utomlands.
Sverige har kompetensproblem. Detta borde inte komma som
en överraskning för någon. Trots att problemen med
arbetskraftens kompetensutveckling och andra delar av det
stora komplexet kompetensförsörjning har debatterats och
utretts i åratal har alldeles för lite skett i praktiken.
För varje år blir kompetensfaktorn alltmer avgörande för industrins
konkurrenskraft. Och det gäller inte bara sådant som datorer och läkemedel.
Även för produkter som förefaller jämförelsevis enkla, som papper eller
stålplåt, avgörs affärsmöjligheterna allt oftare av kunskaps- och kompetens-
innehållet.
Det är också ett känt faktum att låg utbildning ökar risken för arbetslöshet.
Folk- och grundskoleutbildade har i allmänhet betydligt högre arbetslöshet
än gymnasie- och högskoleutbildade. 1990-94 ökade arbetslösheten i
Sverige med ca tre procentenheter för högskoleutbildade mot drygt sju pro-
centenheter för såväl folk- och grundskoleutbildade som gymnasieutbildade.
Sverige tillhör de OECD-länder som har lägst andel i relation till 19-
åringar som börjat en längre eftergymnasial utbildning. 1980 hade elva
länder med USA och Kanada i toppen högre andel studenter i eftergymnasial
utbildning per 100 000 invånare än Sverige. Tio år senare hade ytterligare
nio länder passerat Sverige i studenttäthet.
Sverige har också en relativt låg andel examinerade från en längre
eftergymnasial utbildning, 12 procent räknat i relation till 23-åringarna 1991.
Medelvärdet för OECD var 16 procent. I fråga om forskarutbildningen har
bara ett enda av 15 undersökta OECD-länder lägre andel forskarexamina än
Sverige.
Sverige har också en i förhållande till arbetskraften totalt mycket låg andel
examinerade tekniker och naturvetare. I samband med detta kan nämnas att
tillväxttakten för den svenska högteknologiska industrin är mycket låg.
Sysselsättningstillväxten i högteknologisk industri sedan 1970 har för
Sverige varit minus 1,0 procent medan 19 OECD-länder i genomsnitt legat
på plus 1,4 procent.
Samtidigt är andelen svenska egenföretagare lägst inom hela OECD-
området. Vi vet emellertid också om småföretagens stora betydelse för
arbetstillfällena. Hälften av arbetskraften i det privata näringslivet
sysselsätts
i mindre företag.
Det är viktigt att se sambandet mellan möjligheten att häva arbetslösheten
och förutsättningarna för att skaffa sig en kompetenshöjande utbildning och
att starta nya företag.
Sammantaget är de eftersatta investeringsbehoven inom utbildnings-
området sannolikt omfattande. Empiriska studier visar på att avkastningen på
ett års utbildning kan ge omkring 10 procent högre produktion per person
och år. Sveriges BNP per capita ligger i dag 10 procent under OECD-
genomsnittet.
Det krävs en omfattande kompetensuppbyggnad hos stora delar av den
svenska arbetskraften för att säkra Sveriges möjligheter till bättre ekonomisk
tillväxt och minskad arbetslöshet. En arbetskraft som utbildar sig fler gånger
får bättre möjligheter att undvika arbetslöshet.
Enligt vårt sätt att betrakta verkligheten har varje individ ett behov av att
planera och styra sitt eget liv och sörja för sig själv och sina närmaste. Det
är
viktigt att beslut om utbildning eller att försöka omsätta en idé om en
produktutveckling av något slag i praktiken inte bara förblir ouppnåeliga
drömmar.
Nuvarande system räcker inte
En av dem som ivrigt pläderat för större insatser för
kompetenshöjning är Metallbasen Göran Jonsson. Han har
träffande påpekat att i högkonjunktur anser man sig inte ha
tid att ägna sig åt kompetenshöjning och i lågkonjunktur har
man inte råd. Iakttagelsen understryker vikten av ett
långsiktigt system för arbetskraftens kompetenshöjning.
En näraliggande iakttagelse är att i lågkonjunkturer koncentreras insatserna
till arbetslösa. Sverige har de senaste åren gjort enorma utbildningssatsningar
inom ramen för arbetsmarknadspolitiken och det är naturligtvis av flera skäl
bra. Men det räcker inte. Det är livsviktigt att också den del av arbetskraften
som har jobb har möjlighet att utbilda sig vidare.
Företagsintern eller arbetsgivarfinansierad utbildning räcker heller inte.
Det är inte säkert att en individ gör bäst nytta i det företag eller i den
förvaltning han/hon just nu befinner sig.
Det har förts en debatt om effekterna av satsningarna på vuxen-
utbildningen. Även om det står klart att utbildning i många fall har hjälpt den
arbetssökande till ett nytt arbete kvarstår bedömningen att resultatet av de
insatser som görs borde vara större. Fler borde få jobb efter avslutad
utbildning. Aspekten blir särskilt viktig om regeringens planer på en ännu
kraftigare expansion av arbetsmarknadsutbildningen förverkligas. Vi tror att
en del av lösningen ligger i att öka den enskildes engagemang i och ansvar
för valet av utbildning. Många som nu läser på AMU eller på komvux med
arbetsmarknadspengar ger uttryck för att de anvisats en utbildning som de
inte upplever sig kunna säga nej till.
När vi resonerat om olika lösningar har det varit viktigt för oss att hitta ett
system där den enskilde individen spelar en mycket stor roll. Båda delarna av
vårt förslag innebär därför betydande uppoffringar för individen men ger
också individen mycket stor makt över hur t ex kompetenshöjningen ska
komma till stånd. Det kan tyckas hårt att behöva spara under lång tid eller att
uppmanas "pantsätta" ett pensionsår men det goda med sådana inslag är att
individerna mycket noga kommer att pröva de idéer han eller hon har innan
de påbörjar en utbildning eller försöker förverkliga en företagsidé.
Vi anser inte att detta nya system ska ersätta det batteri av åtgärder som
idag finns i arbetsmarknadspolitiken. Avsikten är inte att någon ska tvingas
att ta ut ett pensionsår i förväg. Men vi tror att det här systemet kan bli en
mycket viktig komplettering till hittillsvarande åtgärder.
Politik för företagande
Om Sverige ska bli en företagarnation krävs det en mycket
grundläggande kulturförändring. Hundratusentals människor
måste känna att det är mödan värt att starta ett nytt eget
företag eller att investera för att ett redan existerande företag
ska expandera.
Politikernas uppgift är att skapa de möjligheter, eller om man så vill, skapa
och öppna upp de livschanser som ger enskilda människor möjligheter att
testa sina idéer. Politikerna ska undanröja de existerande hinder som finns
för framväxten av ett nytt entreprenörskap och en ny företagarkultur.
Enskilda människor måste få signaler från det omgivande samhället som
säger att de ska våga testa sina idéer.
Nyckeln till fler jobb heter fler företagare. Det finns ingen annan faktor i
svensk ekonomi som skulle betyda mer för tillväxten av nya jobb än
etablerandet av fler företagare. Det finns en stor potential för att starta fler
företag i Sverige. TEMO gjorde förra året en stor undersökning om
svenskarnas idéer om att starta nya företag. Det visar sig att omkring en
miljon svenskar går omkring med sådana idéer, givetvis mer eller mindre
kommersiellt bärkraftiga. Detta är självklart en gigantisk potential.
Förra valet sa vi i Folkpartiet att det fram till sekelskiftet behövde skapas
omkring en halv miljon nya arbeten i Sverige. Det var många som instämde.
Vi vidhåller den uppfattningen och har mot bakgrund av regeringens
bristande intresse för att häva arbetslösheten dessutom stärkts i denna vår
övertygelse.
Det är därför vi för fram mängder av idéer för att stimulera företagandet.
Förslagen i denna motion passar in i en hel rad förslag som vi fört fram i
riksdagen.
Erfarenheten visar att bristen på startkapital ofta är det som avhåller
människor från att starta eget. Ofta rör det sig om ganska blygsamma belopp.
En intressant iakttagelse är att personer som fått ut ett avgångsvederlag ofta
startar eget. Fenomenet finns beskrivet i litteraturen med exempel från USA
där officerare som går i pension mellan 45 och 50 får ett visst avgångs-
vederlag. Andelen som startar företag i gruppen är anmärkningsvärt hög.
"En årslön på kontot"
Människor "mitt i livet" märker ibland att de måste börja
planera för en ny start. Det kan handla om att de märker att
skolkunskaperna inte längre räcker. Eller att det är dags att
byta jobb. Eller att de vill förverkliga idén om ett eget
företag.
Den bakgrund vi tecknat i den här motionen visar att det är oerhört viktigt
att många människor som befinner sig i den här situationen får chansen till
en ny start. Idag får de sällan det. Alla möjligheter känns stängda. Det fattas
helt enkelt pengar. "En årslön på kontot" är en dröm som ter sig ouppnåelig
för de flesta. För många är önskan att äga sin bostad det livsprojekt som
lägger beslag på allt sparande.
Men så behöver det inte vara. Samhället och individerna har ett samman-
fallande intresse när det gäller kompetensutveckling och småföretagande.
Därför bör det offentliga genom regeländringar göra det möjligt för
människor - som själva är beredda att göra ytterligare uppoffringar - att få
dessa nya chanser.
Därför vill vi stimulera det enskilda, målinriktade sparandet. Det kan ske
genom att det belopp som individen varje år får sätta av som avdragsgillt
sparande, och som sedan beskattas vid uttaget, höjs från 0,5 till 1,0
basbelopp. Denna höjning beräknas - i en statisk beräkning - kosta
statskassan omkring 900 miljoner kr.
Men det tar tid att bygga upp ett eget kapital som motsvarar en årslön. Mot
bakgrund av den rekordhöga arbetslösheten och de övriga akuta problemen i
svensk ekonomi har vi också sökt efter vägar som kan ge snabbare resultat.
Det är därför vi föreslår ett slags "återlånerätt" i det reformerade ATP-
systemet.
I dag får det frivilliga pensionssparandet tas ut som beskattad pension när
som helst efter det att individen fyllt 55 år. Vi vill utsträcka denna möjlighet
till att även gälla före 55 års ålder. Förutsättningen är att pengarna används
till kompetenshöjning eller som riskkapital i eget företag. För dem som är
anställda skulle man kunna ge arbetsgivaren rätt att skjuta till ett belopp som
befrias från arbetsgivaravgift. Också för denna del måste i så fall gälla någon
begränsning, t ex 0,5 basbelopp per år.
Utvecklingskontot kan administreras av banker och försäkringsbolag.
Utbetalning av medel ur det allmänna pensionssystemet handhas av för-
säkringskassorna.
Vissa krav måste emellertid vara uppfyllda för att den enskilde medborga-
ren ska få ta ut dessa pengar.
Först och främst måste inbetalningar av ATP-avgifter ha ägt rum för den
aktuella personen så att ett visst sparande har upparbetats. Det belopp som
individen får ut får vara högst en tredjedel av det belopp som betalats in för
den personen.
Under studieåret är det upp till individens eget ansvar att fullgöra utbild-
ningen för att komma upp till 30 poäng under två terminer. För dessa studier
ska samma regler gälla som för övriga studerande inom universitet/högskola,
komvux, folkhögskola eller motsvarande.
Individen måste ha fyllt trettio år för att få ta ut sitt pensionsår. Detta
motiveras av att flera individer annars skulle skjuta upp sina ordinarie
studier. De flesta som väljer att studera gör det mellan 20 och 30 år. Denna
grundläggande utbildning finansierar de studerande genom studiemedel/lån
eller dylikt. Den kompetenshöjande utbildning som ska stimuleras med vårt
förslag syftar till att höja kompetensen för vuxna yrkesarbetande och
arbetslösa individer. Trettioårsåldern förefaller i det perspektivet vara en bra
gräns. Dessutom har de allra flesta individer hunnit med att yrkesarbeta ett
antal år innan de fyllt trettio och på det sättet redan avsatt en del pengar i
pensions- och kompetenssparande. Övergångsregler för dem som befinner
sig kring de trettio kan givetvis diskuteras.
Förslagsvis ska den enskilde få ta ut upp till 60 % av sin genomsnittsin-
komst av de sista tre föregående yrkesverksamma åren. Väljer den enskilde
att utöver dessa 60 % av sin genomsnittsinkomst även ta av sin avtalsför-
säkring och/eller sin privata pensionsförsäkring så kommer han/hon upp till
en högre nivå. Som tidigare nämnts får arbetsgivaren skjuta till ett belopp
upp till en viss gräns och befrias då från arbetsgivaravgift för denna del.
Det sammantagna belopp som därmed får tas ut kan alltså bestå av:
- Maximalt 60 % av en årsinkomst (genomsnittet de tre senaste åren).
-
- 9-15 % av en årsinkomst från avtalspensionen.
-
- Ytterligare en andel från frivilligt pensionssparande.
-
Alla medborgare upp till 55 år ska omfattas av denna
möjlighet. Rätten att ta ut ett år av sin pension ska inte
kopplas till om individen redan har en anställning eller ej.
Syftet med den kompetenshöjande utbildningen eller investeringen i det
befintliga eller nya företaget är att höja sin inkomst eller att undvika en
arbetslöshetsperiod. På detta sätt kan förslaget resultera i att
pensionsinbetal-
ningarna blir högre och att de samhällsekonomiska effekterna blir positiva i
form av ett gynnat pensions- och kompetenssparande.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utarbeta förslag till ett utvecklingskonto.