Den kunskapsrevolution som nu sprider sig över världen
kommer att förändra arbetslivet fullständigt. Traditionellt har
vårt liv bestått av tre faser: studier, arbete och slutligen
pension. Mängden kunskap har fördubblats långsamt genom
århundraden för att under andra hälften av detta sekel
explodera. Förr räckte det med en grundutbildning för att
kunna arbeta i mer än 40 år. Idag är kunskap färskvara som
inom många områden omsätts på mindre än fem år, i
databranschen på bara några år. Detta ställer enorma krav på
ständig vidareutbildning för att man skall kunna arbeta på en
kunskapsintensiv arbetsmarknad.
Varuproducerande arbeten ersätts av jobb i tjänsteproduktion. Varje år
ersätts cirka tio procent av alla med motsvarande mängd nya arbeten med nya
arbetsuppgifter, vars kvalifikationer endast kan mötas av nyutbildade
(OECD-rapport). I början på nästa århundrade beräknas mängden
hantverkare, jordbrukare och gruv-, byggnads- och industriarbetare att sjunka
till tio procent av arbetskraften. Från att tidigare ha utgjort den största
delen
av arbetsmarknaden, blir gruppen snart den minsta. Förändringen går så
snabbt att det inte handlar om naturlig avgång utan det krävs en enorm insats
för omskolning.
Trenden går mot att cirka 40 procent av de personer som har arbeten inom
kunskaps- och informationsbranscher kommer att ha fullständig universitets-
eller högskoleutbildning. En lika stor del kommer att vara medelutbildade,
d.v.s. de har minst tre års gymnasium och högst två års högskola. Det innebär
att drygt en femtedel kommer att vara lågutbildade. Sverige har idag en
relativt låg andel högskoleutbildade, knappt 15 procent.
Tyvärr är det nog så, som många hävdar, att Sveriges utbildnings-
underskott är allvarligare än budgetunderskottet. Hur skall vi då kunna
utbilda, omskola och vidareutbilda människor för att de skall finna en plats
på framtidens arbetsmarknad?
Det moderata förslaget till hur en kompetenshöjning kan ske i form av en
bredare och bättre grundutbildning på universitet och högskola samt
omskolning och vidareutbildning finns beskrivet i den moderata
partimotionen "Kunskap och kompetens" 1996/97:Ub211 av Carl Bildt m.fl.
Det som emellertid är viktigast är att individen har incitament och känner en
motivation att utbilda sig, något som berörs i partimotionen om
studiefinansieringen 1996/97:Ub701 av Carl Bildt m.fl. där vi också har
föreslagit ett kompetenskonto. Nedan beskrivs hur ett sådant förslag skulle
kunna se ut.
Kompetensförsäkring - en trygghet
för fortbildning
I motionen föreslås att en kompetensförsäkring införs som
möjliggör en kontinuerlig fortbildning. Försäkringen bygger
på en samverkan mellan individen, arbetsgivaren och staten
och skulle kunna konstrueras på följande sätt: Den anställde
ges rätt att årligen avsätta en viss procent av sin lön till ett
eget "kompetenskonto". Avsättningen görs med obeskattade
medel och beskattas när de tas ut. Försäkringen kan anknytas
till regelsystemet för pensionsförsäkringar varför endast
smärre lagändringar behöver göras. Detta konto kan så
småningom användas för vidareutbildning. Om kapitalet inte
används faller det i stället ut vid exempelvis sjukdom eller
som pension.
Arbetsgivaren kan på motsvarande sätt avsätta obeskattade medel på ett
särskilt konto för kompetensutveckling i företaget. De medel som avsätts bör
svara mot en viss procent av den anställdes lön (lämpligen lika mycket).
Dessa pengar kan så småningom användas för att komplettera den anställdes
egna pengar för kompetensutveckling som ligger i arbetsgivarens intresse.
Fonduppbyggnaden skall ha ett inbyggt försäkringsskydd. Detta innebär att
vid sjukdom eller dödsfall i samband med utbildningen så återställs förbrukat
kapital, eftersom pengar som förbrukats i samband med studierna är
försäkrade.
Med ett individuellt konto ges den enskilde möjlighet att själv ta initiativ
till fortbildning oberoende av arbetsgivarens intresse, vilket skapar
självständiga arbetstagare. Ett års uppehåll för studier kan vara ett sätt att
förkovra sig för att kunna byta arbete. Det kan också var ett sätt att förkovra
sig för att kunna konkurrera med dem som har en färskare examen.
Kompetensförsäkring kan på så sätt minska risken för att bli arbetslös.
Arbetsgivaren får möjlighet att skattefritt sätta av nödvändiga medel för
kompetensutveckling vilket innebär att det finns pengar till utbildning även
under en lågkonjunktur. Problemet för ett företag att överleva kan just vara
svårigheten att kunna hänga med kunskapsmässigt när det är sämre tider. I
stället för friställning kan individer erbjudas möjlighet att fortbildas.
För staten innebär förslaget att individer och företag ges möjlighet att
avsätta medel skattefritt till ett visst tak, genom att försäkringen görs
avdragsgill. Detta leder primärt till minskade skatteintäkter under den tid
kontot byggs upp. Under studiefasen, när försäkringen faller ut, får staten
skatteintäkter från individen. Minskade skatteintäkter kompenseras så
småningom av en kompetenshöjning som leder till ökad produktivitet,
minskad risk för arbetslöshet och på sikt ökade skatteintäkter och minskade
utgifter för staten.
För Sveriges framtida konkurrenskraft är det angeläget att en utredning
görs om en frivillig kompetensförsäkring enligt ovan kan införas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur en
kompetensförsäkring skulle kunna genomföras i enlighet med vad som
anförts i motionen.