Den kunskapsrevolution som nu sprider sig över världen kommer att förändra arbetslivet fullständigt. Traditionellt har vårt liv bestått av tre faser: studier, arbete och slutligen pension. Mängden kunskap har fördubblats långsamt genom århundraden för att under andra hälften av detta sekel explodera. Förr räckte det med en grundutbildning för att kunna arbeta i mer än 40 år. Idag är kunskap färskvara som inom många områden omsätts på mindre än fem år, i databranschen på bara några år. Detta ställer enorma krav på ständig vidareutbildning för att man skall kunna arbeta på en kunskapsintensiv arbetsmarknad.
Varuproducerande arbeten ersätts av jobb i tjänsteproduktion. Varje år ersätts cirka tio procent av alla med motsvarande mängd nya arbeten med nya arbetsuppgifter, vars kvalifikationer endast kan mötas av nyutbildade (OECD-rapport). I början på nästa århundrade beräknas mängden hantverkare, jordbrukare och gruv-, byggnads- och industriarbetare att sjunka till tio procent av arbetskraften. Från att tidigare ha utgjort den största delen av arbetsmarknaden, blir gruppen snart den minsta. Förändringen går så snabbt att det inte handlar om naturlig avgång utan det krävs en enorm insats för omskolning.
Trenden går mot att cirka 40 procent av de personer som har arbeten inom kunskaps- och informationsbranscher kommer att ha fullständig universitets- eller högskoleutbildning. En lika stor del kommer att vara medelutbildade, d.v.s. de har minst tre års gymnasium och högst två års högskola. Det innebär att drygt en femtedel kommer att vara lågutbildade. Sverige har idag en relativt låg andel högskoleutbildade, knappt 15 procent.
Tyvärr är det nog så, som många hävdar, att Sveriges utbildnings- underskott är allvarligare än budgetunderskottet. Hur skall vi då kunna utbilda, omskola och vidareutbilda människor för att de skall finna en plats på framtidens arbetsmarknad?
Det moderata förslaget till hur en kompetenshöjning kan ske i form av en bredare och bättre grundutbildning på universitet och högskola samt omskolning och vidareutbildning finns beskrivet i den moderata partimotionen "Kunskap och kompetens" 1996/97:Ub211 av Carl Bildt m.fl. Det som emellertid är viktigast är att individen har incitament och känner en motivation att utbilda sig, något som berörs i partimotionen om studiefinansieringen 1996/97:Ub701 av Carl Bildt m.fl. där vi också har föreslagit ett kompetenskonto. Nedan beskrivs hur ett sådant förslag skulle kunna se ut.
Kompetensförsäkring - en trygghet för fortbildning
I motionen föreslås att en kompetensförsäkring införs som möjliggör en kontinuerlig fortbildning. Försäkringen bygger på en samverkan mellan individen, arbetsgivaren och staten och skulle kunna konstrueras på följande sätt: Den anställde ges rätt att årligen avsätta en viss procent av sin lön till ett eget "kompetenskonto". Avsättningen görs med obeskattade medel och beskattas när de tas ut. Försäkringen kan anknytas till regelsystemet för pensionsförsäkringar varför endast smärre lagändringar behöver göras. Detta konto kan så småningom användas för vidareutbildning. Om kapitalet inte används faller det i stället ut vid exempelvis sjukdom eller som pension.
Arbetsgivaren kan på motsvarande sätt avsätta obeskattade medel på ett särskilt konto för kompetensutveckling i företaget. De medel som avsätts bör svara mot en viss procent av den anställdes lön (lämpligen lika mycket). Dessa pengar kan så småningom användas för att komplettera den anställdes egna pengar för kompetensutveckling som ligger i arbetsgivarens intresse.
Fonduppbyggnaden skall ha ett inbyggt försäkringsskydd. Detta innebär att vid sjukdom eller dödsfall i samband med utbildningen så återställs förbrukat kapital, eftersom pengar som förbrukats i samband med studierna är försäkrade.
Med ett individuellt konto ges den enskilde möjlighet att själv ta initiativ till fortbildning oberoende av arbetsgivarens intresse, vilket skapar självständiga arbetstagare. Ett års uppehåll för studier kan vara ett sätt att förkovra sig för att kunna byta arbete. Det kan också var ett sätt att förkovra sig för att kunna konkurrera med dem som har en färskare examen. Kompetensförsäkring kan på så sätt minska risken för att bli arbetslös.
Arbetsgivaren får möjlighet att skattefritt sätta av nödvändiga medel för kompetensutveckling vilket innebär att det finns pengar till utbildning även under en lågkonjunktur. Problemet för ett företag att överleva kan just vara svårigheten att kunna hänga med kunskapsmässigt när det är sämre tider. I stället för friställning kan individer erbjudas möjlighet att fortbildas.
För staten innebär förslaget att individer och företag ges möjlighet att avsätta medel skattefritt till ett visst tak, genom att försäkringen görs avdragsgill. Detta leder primärt till minskade skatteintäkter under den tid kontot byggs upp. Under studiefasen, när försäkringen faller ut, får staten skatteintäkter från individen. Minskade skatteintäkter kompenseras så småningom av en kompetenshöjning som leder till ökad produktivitet, minskad risk för arbetslöshet och på sikt ökade skatteintäkter och minskade utgifter för staten.
För Sveriges framtida konkurrenskraft är det angeläget att en utredning görs om en frivillig kompetensförsäkring enligt ovan kan införas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur en kompetensförsäkring skulle kunna genomföras i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 7 oktober 1996
Margareta E Nordenvall (m)