Jag har uppfattat att länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar är så hårt styrda av Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, att kreativiteten hämmas i organisationen.
Regeringen har givit AMS ganska fria händer att vidta åtgärder inom de givna ekonomiska ramarna. Motsvarande generositet har enligt vad jag iakttagit inte visats av AMS inför länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar. En länsarbetsnämnd kan till exempel önska omfördela tillgängliga medel och anpassa sina insatser efter vad som behövs lokalt. Vissa anslagsmedel kanske inte alls behövs på en viss ort, medan andra insatser är särskilt efterfrågade där vid ett visst tillfälle. Stämmer inte de lokala behoven med AMS fördelningsnyckel, möts länsarbetsnämndernas önskemål alltför ofta med avslag. Det är förödande för den lokala AMS-organisationens möjlighet att med fantasi och flexibilitet sköta den svåra kampen mot arbetslösheten.
Länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar bör erbjudas frihet att - inom de för respektive län lagda ekonomiska ramarna - fördela tillgängliga medel på insatser som anses angelägna där åtgärden skall vidtagas, även om den lokala verkligheten inte stämmer med den verklighet som hävdas i AMS rikslikare. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar bör ges större frihet att fördela tillgängliga medel till angelägna ändamål.
Stockholm den 6 oktober 1996
Carl-Johan Wilson (fp)