Arbetslöshetsersättning till medlemmar i ekonomiska föreningar
Det förefaller som om det under det senaste året har det skett
en markant förändring av arbetslöshetskassornas bedömning
i fråga om rätten till arbetslöshetsersättning för medlemmar i
ekonomiska föreningar. Denna rätt har i och för sig
ifrågasatts även tidigare, men uppenbarligen har kassorna
blivit mera restriktiva under senare tid. Kassornas förändrade
inställning kommer till uttryck genom att allt fler
medlemmar i ekonomiska föreningar vägras ersättning med
hänvisning till att de är att betrakta som företagare i enlighet
med lagen om arbetslöshetsförsäkring (ALF).
Några exempel på situationer där medlemmar i ekonomiska föreningar
vägrats ersättning är följande:
Exempel 1
Ett sk bykooperativ med ca 50 medlemmar bedriver
äldreomsorg i form av hemtjänst och boende för äldre. I
samband med att man påbörjar byggandet av bostäder för
äldreboendet, anställs styrelsens då arbetslöse ordförande
som arbets-/projektledare för bygget. Arbetsuppgifterna är i
huvudsak administrativa. När byggnationen är färdig upphör
anställningen och ordföranden återgår till arbetslöshet.
Vederbörande kassa har ifrågasatt ordförandens rätt till
ersättning med hänvisning till att han var att betrakta som
företagare vid den fortsatta arbetslöshetens inträde.
Exempel 2
Tre arbetslösa kvinnor inleder under hösten diskussioner
med kommunen om att starta ett sk personalkooperativ för
att bedriva barnomsorg. Enligt de preliminära planerna skall
verksamheten starta påföljande höst. Tiden dessförinnan
skall de använda bland annat för att förbereda sig för att
driva verksamhet i egen regi, dvs företag. Som ett led i
förberedelserna bildar och registrerar kvinnorna en
ekonomisk förening. Alla tre är, förutom medlemmar,
styrelseledamöter. Medlemmarna är anslutna till olika
kassor. Vederbörande kassa har ifrågasatt en av kvinnornas
rätt till ersättning för tiden efter föreningens registrering med
hänvisning till att hon därmed blev företagare i ALF:s
mening.
Exempel 3
En arbetslös kvinna med specialkunskaper inom alternativ
hälsovård ansluter sig till en ekonomisk förening med
ändamål att tillhandahålla medlemmarna lokaler,
marknadsföring, administrativ service m m. Genom
samarbetet i föreningen skall medlemmarna fungera som ett
center för alternativ hälsovård. Kvinnan deltar i vissa
medlemsaktiviteter, dvs aktiviteter som ankommer på
medlemmarna för att hålla nere kostnaderna, men har inte
några egna inkomstbringande uppdrag. Medlemskapet är i
första hand en investering för framtiden och ett sätt att
bibehålla kontakten med verksamhetsområdet.
Vederbörande kassa har ifrågasatt kvinnans rätt till ersättning med hänvis-
ning till att hon som medlem i föreningen är att betrakta som företagare i
ALF:s mening.
Exempel 4
En arbetslös kvinna bildar tillsammans med ett tiotal andra
en ekonomisk förening med ändamål att från en gemensam
lokal sälja medlemmarnas hantverk. I samband med
bildandet utses hon till styrelseledamot. Eftersom
verksamheten är under uppbyggnad, har föreningens
försäljning ännu inte påbörjats. Meningen är att föreningen
skall fungera som kommissionär för medlemmarna.
Vederbörande kassa har ifrågasatt kvinnans rätt till ersättning med
hänvisning till att hon är medlem och styrelseledamot i föreningen och
därmed att betrakta som företagare i ALF:s mening.
Exempel 5
En arbetslös kvinna är medlem i ett sk föräldrakooperativ i
form av en ekonomisk förening. Föreningens verksamhet
omfattar 15 daghemsplatser och antalet medlemmar är i regel
det dubbla, eftersom båda föräldrarna förutsätts vara
medlemmar. Kvinnan har, i likhet med de andra
medlemmarna och för övrigt medlemmarna i de flesta
föräldrakooperativ, arbetsplikt i föreningen, dvs hon är
skyldig att utföra oavlönat arbete i föreningens verksamhet.
Under arbetslösheten har arbetsplikten omfattat i genomsnitt
ca 2 timmar i veckan. I regel är det fråga om uppgifter
utanför omsorgsverksamheten. Tidigare har kvinnan haft
uppdrag som styrelseledamot och firmatecknare i föreningen.
Vederbörande kassa ifrågasätter i ett preliminärt beslut kvinnans rätt till
ersättning med hänvisning till att hon genom sitt engagemang i
föräldrakooperativet är att betrakta som företagare enligt ALF. Efter begäran
om omprövning finner kassan att hon visserligen är företagare, men med
begränsat engagemang. Hon beviljas därför ersättning. Enligt beslutet
upphör dock rätten till ersättning om hon "... under arbetslösheten utökar
verksamheten som företagare ...", dvs om arbetsplikten eller det frivilliga
engagemanget i föreningens verksamhet utökas till mer än 2 timmar i
veckan. Från kassans sida påpekar man också att man med tvekan godkänt
kvinnans förklaring "... då vi anser att du redan 1994 satt med i styrelsen för
föreningen samt redan då fick vara med och teckna firman".
Vad är då bakgrunden till kassornas förändrade syn på medlemskap i
ekonomiska föreningar? Paradoxalt nog verkar det som om den ändring av
lagtexten som gjordes i juni 1993, i syfte att förtydliga och begränsa
företagarbegreppet, fått en motsatt effekt. Ändringen i juni 1993 gjordes på
initiativ av riksdagens arbetsmarknadsutskott (1992/93:AU17) som, med
anledning av ett antal motioner i frågan, ansåg att tolkningen av företagar-
begreppet blivit alltför vidsträckt. Man hänvisade bland annat till att
anhöriga till enskilda företagare förvägrats ersättning. Utskottet uppmanade
därför regeringen att lämna förslag i ärendet.
I propositionen (prop. 1992/93:150) föreslår regeringen att det i lagtexten
skall slås fast att endast den, som äger (direkt eller indirekt) någon del av en
näringsverksamhet som han eller hon aktivt deltar i och har ett väsentligt
inflytande över, betraktas som företagare. Förslaget i propositionen innebar,
förutom att det infördes en definition av företagarbegreppet i själva lagtexten
(4 § tredje stycket ALF), en nyhet såtillvida att ägandet och deltagandet i den
aktuella näringsverksamheten är en absolut förutsättning för att någon skall
kunna klassas som företagare enligt lagen.
Tar man fasta på ordalydelsen innebar förslaget en nyhet även i fråga om
vilken grad av inflytande som krävs. I den nya lagtexten används i stället
begreppet väsentligt inflytande. Med tanke på förslagets bakgrund borde det
därför tolkas så att det krävs en högre grad av inflytande enligt den nya
lydelsen.
Det är uppenbart att företagarbegreppet i ALF numera tolkas vidlyftigare
än tidigare i samband med ekonomiska föreningar.
En annan omständighet som kan ha haft betydelse för kassornas
förändrade bedömning, i varje fall under 1996, är en dom från länsrätten i
Stockholms län. Domen meddelades 1995 12 05. Domens betydelse ligger i
att det är första gången domstolen tillämpar den nya lagtexten på
medlemskap i ekonomisk förening. Närmare bestämt på en medlem i ett sk
arbetskooperativ med tio medlemmar som tvingades gå ner i arbetstid på
grund av arbetsbrist. Kassan ansåg att personen i fråga på grund av sin
ställning i föreningen inte var berättigad till ersättning. Länsrätten gjorde
ingen ändring med motiveringen att den klagande uppfyllde kriteriet om
delägarskap och om deltagande i verksamheten samt även kriteriet om
väsentligt inflytande. Länsrätten säger bl a ".... i egenskap av delägare med
en röst på föreningsstämman måste han anses ha ett sådant inflytande ...".
Huruvida bedömningen blivit en annan om föreningen haft 15, 40 eller fler
medlemmar utvecklar man inte närmare.
Det är uppenbart att länsrättens motivering vad beträffar frågan om
inflytandet kan tolkas så att alla som har en röst på föreningsstämman även
har väsentligt inflytande och att storleken därvid saknar betydelse. Det är
uppenbart att vissa kassor tagit fasta på detta. Skulle domen vinna laga kraft
är det risk för att bedömningen blir allmän. Ovanstående exempel, inte minst
exempel 5, visar hur orimlig en sådan situation skulle vara. Enbart
föräldrakooperativen omfattar ju i dag ca 1 500 enskilda föreningar med, lågt
räknat, 50 000 medlemmar.
Det kooperativa sättet att starta och driva företag har blivit ett påtagligt
inslag i 90-talets Sverige. Många gånger är detta alternativ det enda tänkbara
eller möjliga sättet att skapa sysselsättning eller annars få något gjort. Under
nuvarande förhållanden utgör reglerna om arbetslöshetsersättning många
gånger ett avgörande hinder. Länsrättens motivering i ovan redovisade dom
samt det faktum att kammarrätten vägrat prövningstillstånd kan bero på att
man inte förmått omfatta problemet i hela dess vidd. Enskilda individer kan
inte invänta framtida domstolsutslag eftersom man är beroende av sin
ersättning, och inte kan avvakta en prövning som kan ta flera år innan
slutgiltig dom. Regeringen bör därför mot bakgrund av ovanstående se över
den gällande lagstiftningen i syfte att undanröja de problem och hinder som
har uppkommit med anledning av den tolkning som nu tillämpas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de problem som uppkommit med anledning av
arbetslöshetskassornas tolkning av rätten till ersättning vid arbetslöshet för
medlemmar i ekonomiska föreningar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagstiftningen i
syfte att undanröja de problem och hinder som har uppkommit med
anledning av den tolkning av reglerna om rätt till arbetslöshetsersättning för
medlemmar i ekonomiska föreningar som nu tillämpas.